Header

Nästa vecka, på torsdag - ska jag börja jobba heltid. Något som jag inte gjort sedan juni 2015. Det är nästan två år sedan. Just nu finns det ingenting som skrämmer mig lika mycket som det. Jag är orolig och rädd över hur det ska gå, rädd för att misslyckas. Och jag vet att det är okej om det går åt helvete, för då har jag i alla fall försökt - men jag vill så gärna att det ska gå bra. Jag vill så gärna vara frisk, även om jag inte alls känner att jag är det och det kommer jag nog aldrig att bli igen heller. Jag kommer aldrig att kunna bli den jag var innan jag blev sjuk. Vägen tillbaka ner i utmattning är kortare nu än var den var tidigare. Det är så fruktansvärt läskigt för jag vill aldrig någonsin hamna i det hålet igen. Aldrig. Det är så extremt jobbigt med att inte ha en fungerande kropp. Att ha en kropp och en hjärna som slutar fungera vid minsta lilla och kvar i kroppen är jag och min själ. Jag ser ut som vanligt, men min kropp är som en maskin som har gått sönder. Eller som en bil som har motorstopp, som behöver bensin men som drar extremt mycket på väldigt kort tid och därför så vill ingen ha bilen för det blir för dyrt att tanka hela tiden, så bilen står orörd och otankad. Bilen tappar sin funktion. Det är min kropp. En bil utan bensin.

Jag har så väldig långt kvar, det känner jag från botten av mitt hjärta - men jag orkar inte vänta mer. Jag orkar inte behöva sitta hos en läkare och känna mig värdelös när jag gång på gång ska berätta hur min tjugotvååriga kropp ibland slutar fungera. Jag orkar inte förklara för andra att jag är sjukskriven och jag orkar inte gömma mig bakom denna sjukdom. Jag vill bara bli frisk, det är allt. Jag vill orka göra saker igen. Jag vill kunna göra saker utan att behöva ta pauser genom att stänga in mig i ett tyst rum för att andas och samla energi så att jag sen kan fortsätta min dag. Att ta pauser och samla energi så att min hjärna orkar lyssna, orkar förstå och ta in dem mest simpla sakerna som sägs till mig. Utan pauserna så lägger kroppen istället av och blir som en bil utan bensin. Den kommer inte särskilt långt då.

Det viktiga nu när jag provar att gå upp på heltid är att fördela min energi på rätt sätt och på rätt saker. Att ta en liten rast en gång i timmen för att orka vara fungerande i längden, under hela dagen. För att kunna vara närvarande, för att ens orka stå upp eller ta mig från plats a till b och kunna svara när någon pratar med mig.

Jag måste hitta ett samspel mellan min kropp och mitt psyke. Jag måste få dem att mötas på mitten. Och de få dagar som jag faktiskt har energi, dem måste jag värdesätta och inte genom att "ta vara" på energin och göra hundra saker som jag behöver eller vill göra, utan istället så måste jag prioritera. Jag måste även dessa dagar, välja bort vissa saker och bara utföra det där lilla för att kunna samla så mycket energi som möjligt och inte köra slut på mig själv. För det är just det som jag gör nu. Så fort jag har energi så kör jag slut på den samma sekund för att jag vill "passa på" och hinna göra allt det som jag annars inte orkar, vilket resulterar i att jag blir sängliggandes i tre dagar och min energinivå går inte ens upp över 30% efter att jag sovit en hel natt. Jag måste jobba på att spara mina % så att jag en dag kan vakna upp och ha närmare 100% så som friska människor har. Det tar längre tid för mig att ladda mina batterier helt enkelt och just nu går jag på underskott. Jag lever på en energi som egentligen inte finns. Som när människor tar på kredit som de sen inte betalar tillbaks på och får skulder för att dem handlar för pengar dem inte har. Det i sin tur får konsekvenser, lika som i min situation. Jag får allvarliga konsekvenser över att gambla med en energi som jag varken har, eller som varken finns.

Jag måste bara tro på mig själv. Ta en timme åt gången. Ta en dag i taget. Lyssna på min kropp och aldrig låta någonting annat gå före min hälsa. Om jag följer dem stegen, så kommer jag att fixa det. Det tror jag. Det hoppas jag. Det är nu den verkligen utmaningen börjar och det finns ingen som helst energi över för några utsvävningar. Myrsteg. Nu kör vi.


Likes

Comments

Contains affiliate links


Jag måste tipsa om detta serum! Jag har blandhy, alltså både torr och fet hy - egentligen kanske mer torr än fet då jag knappt har några finnar men jag blir i alla fall lätt blank i huden. Jag har sedan länge bara använt skonsamma rengöringsprodukter mot torr hud just för att min hud mår bäst av det.

Men under våra kalla vintermånader så är jag sår torr i huden att det stramar, gör ont, sminket spricker i huden och blir kakigt istället, men efter att ha använt denna produkt efter ansiktstvätt på kvällarna och innan ansiktkrämen så har jag inte alls dem problemen längre. Serum är verkligen jätteviktigt för att återställa balansen i huden då oljan går längre ner i huden än ansiktskrämer, så använder ni inte det så måste ni prova!


Likes

Comments

Contains affiliate links


Som ni redan vet så ska vi flytta till en ny lägenhet om bara fem veckor för att vara exakt (!!) Det ska bli så himla skönt med något nytt. Vi har bestämt oss för att köpa en hel del nya möbler, bland annat att bojkotta mitt köksbord som jag köpte på loppis för fem år sedan, som jag därefter vägrat släppa taget om. Men efter en hel del letande så har vi båda fallit för detta matbord på bilden. Jag har även under ett tag varit lite besatt av vitrinskåp och har hittat det ultimata, svarta och eleganta på Ellos.se som mer än gärna får komma hem till vårt nya hem. Kökslampan ska också införskaffas samt en liknande stol som den svarta. Den vita på bilden har vi redan fyra stycken av och ska behållas ett tag till.



När det kommer till vardagsrummet så sitter det ihop med köket så jag hade tänkt gå i liknande tema där. Svart. Det som också blir bra är att vardagsrumsbordet som vi ska köpa har en vit skiva, som matchar till våra vita väggar och våra köksstolar. Som många av er redan vet så köpte vi för inte så längesedan en väldigt stor soffa på Mio med två divaner. Innan vi bestämde oss för den, så kollade vi faktiskt på den soffan på bilden från Ikea. Anledningen till att vi inte valde den var för att vi båda ville ha divan just då, men i och med flytten så är vår nuvarande soffa alldeles för stor för att få plats i vardagsrummet så därför måste vi köpa en mindre.



I sovrummet som också kommer att vara vitt hade jag tänkt mig ett par sammetsgardiner i färg, samt nya sängbord och nya lampor. Sängen har vi redan och den är helt underbar.

Det var alltså kök, vardagsrum och sovrum som jag redan hunnit planera. Det som återstår är vår walk-in-closet som jag tror kommer kräva mest planering men också bli det roligaste projektet, såklart!


Likes

Comments


Av egen erfarenhet så har jag lärt mig att ingen föds med varken gott självförtroende eller god självkänsla. Det var ren och skär självförakt när jag som yngre såg mig själv i spegeln och det var inte bara jag - det var alla. Jag hatade mina hundratals fräknar. Någon annan hatade sin näsa och hon i parallellklassen tyckte att hon var tjock medan vi andra såg att hon var smalast i hela skolan. Alla har vi eller har haft komplex.

Jag minns hur jag har suttit och gråtit över mina fräknar och tyckt att jag sett smutsig ut i mitt ansikte. Minns hur jag försökt sminkat över dem. Minns hur jag så fort jag varit ute i solen tvättat ansiktet i flera omgångar i hopp om att bli av med dem nya prickarna. Jag minns också den gången jag ville ta en osthyvel och hyvla bort min hud i hopp om att ny och o-fräkning hy skulle växa fram istället. (Logiken i mitt trettonåriga jag kan jag skratta åt idag).

En dag så orkade jag inte mer. Jag orkade inte längre gråta över hur jag såg ut. Jag skulle fylla femton år och det var då som jag bestämde mig för att älska mig själv istället. Jag insåg att alla tårar och allt missnöje aldrig någonsin skulle ändra mitt utseende och bestämde mig för att acceptera mig själv som den jag var. Det var en process i sig. Att behöva ljuga varje gång jag såg mig själv i spegeln. Att behöva säga till tjejen i spegelbilden att hon var vacker fast att jag inte alls tyckte det. Klyschigt eller ej men det funkade. Idag ser jag i spegeln att jag är vacker - precis så som jag är.

Jag vet inte om det är sociala medier eller den så omtalade "normen" som påverkar oss unga tjejer så brutalt idag när det kommer till utseendefixering, jag antar det i varje fall. Jag har precis som så många andra tampats med små bröst och det var otroligt jobbigt i den åldern då man var som mest mottaglig och kritiserad dygnet runt, men jag körde samma taktik där som jag gjorde med mina fräknar. När någon påpekade mina små bröst på ett hånfullt sätt så sa jag glatt att jag åtminstone hade små modelltuttar - och då blev det tyst på dem. Jag har alltid sedan den dagen då jag bestämde mig, stått upp för hur jag ser ut och aldrig glömt bort att älska mig själv. Jag har insett värdet i det och det är så otroligt viktigt för alla.

Nu mera är det som att jag dras in i en ström tillsammans med extremt många andra där allt kosmetiskt blir allt mer intressant. Botox, läppförstoring och silikon. Det skulle vara härligt att få bort lite fula rynkor, om inte förebygga framtida rynkor i tid. Det skulle vara trevligt med lite läppar och inte helt fel med ett par snygga bröst. För det är väl så vi ska se ut numera, eller? Jag har många vänner som gjort olika typer av ingrepp och det är verkligen skitsnyggt på dem, men jag kan inte någonstans i min kropp känna att det vore okej för mig om jag själv gjorde det. Det skulle vara som att gå emot mina egna principer. Jag har alltid strävat efter att skönhet börjar inifrån. Att man måste älska sig själv, och det är väl självklart att jag skulle bli "en bättre version av mig själv" om jag rättade till sådant jag idag inte är nöjd med men jag tror inte att det skulle göra mig lyckligare. Jag vet att det är dumt att stjäla, och för mig att gå emot mina principer ger mig samma känsla. Det strider mot hela min själ men samtidigt så vet jag inte om det är bra eller dåligt. Om det är jag som är extremt udda i mitt sätt att tänka.

Det är mer vanligt idag att någon rört sitt utseende, än att någon inte har gjort det och jag kan känna mig väldigt annorlunda i jämförelse med andra just för att jag inte är en av dem. Är det meningen att jag också ska göra något? Är det något fel på mig som inte vill, fast jag egentligen skulle vilja men att det strider mot mina principer? Eller vill jag det verkligen eller är det bara så att jag blir påverkad av normen och sociala medier? Påverkad av det som så många andra gör? Jag vet inte. Men jag tror att jag står fast vid det, att hur fula vi än må tycka att vi är så kommer ingenting att ändras fören vi börjar jobba med oss själva inifrån och accepterar den vi är. Jag har också velat ha silikonbröst när jag var ung, men istället så lärde jag mig att älska mina små modelltuttar. Jag behöver inte vara nöjd med allt i mitt utseende, men jag kan ändå tycka att det är okej. Det är okej att nöja sig för bättre än såhär kan jag inte bli på egen hand. Om några år kanske jag inte alls känner eller tänker såhär, men detta är något som jag funderat över ett tag och nu undrar jag vad ni tycker, är jag knäpp?


Likes

Comments


Tjingeling! Igår var jag superlycklig över att det äntligen var fredag och glad över att färgbomben som gjort mitt hår grått äntligen är helt ute ur mitt hår nu. Ju fler tvättar desto mer grönt blev mitt hår men nu är det som vanligt igen! Solen skiner precis som den gjort de senaste två dagarna och jag somnade i soffan igår innan midnatt, vilket resulterade i att jag idag vaknade pigg och alert strax efter sju på morgonen. Nu ska jag snöra på mig mina gå-skor och ett par sköna pantalones och sen ska jag ta en uppfriskande promenad i solen!


"Take time to do what makes your soul happy"



Likes

Comments


Hej och förlåt för att jag inte prioriterat bloggen på typ... väldigt länge. Men nu kände jag för att skriva så därför läser du detta just nu. Detta år har börjat bra för mig. Det har hänt tre riktigt bra saker på bara en och en halv månad. Jag känner att jag kanske borde ha lite extra flyt nu för en gång skull efter de senaste åren. En bra sak som hänt är att vi ska flytta till en ny lägenhet!



Jag älskar vår lägenhet som vi bor i nu, vi har ändå bott här i 2,5 år men den är tyvärr väldigt opraktisk och konstigt byggd så nästa flytt blir till en helt ny lägenhet som håller på att byggas i detta nu och blir färdig i början på maj. Lägenheten har snedtak på vissa ställen, stora fönster i vardagsrummet som också sitter ihop med köksdelen. Det bästa av allt är ändå att det i sovrummet finns en skjutdörr som leder in till ännu ett rum som är en walk in closet, hur fantastiskt? Sen får jag ju inte glömma balkongen, egen tvättmaskin, torktumlare och tvättmaskin och inget av det har vi just nu så det ska bli riktigt skönt.



I dagsläget håller vi på och försöker planera hur vi ska inreda. Vi vill börja om och köpa nytt, rastlösa tvillingar som vi är. När vi köpte nya möbler sist så tänkte vi vittvittvitt. Nu börjar tankarna vandra vidare på mer svart, det känns mer stilrent och klassiskt. Det ger mer kontraster till rummet. Det är dock svårt att försöka fila på planeringen då vi inte har sådan jättekoll på hur lägenheten faktiskt kommer att se ut när den är klar. På visningen fick vi se en liknande lägenhet där dem precis hade fått upp väggar och fönster i, men golv, tapet och kök hade inte fått komma upp en men det ska bli spännande att se slutresultatet!


Likes

Comments


I måndags hade jag tråkigt och kollade därför på resor till sommaren. Tanken var aldrig att boka då det är lång tid kvar, men så hittade jag detta hotell. Ett sensimar hotell till Kroatien och kunde helt enkelt inte låta bli, så vips blev vi med en resa! Jag har länge velat åka till Kroatien och såg nu ett ypperligt tillfälle att göra det i år, så varför inte!



Såhär kommer vårt hotellrum att se ut då jag bokade ett rum med direkt utgång till pool, vilket jag ser framemot mest! Efter gårdagens väder här i Gävle så känns det bra att ha något att se framemot.


Likes

Comments


Tidigare i vårt vardagsrum så hade vi en stor och rosa tavla som jag målat men jag gillade inte riktigt färgerna och tyckte inte att tavlan matchade till allt annat i rummet.....



... så målade jag en till tavla och valde färger som går bättre ihop med våra möbler och textiler. Jag har insett att vi följer en röd tråd i vårt hem: turkost. Jag tror det är bådas favoritfärg utan att vi nämnt det för varandra.



Tidigare när jag målat så jag varit väldigt försiktig och varit noga med att HA något att måla. Men detta är konst för mig. En massa kladd som man kan lite tyda hur man vill. Jag tycker abstrakt konst är den finaste. Tycker inte ni?


Likes

Comments

Gjorde du något 2016 som du aldrig gjort förut?

Jag satt och tänkte och tänkte utan att komma på något men så slog det mig, år 2016 var det år jag för första gången i mitt liv åt mat på Max. Sjukt va?

Vilka länder besökte du?

Kreta och Cypern!


Är det något du saknade 2016 som du vill ha 2017?

Jag har saknat mig själv sedan 2014 så jag hoppas att den delen visar framfötterna i år!

Vad var din största framgång privat?

Att jag tagit mig otroligt långt i mitt psyke. För ett år sedan var jag helt vilsen i utmattningssyndrom, jobbade 25% och trots försök, inte klarade av 50%. Nu har jag i två månader jobbat 75% och börjar närma mig 100% så småningom. Det betyder otroligt mycket för mig efter snart två år med sjukskrivning och terapi.

Vad spenderade du mest pengar på?

Resor.

Vilken låt kommer alltid att påminna dig om 2016?

All I wanna do - Martin Jensen. Varje gång jag hör den så känns det som att jag är tillbaka i Cypern, sittandes på en solstol uppe på ett litet berg med havet nedanför och bara andas in atmosfären och njuter av solens strålar mot min hud.


Var du gladare eller ledsnare detta år jämfört med tidigare år?

Jag var mycket gladare än vad jag har varit på evigheter. Mitt liv stannade helt och hållet 2014 och för första gången på länge har det känts som att jag just i år inte bara har stått och trampat på samma ställe, utan att jag har tagit mig någonstans och det har gett mig tillbaka glimten i ögat och fått mig att se ljuset i tunneln.

Vad önskar du att du gjorde mer?

Jag vill säga träna och ta hand om mig själv fysiskt men mitt fokus har bara varit på mitt inre då det har behövt vara prio ett. Sedan kan jag önska att jag umgåtts mer med vänner och gjort mer roliga saker tillsammans med dem jag älskar, men energin har inte funnits där och den lilla energin jag haft har jag behövt lägga på mig själv och försökt pusslat ihop det som tidigare gått sönder.


Den maträtt du åt mest 2016?

Pizza antagligen. Jag älskar pizza.

Vad gjorde du på din födelsedag 2016?

Helt ärligt så kommer jag inte ihåg. Jag minns varken var det var för väder (förmodligen varmt och soligt då jag fyller 31 maj), eller vad jag fick i present. Jag har ingen aning. Rätt sorgligt ändå?

Högsta önskan just nu?

Högsta önskan är att bli frisk. Jag vet att jag aldrig kommer att bli densamma eller helt återställd, men jag vill kunna vara fungerande som människa igen. Det hade gjort mig så lycklig.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Mindre av stress och oro. Att jag skulle ha haft mer tillit till att allt löser sig vilket som - då min kropp lägger av och förstör mycket för mig vid minsta lilla stress och det hade jag gärna sluppit.

Vad fick dig att må bra?

Alla terapitimmar, att måla, min sambos och min mammas stöd i allt och vår lilla katt.


Vem saknade nu?

Några från det förflutna som gott och väl får stanna kvar där.

Vad är du mest stolt över?

Att jag inte gett upp. Att jag står kvar.


Likes

Comments