Header
View tracker

Att få ett brev hem på posten där det står "Du har cellförändring och du ska få kolla upp detta igen". Att vänta två veckor på att få komma och testa ifall det läkt bort av sig själv eller om det är kvar. Att därefter återigen få ett brev hem där det står att min cellförändring är ett faktum. Det stod att jag skulle läsa på vad detta innebär mer på 1177. Men jag vill inte. Jag vill inte få ett cancerbesked. Jag vill hellre få nattskräck och kunna låtsas på dagarna att det inte är så. Jag vet inte vad en cellförändring riktigt innebär men jag vet att det går att relatera till cancer. Jag vill blunda. Jag vill låtsas att det är ofarligt. Men så har jag ju de där förbannade knölarna som inte vill ge med sig. Som jag också avfärdat med "det är säkert inte något farligt". För att inte tala om de konstiga blödningarna jag får efter jag sprungit. Jag vill inte läsa. Jag vill inte fråga. För i mitt inre har jag redan diagnosticerat mig själv med cancer i fjärde stadiet, obotligt, det är så pass spritt i min kropp att det inte finns något kvar att göra. Nu återstår det bara att höra det högt, att få det helt bekräftat. När jag får hem det sista brevet så lägger jag mig i fosterställning, som tur var har lillan somnat så jag själv kan få vara ett barn en stund. Jag gråter, hysteriskt. Säger "jag vill vara med, jag vill inte dö, jag vill vara med. Vill inte missa de stora ögonblicken i Mels liv och jag vill inte heller missa ett enda litet". Det är nattsvart men sen drar jag för skynket och återgår till det vanliga. Låtsas som att det inte finns för det gör för ont.

När jag får träffa doktorn så får jag det bekräftat... Att jag varit överdramatisk.... "Läste du inte på?" Nääää, jag våga inte! Detta är förebyggande, du kommer troligen att få göra en liten operation men det är INTE cancer. Det börjar då att bubbla inom mig. Av lycka... Men, men... Blödningarna då? Det är troligen spiralen. Tankarna på att jag kan få vara med känns alldeles för bra för att vara sann. Jag är så innerligt TACKSAM för mitt liv. För att jag fått Melanie, för alla mina nära och kära som jag älskar så oändligt. Jag kanske får vara med ändå. Det finns inga ord som kan beskriva den lättnaden efter att ha gått runt med den klumpen. Melanie, jag älskar dig så innerligt. 95 procent av mina tankar då jag tänkte att jag skulle dö, de handlade om dig! Jag vill vara med och se dig utvecklas till en fantastisk individ och jag vill ge dig alla verktyg som finns för att du ska kunna ta dig genom livet på bästa möjliga sätt. Jag vill i allra högsta grad få vara med.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Igår fixade jag mina fransar hos Annilash, när jag var klar där överraskade A mig med blommor och ett sött kort. Sånt betyder mycket. Jag tror det grundar sig i en tacksamhet för att jag börjat baka och laga mat. Haha. (Lite sant att vägen till mannens hjärta går genom magen?) Jag har börjat tyckt att det är roligt. Hoppas den känslan håller i sig. Det är roligt att laga BRA mat och NYTTIGA efterrätter. Ju äldre lillan blir nu ju mer inser jag att hon snart kommer äta samma sak som oss. Det är en stor motivation för mig att tänka på att hon snart kommer påverkas av vad vi äter. Det får mig att vilja lära mig att göra bra mat. Jag kommer att vara en bestämd mamma när det kommer till att äta nyttiga saker och även vad gäller alkohol vilket var veckans tema på föräldraträffen. Det kändes väldigt skönt att så många mammor tänker som jag gör. Ofta känner man sig löjlig och överdriven när det kommer till den frågan... Min dotter ska växa upp med en nykter mamma! Jag vill inte att hon ska se mig full och hon ska alltid ha en vuxen omkring sig som agerar precis som vanligt. Hon ska alltid hitta en trygghet i mig eller hennes pappa. Hon ska aldrig behöva känns sig rädd eller orolig pga det. Jag har aldrig sett min mamma full och för det är jag väldigt tacksam! Jag bär på ett enormt ansvar för en annan människas liv, trygghet och vilken grund hon ska stå på i livet. Det ska jag ta tillvara på.


Igår blev det ytterligare en löprunda. Denna gång runt Sidsjön som inte bjuder på lika många backar vilket jag tackade ödmjukast för. Det gav mig en möjlighet att känna mig stark och snabb. (Ja allt är relativt). Jag har bestämt mig för att satsa på minst en mil i veckan som jag sett att många börjat med nu. 7 km gjort. Börjar på ny kula varje söndag.

Hoppas ni får en bra dag! Så fort min sömntuta har vaknat ska vi åka mot Harmånger!

Love/Jen

Likes

Comments

View tracker

25 min löpning i backigt elljusspår + 35 min promenad. Igår medan A kollade på fotboll med sin familj så drog jag iväg på en liten runda. I vanliga fall brukar jag ansvara för Melsan medan de får fokusera på fotboll men nu tog jag tid för mig själv istället och lät dom skämma bort Mellis. Jag fick därmed också utforska en ny runda. Vette tusan om jag vill springa där snart igen för det var riktigt tungt för en otränad löpare. Riktig uppförsbacke som tog knäcken på mig, haha. Men åh så skönt när man väl är uppe! Blir så stolt över mig själv. Sen när man får varva ned med en promenad då lyckoendorfiner springer runt i kroppen, underbart. Är fruktansvärt glad och tacksam att jag har en frisk kropp och önskar av hela mitt hjärta att det får fortsätta så. 

Just nu ligger både lillan och A och sover. Jag har försökt fått A till att kunna hjälpa mig lite mer på natten för jag blir så himla förstörd av att inte få sova. Sprang in till lillan 4 ggr inatt.. Fick även hjälp av A denna gång vilket är enormt uppskattat. (Han ska inte upp och jobba och då har han ju större möjlighet till att hjälpa). Hon som sovit så himla bra på nätterna sover nu väldigt oroligt. Tror att det är för att hon inte längre sover nära oss. Hoppas det är en fas som snart går över. Vi kanske behöver ta in hennes säng till oss snart igen om det här inte går över. Se om det kan hjälpa. Dålig sömn kan verkligen förstöra en människa, huva. 

Igår gjorde jag iordning fröbröd igen. Känns så himla bra att äta när man vet hur nyttigt det är, plus supergott! Tror jag kommer baka det väldigt ofta nu! Det var ju så himla enkelt också!

Love/Jen

Likes

Comments

Gott blev det. Halvnyttigt blev det. Kladdigt blev det dock INTE. Blev mer som muffins skulle jag säga. Men roligt blir det att baka då man får använda lite nyttiga ingredienser. Jag har en lista på en masssa spännande jag vill prova att göra. Att göra nyttiga saker är roligt jue. Lillan ska få växa upp i hälsans tecken! Det är åtminstone min dröm för henne!

Recept:

1 ägg

200 g kvarg

1 dl mjölk

1 dl kokosmjöl

4 msk kakao

1/2 dl stevia strö

1 msk Agave sirap

1/2 dl proteinpulver med chokladsmak

1 tsk bakpulver

100 g proteinchokladpudding

Blanda ihop de blöta ingredienserna först och därefter de torra. Grädda mitt i ugnen på 200 grader i ca 25 min.

Igår var vi iväg till Hudik en sväng. Hälsade på lillans farmor, Tommy och lillans kusin Nelly och släktingen Anna. Vi gick även på en liten promenad runtomkring området vid campingen. Fruktansvärt fina hus och riktigt mysigt att gå runt och kolla och drömma sig bort. Jag vet inte vad som har hänt med mig men jag har blivit riktigt ordentligt sugen på hus. Det är typ det som snurrar i min hjärna mest av allt nu förutom lillan. Då jag väl fått en idé i huvudet har jag svårt att släppa den. Men nu vet jag att det egentligen är smartast att avvakta med det....

Anna, Melanie och Anna. Väldigt gullig bild tycker jag. Vår lilla busunge.

Likes

Comments

Efter löprundan idag tog jag en sån där töntig selfie. Halvjobbigt att kolla på sedan och inse att man i princip inte syns mot den vita kritvita väggen i bakgrunden. Inte fasen hjälper det särskilt mycket att gå till solarium heller. Jag får helt enkelt lov att lära mig att älska min kritvita skinka. Kalla mig snövit, det gör den processen lite lättare för mig, höhö.

Nya lurar har jag också. De funkar väl helt okej. Har egentligen inte velat gå ifrån standard lurarna till Samsung... Dom är så grymma. Funkar jättebra till mina små öron men nu fick jag lov att pröva ett par nya. Misstänker att de kommer sitta ännu bättre då jag inte har glasögonen. Har glasögon på mig nu för att låta ögonen vila från linserna. Det är ju såna där lurar som går runt örat. Så jag tror de kommer sitta mycket bättre sen!

Igår hämtade jag ju lillans vagn. Superfin men tror vi avvaktar med att använda den eftersom det är en framvänd vagn och jag tror på att hon behöver se våra ansikten och känna sig trygg med det ett tag till. I alla fall så tänker vi nog ta in vagnen och använda den som "sovvagn". Vi kommer ju att pröva ha henne ute på vår inglasade balkong om ett tag. Se ifall hon kan sova bra där ute med lite friskluft.

Ikväll kommer mamma hit och vi ska käka lite lax. Eventuellt ska jag också åka på affären för att handla till en nyttig kaka, Andreas önskade bli bjuden på det då han kommer hem ikväll. Lägger upp ifall det blir av.

Love / Jen

Likes

Comments

Träning och hälsa, Vardag, Mammas lillhjärta

Magtröja är inne nu mamma. Hm. Kanske borde börja acceptera då hon växer ur en storlek och inte ta på henne för små kläder. Men då måste jag ju erkänna att hon inte kommer att vara mammas bebis förevigt och det är svårt att ta in.

Imorse tog jag mig iväg på ytterligare en liten joggingtur. 25 min men denna gång utan vila. Många läser säkert och skrattar åt det men för mig är det en bedrift i alla fall. Det må inte vara nå snabba löparsteg heller men jag tog mig ut och jag kämpade.

Lillan ligger just nu här bredvid och gör de roligaste minerna! Hahaha. Hon kämpar med hela kroppen och hela ansiktet då hon bajsar. Det innebär såklart att hon är hård i magen... Det är så himla synd att jag inte hittar den där smoothiesen som innehöll Katrinplommon. Jag köpte den när vi var på resande fot nån gång och den fungerade SÅ BRA på lillan. Men nu hittar jag den ingenstans.... Får väl se till att göra egen hemgjord då.

I eftermiddag ska jag till sjukhuset och ta lite prover... Önska mig lycka till!

Love/ Jen

Likes

Comments

Åh!.. Gårdagens smörgåstårta var väldigt smarrig! Melsan höll sig tillgodo med sina Majskrokisar. Stackarn...

Som jag skrev i gårdagens inlägg så tog jag alltså min första "löprunda" sen efter förlossningen. A gav mig 30 min för att springa och jag suckade högt åt den lilla tid jag fick över till min träning. Det var dock en suck som var väldigt onödig... Herregud alltså... Efter en kvart var jag övertygad om att en halvtimme redan hade gått. Och efter det räknade jag varenda minut. Klarade heller inte av att springa hela vägen TROTS att jag inte direkt sprang i värsta backarna. Fick stanna upp flera gånger och väl hemma slängde jag mig på golvet. Nä, man kan ju inte direkt hävda att jag är i form om man säger så. Beeedrööövligt. Mer tid till gym och löpning! Ja tack!

Imorse var jag och lillan iväg till öppna förskolan. Mycket mysigt och helt klart något vi kommer att fortsätta med. Idag fick hon träffa en som var exakt lika gammal som henne (7 mån) och det var riktigt roligt att se dom tillsammans. Melsan var lika lugn och tyst som sist. Studerade de andra barnen och jagade efter lite leksaker.

Ikväll ska vi åka iväg och hämta en vagn till lillan. Den vi har nu fungerar inte så värst bra faktiskt. Den fastnar då man kör den. Så jag är tacksam för A:s systers tips om en vagn som var till salu. Ikväll kanske jag och Melsan även hinner ta en liten provprommis med den innan pappa kommer hem. Han slutar inte förrän 21.30 idag och så ser det ut några dagar framöver.

Love / Jen

Likes

Comments

Livets goda, Träning och hälsa, Vardag

Ring inte brandkåren! Jag eldade inte upp stället. Väldigt enkelt var det så till och med jag fixade det. Mumma! Supernyttiga och jättegoda fröbröd och supernyttig ASGOD guacamole. Måste apropå inget dela med mig av en rolig konversation jag hade med Andreas idag.

Andreas - Kan vi inte ha en riktig slappardag idag?

Jag - Absolut! Vad härligt! Betyder det att du inte ska på gymmet idag?

Andreas - Jo, gymma måste jag. Det vet du.

Jag - Skulle du inte på innebandy i 1,5-2 timmar idag också?

Andreas - Jo?

Slappardag ala Andreas Dahlström. Haha, jag vet inte hur ni ser på slappardag men för mig innefattar det inte ca 3 timmars träning i alla fall. Men jag kanske är lat. Vad vet jag.

A spelar alltså innebandy just nu och jag väntar på att han ska komma hem. Mamma har alldeles nyss gått härifrån. Fick en mysig överraskning idag. Andreas hade bjudit hit min mamma utan att jag visste om det och även köpt med smörgåstårta. Vi fick även mysigt sällskap av Melanies kusin Nelly. Blev jätteglad då jag såg mamma komma gåendes härutanför.

Love/Jen

Likes

Comments

Det här ser ju åtminstone väldigt bra ut (bortsett från att jag biter på boken). Gymkläder på och jag läser "Akademikern". Sanningen är väl att mina gymkläder fått stått och dammat ett tag. Nu är tanken att jag ska på en liten löprunda så fort A kommer hem ifrån gymmet. Pröva hur mycket jag "flyger" i de nya löpdojorna såsom skorna utlovade. Jag förväntar mig med andra ord att åka fram och tillbaka till Sthlm en sväng idag. Och det här med att vara akademiker... Jo jag SKA ju ta tag i det till vintern och våren. Jag vill dock redan nu komma fram till ett ämne att inrikta mig på. Det är dock inte helt lätt... Och hur jag än vänder och vrider på det så blir det inte tillräckligt avgränsat. Suck.

Ikväll ska jag göra fröbröd tänkte jag, då svärmora skickat receptet på ett sådant UTAN mandelmjöl så att även min hyperallergiska fästman kan smaka. Tänkte även göra en Guacamole till den. Undra just om det blir bra ja. Vi får la se. Om denna totalt värdelösa kock mot förmodan får till det bra så lägger jag upp det senare. Lägger jag inte upp det så kan ni lika gärna ringa brandkåren för då har jag bränt upp läggan. Igår gjorde jag fläskfilé till Andreas och döpte de utsökta bitarna till kolbullar, av en anledning. Det blev också champinjoner som inte var helt genomstekta. Jag matade en liten och jagade konstant bort henne från alla uttag hela tiden, får man lov att skylla på det eller? Stackers A...

Love / Jen

Likes

Comments

Igår fikade jag och Melsan på Charm i Birsta med Lina. (Ni ser ju vilket fint samtal de verkar ha, hehe). Vi åkte också dit för att hitta ett par vantar och ett par vinterdojor till lillan. Känns alltid skönt att ha sånt klart så man är redo när kylan hälsar på.

Idag ska vi iväg och kolla på ett hus. Jag vet inte hur pass seriös vi är då vi kollar egentligen. Vi vet ju att vi vill ha det, tillslut. Men om det är rätt tillfälle nu eller inte det är en annan fråga. Vi ska i alla fall boka ett möte med banken och börja se över våra möjligheter. Sen får vi ta det som det kommer. Känna efter.

Nu ska jag fortsätta att hinka lite kaffe för herrej vad trött jag är.

Love / Jen

Likes

Comments