Header

Älskade hjärtat var sååå trött här och lite ledsen. Men tycker ändå om bilden för jag tycker man ser min kärlek till lillan i den. Vet ni vad. Jag har SAKNAT att blogga. Att skriva av mig. Att få ventilera lite med er. Även om kommunikationen här på bloggen tyvärr oftast är en envägskommunikation.

Lite uppdatering kanske är önskvärt. Jag lever fortfarande ensam. Det blir 9 månader nu. Jag är ovan att leva själv. Men försöker få mig själv till att gilla det. Att bli stark i det. Mitt hjärta saknar en livskamrat, men alla som försöker komma nära skjuter jag bort. Skärpning av mig snarast! Rädsla får aldrig vinna.

Stoltheten över M är helt överväldigande. Hon är så oerhört charmig och go. Även om hon börjat testa mig rätt mycket. Men oftast är hon så glad och nöjd. Min fina tjej, vad skulle jag göra utan henne?

Hoppas ni haft en fin helg! Det har jag. Umgåtts med släkt och fina vänner.



Mel och hennes fina vänner idag. De leker så fint med varandra. Hoppas de får följa varandra genom livet.


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Jamen dåså. Då har man lyckats haft en bloggpaus på några månader igen då. Det stormar av händelser i mitt liv just nu, så nog finns det mycket jag vill skriva om. Och nog saknar jag lugnet, att få landa ordentligt. Men kan ändå inte sluta dra mig mot blåsten. För att få ordning på allt kanske bloggandet kan hjälpa till. Älskar att sortera allt i nedskrivna ord. Inte för att jag kan vara alltför privat men ändå. Nu fokuserar vi på det positiva i alla fall och för att göra det underlättar alltid en bild på min ögonsten.


Mitt stora hjärta! Vad är det som händer? Hänger inte riktigt med, hur kan du ha blivit så stor!? Hur gick det till? När hände detta? Tiden bara springer iväg och jag vill bara ta tillvara på vareviga sekund. Det finns inte ord i hela världen för att någonsin kunna förklara hur viktig du är för mig. Du är liksom mitt allt. Hela min värld. Sakta men säkert kommer vi att släppa in fler folk i vår lilla sfär. Men just nu är det du som är mitt universum. DITT bästa är vad jag bryr mig om vareviga sekund och i varje beslut jag tar. Sen kan ju de som tro annat resa till en öde, ruttna bort och låta maskarna göra sitt. De senaste 2 åren har jag mött på folk som man bara kan gapa åt. Totalt CHOCKAD över det hat, den okunskap, den ignorans, den falskhet och den totala avsaknaden av empati som faktiskt bor i vissa. Men på samma gång har jag också mött så enormt mycket fina människor. Skaffat mig nya vänner och fördjupat de relationer som betyder något. Man lär sig verkligen vilka som är värda MIN dyrbara tid och inte. Är helt övertygad om att denna mardröms resa jag genomgått det senaste halvåret gjort mig enormt mycket starkare i mig själv. Säger alla "gå för fan åt höger" så ska jag gå åt vänster om det känns rätt för just mig. Kanske det visar sig vara ett misstag. Kanske alla andra får rätt. Men jag är klar med att lyda order och följa alla andras åsikter/tankar om vad som är rätt för mig. Kanske jag utvecklat en rebell i mig själv efter allt som hänt.

Jag ser på mitt barn. Funderar kring vad jag vill lära henne. Hur jag ska vara en god förebild. Jag vill att hon går sin egen väg, jag vill att hon lyssnar till sig själv, jag vill att hon vågar ta risker (inom rimliga gränser), jag vill att hon vågar tro att hon är värd riktig kärlek, jag vill att hon aldrig nånsin ska ångra något, man lever EN gång så gör det som känns rätt mitt hjärta. Tro på dig själv, i varenda jävla läge. Låt folk snacka om det skulle vara så, låt folk tycka och tänka, huvudsaken är att DU vet vem DU är och vad som är rätt och fel. De närmaste, de riktiga, de äkta människorna i din närhet, de kommer att föda dig med allt du behöver. Trygghet, ramar och rutiner är viktiga. Men man ska fan leva däremellan också. Vad är annars poängen?

Likes

Comments

Älskade lilla Mellibus och lille Theodore. Idag var vi i lekparken en liten stund innan vi gick hem till Linnea och fortsatte lekandet där. Jag tycker att min Melanie börjar komma tillbaka igen efter ett par veckors gnällande. Lillan har fått sin första tand, så misstänker starkt att det är vad som påverkat hennes humör på slutet. Vi hade i alla fall en trevlig dag där och efteråt fick jag chansen att dra iväg på gymmet vilket inte hänt på evigheters evighet. Kändes riktigt skönt.


Ja, nu bor alltså jag och Melanie ensam i en liten etta. Det är mycket att smälta, mycket att ta in, mycket att bearbeta. Det var inte såhär det var meningen att det skulle bli men det fanns inget annat alternativ. Jag önskar att jag kunde skriva ingående om det. Min vilja till att göra det är väldigt stark. Jag har en historia att berätta, vill skrika ut allting Jag försöker att finna ett sätt att se på det som en lärdom. Försöker att komma på vad jag ska ta med mig ifrån allt det här... Allt fokus på det bästa för älskade och värdefulla Melanie. Måste överväga mina ord med stor försiktighet för hennes framtids skull.

Jag har i alla fall gjort upp en plan nu. Vi ska bo i denna lägenhet som jag får hyra billigt av en vän under en tid. Därefter kommer det att investeras i en bostadsrätt. Från januari - juni kommer jag att ge mig på c-uppsatsen. Så får vi se hur det går... Lillan har fått dagisplats nu också och hur mycket det än svider i hjärtat att lämna över henne såhär tidigt så finns det inget annat val nu. Efter den tiden är det bara att hålla alla tummar och tår för att jag kan hitta ett jobb jag trivs med inom det område jag studerat.

Det var allt jag pallar skriva för nu. Nu ska jag mysa vidare med mitt te i min städade lilla pluttlägenhet och lyssna till Melsans djupa mysiga andetag. Fy satan vad jag älskar min dotter. Satan vad jag är beredd att kriga mot de som skulle skada henne på ett eller annat sätt. HENNES bästa går före allt annat. Punkt.

Love / Jen

Likes

Comments

Att få ett brev hem på posten där det står "Du har cellförändring och du ska få kolla upp detta igen". Att vänta två veckor på att få komma och testa ifall det läkt bort av sig själv eller om det är kvar. Att därefter återigen få ett brev hem där det står att min cellförändring är ett faktum. Det stod att jag skulle läsa på vad detta innebär mer på 1177. Men jag vill inte. Jag vill inte få ett cancerbesked. Jag vill hellre få nattskräck och kunna låtsas på dagarna att det inte är så. Jag vet inte vad en cellförändring riktigt innebär men jag vet att det går att relatera till cancer. Jag vill blunda. Jag vill låtsas att det är ofarligt. Men så har jag ju de där förbannade knölarna som inte vill ge med sig. Som jag också avfärdat med "det är säkert inte något farligt". För att inte tala om de konstiga blödningarna jag får efter jag sprungit. Jag vill inte läsa. Jag vill inte fråga. För i mitt inre har jag redan diagnosticerat mig själv med cancer i fjärde stadiet, obotligt, det är så pass spritt i min kropp att det inte finns något kvar att göra. Nu återstår det bara att höra det högt, att få det helt bekräftat. När jag får hem det sista brevet så lägger jag mig i fosterställning, som tur var har lillan somnat så jag själv kan få vara ett barn en stund. Jag gråter, hysteriskt. Säger "jag vill vara med, jag vill inte dö, jag vill vara med. Vill inte missa de stora ögonblicken i Mels liv och jag vill inte heller missa ett enda litet". Det är nattsvart men sen drar jag för skynket och återgår till det vanliga. Låtsas som att det inte finns för det gör för ont.

När jag får träffa doktorn så får jag det bekräftat... Att jag varit överdramatisk.... "Läste du inte på?" Nääää, jag våga inte! Detta är förebyggande, du kommer troligen att få göra en liten operation men det är INTE cancer. Det börjar då att bubbla inom mig. Av lycka... Men, men... Blödningarna då? Det är troligen spiralen. Tankarna på att jag kan få vara med känns alldeles för bra för att vara sann. Jag är så innerligt TACKSAM för mitt liv. För att jag fått Melanie, för alla mina nära och kära som jag älskar så oändligt. Jag kanske får vara med ändå. Det finns inga ord som kan beskriva den lättnaden efter att ha gått runt med den klumpen. Melanie, jag älskar dig så innerligt. 95 procent av mina tankar då jag tänkte att jag skulle dö, de handlade om dig! Jag vill vara med och se dig utvecklas till en fantastisk individ och jag vill ge dig alla verktyg som finns för att du ska kunna ta dig genom livet på bästa möjliga sätt. Jag vill i allra högsta grad få vara med.

Likes

Comments

Igår fixade jag mina fransar hos Annilash, när jag var klar där överraskade A mig med blommor och ett sött kort. Sånt betyder mycket. Jag tror det grundar sig i en tacksamhet för att jag börjat baka och laga mat. Haha. (Lite sant att vägen till mannens hjärta går genom magen?) Jag har börjat tyckt att det är roligt. Hoppas den känslan håller i sig. Det är roligt att laga BRA mat och NYTTIGA efterrätter. Ju äldre lillan blir nu ju mer inser jag att hon snart kommer äta samma sak som oss. Det är en stor motivation för mig att tänka på att hon snart kommer påverkas av vad vi äter. Det får mig att vilja lära mig att göra bra mat. Jag kommer att vara en bestämd mamma när det kommer till att äta nyttiga saker och även vad gäller alkohol vilket var veckans tema på föräldraträffen. Det kändes väldigt skönt att så många mammor tänker som jag gör. Ofta känner man sig löjlig och överdriven när det kommer till den frågan... Min dotter ska växa upp med en nykter mamma! Jag vill inte att hon ska se mig full och hon ska alltid ha en vuxen omkring sig som agerar precis som vanligt. Hon ska alltid hitta en trygghet i mig eller hennes pappa. Hon ska aldrig behöva känns sig rädd eller orolig pga det. Jag har aldrig sett min mamma full och för det är jag väldigt tacksam! Jag bär på ett enormt ansvar för en annan människas liv, trygghet och vilken grund hon ska stå på i livet. Det ska jag ta tillvara på.


Igår blev det ytterligare en löprunda. Denna gång runt Sidsjön som inte bjuder på lika många backar vilket jag tackade ödmjukast för. Det gav mig en möjlighet att känna mig stark och snabb. (Ja allt är relativt). Jag har bestämt mig för att satsa på minst en mil i veckan som jag sett att många börjat med nu. 7 km gjort. Börjar på ny kula varje söndag.

Hoppas ni får en bra dag! Så fort min sömntuta har vaknat ska vi åka mot Harmånger!

Love/Jen

Likes

Comments

25 min löpning i backigt elljusspår + 35 min promenad. Igår medan A kollade på fotboll med sin familj så drog jag iväg på en liten runda. I vanliga fall brukar jag ansvara för Melsan medan de får fokusera på fotboll men nu tog jag tid för mig själv istället och lät dom skämma bort Mellis. Jag fick därmed också utforska en ny runda. Vette tusan om jag vill springa där snart igen för det var riktigt tungt för en otränad löpare. Riktig uppförsbacke som tog knäcken på mig, haha. Men åh så skönt när man väl är uppe! Blir så stolt över mig själv. Sen när man får varva ned med en promenad då lyckoendorfiner springer runt i kroppen, underbart. Är fruktansvärt glad och tacksam att jag har en frisk kropp och önskar av hela mitt hjärta att det får fortsätta så. 

Just nu ligger både lillan och A och sover. Jag har försökt fått A till att kunna hjälpa mig lite mer på natten för jag blir så himla förstörd av att inte få sova. Sprang in till lillan 4 ggr inatt.. Fick även hjälp av A denna gång vilket är enormt uppskattat. (Han ska inte upp och jobba och då har han ju större möjlighet till att hjälpa). Hon som sovit så himla bra på nätterna sover nu väldigt oroligt. Tror att det är för att hon inte längre sover nära oss. Hoppas det är en fas som snart går över. Vi kanske behöver ta in hennes säng till oss snart igen om det här inte går över. Se om det kan hjälpa. Dålig sömn kan verkligen förstöra en människa, huva. 

Igår gjorde jag iordning fröbröd igen. Känns så himla bra att äta när man vet hur nyttigt det är, plus supergott! Tror jag kommer baka det väldigt ofta nu! Det var ju så himla enkelt också!

Love/Jen

Likes

Comments

Gott blev det. Halvnyttigt blev det. Kladdigt blev det dock INTE. Blev mer som muffins skulle jag säga. Men roligt blir det att baka då man får använda lite nyttiga ingredienser. Jag har en lista på en masssa spännande jag vill prova att göra. Att göra nyttiga saker är roligt jue. Lillan ska få växa upp i hälsans tecken! Det är åtminstone min dröm för henne!

Recept:

1 ägg

200 g kvarg

1 dl mjölk

1 dl kokosmjöl

4 msk kakao

1/2 dl stevia strö

1 msk Agave sirap

1/2 dl proteinpulver med chokladsmak

1 tsk bakpulver

100 g proteinchokladpudding

Blanda ihop de blöta ingredienserna först och därefter de torra. Grädda mitt i ugnen på 200 grader i ca 25 min.

Igår var vi iväg till Hudik en sväng. Hälsade på lillans farmor, Tommy och lillans kusin Nelly och släktingen Anna. Vi gick även på en liten promenad runtomkring området vid campingen. Fruktansvärt fina hus och riktigt mysigt att gå runt och kolla och drömma sig bort. Jag vet inte vad som har hänt med mig men jag har blivit riktigt ordentligt sugen på hus. Det är typ det som snurrar i min hjärna mest av allt nu förutom lillan. Då jag väl fått en idé i huvudet har jag svårt att släppa den. Men nu vet jag att det egentligen är smartast att avvakta med det....

Anna, Melanie och Anna. Väldigt gullig bild tycker jag. Vår lilla busunge.

Likes

Comments

Efter löprundan idag tog jag en sån där töntig selfie. Halvjobbigt att kolla på sedan och inse att man i princip inte syns mot den vita kritvita väggen i bakgrunden. Inte fasen hjälper det särskilt mycket att gå till solarium heller. Jag får helt enkelt lov att lära mig att älska min kritvita skinka. Kalla mig snövit, det gör den processen lite lättare för mig, höhö.

Nya lurar har jag också. De funkar väl helt okej. Har egentligen inte velat gå ifrån standard lurarna till Samsung... Dom är så grymma. Funkar jättebra till mina små öron men nu fick jag lov att pröva ett par nya. Misstänker att de kommer sitta ännu bättre då jag inte har glasögonen. Har glasögon på mig nu för att låta ögonen vila från linserna. Det är ju såna där lurar som går runt örat. Så jag tror de kommer sitta mycket bättre sen!

Igår hämtade jag ju lillans vagn. Superfin men tror vi avvaktar med att använda den eftersom det är en framvänd vagn och jag tror på att hon behöver se våra ansikten och känna sig trygg med det ett tag till. I alla fall så tänker vi nog ta in vagnen och använda den som "sovvagn". Vi kommer ju att pröva ha henne ute på vår inglasade balkong om ett tag. Se ifall hon kan sova bra där ute med lite friskluft.

Ikväll kommer mamma hit och vi ska käka lite lax. Eventuellt ska jag också åka på affären för att handla till en nyttig kaka, Andreas önskade bli bjuden på det då han kommer hem ikväll. Lägger upp ifall det blir av.

Love / Jen

Likes

Comments

Träning och hälsa, Vardag, Mammas lillhjärta

Magtröja är inne nu mamma. Hm. Kanske borde börja acceptera då hon växer ur en storlek och inte ta på henne för små kläder. Men då måste jag ju erkänna att hon inte kommer att vara mammas bebis förevigt och det är svårt att ta in.

Imorse tog jag mig iväg på ytterligare en liten joggingtur. 25 min men denna gång utan vila. Många läser säkert och skrattar åt det men för mig är det en bedrift i alla fall. Det må inte vara nå snabba löparsteg heller men jag tog mig ut och jag kämpade.

Lillan ligger just nu här bredvid och gör de roligaste minerna! Hahaha. Hon kämpar med hela kroppen och hela ansiktet då hon bajsar. Det innebär såklart att hon är hård i magen... Det är så himla synd att jag inte hittar den där smoothiesen som innehöll Katrinplommon. Jag köpte den när vi var på resande fot nån gång och den fungerade SÅ BRA på lillan. Men nu hittar jag den ingenstans.... Får väl se till att göra egen hemgjord då.

I eftermiddag ska jag till sjukhuset och ta lite prover... Önska mig lycka till!

Love/ Jen

Likes

Comments

Åh!.. Gårdagens smörgåstårta var väldigt smarrig! Melsan höll sig tillgodo med sina Majskrokisar. Stackarn...

Som jag skrev i gårdagens inlägg så tog jag alltså min första "löprunda" sen efter förlossningen. A gav mig 30 min för att springa och jag suckade högt åt den lilla tid jag fick över till min träning. Det var dock en suck som var väldigt onödig... Herregud alltså... Efter en kvart var jag övertygad om att en halvtimme redan hade gått. Och efter det räknade jag varenda minut. Klarade heller inte av att springa hela vägen TROTS att jag inte direkt sprang i värsta backarna. Fick stanna upp flera gånger och väl hemma slängde jag mig på golvet. Nä, man kan ju inte direkt hävda att jag är i form om man säger så. Beeedrööövligt. Mer tid till gym och löpning! Ja tack!

Imorse var jag och lillan iväg till öppna förskolan. Mycket mysigt och helt klart något vi kommer att fortsätta med. Idag fick hon träffa en som var exakt lika gammal som henne (7 mån) och det var riktigt roligt att se dom tillsammans. Melsan var lika lugn och tyst som sist. Studerade de andra barnen och jagade efter lite leksaker.

Ikväll ska vi åka iväg och hämta en vagn till lillan. Den vi har nu fungerar inte så värst bra faktiskt. Den fastnar då man kör den. Så jag är tacksam för A:s systers tips om en vagn som var till salu. Ikväll kanske jag och Melsan även hinner ta en liten provprommis med den innan pappa kommer hem. Han slutar inte förrän 21.30 idag och så ser det ut några dagar framöver.

Love / Jen

Likes

Comments