Nämen lever hon fortfarande bör de som hittar detta inlägg tänka. Och se minsann det gör hon! Hon har ett år bakåt gjort en resa, som tagit väldigt mycket tid och den tiden som blev över ville hon ägna i kvalité till vår son, hennes man och vänner som fått ta mycket under tiden hon gjort sin resa. Att lägga tid på att berätta om livet istället för att faktiskt vara med i stunden och leva det har känts totalt fel för mig länge, alla det där inläggen som jag tänkt att jag skulle vilja skriva har försvunnit lika fort som vår lillstjärna får detdär glittret i ögonen som han får när han vet att det är bus på gång. Och då förstår väl alla vilket som prioriterats.

I Torsdags tog jag körkort, tio år efter alla andra och fyra år efter min man började tjata, 18månader efter vi flyttade ut på landet och 2 år och 1 månad efter att Alexander föddes. Man kan inte kalla mig snabb kanske, men nu är det klart. Efter ett halvår av plugg, heltidsjobb, vakennattjobb extra och en herrans massa körlektioner som pressades in i det redan på tok för stressade schemat så är det lilla rosa kortet på väg hem till mig. Och jag har fått låna morfars bil tills jag köpt mig en egen, jag lämnade på dagis i morse. Utan stressen av en sen buss, utan spring och tillsägelser till Alexander att man måste sitta stilla på bussen för titta alla andra gör det. Det var SÅ skönt. Igår hämtade jag min bror vid tåget, utan att Peter behövde avbryta det han höll på med. Det var SÅ skönt. För Peter.

Min fina fina man har under hela min resa stått i backup åt mig, när en kund varit sen så har han rusat till dagis istället för mig. Han har kört till tåg så många gånger att vi inte kan räkna. Han hade 5veckors semester i form av ensamstående pappa Time eftersom jag var på jobbet 10-20 nästan varje dag istället. Han har tagit att jag suttit med telefonen och bokningar och mail och beställningar, han har lagt Alexander medans jag har "ska bara svara på detta kundsmset". Fy farao så trött han måste vara på mig och mitt jobb, jag tror inte det finns en enda man i världen som hade gjort det han gjort för mig sen jag kom på att jag skulle ta min hobby till ett företagande.

Såhär är det. Pengar är fint, man behöver pengar för att leva och äta och roa sig. Men när man inte har tiden för att göra något roligt, när man inte fått hälsa på sina svärföräldrar och njuta med familjen i Skåne, när man inte varit med på en enda pannkakstorsdag med bästa vännerna och framförallt när man inser på sin sons 2årsdag att man faktiskt inte funnits där halva tiden. Då slår det en med en våldsam kraft, men en ångest man inte kan förklara. Vet ni vad man gör då? Vill ni veta vad jag gjorde?

Jag sa upp min plats, skaffade ett heltidsjobb dagtid inom 3 veckor, klarade uppkörningen och teoriprov, spärrade tider för bokningar och hämtade tidigt på dagis varje dag förra veckan, la telefonen i köket och kröp på alla 4 runt på mattorna i Alexanders rum och skällde som en hund medans han satt på min rygg och tjöt "fottare mamma fottare", sen vaknade jag en dag av att Alexander inte drog mig i handen medans jag helst ville dö för att jag var så trött utan av att han la sig bredvid mig i sängen och sa "tycker om MIN mamma". Vet ni hur mycket energi man kan få en en sån mening? Jag kan bara säga att den inte tagit slut än.

I helgen fick jag krama mina vänner som stått på paus och fått ett "jag jobbar tyvärr då" ungefär 3000 gånger senaste året men ändå inte slutat fråga. Jag fick skratta med dem och äta frukost i Elnaz kök sådär som jag älskar att göra med några av de bästa vännerna jag vet. Sen fick jag äta söndagsmiddag hos min syster medans våra fantastiska söner lekte rövare. Sen fick jag se på en film med min man.


Ärligt talat så är det med sorg jag slutar på salongen. Men det jag vunnit är så oändligt stort, den lärdomen har täckt allt som livet innefattar. Jag kommer vara en bättre fru bättre mamma och en bättre vän hädanefter, utan att ens försöka. Jag har haft en dröm, satsat på den och insett att jag har 20 bästa vänner som är på riktigt, och att jag har en man av ännu större kaliber än vad jag trodde var möjligt. Jag kommer aldrig ångra det, jag kommer aldrig behöva dö och känna att jag gått miste om en chans, fegat och varit fast någonstans. Jag kommer aldrig be min son om ursäkt heller fast jag kanske borde, men jag är övertygad om att han också kommer vinna på denhär resan i långa loppet. En glad mamma som är tacksam och har vänner och pussar pappan hejdå varje morgon är nog hundra gånger bättre än en stressad karriärmamma eller någon som är olycklig ensam och inte vågat testa drömmar. Jag satsade på mig själv, det var modigt men det var jag som valde fel tidpunkt. Jag är så glad att det hände, och att jag nu längtar tills nästa sommar då vi 3 ska spendera tid med kusinerna i Skåne, och ha härliga fester med våra vänner och alla härliga barn. Sen ska jag hångla så mycket med min man att det inte är klokt och ha skavsår av skäggstubb på hakan som jag hade 2010-2013.

Sådetså.












Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Idag började bra, men där halvvägs så havererade dagen totalt och tur var det att jag inte hade fler kunder då, jag fick ungefär världens dipp i självförtroende. Jag kände att jag inte kunde någonting, som att alla kunder skulle ringa upp på en och samma gång och säga att de var missnöjda och att jag är sämst typ, som att hela världen satt och tyckte att jag var kass, och sen tyckte jag att jag har tjocka ben också.

Japp. Så jag beklagade mig för min man, åt våfflor med familjen och nu känns det typ löjligt. Va fan jag fick ju ett sms av en nykund senast i torsdags som tyckte att jag var citat "bästbäst" och att hon vad glad över att hon blivit rekommenderad till mig och åkt från särö för det. Då mådde jag minsann. Men va sjutton hände idag, jag är nog för trött ibland. 6 månader om några dagar, min deadline.

Jag ska köpa skor till min svägerskas bröllop imorgon, det blir man glad av. Världens bästa medicin.


/176%


Likes

Comments

Varit ledig från salongen i fem dagar, lite nattjobb men det gör liksom inget för jag har fått så mycket tid med mina killar på dagarna i solsken att jag har samlat energi för tre år framöver. Sen har vi kommit en bit på vägen inför utbyggnaden på baksidan, frun i huset har beställt en till altan där serrö, pappaP fixar. Världens bästa man som stått och eldat medansvar vi haft spontanbesök av våra emmor och grannarna i trädgården, underbart med vänner måste jag säga. Stackars dem som är så vidriga att de inte har några vänner att umgås med.
Fick premiärklippa gräsmattan idag och började skratta när jag insåg att jag är lycklig av en gräsklippare, shorts och musik i öronen ute på landet. Fattar nog inte än hur jag ändrat prioriteringar och vad jag får energi av nuförtiden, är medelålders i skallen på hemmaplan ibland, men suktar lika mycket efter klackar och en sånär grym vinkvällar med bästa vänner som jag hade igår på bryggan med Jenny. Kvalité i livet!

/ensåndärbloggsomjagsjälvhatar


Likes

Comments

Man ska ju fokusera på det goda i livet.

1. Jag fick göra påskris med sonen
2. Maken lagade dundermiddag
3. Överlevde jobbhelg
4. Fick sova brevid en mysson på dan
5. Jag har en vecka med grymma kunder på salongen framför mig

Jajjamen, Alexander blev dundersjuk samma dag som jag skrev förra inlägget. Karma is a bitch säger man va? Jävla vaccinskit.

/123nukörviigen

Likes

Comments

Efter att ha väntat på nya kunder under dagen som aldrig dök upp, så bestämde jag mig för att kontakta supporten för bokningssystemet för att se så att inget var fel. Men de bekräftade tyvärr något helt annat. Någon har roat sig med att boka upp min arbetstid med olika namn och kontaktuppgifter, dock från samma IP-adress.

Men ibland fungerar systemet som man önskar. Efter polisanmälan, samarbete med TeliaSonera och Bokadirekt.se, så har de redan idag kunnat uppge att det rör sig om någon mellan Askim och Onsalahanvön. Kanske i trakterna kring Kullavik, men de är inte klara än.

Är det någon som vet något om detta, så är ni välkomna att höra av er. Detta kan lösas i helgen, och polisanmälan dras tillbaka direkt på måndag, och då kan detta stanna oss mellan efter en förklaring. Men hinner de utreda detta, så kommer det även att offentliggöras från min sida.

Tacksam för en förklaring av den skyldiga,
Jen

Likes

Comments

Ärligt talat. Vad är det för svaga individer som inte klarar av att gå till ett 8-16:30 jobb 5 dagar i veckan utan att skamlöst klaga gnälla och tycka att det är sååååå hemskt. Samma med de som vabbar varje vecka, är det något fel på
Barnets imunförsvar eller är det föräldrarna som inte orkar gå till jobbet?

Jag har jävligt hög arbetsmoral, ännu mer nu när jag är egenföretagare. 2 dagar har jag vabbat, magsjukarelaterat. Sen har vi nog tur med Alexander som ta i trä sällan är sjuk. Jag skulle aldrig få för mig att utnyttja honom för att få vara hemma? Trivs man inte med att jobba borde man söka nytt jobb. Eller hitta på nån sjukdom som inte går att bevisa och bli en bidragstagare med svettigt hår och grå
Mjukisbyxor i en hyresrätt och leva i föräldragrupper på FB.


Jag gjorde det förstnämnda och det är det bästa jag gjort, trots att jag tagit tid från min familj och ibland är på
Bristningsgränsen av trötthet efter alla dygn utan sömn. Jag valde rätt tid, det var nu eller aldrig. Innan Alexander har större behov av två förälder som är närvarande 100%, det är min personliga åsikt som säkerligen upprör någon, men nu är det snart 6 månader som PappaP dragit marktjänsterna hemma och 6 av 7 kvällar lägger Alexander på kvällen. Han älskar sin pappa, och ibland är Alexander arg på mig och jag dör på insidan för att jag vet att han säkert saknar mig fast så små barn påstås inte ha någon tidsuppfattning. Men jag kämpar på och resten av Alexanders liv kommer han ha en lycklig mamma som uppnådde sin dröm att ha en fin familj och samtidigt skapade sin karriär och lyckades med det så många andra inte klarar. Jag kommer vara så stolt över mig själv om 10 år när jag inte bryr mig om de som inte förstår och de bortskämda som klagar på sitt svenneliv när det bara är dem själva som kan påverka det. Jag orkar inte lyssna på er, ta er i kragen och skaffa lite insikt, nästa person som försöker tillrättavisa eller pratar om mitt val bakom min rygg tänker jag skaffa järnridå för, den kommer aldrig in igen.

Vår son är 20 månader, pratar i treordsmeningar, har en fanclub med 5åriga pojkar på dagis som älskar honom, är det spralligaste barnet jag någonsin träffat, går på pottan, väcker sina föräldrar genom att pussa på deras ansikten 5 gånger, skrattar mer än gråter och många har sagt att han verkar vara ett lyckligt barn. Sen har hans mamma två jobb, är väldigt trött på kvällarna, och lägger det som inte är lika viktigt som honom, hans pappa och hennes karriär åt sidan en stund.


Nu spårade vi ur från ämnet lite ser jag. Men ni som bör ta åt er, gör det bara för jag har inte energi kvar att säga det till era ansikten. Det tar jag när jag har tid med er igen.

/svårt








Likes

Comments

Ett steg närmre mitt i kaoset. Halkan gjord idag check.

Lite salongsjobb på det och en ny klänning till svägerskans bröllop fick bli firandet. Nöjd.


/förgammalförattroasavsladdpåhaltunderlagtrorjagminsann

Likes

Comments

Jag är 5 kg tyngre än innan Alexander flyttade in i buken på mig. För att inte ha tränat nånting är det ändå inte illa. Visst, det är inte ASkul att testa vissa byxor, inte heller att droppa en bh-kupa. Men jag är uppenbarligen inte missnöjd nog att utnyttja min bästa vån som är utbildad pt liksom.

De halvtjöcka personerna, som uppenbart är i förnekelsestadiet och vill vara "kurviga" vilket i åtminstone mina ögon är Jennifer Lopez typ, inte hängpattar och trettio valkar ovanför byxlinningen. Iallafall, allt personerna återberättar har inslag av mat. Mest onyttig sådan där grädde behandlas som rent guld och hyllas som det vore något magnifikt, där en utflyktsdag beskrivs med fokus på vad som åts, hur man "unnade" sig och hur man i belöningsform intog onyttigheter. Det måste väl tyda på en ätstörning av något slag, nån form av störning vill jag nog säga. Sen får man inte säga det till någon, nej nej nej det får man inte utan smäll på fingrarna. Är det så hemskt att belysa någon om att man misshandlar sin kropp?

Lyssna på Joller, podcasten från philips avent. Min man är gäst i senaste avsnittet och pratar om mat, modigt som fan tycker jag måste jag säga. Jag smygäter chips i massor, det erkänner jag. Men jag kan iallafall beskriva ett cirkusbesök utan fokus på
Sockedvadden.

/lagomtjöck


Likes

Comments

Vill tillägga att Alexander kom hem i rosa stövlar igår, hans egna var dyngsura sa dem och han fick låna stellas.

Jag klär inte min son i rosa stövlar, inte något liknande heller som kan misstas för en hen-familj.

/ickesanickehärkörvistereotyp


Likes

Comments

Den ena medicinen mot mina andningssvårigheter, tre minuter efter jag inhalerat skakar mina händer som om jag var 100 bast och skakig. Inte optimalt insåg jag när jag fattade pincetterna för dagens första kund, bra blev det men jag fick verkligen hålla tungan rätt i mun för att inte darra iväg totalt. Men istället för att svära över det så ställer jag klockan tidigare och tar medicinen då så hinner det värsta gå över. Min nya stil vettö, lite oklagande positiv känsla i vår tack!

Maken är i huvudstaden, jag kom hem till en mysson som lekt med mormor efter dagis och nu får sova i vår säng eftersom jag är en fjomp och vill ha han där när pappaplatsen är tom. Imorgon är en bra dag, vi ska skogsmulla oss och vara sådär rediga som mammalediga är på internet. Hör ni min posetiva anda?! Jag kanske tom serverar mjölken i glaskannor!

Nä okej, jag är fortfarande bara jag. Men jag försöker övervinna rädslan över att bli en astmatiker utan livsglädje.

/fakeittilyoumakeit


Likes

Comments


Better Blogging Nouw