Sitter och tittar på tv4 nyhetsmorgon om manifestationen i Stockholm,fyyyfaaaan vad BRA!!! Äntligen händer det!!

Bara för ett par veckor sedan fick jag "skit" för att jag var arg och besviken pga att jag och mina döttrar fick ta skiten för att en man i vår närhet tagit bilder på min dotter,mer eller mindre naken,när hon låg och sov. Att jag reagerar,vägra tycka att det är okej och vägrar tycka att hon ska vara den som skäms!!!

Så mycket känslor som kommer upp i mig, jag sitter och gråter, jag skrattar,jag ryyyyyser av styrkan av att människor äntligen går ihop MOT sexuella övergrepp,sexuellt våld och sexuella trakasserier.

HELA mitt egna liv har påverkats av de jag själv varit med om,och gör än idag!

Tänker som många andra berätta MIN historia nu,för jag vägrar bära skammen längre!!! #meetoo

Jag blev utsatt för mitt första övergrepp när jag var fem år gammal. Redan där tappade jag rätten till min egen lilla kropp...Redan då var skammen min... När jag många år senare pratade med min psykolog om detta och hur det påverkat mig sa hon - jaa det är väl inte okej,men det var ju BARA en pojke i tonåren som provade sin sexualitet på dig.. Hur i helvete kan man säga så?????? Mina föräldrar vägrade och gör än idag att ta detta till sig. Jag har fått behålla skammen i hela mitt liv.

Jag blev våldtagen första gången som 14åring,våldsamt och brutalt,av en peron jag hade en relation med. Jag blev vid flera tillfällen även misshandlad. Med den självkänslan som inte fanns stannade jag i denna relation i 4år. Jag mer eller mindre flydde till en annan stad för att komma undan denna relation,men han slutade inte terrorisera mig förrän flera år senare.

Några år senare somnade jag bredvid en vän,jag var full, och när jag vaknade på morron märkte jag att vännen haft sex med mig när jag sovit...

Har fått sparka bort män jag levt med för att jag inte velat ha sex men dom inte har fattat vad NEJ betyder

Jag tappade tidigt respekten för min egna kropp,jag tappade tilliten till män,till mig själv..

När jag pratat om detta har jag ofta bemötts av känslan av att det är jag som ska skämmas,att jag är en dramadrottning som hittar på.. Frågan - Anmälde du??? Och näää det gjorde jag inte,men det betyder inte att det inte har hänt,att det inte är sant. Det beror på att jag har tagit på mig skammen!!!!

Jag har levt i relationer med män som misshandlat mig enormt mycket både psykiskt,fysiskt och sexuellt. Jag har gått hos psykologer i många år. Jag har missbrukat för att slippa känna. Jag har medicinerats i 16år för depression. Jag fick för nåt år sedan diagnosen Borderline,en diagnos som inte är nåt man föds med...en diagnos som beror på brister i uppväxten, sexuella övergrepp,övergrepp..Bristen på självkänsla...ångest..självskadebeteende...

Den största anledningen till att soc anser mig olämplig som mamma är min psykiska ohälsa...min BORDERLINE... Jag är en "risk" för mina barn...

Trots att jag gjort allt jag kunnat för att alltid få mina barn att förstå att det INTE är deras fel att jag mår dåligt, vi har gått barnintervesioner,jag har bett om all hjälp som finns för att mina barn aldrig ska behöva vara med om det jag varit med om. Självklart har mitt mående påverkat mina barn,det har jag alltid varit medveten om,och det har varit den största och viktigaste anledningen till att alltid försöka be om hjälp.ta emot all hjälp som erbjudits...

Mina upplevelser,min skam och dessa mäns övergrepp mot mig är den STÖRSTA anledningen till att jag tillslut inte orkade mer, till att jag idag inte har mina barn nära mig,att soc ser MIG som en risk!

Min dotter var i somras med om ett övergrepp..Av en man som hon haft en enorm tillit till,som betytt mycketr för henne under många år. Min dotter tog på sig skulden...fick och får fortfarande ta skammen! HON SOV FÖR HELVETE!!! Hon var 13 år,han är närmare 50... Det är hennes kropp!!!!!

Jag försöker kämpa för hennes rätt, går med henne på bup,plåstrar om hennes sönderskurna armar,försöker få henne att fatta att detta inte är hennes fel,hennes skam... Jag sitter här med soc och försöker få dom att förstå att det inte är jag som är risken för henne,försöker än en gång bevisa att jag gör allt för att hjälpa henne...Än en gång tar jag på mig skulden och skammen... Och än en gång får människor i min närhet mig att känns skuld och skam för att jag står upp för min dotter, står upp för mig själv!!!

Dessutom fick jag nu veta att soc i Norge ska läsa igenom utredningen som soc här gjort,för att se om jag är lämplig att ha umgänge med min yngre dotter,min dotter som bor med den man som fotade min äldre dotter Om jag är nog stabil,om min psykiska ohälsa är en risk för min yngre dotter...

Ursäkta om jag tycker detta är sååå jävla snevridet!!! Jag är inte perfekt,men jag älskar mina barn och är beredd att göra allt för att dom ska slippa gå igenom samma skit som jag.

Idag vägrar jag ta den här skiten mer!!! Jag har slutat med mediciner,jag har rensat mycket i mitt umgänge,och jag har bestämt mig för att sluta skämmas,sluta hålla käften. Sluta tillåta folk att behandla mig som skit. Jag ska ta tillbaka min självkänsla,min rätt till mitt liv. Min rätt att vara jag!

Och jag ska göra allt i min makt för att mina barn,både döttrar och söner ska inse sitt värde!!! Att ingen ska trycka ner dom,få dom att känna sig mindre värda än nån annan!!!

Blev så LYCKLIG när jag såg detta #meetoo!!!

KASTA SKAMMEN KVINNOR!!! TA TILLBAKA RÄTTEN ÖVER DIN KROPP!!! VÄGRA TA MER SKIT!!! ÄÄÄÄNTLIIGEN!!!!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Det har varit rätt händelserika dagar sista tiden...både i livet och i min kropp och i huvet. Men trots att inte allt är "roligt" så känns det på rätt väg.

Jag tog ett beslut för ett par veckor sedan att sluta med alla mediciner,vissa har jag ätit i 15-16år.. jag har haft jobbiga nätter med svettningar och sömnsvårigheter men nu börjar det ge med sig och jag tycker det är underbart att " bara vara Jennie". Inte medicinera bort mig själv, mina käslor och den jag faktiskt är. Har inte skrattat så mycket på måååånga år som jag gjort dessa veckor,jag är glad på riktigt, jag har gråtit ocg det har bara kännts befriande.

Har varit så rädd för att visa mina känslor i alla år, rädd för att vara för mycket, eftersom mina känslor är VÄÄÄLDIGT starka, åt alla håll, men vad är det för fel med det???? Jag känner, jag lever , jag är JAG!!!

Och jag MÅSTE bara en enda sak..och det är att dö en dag...men fram tills dess ska jag LEEEEVA! Jag måste inte äta eller skita eller sova...men jag VILL för att jag mår bra av det...Jag måste inte kliva upp på morron,men jag VILL njua av dagarna,ljuset,hösten,livet... Jag måste inte ta hand om eller vara med mina barn..men jag VILL för dom är det bästa sällskapet jag vet, jag VILL för att jag älskar dom över allt, jag VILL för att dom gör mitt liv komplett på alla sätt och vis..

Jag Vill nu verkligen ha ett jobb,jag VILL ut i samhället,vara social,jag VILL få en bra lön,jag VILL VILL VILL...

Jooo jag är skraj,eftersom jag varit sjukskriven länge,har tappat det sociala mycket och vet inte hur det kommer att gå...men jag VILL gå emot alla mina rädslor, jag VILL växa... Jag VILL lära mig en massa nya saker,utvecklas...

Japp fri från mediciner, fri från måsten och helt jäkla redo för vad som än komma skall!!! Redo att ta fighten mot mina rädslor, LET MY INNER BITCH OUT:)))))))

Likes

Comments

Ibland undrar jag verkligen hur länge man ska placeras i det där facket? Hur länge man ska döma eller bli dömd på gamla meriter?

Jag har iallafall bestämt mig för att vägra låta mig falla för det igen..och igen...Jag är förtfarande Jennie,mamma, jag har fortfarande bra och mindre bra dagar, jag äter,sover och skiter fortfarande varje dag,jag är född 77, jag är uppvuxen med 3bröder,en mamma och en pappa..osv..osv... Däremot är jag inte "samma" person som jag var för 1år sem..2år sen..10 år sen..Ja ni fattar... Är DU samma person nu som då???

Jag lär mig nya saker varje dag, jag värderar nya saker i livet, jag blir äldre,mina barn blir äldre,mitt liv förändras varje dag och det är jag enormt tacksam över!!! Jag har gjort många dåliga val i mitt liv, och kommer garanterat inte vara perfekt i framtiden heller, för vem vill vara det?? Och vad är perfekt???

Ikväll,vid nymåne, ska jag gå ner till ett av mina favoritställen, göra en mysig brasa,titta på mitt älskade hav och bränna en massa gammalt skit, som en symbol för att jag inte vill ha kvar den skiten i mitt liv och framför allt tänker jag inte låta den styra mig längre.

Det jag här syftar på är speciellt alla papper från soc, de som skrevs 2016. Jag har läst igenom, pratat med barnen om den tiden och vi är överens om att det var INTE kul, vi mådde inte bra, men ingen av oss är där idag. Jag har kunnat förklara varför min rädsla att komma tillbaka hem var så stor, dom har fått ta del av det som står i papprena, det som är sant,som vi alla vet, och det som är ren och skär lögn,men som dock står där.

Jag har berättat hur jag tänkte, kände och varför jag handlade som jag gjorde. Barnen har berättat hur det var för dom. varför dom gjorde vissa saker och sa vissa saker. Det känns som att vi rensat upp,rensat bort och funnit en förståelse för varandra och framförallt att vi kan släppa det och gå vidare.

Livet är här och nu, vi kan inte ändra på det som varit, men vi kan göra det bästa av varje dag med dom erfarenheter, dom lärdomar vi har med oss och se till att göra om och göra rätt för en bättre framtid!!!

Jag känner mig så tacksam för det jag har idag, jag är så fruktansvärt STOLT över mina barn,jag är glad över att vara just den jag är och att jag tagit dom beslut jag gjort. Jag känner mig så fri, så lätt och sådär pirrigt lycklig! Tror fasen att det ligger lite sanning i det där med att livet börja efter 40:)))

Låt ingen tala om för dig vad du kan och inte kan!!! Fäll ut dina vingar och flyyyyg!!!! LEV!!!

CRAZY AND HAPPYYYYYYYYYYY


Likes

Comments

Vet inte riktigt när och hur jag tog detta beslut,men det har nog legat och grott ett bra tag. Att fylla 40 var en bra startpunkt iallafall. Själva dagen jag fyllde var en av de sämsta dagarna i mitt liv, kändes det som då,men idag ser jag det annorlunda.

Det var en incident som hände dagarna innan som fick mig helt av banan,Så jag stängde av allt,låste in mig,orkade inte prata med en enda människa på flera dagar. Jag bara låg på soffan och funderade,grät,var arg.,gick igenom mitt liv flera varv och verkligen funderade på om det var så här jag ville ha fortsättningen på mitt liv...

När jag började återfå energin och hade kommit fram till en del beslut fick jag en "oväntad"knuff mot vad jag då inte fattade var i rätt riktning. Vid tillfället blev jag mest ledsen och arg men när det lagt sig och jag fick tänka igenom det så gjorde det mig bara mer stärkt i mina beslut.

Jag har de senaste 15 -16åren försökt tvinga in mig själv i samhällets ramar,lagt locket på min personlighet,och mått jääävligt dåligt. Har ätit antidepressiv medicin i 15 år för att stänga av känslor, fått diagnoser hit och dit och mediciner för än det ena än det andra...och jag säger inte att det kanske har varit bra på sitt sätt...??? Det finns ju en mening med det mesta som sker va?!

Men för att göra en låååång och brokig historia kort,så förändrades mitt liv kraftigt i januari 2016 som gjorde att jag lämnade allt...allt som betydde nåt,det viktigaste i mitt liv och levde ett år på annan ort. Träffade många nya människor med olika bakgrunder och historier. Människor som inte hade en aning om vem jag var eller vart jag kom ifrån,men som visade mig så mycket kärlek. Som accepterade mig för den jag var,som brydde sig om, som peppade mig, som fick mig att se livet på ett helt annat sätt. Jag började må bättre trots saknaden av mitt allt...

Dessa människor peppade mig att våga flytta "hem", att våga vara mamma igen, peppade mig att tro på mig själv..så tillslut gjorde jag det..flyttade hem till norr...tog tyvärr inte lång tid innan jag var tillbaka på botten igen, måendet dök ner i avgrunden igen...

Åkte ner igen och blev återigen upplyft av dessa "problemmänniskor",som någon kallade dom utan att ha en aning om vilka dom är egentligen... blev återigen påmind om mitt värde- Mina barn har under denna tid givetvis varit den största moroten,min kraft att orka kämpa, att vilja komma hem, men utan dessa vänner hade jag inte vågat..

Under detta år har de planterats många goda frön i mig,jag har börjat omvärdera mycket i mitt liv,fått en annan syn på vad som verkligen är viktigt och betyder nåt.

Och nu..äntligen.. börjar jag ge näring åt dessa frön och jag märker redan att det börjar spira... Vågar inte riktigt dela med mig av mina beslut och förändringar ännu, måste se till att det får slå rot ordentligt,mest för att försäkra mig själv om att jag inte tillåter någon att försöka slita upp mina groddar och trampa sönder...som förr...näää den här gången ska jag vårda mig väl.

För att jag förtjänar det och för att mina barn förtjänar det!!!! och vad i livet är viktigare än mina barn- dom är ju mitt livs största gåva!!!!

Så mina vänner i söder, mina brokiga,tokiga,underbara vänner-TACK för att ni gav mig tillbaka tron på mig själv, tack för att ni fick mig att våga... Och tack till min fina M som alltid trott på mig,trots mina ups and downs..du är den finaste man jag mött...

och TAAACK till mina barn för att ni är så kloka,för att ni älskar mig trots att jag svek,trots att jag inte varit den mamma jag velat och borde ha varit... tack för all styrka och kärlek ni gett och ger mig!!! Jag älskar er över allt på denna jord och nu är mamma tillbaka,starkare och gladare... Ni ÄR mitt liv !!!!


Likes

Comments

Jag mår bra när jag får ge utlopp för det jag tänker och känner på olika sätt. Skriva, skapa, pyssla...

Att blogga är mitt sätt att dela med mig till andra,att kanske kunna ge hopp till någon som kämpar med samma som jag, att visa att man inte är ensam om att må skit och att det är okej. Att lyfta fram psykisk ohälsa och få människor att förstå att för att man mår dåligt är man varken lat, dum i huvet eller en idiot!

Jag har matats med så mycket skit hela mitt liv på olika sätt och nu har jag fått nog! Jag är värd bättre, jag är lika mycket värd och lika viktig som alla andra människor på denna jord! DU med!!

Världen behöver mer KÄRLEK och jag ska försöka bidra på mitt sätt och dela med mig av mig och mitt!

Likes

Comments