Header

Hej på er! Idag var en dag då jag kände att jag lyckades få mycket gjort i stallet. Chefen var iväg hela dagen så jobbade själv. Fodrade, mockade, tömkörde ponnyn Lucky - hon är "backad" och snart, snart redo att ridas. Red Miss B, red Flipper, longerade och tömkörde min lilla Ben, sen hoppade jag upp på honom också. Sist men inte minst var fina June, hon går mycket bättre nu och fick första galoppen i båda varven på banan sedan hon kom tillbaka hit! Efter det hjälptes jag och chefen åt att mocka boxarna igen sen började jag dela ut kvällsmaten. Var väl hemma vid ca 18!

Pratade lite med mamma och Vilmisen i telefon idag. Å vad jag saknar min systrar! Självklart saknar jag alla där hemma, familj, vänner, släkt osv. Men idag tänker jag lite extra på mina systrar ❤️


Jag saknar dig Kami!

Likes

Comments

Hej ni! Bloggen har blivit dåligt uppdaterad på den senaste tiden men jag måste medge att veckan som varit bjudit på otroligt mycket, både psykiskt och fysiskt så har inte varit i tillräckligt bra form för att skriva något vettigt här faktiskt. Jag kan bara säga att det händer nya grejer och jag har ingen aning om hur allt kommer sluta, jag kan bara vänta och se - go with the flow och hoppas på det bästa. Och nu är det alltså mig själv och min kommande framtid som jag snackar om så ni förstår kanske att jag är väldigt förvirrad, omtumlad och helt jäkla slut om jag ska vara ärlig. För mycket känslor, mycket jobb och alldeles för lite sömn. Dock har jag fått en chans nu som jag valt att ta och som jag tror kommer att bli så himla bra, jag tackar universum för den för ärligt talat hade jag aldrig kunna föreställa mig att denna lösning skulle kunna komma. Jag väljer dock att avvakta med att skriva ut den då jag helt enkelt inte vet till 100% ännu - jag håller det för mig själv några dagar till i alla fall så håll ut!! Ni kommer att få veta inom kort, det lovar jag.

Idag hade jag i alla fall min lediga dag så fodrade på morgonen och sen valde jag att bara rida min Flipper. Gjorde även ett pilates-pass på 20 min, lite stolt faktiskt haha. Senare på eftermiddagen ringde min häst-kompis här från Irland och frågade om jag skulle hänga med till stranden och rida hans hästar; självklart skulle jag det! Fick rida hans hingst (första gången jag någonting ridit en hingst) - dock hade han ridit honom innan så han var bra trött när jag tog över, väldigt skönt för stark kände jag att han var och troligtvis skulle jag inte ha så mycket att sätta i mot om han hade valt att göra något busigt. Efter det red jag en 4-årig vallack och sen en ganska så galen cob som var typ det starkaste jag varit med om? Han lyssnade då inte på mig så mycket men lyckades i alla fall få ut honom i havet så helt ok gick det väl! I alla fall var den en underbar upplevelse. Andra gången jag åker med honom till stranden och galopperar hans hästar fram och tillbaka vid strandkanten i solnedgången, MAGISKT.


En quote som jag bara blev så glad av att hitta och läsa


Min älskade kille

Likes

Comments

Såå, jag har ridit in min första ponny! Det är fina Ben vi snackar om nu. Tidigare har jag skrivit om Flicka, vårt connemara-sto. Henne red jag väl också in egentligen men min chef fick vara med först och tömköra henne några gånger innan hon kunde lämna över henne till mig samt visa mig hur jag skulle göra allt först etc. Ben har jag dock ansvarat för helt själv från första början. Jag minns hur jag fick försöka få honom att gå runt mig på linan ute på den lilla gårdsplanen där jag var säker då han inte hade någonstans att sticka iväg med mig släpandes efter på, hehe. Sen tog vi oss ner på ridbanan, han började bli riktigt fin på linan. Började tömköra honom och longerings-gjorden byttes ut till en sadel. Vande honom vid liv och rörelse kring hans rygg och tillslut satt jag upp på honom och fick honom "backad". I början av veckan satt jag upp och använde mina skänkar samt styrde honom lite med ledande tygeltag. Red ut två gånger på honom med ledning av min chef på en väldigt trygg häst. I tisdags galopperade vi för första gången under en uteritt och idag var vi uppe bland bergen och hoppade stenväggar?! Alltså va? Sen tog jag ner honom på ridbanan och travade runt i båda varven samt över några bommar. Alltså wow, vilken ponny! Mitt projekt, som jag, hitintills (peppar peppar ta i trä), lyckats riktigt bra med. Måste säga att jag är stolt både över mig själv och honom, men mest över honom såklart - kommer bli en superponny ❤️

Likes

Comments

Hej på er! Idag är det söndag, vilket innebär min "lediga dag". I morse behövde jag inte gå upp och fodra vilket jag ut nyttjade till fullo och sov ända till 09:00, hehe. Efter det tog jag en lång och skön promenad men sen kunde jag inte hålla mig utan sprang upp till stallet. Först ut var läromästaren Kiowa, henne red jag barbacka för att träna lite på balansen, gick ganska bra till jag skulle försöka trava över kavallettibommarna som var utlagda på ridbanan, då tappade jag det lite haha... Efter det red jag Flipper som var väldigt fin idag, dock tyckte han att jag var lite jobbig som var tvungen att sitta ner i sadeln hela tiden i galoppen så några bocksprång här och där blev det, när jag ställde mig upp i lättsits blev han dock nöjd! Vi har mycket att jobba på han och jag men världens finaste häst är han och jag bara vet att det kommer bli så bra ❤️ Efter Flipper var det Mrs B's tur. Hon skötte sig riktigt bra idag - tydligen var det inte lika många eliens på ridbanan som det annars vanligtvis brukar vara!

Medan jag red så mockade min chef alla boxar så när hon sedan åkte hem behövde jag bara strö och ge alla hästar deras kvällsmat - skön dag!


Från promenaden i morse!


Älskade Flipper ❤️ i morgon ska min chef fixa lite lugnande medel så då ryker resten av pälsen han har i ansiktet, haha.

Likes

Comments

Hej bloggen! Oj vilken bra dag jag har haft idag! Trycker från bröstet har lättat och jag känner det verkligen i varenda cell i min kropp - energin är på topp! Hade två riktigt bra ridlektioner idag och kände äntligen att jag kunde ta in på ett effektivt sätt och fokusera på ridningen istället för att få smått panik av att inte få till det hela. Efter första ridlektionen i tisdags, som var lite av en katastrof och slutade i tårar (hehe...), var det väldigt skönt att känna att kommunikationen fungerade ganska så väl mellan alla parter, både jag, hästen och min chef. Thank god! Känner även att lite av pressen har försvunnit från mina axlar, jag gör detta för att jag tycker det är roligt att utvecklas och ha kul - uppnås inte det så kan det lika gärna vara! Jag tänker minsann kan plåga mig själv "bara för att" men så länge jag tycker att jag får ut något av det hela tänker jag fortsätta. Hur länge jag kommer stanna är fortfarande för svårt att säga - det är lite som en bergochdalbana här borta, upp och ned, ned och upp.

Det finns dock något som håller mig kvar och fick mig att åka tillbaka efter min hemmavistelse i jul - Flipper. Min egna häst. Han är så otroligt go, och med ögon som tittar rakt in i mitt hjärta. Oj vad fäst jag är vid honom alltså. Men jag ska inte glömma att det bara bar tänkt som ett kortvarigt projekt - rida till och sen sälja igen. Men som sagt, jag tar det hela som det kommer och dag för dag så vi får se vad som händer helt enkelt! Idag fick i alla fall alla höstar nya skor och Flipper var en riktigt duktig kille och stod nästan alldeles stilla. Att Hovslagaren kom ut innebar dock en väääldigt lång dag för mig. 19:20 kom jag ner från gården och då började jag alltså ca 07:30 i morse. Någon lunch vart det heller inte riktigt tid för utan jag fick slänga i mig en väldigt god bakelse/kaka/brownie och en halv kopp svart kaffe, gissa om jag var hungrig när jag väl kom hem?! Dock hade jag tydligen mer energi kvar så det fick bli en 50 min lång promenad såhär på kvällskvisten! Nu väntar dock sängen känner jag...

Älskade Flipper som inte gillade att få sitt huvud klippt, haha (därför han ser ut som han gör med ojämn päls i ansiktet...)


Lilla June är tillbaka ❤️

Likes

Comments

Halloj! Tisdag idag och andra jobbdagen avklarad sen jag kom tillbaka hit till Irland. Dagen har varit av väldigt mycket blandade känslor men det fick ändå ett bra avslut tycker jag. Nu är jag dock helt slut. Mitt huvud värker lite grann, och jag känner min hjärna som en trögflytande vätska där inne. Så förvirrad, så upp och ner, mår så dåligt sen mår jag så bra. Ena stunden känner jag si för en person och andra stunden så. Pendlar mellan ångest över att vara kvar och dåligt samvete över att ens tänka tanken att lämna allt bra jag har. Är det jag som är svag eller omständigheterna som sakta gör att jag bryts ner? Samtidigt är det bara lite, lite beröm eller bekräftelse som behövs för att jag skall resa mig som en solstråle från den platta pannkaka som jag nyss var. Har nog aldrig känt mig så velig eller förvirrad i hela mitt liv men jag tar det dag för dag, timme för timme och minut för minut. Just nu är det mitt egna mående som skall bli min största prioritet.

Likes

Comments

Nu är det officiellt, aldrig mer ska vi få uppleva år 2016. Det skulle ju firad såklart, och bästa sättet är med alldeles för mycket alkohol och bra vänner - det vet ju alla! Ett nytt år har inletts och faktiskt kan jag nästan känna det lite denna gång. Jag känner mig annorlunda, jag vet att jag inte kommer att vara som Ellen under 2016 och det känns både bra och dåligt. Det är väl nu man får chansen att, ännu en gång, ta tag i sitt liv, starta om på nytt, slutföra, fullfölja eller ge upp? Nytt år, nya möjligheter - inte sant? Tycker jag dock låter lite klyschigt, inte behövs ett helt nytt år för möjligheter eller uppskattande? Vi har ju möjlighet att börja om, ge upp, göra rätt, slutföra och fullfölja varenda dag, varenda timme, varenda minut. Vi har chansen att göra andra val hela tiden, vilken tid på dygnet det än må vara. I alla fall, nu är det nytt år och då må det så va, kanske är det okej att vara lite klyschig i alla fall?

Igår när jag Matilda, Klara och Camilla åt middag så pratade vi om "årets hej och hejdå" vad vill vi välkomna in i 2017 och vad vill vi släppa? Mitt "hejdå" var till osäkerheten och rädslan att göra misstag. Vi ÄR inte våra misstag som vi GÖR och misstagen är till för att läras av, inte flys ifrån. Och den här osäkerheten kring allt möjligt, den tror jag grundar sig i den här otroliga rädslan att göra misstag, att inte bli accepterad, att göra fel, ta några snedsteg. Men när vi snubblar och faller behöver vi inte ligga kvar som en blöt pöl på marken, det är bara att resa sig upp, borsta bort smutsen på tröjan, hålla huvudet högt och gå vidare. Om andra i vår omgivning sett vårt fall och nu skrattar och pekar på oss; just tell them to fuck off! Eller så kanske ni kan skratta med dem, om ni nu känner för det!

Jag är här för att leva och lära, det kommer inte bli någon skillnad på det år 2017.


Min nyårskyss blev Matilda. Henne och många andra kommer jag sakna nu när jag åker tillbaka till Irland.

Likes

Comments

De senaste dagarna har jag nästan känt mig yr på grund av alla tankar som snurrar runt i mitt huvud. Jag känner mig låst och trängd, samtidigt vet jag att alla de känslor enbart uppstått på grund av mig, något jag skapat i mitt eget huvud. Har haft underbara dagar här hemma verkligen men jag har inte kunnat släppa livet i Irland och jag har verkligen velat fram och tillbaka om vad jag skulle vilja göra. Har haft lite ångest, har haft några sömnlösa nätter men samtidigt undrar jag också om det är på grund av livet där borta eller om det är någonting som sitter psykiskt hos mig? Jag vet i alla fall att jag inte bara vill ge upp. Jag orkar liksom inte påbörja ett "nytt" liv här hemma med vetskapen om att jag bara gav upp allt som jag hade/(har) där borta. Samtidigt vet jag inte riktigt heller hur länge det är värt att kämpa för något som jag, (i all fall på senaste tiden), mått sämre och sämre av; 1 månad, någon vecka eller 3 månader till? Ett halvår? Jag har haft det underbart på jobbet. Jag älskar att jobba med hästar och jag har lärt mig mycket. Jag har hästar att rida, jag får möjligheter, jag har mycket, mycket kvar att lära och mitt mål är fortfarande att utveckla min ridning, att bli en riktigt duktig ryttare som kan rida alla typer av hästar men jag vet inte riktigt vad det kommer att kosta mig för att nå dit. Samtidigt som jag känner att jag ändå blivit starkare av att leva helt ensam, mer eller mindre isolerat, på en gård i Irland, och fått tagit så mycket ansvar sm jag gjort så kan jag heller inte undgå det faktum att jag blivit sjukt osäker också. Ibland vaknar jag upp med gråten i halsen redan klockan sju på morgonen och ibland på kvällarna är jag tvungen att dubbelkolla alla boxdörrar säkert sex, sju gånger för att försäkra mig själv om att jag verkligen stängt ordentligt, och så var det inte k början, (då kollade jag max tre gånger, hehe) . Jag litar liksom inte riktigt på min egen förmåga samtidigt som jag ibland ställer mig frågan om jag egentligen någonsin haft den förmågan överhuvudtaget? Tänk om jag nu flyttar tillbaka till Sverige, söker hästjobb och inte får något för att jag är för dålig helt enkelt? Då skulle det ju vara det största misstaget att ge upp det jag har i Irland nu, för jag får ju faktiskt chansen att lära mig!

Ja, inte vet jag alltså. I alla fall ska jag åka tillbaka i övermorgon och det är helt enkelt så det är. Sen om jag kommer tilbaka hem om en vecka, en månad eller typ ett halvår; ja det kan bara Gudarna veta för jag har fan ingen aning!


Enya

Likes

Comments

Hejsan på er kära läsare (om det är någon som fortfarande läser den blogg vill säga). Min dag idag har varit bra ändå. Har känt mig pigg och normal, återställ från utgången på juldagen - dock sitter bakis-ångesten i. 1-2 dagar efter jag druckit är lite ångestfyllda, så är det bara för min del. Därför känner jag ibland att det är så ovärt att dricka, huvudvärk, illamående, pinsamheter och ångest - why?! Denna gång måste jag dock erkänna att det faktiskt var riktigt värt det, hade en så himla rolig kväll. Att få komma hem från ett ganska så isolerat liv i Irland och få träffa så många glada, (och fulla haha), kompisar här hemma; vi dansade hela natten lång!


Träffade exempelvis min fina Renée igen. Hon och hennes kille Isak är ju bara för söta tycker jag!

Tror jag festade till typ halv 5 på morgonen i söndags/måndags, ni kan ju tänka er att jag inte var den piggaste själen på släktmiddagen dagen efter... Mysigt var det dock - hela släkten samlad så fick träffa alla där också!

Ja, underbara dagar har passerat men jag kan inte hjälpa att ha Irland i bakhuvudet hela tiden. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, har vart där i ca 3 månader nu och känner att tiden där kanske snart kommer lida till sitt slut? Samtidigt trivs jag så bra med jobbet där, har ju även en häst där nu, men å andra sidan mår jag inte alltid så bra där borta och situationen har lyckats blivit en aningens komplicerad. Tycker jag får en massa varningssignaler, som att universum försöker säga att jag ska bort därifrån, samtidigt känner jag mig hjälplöst fast ibland...


Har i alla fall inte tagit någon semester från ridningen, nej nej; här ska det tränas på minsann! Har sådan tur att jag har hästar så nära även här hemma. Var inte denna bild lite gullig? Ett julkort från mig och Enya.


Ja ni, känslomässigt har dagen varit blandad men jag hoppas att det bara hänger ihop med en utdragen bakfylla och att allt känns bättre i morgon! Nu ska jag sova, godnatt ❤️

Likes

Comments

Godmorgon och God jul! Hade en helt underbar julafton i går och nu är jag uppe tidigt eftersom jag tagit på mig ansvaret att se till att Kajsa kommer till julottan (vill man konfirmera sig får man allt skippa juldagens sovmorgon verkar det som 😉). Jag bestämde mig för att åka hem till Sverige över jul. Tanken var först att fira i Irland men efter några jobbiga veckor därborta bestämde jag mig för att jag behövde en liten paus och åkte hem. Ångrar inte det beslutet!

Gårdagen då? Mat, mat och mera mat. Ska bli så skönt att inte behöva äta så mycket idag, haha!

Likes

Comments