Nu känner jag att jag är inne i spelet, vakna 07:30 äta frukost med mina brothers and sisters, snacka taktik, umgås och bråka med Gustav för han vinner över mig i att trixa med en fotboll... Jag har redan tröttnat på att sminka mig och har verkligen iiiiiingen ork att göra mig i ordning för snart så är det ändå dags att uppleva nära döden upplevelse igen. Jag känner att jag hellre vilar och sparar min energi till tävlingarna haha.

När vi är på plats dör lagtävlingen ska utföras så känner jag, okej..... det här ser verkligen inte svårt ut....... Som vanligt står jag där som ett stolpskott och fattar ingenting, men när Frida säger -en liten detalj, ni ska ha tvångströja på er. DÅ JÄVLAR bajsar jag på mig för jag förstår direkt att jag inte är den som ska ha fria händer för jag är minst och lättast.


Lagtävlingen

Som ni kanske vet så är ju min STÖRSTA rädsla här i livet höjder. Jag kan verkligen inte förstå folk som hoppar bungyjump i tex Thailand. ASSÅ det är ju 0% SÄKERHET???!!! Hur fixar ni det???

I alla fall tillbaka till tävlingen, som ni såg så hade jag sjukt svårt att hoppa ner till Daniel och det var faktiskt mest på grund av tvångströjan, ingen kontroll och 100% tillit till honom som jag känt i några dagar. Men hade det stått någon annan utav deltagarna där som hade fått ta emot mig tex Umit då vetefan om jag hade gjort det haha.

När vi är i vattnet så ser ni att vi kör en helt annorlunda taktik till skillnad från de andra laget, jag och Gustav hoppar i själva och simmar, vilket är rätt sjukt. Jag hade inte gjort det idag ska ni veta... När vi är vid mållinjen håller både jag och Gustav på att drunkna och såklart kommer ju inte allting med på TV men vid ett tillfälle hör man mig väldigt svagt säga , -Hjälp, jag drunknar... Men det var inte så tydligt och Daniel hörde inte det och då kände jag OMFG jag är ingen fisk vad fan ska jag göra? Men precis då kommer superhjälten Daniel och kastar upp mig till Frida och i den sekunden kände jag mig som en sprattlande fisk på LAND!!

Jag och Daniel

När jag och Daniel sitter och pratar så känner jag, -fan det finns ingen chans att jag utsätter min närmsta vän här i huset för något han absolut inte klarar av. Han berättade för mig om hans olyckor med olika bilar och hur det fortfarande tär på honom och utan att ens tveka så valde jag att ta detta för honom. Vi alla i huset är lite traumatiserade utav något och av olika saker vilket i mitt huvud var bra, för då kan vi hjälpa varandra i olika lägen.. Jag är som sagt mest rädd för höjder och denna duelen handlade inte om höjd och då kände jag att idag är det min tur att bevisa för mig själv att detta klarar jag och jag ska stanna kvar oavsett vad som händer!


Röstningen

Innan röstningen hade jag och Krista pratat en lång stund om vem hon tänkte välja i duelen och varför. Jag berättade för henne hur jag kände och vi kände ganska snabbt väldigt lika om situationen med Daniel och tillslut valde Krista att duelera mot mig.

Duelen

Var det absolut SJUKASTE och HÄFTIGASTE jag gjort i mitt liv. Att få uppleva en sådan här händelse och överleva såklart haha det går inte att beskriva. Jag var så fruktansvärt nervös innan vi körde ner i vattnet att jag trodde en liten bajskorv skulle flyta i vattnet efter krocken. Den känslan att tävla för ''sitt liv'' det är njutning för mig. Jag älskar spänning och nervositet! Dessutom så fick jag en lite extra utmaning utav bilen som valde att vända sig att jag inte visste vart jag var efter krocken och att den landade väldigt lååååååångt ifrån mållinjen.

Nu undrar många varför jag inte vart så glad när jag vann duelen? ja jo kanske för att det var Krista som fick lämna, världens finaste och snällaste människa.

När Felizia kom in i huset ändrades allt! Jag förstod nu att det är några tjockhuven här i Malta som kommer slå sig in i huset och som dessutom tävlar om samma prissumma. Det fick mig att tänka, nu är det fucking krig! Nu är det Chesko mot tjockhuven! INGEN av dom förtjänar att vinna, att komma in i huset som en joker? pfffttt don't fucking think so.


BTW idag är alla dem jättesnälla, detta jag skriver här är hur jag kände då:)

Tack till er ALLA som hejjar på mig och följer mig överallt! Ni e fan bäst asså!

Vi ses nästa vecka samma tid samma plats!!

Instagram -Jelenajeliccc & Snapchat -Jelenajeliccc

LOVE U <3

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Den här människan saknar många skruvar i huvudet. Jag förstår inte hur han ens har mage att fråga mig eller en tjej över lag om hon säljer bilder på sig själv? Ja det finns tjejer som gör det och det är okej det kliar inte mig i röven, det är inte mitt problem. Men Whoooo tha fuck gör det? Känner han någon/några som gör det att han faktiskt inte ens skäms att fråga mig?
Jebem ti sve!! Jag blir så jävla arg när sånt här händer mig och SJÄLVKLART tänker jag hänga ut idioten här för det är så jävla fel av honom att skriva så.

Att jag skrev att hans mamma gör sånt det var bara något jag sa till honom för att göra HONOM arg eftersom han tryckte på mina knappar då har jag också rätt att såra honom!

Likes

Comments

Just nu går jag igenom det tråkiga med livet, träna, äta och sova samt jobba. Vi pratar då om att jag inte har ett liv just nu men förhoppningsvis är det värt det i slutändan.

Att vakna upp i mjölksyra är så jävla hemskt, jag blir trött av att bara gå och tänk er då hur jag känner under träning!!? Men detta är sista hårdträningsvecka för mig innan match och det ska bli sååå roligt att boxa på hemmaplan!

Men idag ska vi handla lite saker som jag kan sysselsätta mig med medans Emilush är borta i 3 jävla veckor. Såsom målarfärg till vardagsrummet, skåpshandtag, nattlampa och massa inredning.

Likes

Comments

Igår hade jag besök på klubben utav en fotograf från sydsvenskan. Vi tog massa bilder på mig när jag tränade mitt 9e pass denna veckan och jag kan säga att jag var så otaggad och trött. Men på måndag kommer ni få läsa om min uppväxt, min boxningskarriär och lite detaljer från Sveriges Modigaste.

Tanken var att dom skulle göra ett repotage om Sveriges Modigaste, men jag tror att dom vart mer intresserade av mitt liv och boxningen haha.

Ni som inte vet så tänkte jag berätta lite kort och allmänt om mig själv.
Jag är 21 år uppvuxen i Malmö och en del i Trelleborg. Jag pluggade samhälle beteendevetenskap och samhälle media i gymnasiet. Jag sög på matte och hatade mitt liv när jag gick i skolan. Men jag var inte dålig för det, jag gick ut med braaa betyg ska ni veta.
Jag har deltagit på EM, VM & Europa OS. Två gånger serbisk mästare och boxats för deras landslag i 5 år.
Nu jobbar jag som säljare lite då o då på Stadium och boxas för att bli världens bästa Jelena en dag!
Jag har hamnat i fyllecell på min student och jag lever i mina träningskläder.
När jag läser i tidningar om tjejer som blivit misshandlade av ett gäng så önskar jag att det var jag som stod framför gänget och åt dom långsamt och smärtsamt med min blick bara.

Likes

Comments

Hej! Jag tänkte börja min blogg med att förklara och förtydliga avsnitt 1 i Sveriges modigaste. Den absolut första utmaningen alltså den som bara jag utförde var kanske inte det farligaste tänker ni… Men såhär var det:

Vi hade varit på slottet i 3-4 dagar och vi hade inte den blekaste aning om vad vi gjorde här på Malta. Vi visste bara att det var en tävling som var uppdelad i höjder, klaustrofobi, mörker och ja massa andra psykiska tävlingar, trodde vi….. När vi kom på plats inför den första utmaningen så bajsade alla på sig, helt ärligt. Vi alla stod där i chock och i mycket längre tid äv vad det syns i TV rutan. Det var ca 70 personer som stod bakom kamerorna och var långt långt långt ifrån oss. Allt var bara så sjukt stort och ingen av oss var beredd på det. När vi står där på plankan så börjar såklart Umits spekulations skola och då börjar resten också att spekulera och vi kommer fram till att lådan är FULL utav ormar, spindlar och vad det nu kunde få plats där inne. Men jag kände efter att nästan alla sagt nej så tänkte jag, – varför vänta? vi har varit här i 3-4 dagar och inte gjort ett skit. Antingen får jag uppleva något häftigt idag på min 21års dag eller så åker jag bara hem till slottet igen och inväntar en ny tråkig dag. Min taktik i spelet var att jag skulle gå all in redan från start, och det där var ju starten på programmet.

Såklart kände jag att min jävla höjdrädsla drog ner mig lite också men inte så pass att jag inte gjorde utmaningen.

Lagtävlingen:

Många undrar kanske varför jag inte valde Anne som lagkapten åt det andra laget eftersom att jag inte ens ville ha henne i mitt lag när jag valde mellan henne och Bella. Men jag tänkte såklart taktiskt, jag kom Krista 100 gånger närmre och jag litade på henne till 100%. Ifall hennes lag hade vunnit så hade jag/ vi ändå haft en trygg punkt eftersom att Krista hade delat med sig utav sin info precis som jag gjorde ifrån Valvet till oss alla. Så som Anne spelade ansåg jag inte henne som en ärlig spelare.

Tävligen var såklart ett utav det absolut sjukaste jag gjort i hela mitt liv! Dessutom så hade jag feber där och nästan ingen röst vilket resulterade till många omtagningar på mig haha! Men för det första, vi hade ju ingen aning om att dom kunde MIXA flera rädslor i en och samma utmaning, så långt tänkte ju inte vi…. Redan där kom en stor chock igen. Höjd, vatten och klaustrofobi kan inte bli saftigare än så ellerhur?

Att dränkas om och om igen i mer än 20 minuter är inget man själv skulle utsätta sig för i badkaret där hemma. Som tur var hade jag Daniel vid min sida hela tiden och det fick mig till att fortsätta eftersom att jag själv utsatte mig för att stanna och gå sist, enbart för att jag trodde på min kondition och vilja. Jag kände ju inte laget alls och visste inte hur mycket stryk dom kunde och ville ta.


Likes

Comments