Vardagar

Vilken fantastiskt mysig dag det blev idag! Hela dagen har vi varit borta och nu är jag helt slut. Oscars lillasyster är här denna vecka så försöker hitta på lite grejer med henne när Oscar jobbar men imorgon blir det nog bara en dag hemma, ladda lite inför ultraljud på Onsdag! Hoppas allt är bra med lilla ärtan där inne 💕

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Gravid 2017

Vilken djungel det är att hitta barnvagn, det finns ju enormt mycket fina och bra vagnar! Vi hittade denna och jag blev tokkär, Oscar gillade den också så vi slog till. Lilla Nalle puh täcket har mormor sytt 💜 Så fint med saker som är hemmagjorda tycker jag!

Likes

Comments

Depression & Ångest, Gravid 2017, Skriva.

Hej cyberspace.
Det känns som en evighet sedan som jag bloggade men det har inte gått mer än 1 månad.
Har tänkt tusen gånger att jag ska skriva men jag har liksom inte kommit till skott och inte heller riktigt vetat vad jag ska skriva. Jag önskar jag kunde skriva om hur bra jag mår, hur lycklig jag är, att bebismagen växer och glädjen med den. Innan jag blev på tjocken trodde jag att tiden som man är gravid är en enda romantisk dröm, man är alltid glad, klappar sig om magen och tar fina bilder. Det är den bilden jag har utav graviditeter. Blivande mammor med gulliga bebismagar, lätt till glädjetårar och glittrande ögon. Jag är precis allt annat. Jag kräks flera gånger varje dag, jag har ont, jag är trött och ofta på dåligt humör. Jag har inte fått någon direkt bebismage och jag har ännu inte känt lilla ärtan där inne. Missförstå mig inte, jag längtar efter det här barnet och känner sådan enormt kärlek MEN, fy fan för att vara gravid. Såklart är jag inte helt bakom flötet och förstår att det tar på kroppen att producera en till människa men det är ingenting vi direkt pratar om? Hur jäkla äcklig, ful, trött och ensam man känner sig. Hur man inte kan sova ordentligt för kissblåsan behöver tömmas var tredje timme. Hur du kräks så du kissar ner dig, att benen knappt orkar ta dig fram och att känslorna är totalt okontrollerbara. Men ack vad fantastiskt det är, att se hur magen faktiskt blivit lite större, att få höra hjärtat på det lilla miraklet hos barnmorskan. Vilken otrolig kärlek som fyller mig när jag ser ultraljudsbilden på kylskåpet och hur märkligt det är att allt annat som förut känts så viktigt inte alls spelar någon roll längre. Det enda som spelar roll är att Ärtan mår bra, kommer få ett bra liv, ha underbara och ärliga mönniskor runt om sig och att h*n aldrig ska känna sig oälskad. Jag har, sedan dagen jag förstod jag var gravid, blivit någon slags superhjälte med det viktigaste uppdraget av dem alla - att ta hand om mitt barn.


Min vänlista har krympt, folk snackar bakom min rygg om hur fan jag ska klara det här. Att jag går hemma för att jag gömmer mig bakom depressionen. Människor önskar mig inte lycka och vill att jag ska få missfall. Jag har inte plats för dem i mitt liv och vill inte ha dom där oavsett om de var de sista på jorden. Det känns så oerhört ensamt ibland och jag är besviken, riktigt jävla besviken.


Så jag slutade skriva, slutade dela bilder och tankar.
Det enda som jag alltid haft genom allt, mitt älskade skrivande.
Jag mådde dåligt i graviditeten, kände mig ledsen och sårad, så jag slutade med allt.
Men vad jag har saknat er, saknat min blogg, saknat tangenternas smattrande sena kvällar.
Varför ska inte jag kunna skriva och dela med mig här?
Jag menar, folk kommer prata oavsett och förhoppningsvis kanske de slutar någon gång.
Igår fick jag en kommentar här på bloggen ang. vart jag tagit vägen och jag blev så oerhört glad.
Jag ska aldrig sluta blogga så länge det gör mig glad.
Oavsett om 2 eller 2000 läser min blogg så är det liksom inte det som är viktigt, utan att jag behöver den här ventilen.
Syftet har alltid varit att lätta mitt hjärta och samtidigt kanske hjälpa någon annan där ute, samtidigt som jag kan hitta stöd i många andra bloggares berättelser.

Nej, jag skiter fullständigt i om ni snackar om mig, hur jag mår eller hur allt ska bli.
Ni vet inte ens hälften om mig och mitt liv.
Jag har få men äkta vänner som jag värderar så högt.
Jag får ibland höra vilken fin människa jag är, ibland från människor som bildat en bild av mig byggd av lögner.
Det finns faktiskt människor som bryr sig om mig, som älskar mig, som vill mig väl och som faktiskt SER mig.
Det är för dom och mig själv, som jag inte tänker stänga min blogg.



Likes

Comments

Gravid 2017

Beställde hem den här gobiten imorse, den bikini jag har nu är ett par högre shaping trosor vilket inte blir så himla skönt och bra när den trycker mot bebismagen, därför köpte jag helt enkelt ett par låga trosor så magen får vara fri 😉 Igår fick jag första kommentaren om att det börjat synas en bebismage, så roligt! Mindre kul är att mina fötter och anklar har börjat svälla, finns det ens något att göra åt det? Inte super sugen på att springa runt i shorts och stödstrumpor i sommarvärmen, Haha.

Det händer lite nytt i mitt liv just nu men jag har inte riktigt bestämt ifall jag ska dela med mig utav det här på bloggen ännu, så småningom kommer ni få veta men just nu behåller jag det för mig själv ☺

Likes

Comments

Vardagar

Började dagen med att åka till bildemonteringen för att hitta en strålkastare till min bil som inte gick igenom besiktningen. Fortsatte ner till sjön där vi badade hundarna och sen hämtade Oscar mig när han slutade jobbet. Nu har vi precis smaskat grillade burgare och jag är så himla trött efter denna händelserika dag.

Likes

Comments

Gravid 2017, Vardagar

Shoppade lite igår.

Nu kan jag bocka av lite ytterligare lite på bebislistan, känns skönt. Vi hittade dessutom massa nya roliga fiskedrag som vi faktiskt testade igår kväll också! Jag älskar verkligen att fiska.

Nu ska jag göra mig iordning för att åka till psykologen, sen väntar en hel ledig helg med min Oscar 💜

Likes

Comments

Gravid 2017

Hela förmiddagen har jag kikat på förlossningvideor. Jag tycker det är så sjukt spännande! Det är intressant att se hur olika förlossningar verkligen är 😊 De här senaste dagarna har det börjat kännas på riktigt, vi pratar mycket om att vi ska bli föräldrar, pratar namn, mellannamn och vi har även diskuterat hur vi skulle känna om det skulle vara fel på barnet. Om 2 veckor ska vi ju på ultraljud och får då se bebis första gången och då kan man se om det skulle vara en missbildning eller så.

Nu kom Oscar hem för en stund sedan så vi ska strax styra kosan mot IKEA och köpa lite bebissaker 🙌

Likes

Comments