View tracker

Ok ny vecka, nu kör vi. Kämpa på de sista dagarna innan löning och inga ursäkter till att plugga. Planera Barcelona, boka frisörtid, taco-kväll och planera tågluff. Fortsätta med träningen som gått bra so far. Ni vet, va vettig. Let's go!

Likes

Comments

Lördagskvällen tog en annan vändning när jag fick ett oväntat samtal om att min mormor gått bort. Och som vanligt kommer inte känslorna fram sådär spontant som de kanske borde. Jag tänker att jag inte blir så berörd som jag nog borde. Jag tänker att jag blir mer berörd för att jag inte blir berörd. Och det är väl det som gör mig ledsen, det är väl det som gör ont. Tänk att lämna världen utan ett ordentligt avtryck, utan en saknad av ens anhöriga.

Jag blir ju mest ledsen för mammas skull och för hennes syskons skull. Jag har haft turen att ingen i min närhet har dött. Fören nu. Det är situationen som känns konstig. Att veta att man aldrig mer kommer träffa en person, det känns overkligt. Och självklart får jag dåligt samvete för att jag aldrig tackade för julklapparna hon gav mig. Självklart känner jag väl såhär i efterhand att jag kunde ha avbokat mina planer på juldagen för att umgås med hela släkten en sista gång. Träffa mormor en sista gång för det är nu luddigt för mig att försöka placera senast jag såg henne.

Men så ska man inte tänka, så borde jag inte tänka. För det fanns ju uppenbarligen en anledning till att jag inte prioriterade henne. Hon var inte den typiska mormorn om man säger så, inte den mysiga som bakade kakor och som tog hand om en som liten. Jag minns henne bara som ett stort moln av negativitet. Pessimistisk - alltid fanns det något att klaga på. Jag råkade på de flesta av hennes nedlåtande kommentarer. Kommer ihåg en julafton när jag gick i sjunde klass och precis hade kommit in i den perioden då man började sminka sig. Hon var den första att påpeka när jag kom ut ur badrummet "nämen Gud, ska du verkligen se ut sådär! Du ser ut som Charlotte Perelli" och så skrattade hon, lite lagom hånfullt. Eller bara för några månader sen när jag hade hål i jeansen så skulle vi ha en sjukt nödvändig konversation om det. Eller bara generellt, allt man gjorde, fanns det en åsikt om. Aldrig fick man höra något uppmuntrande. Och hon kunde aldrig förmå sig själv att tänka sig in i en någon annans perspektiv. Se över ens önskelista när man fyllde år på riktigt och anstränga sig för att göra någon annan glad. Nej, istället blev det Bibeln och Idas sommarvisor fram tills man va typ 18 år. Och varje gång när man var på väg att öppna sin present skulle hon förvarna att "det här är inget märkvärdigt, det här kommer du säkert inte tycka om".

Men trots alla dåliga sidor så har jag ändå saker att tacka för. Tacka för att min släkt är väldigt speciell, att det inte finns några filter, att det är ärligt på något sätt. Jag har lärt mig att vara tacksam för det lilla. Och jag är tacksam för att hon introducerade mig för Regna när jag var barn. För jag ser tillbaka på den platsen som en fristad. Som ett ställe i livet där vi alla var en riktig familj. Där vi lekte, där jag rev upp knäna gång på gång, där vi hängde med grisar och höns, där vi badade i badtunnor, målade huset, satt inne och spelade kort när det åskade där utanför. Det är platsen där min mamma berättade att hon och pappa skulle gå skilda vägar. Där allt förändrades helt och hållet. Men jag kommer alltid se tillbaka på det som något fint, harmoniskt och fridfullt. Och trots att min mormor var en väldigt speciell person så kommer jag sakna henne. 

Likes

Comments

Helgen börjar lida mot sitt slut men det gör inte så mycket. Har haft en så skön och lugn helg. Även om jag var lite småsugen på att dra ut igår så kändes det som ett sunt beslut imorse. Det har varit lagom av allt. Lite soffhäng, lite pizza hos mamma, lite träning, lite desperat sökande efter motivation och inspiration på nätet, lite vin med Diana och Bella, lite bilkörande, promenad på Ekerö med Felicia som precis kommit hem från Barcelona, lite fika med Marina och planering för sommarens äventyr. Vet ni vad jag längtar efter, vad jag drömmer om? Ett riktigt sommarlov. S-E-M-E-S-T-E-R. Innan jag börjar plugga for real. Kan inte minnas senast jag hade en lång semester på sommaren. Jag jobbar fan alltid röven av mig på somrarna och det händer aldrig ett piss. Så nu förstår ni: nu kanske det är dags.

Likes

Comments

Lördag förmiddag. Har precis ätit frukost framför Nyhetsmorgon där de intervjuade en framgångsrik journalist. Plötsligt fick jag den där känslan jag ibland får när jag inspireras av häftiga personer. Personer som verkar leva det där livet jag alltid haft en hemlig dröm om. Tänk att få skriva om något man verkligen brinner för och fån ha det som ett jobb? Ett jobb inom media-världen, där allting händer. Det är ju ballt. Och då slår det mig att fan, vad håller jag på med? Jag som hade gett upp den där idén, jag som hade skaffat mig en ny plan som jag var så jävla säker på. Vad händer nu? 

Jag antar att jag inte är ensam. Jag kan vara sådär jobbigt envis om något ena dagen, till att dagen där på inte ha en aning om vad jag vill syssla med. När vet man? När kommer man till insikt om man ska tänka smart eller välja det som ligger en närmast om hjärtat? Jag blir galen på mig själv. Den rastlösa själen i mig behöver få ro, behöver landa någon gång och hitta hem. Känna att nu har jag fanimej hittat rätt. Jag vet att det inte ofta är så enkelt. Jag avundas de människor som besitter den talangen. Samtidigt är jag ändå medveten om att jag inte är talanglös. Inte ett hopplöst fall. Jag har mina bra sidor, jag vet bara inte vilka jag ska rikta in mig på. Jag vill inte ge mig in på något halvdant, jag hatar halvdant. Allt eller inget annars får det va. Annars bosätter jag mig på andra sidan jorden och satsar på ett liv med innehåll av meditation, yoga och surfning. 

Den här grejen med att inte veta, att slösa tid på att bo hemma och arbeta på ett halvkul jobb där jag har noll ambitioner eller motivation. Nej, det funkar inte. Tid är det värdefullaste vi har. Jag har svårt att respektera personer som bara gör saker pga lathet. Som ständigt klagar på deras vardag och situation men inte har energin nog att förändra den till det bättre. Gör vad fan du vill bara du trivs. Och om du inte vet vad du vill så ta reda på det genom att testa dig fram. Det ska jag göra. Och så blir det bra tillslut. Det löser sig, som jag brukar säga. 

Likes

Comments

Jag hatar det. Jag försöker innerligt att lära mig uppskatta ensamtid och tystnaden. Men jag hatar det. Missförstå mig rätt, jag tycker det är skönt att få koppla av själv. Kolla på en serie själv, tänka för mig själv, inte ständigt vara igång. Men jag är oerhört social på det sättet att jag vill ha människor runt omkring mig. Jag gillar när det är rörelse, när det låter, när jag känner någon annans närvaro intill mig. Men det värsta som finns är när jag blir lämnad kvar - ensam. Som idag. Varit med folk hela dagen och i den sekunden jag sa hejdå till Nora för en halvtimma sen kände jag ett obehag som rusade genom min kropp. Och då känner jag mig så jävla ensam. Fast jag vet att jag inte är det. Tror typ inte på att man "måste lära sig att vara själv". Jag är fortfarande inte beroende av någon annan, jag står fortfarande på egna ben bara det att jag vill göra det tillsammans med andra. Det är ju fint liksom. Att vara tillsammans. Varför ska man då tvinga sig till att vara själv?

Godnatt.

Likes

Comments

Nyår var riktigt bra. Nya året börjar även bra. Förstår nu i efterhand varför 2016 gick åt helvete, det började ju åt helvete??? Usch glad att ha lämnat det där kaoset bakom mig. NU JÄVLAR LIVET COME AT ME!

Vad har jag gjort i veckan egentligen? Va på en date, eller nåt åt det hållet i måndags. Det va trevligt. Sen i tisdags träffade jag Maria i snökaoset och åt goda burgare och snackade om Skam och vad man söker för egenskaper hos en gutte (ohälsosamt besatt av den serien samt norska språket). Annars har jag spenderat en jävla massa tid i vår soffa framför tvn. Där har även mina favoritflickor Nora och Mimmi gjort mig sällskap. Skönt när man vägrar gå ut i kylan och vänner kommer hem till en. Idag tog jag mig i allafall några meter utanför huset till bilen och körde iväg till Mos för att umgås och shoppa lite med Emelie. Blev en klocka rikare samt bland annat de fina sockorna ni finner på andra bilden. Råkade dock köra helt åt helvete när jag skulle hem. Jag är rätt envis gällande gps när jag kör och i allmänhet, litar kanske lite väl mycket på mitt lokalsinne ibland. Men äh, huvudsaken är att det alltid löser sig!

Nu dricker jag kaffe och inväntar kvällens sällskap, Matilda från mitt jobb. Vi ska unna oss lite vin och chips och bara mysa. Ska bli fett trevligt. Älskar hur chill den här helgen är, har verkligen inte haft nåt behov att behöva gå ut eller åka in till stan. Kylan gör en lugn och sansad helt enkelt. 

Haaaaaaaaaaaaaaaade.

Likes

Comments

Gjorde du något under år 2016 som du aldrig gjort förut?

Jadå mycket. Men ingenting som kanske synns utåt sett. Utan mest innifrån. Tagit itu med mitt mående och relationer runt omkring mig.

Genomdrev du någon stor förändring?

Absolut. Väldigt mycket har hänt detta år, förmodligen mitt mest händelserika år någonsin. Jag sa upp mig från Vapiano efter tre år, jag flyttade hem från Göteborg, jag bytte jobb två gånger, jag började gå till en psykolog, jag sa upp vänskapen med en nära vän osv osv.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar 2015?

Naej naej.

Vilket datum från år 2015 kommer du alltid att minnas?

12 December för då tog jag körkort och Fredrika köpte lägenhet.

Dog någon som stod dig nära?

Tack och lov nej.

Vilka länder besökte du?

Förenade Arabemiraten, Dubai. Faktiskt enda utlandsresan. Lite för att vara mig...

Bästa köpet?

Min Ipad mini, helt klart.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Om jag ska vara ärlig så nej. Jag har verkligen varit nere på botten många gånger under året under en lång period men dessvärre aldrig uppe på toppen. Mycket bra har hänt också såklart, det dåliga medför alltid någonting bra. Men ingenting speciellt.

Saknar du något från år 2016 som du vill ha år 2017?

Ja gud ja. Jag saknar att resa så det skriker om det. Behöver inte vara en längre resa på flera månader, en månad räcker. Men att få komma bort, få lite andra perspektiv, byta miljö, jag längtar. Sen ska jag börja studera och förhoppningsvis bli lite kär också.

Vad önskar du att du hade gjort mer?

Egentligen typ ingenting. Det är klart att året inte blev som jag hade tänkt mig, så långt ifrån man kan tänka sig. Men å andra sidan, sånt är livet,, det bästa och sämsta med livet är faktiskt att det är så jävla oförutsägbart. Och trots detta, trots att jag också hade velat uppleva en fantastisk sommar t ex. så har jag lärt mig så mycket av allt det här så jag hade ändå inte velat göra något annorlunda. Klyschigt men sant.

Vad önskar du att du gjort mindre?

Lagt energi på en vänskap som tog mer än vad den gav i början av året. Men äh, jag insåg ändå det tillslut och det är ju det som är det viktigaste.

Favoritprogram på TV?

Suits, Så mycket bättre, Skam.

Bästa boken du läste?

Haha tror fan inte jag läst en enda bok???? Eller jo, skoja, läste den där boken som Amanda Schulman och Hanna Widell skrivit om en systerrelation. Men ska bli mycket bättre på att läsa år 2017!!!

Största musikaliska upptäckten?

Naaaaa ingenting vad jag vet. Lyssnar på allt bah.

Bästa helgen?

Ohhh, har faktiskt varit väldigt många. Speciellt nu när jag jobbar kontorstider och har alla helger fria. Men en riktigt mysig helg var i somras när jag, Bella och Linnea hängde på Linneas land. Vi bara åt en massa mat, drack vin, pratade, lyssnade på musik, solade och spelade spel. Guld värt!

Vad var din största framgång på jobbet 2016?

Alltså det har ekat rätt tomt på den fronten. Jag kände väl typ efter Göterborg att jag inte hade energin kvar att verkligen ge 100% på ett jobb på ett tag iallafall. Det hade jag ju gjort så länge på Vappan och jag var nog väldigt trött och utarbetad när jag flyttade tillbaka till Stockholm. Jag längtade efter att få jobba ett tag utan något större ansvar, bara som en helt vanlig medarbetare. Dessvärre är jag extremt rastlös som person så det håller aldrig i längden. Fick väl ansvar typ direkt på Ica men det var verkligen ingenting för mig. Så min största framgång inom arbetsområdet kanske ändå va när jag sa upp mig och bytte jobb till Entercard. Just för att så tidiga mornar på ICA höll på att ta död på mig och jag märkte snabbt hur mycket bättre jag började må när jag bytte miljö och fick normala rutiner.

Din största framgång på det privata planet?

Oj, inte för att vara den men såå mycket. Har aldrig någonsin rannsakat mig själv på det sättet som jag gjort i år. Jag var ju så illa tvungen när jag fick en käftsmäll i samband med hemflytten och att va arbetslös i drygt två månader. Det var som att allt det jobbiga jag flytt från i hela mitt liv och som jag aldrig orkat ta itu med - hann ikapp mig. Plötsligt hade jag inget val längre. Och jag är väl egentligen tacksam för det, för hade det inte gjort det hade jag aldrig tagit tag i så mycket som jag har gjort år 2016. Ångesten fick mig verkligen att reflektera över allt, alltså ALLT. Envis som jag är så finns det ju ingenting som jag inte har testat för att må bra. Jag hittade på saker och tänkte hela tiden "men nu, nu kommer det bli bra när jag gör det här" men tillslut insåg jag att det inte är något som händer på en natt. Och såhär i efterhand har jag förstått att det inte var en sak som berodde på min ångest, det var så många olika delar som skulle försöka pusslas ihop. Men summan av kardemumman så är iallafall min största framgång att jag inte är rädd längre för att säga hur jag känner och att jag kan prata om det.

Största misstaget?

Jag ser ingenting i år som ett misstag. Förutom kanske som jag nämnde tidigare, att jag prioriterade en vänskap som inte var sund för mig, eller för oss båda rättare sagt. Och jag hade väl kunnat agera annorlunda såhär i eferhand, men oavsett så hade det inte gett ett annat resultat. Jag är glad att personen är ute ur mitt liv och det är ju det som räknas.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Som ni säkert har förstått så var jag ledsnare. Missförstå mig rätt, jag har inte alls varit ledsen hela tiden, men att gå runt och ha ångest tjugofyra timmar om dygnet gör ju inte en glad direkt.

Vad spenderade du mest pengar på?

Har lagt mycket cash på skor i höst, hehe. Annars typ skönhetsprodukter och läkarbesök, fyfan. Få aldrig dålig hy, förjävligt.

Vad gjorde du på din födelsedag 2015?

Ja du. Gick upp strax efter fyra då jag öppnade på jobbet, superkul :') Sen åkte jag hem till mamma och åt tårta och firades där. Sen åkte jag, Nora och Frida och bowlade på tolv. Och efter det drog jag och Frida till Mr French och sen vidare till Soap Bar.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Äeh vetefan.

Vad fick dig att må bra?

Det som fick mig att må bra i allt det här var alla vettiga samtal jag har haft med personer i min närhet. Och att jag insåg hur många fina personer jag har runt omkring mig som verkligen bryr sig. Det gjorde och gör mig fortfarande väldigt rörd.

Vem saknade du?

Ingeeeeeeeen.

De bästa nya människorna du träffade?

Ja, fördelen med att byta jobb är ju att man får lära känna nya roliga människor. Så alla kollegor får jag väl säga.

Mest stolt över?

Att jag aldrig ger upp, hur dåligt jag än har mått, hur mycket ångest jag än haft i min kropp så har jag aldrig låtit det bli en ursäkt till någonting. Jag har kämpat som en idiot, tagit tag i saker och aldrig legat hemma och skyllt på mitt mående. Så, det är jag faktiskt väldigt stolt över.

Högsta önskan just nu?

Att nästa år kommer bli så jävla bra, att jag kommer komma in på den utbildningen jag vill, att min mamma klarar sig fint att bo själv och mår bra. Generellt att mina nära och kära är lyckliga, inklusive mig själv lol.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?

Jag tänker ta med mig allt jag lärt mig från det här året om mig själv och bara låta mig själv må riktigt jävla bra. Helst ingen ångest alls. Vore trevligt :)

HAAADEEE

Likes

Comments

Ja vad fan sker?

1. Jag har äntligen tagit mitt jävla körkort. Och det var verkligen jävla, för lätt gick det inte. Men ändå, satte mig bakom ratten för första gången i mars i år och nu är jag klar. Stolt ska jag faktiskt va.

2. Skam är det bästa som hänt mig på väldigt länge. Genialiskt. Det räcker så. Den som vet den vet.

3. Alltså pms, jag har lite pms idag men jag är fan irriterad. Irriterad på vuxna människor som inte kan bete sig. Vuxna fcn människor som inte kan va glada för andras skull, som inte kan svälja sin stolthet, som surar och gör revolt när något inte går ens väg. Alltså, hva faen?

4. Är inte taggad på nyår men herre så taggad jag är på ett nytt år och att få lämna 2016 bakom mig. En ren och skär bergochdalbana känslomässigt börjar lida mot sitt slut. Skulle kunna skriva en novell om det här året. Det kanske kommer, vem vet.

5. Det va det just nu. Jul om 5 dagar och det är ju bara bananas. Har typ inga ord för det, känner mig rätt likgiltig. Men det blir väl kul! Förra året panikgrät jag på toan typ, men känns väl som jag är förbi den där röran. Kanske därför jag insisterade på att bryta traditionen efter 22 år. Vi får se, jag återkommer. 

Hade!

Likes

Comments

Lyssnar på Ted Gärdestad och har precis gråtit mig igenom sista avsnittet av Så mycket bättre. Jag har verkligen blivit känslig på sistone. Eller nej, det är fel, jag har alltid varit känslig. Jag diskuterade detta med min mamma för några veckor sen. Jag är en känslomänniska och har alltid varit det. Problemet har varit att på grund av omständigheterna under min uppväxt har jag inte kunnat tillåta mig själv att känna fullt ut. Jag har alltid blivit tvingad till att lägga lock på alla mina känslor för att orka med och för att situationen krävde det. Sen dess har jag liksom inbillat mig själv och alla andra att jag har svårt för att känna. Vilket egentligen är en lögn. Men när man så länge har blockerat allt det där är det svårt att komma tillbaka till det naturliga. Jag blev van att hålla käften och därför tog tankarna över det jag egentligen kände. Jag har fortfarande extremt svårt för att sätta ord på hur jag känner till någon annan. Men jag märker att jag har mycket lättare till tårar numera. Och det utan att ens äta p-piller. Men vet ni vad? Det är skönt. Det är riktigt jävla skönt. Gråta en liten skvätt och sen må bra igen typ. Det är fint det. 

Likes

Comments