View tracker

allmänt
Student i gnällbältet

5 år. Det man får räkna med om man vill bli jurist, ekonom (med master) eller civilingenjör etc. Minst 3 år, men huvudsakligen 5 år. Herregud. Om jag börjar plugga nästa år, är jag färdig med min utbildning vid 26 års ålder. Så utomordentligt skrämmande?

Här ska jag, från och med nu, bestämma vad jag vill göra de närmaste 5 åren, var jag vill göra det, vilka människor jag vill omringa mig med och framförallt, hur jag vill göra det. Jesus. Huvudproblemet - vad jag vill göra - kan ju verkligen ställa till resten. Om jag nu t.ex. verkligen vill bli polis, så finns det bara på 3 ställen i hela landet. Då blir det att säga hejdå till vänner och familj, ställa ett ultimatum till pojkvännen, och betrakta sin nya bostad som hem, fastän det är beläget i norra Norrland.

Ytterligare ett problem som uppkommer om man väl bestämt sig för vad man vill bli: KAN jag bli det? För det spelar ingen roll hur mycket man faktiskt vill det, om man inte också har velat det de senaste 3-4 åren, så att man kunnat komma in på en förberedande linje på gymnasiet, samt lagt ner all sin energi på de betygssnitt som krävs. Nåja, här är det lite skillnad på vad man vill bli för något - jurist eller lärare exempelvis.

Om man nu inte velat samma sak de tre senaste åren - som fallet var för mig - så uppkommer frågan efter gymnasietiden, om man verkligen lagt ner all den energi och tid som krävs för den utbildning man nu vill bli antagen till. Om detta inte varit fallet och betygen inte räcker, återstår endast ett prov som hålls 2 gånger om året. Varje sådant prov kommer som ett brev på posten med extrem prestationsångest oavsett om man köpt tjänster för 3000 kr för att klara av det, eller inte. Framtidssäkerhet kan uppenbarligen köpas för pengar för övrigt.

Så vad händer om man fuckar upp högskoleprovet och betygen? Det finns ju särskilda orter med lägre antagningspoäng, oftast belägna kring gnällbältet. Här får man då studera istället, lägga sina år från 21-26 i en impopulär studentstad. Man får nog vara beredd att flytta rätt långt, såklart beroende på var man nu bor.

Ja, det kan väl funka, tänker du. Man blir ju ändå färdig någon gång och kan börja jobba. Här kommer vi till plot twisten. Vad händer nu, om ens uppfattning om ämnet man pluggar har förändrats? Alternativt, och kanske mer troligt, man insett att detta inte är någonting jag vill göra resten av livet? Detta var mycket roligare att plugga än att arbeta med, eller, hoppsan, det finns ju inga jobb till mig som kräver denna utbildningen!

Då får man väl gilla läget bara. Tänk positivt fastän du slösat bort 5 år av din livstid på skit som du inte ens ska jobba med. Eller så får man börja om, 26 år gammal, nu ska jag plugga till någonting annat som jag kanske vill göra resten av livet, kanske inte. Vi får se.


Allra lättaste hade nog varit om man varken hade haft pojkvän, vänner eller familj att vara bunden till, inga krav på hur man ska bo, var man ska bo och med vem man ska bo. Det hade nog underlättat om det funnits färre utbildningar, färre alternativ, och kanske hade det varit bäst om man bara föddes in till det man skulle bli redan från början.


Enough. Nu ska jag fortsätta plugga till tentan på söndag som i princip avgör min framtid inom juridik. Jag får väl köpa den där hp-kursen för 3000 om jag inte får högsta betyget på tentan, och hoppas på att istället få högsta betyget på Högskoleprovet i vår. Om jag lägger dessa 3000 i onödan och inte får bättre än mitt nuvarande 1.3, så återstår gnällbältet för mig.

Örebro - här kommer jag!


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker
View tracker