Header

Familj, Föräldrar & barn

Imorse åkte Janne iväg med Liam på basket. Melissa sov över hos sin kompis Thyra från igår så hon var fortfarande kvar där. Jag passade på att rusta om barnen till ytterkläder och vi gick en liten sväng till lekparken. Känner att den orken jag tidigare haft inte riktigt fanns där ännu så blev en liten kortis bara. Sen hem och svänga ihop en pannkakssmet och och samtidigt sonda lillfisan.

Ikväll sover Thyra över hos oss. Och imorgon är det ingen simträning för tjejerna då det är tävling. Ha en toppenkväll!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Familj, Föräldrar & barn, Gravid

Har inte riktigt hittat orken att skriva här på länge nu. Sorry, vet att det är många av er som efterlyst uppdate på läget. Nu på slutet så var jag inlagd i två omgångar. Ena gången fick jag åka hem på torsdagen och komma tillbaka på måndag för att ta nya blodprover och kolla blodtrycket på bedömningsmottagningen. När måndagen kom så kände jag direkt att blodtrycket nog var högt så jag förberedde mina grejer till väskan ordentligt. Mycket riktigt så var det precis som jag misstänkte. Jag var då i v 34+5. Så beslutet om inläggning kom inte som någon överraskning.

Den natten och natten därpå så fixade vi med höjning av medicinen och lyckades under dessa två nätter att få ner blodtrycket. Läkaren sa på onsdagen att håller sig trycket fint nu så kan jag nog gå hem på permission över helgen. När fredagsmorgonen kom så var jag förhoppningsfull. Blodtrycket togs och det var högt igen. Där försvann allt hopp om hemgång. Bara ta de som de kommer nu sa läkaren och informerade att dom nog inte ville vänta mycket till. Jag ringde Janne och berättade att jag inte skulle få åka hem till helgen iallafall då trycket var sämre igen. Bara en kort stund efter samtalet så kom läkaren in igen för att hon vill vi skulle göra ett flödesultraljud. Ultraljudet såg bra ut med flöden och bebis mådde kanonfint trots att de senaste ctg-kurvorna varit lite mer stillsamma.

Nu säger läkaren och tittar på mig med en allvarlig min; Nu tycker vi att det är dags att den här lilla damen får komma. Även om hon mår bra där inne så vill vi inte fortsätta att pressa ner ditt blodtryck mer heller. Så vi har enats om att sätta igång dig rätt omgående. Jag tar nu upp mina tankar om snitt. Och läkaren säger att vill jag ha snitt så gör dom det absolut. Beslutet är helt och hållet mitt eget. Så jag väljer att snitt är det bästa för oss. Anledningen till att jag känner en viss oro är att det ska sluta på samma sätt som när jag sattes igång med Noomi. Att igångsättningen kommer att få avbrytas efter massor av timmar för att det inte händer något. Visserligen så var jag i v 34+0 med Noomi och med denna bebis i v 35+2. Men denna gång skulle det inte att gå att ha lika högt på det värkstimulerande droppet. Och det var ju precis det som avgjorde akutsnitt med Noomi. Att droppet inte gick att höja mer pga hennes hjärtljud gick ner vi de starkare värkarna. Och denna gång skulle vi inte kunna höja droppet lika mycket med risk för att livmodern skulle brista då jag har två akuta snitt sedan innan. Så ja därav mitt velande och sen beslut.

Jag känner även nu i efterhand att det var helt rätt beslut att ta. Har ju grubblat och tänkt igenom allt hundra miljoner gånger. Och allt från början till slut med snittet gick så himla bra. Eftersom jag precis ätit är vi bestämde angående snittet så ville dom vänta i 6h. Så blev inget jätte akutsnitt ändå. Lite halvplanerat. Läkarna och narkosen och sköterskorna under op var verkligen kanon. Jag var mycket mer med på allt som hände denna gång än med de två andra snitten. Dom var ju så mycket mer bråttom så även om jag fick mycket förklarat för mig så han jag nog inte riktigt förstå allt mitt uppe i allt.

När det väl satte igång att skäras och bökas runt i min mage så kunde jag bara tänka på att jag ville höra skriket. Och de tog inte länge förens dom sa; nu kommer vi dra lite i magen och du kommer snart att ha din bebis på utsidan. Och så kom skriket. Vilken lättnad! Jag grät som alltid 😂 av glädje då förstås. Dom torkade av henne, mätte och vägde. Sen fick jag prova att amma direkt. Helt galen känsla att ligga där med öppen mage och försöka sig på att amma. Allt det jobbigaste var nu över. Jag kördes till uppvaket och Janne kom kort därefter dit med bebisen. En helt ny upplevelse för oss då mina 2 andra snittade barn hamnat på neointensiven för att få hjälp med andningen. Min spinalbedövning släpper rätt fort och jag känner mig redo att åka till bb 😂🙈 meeeen mitt blodtryck är högt. Säger min nål som mäter blodtrycket i handleden iallafall. Det tar ca en extra timme innan dom inser att nålen visar fel. Så dom tar blodtrycket manuellt istället som visar att jag ligger precis som jag ska i blodtryck. Så nu äntligen får vi komma till bb.

Det här är sista bilden innan det är dags att åka till op. Janne helt lycklig 😂🙈

Den här bilden får vi av barnvaktera hemma ❤️ kusinkärlek ❤️ våra fina tjejer. Blev så himla glad av denna bild.

Våra fina busungar ❤️

Lilla gullerumpan. May-lea Kira Jatala är hennes namn. 2760 g och 48 cm lång föddes hon i v 35+2. Att se sig själv så svullen i ansiktet känns helt sjukt. Så mycket vätska överallt. Nu efter 6 dagar har jag tappat 8 kg och jag känner redan att det är lättare att ta sig fram 😂

Vi trodde att vi skulle slippa neo. Men dagen efter hon kommit så pendlade hennes blodsocker en massa så vi bestämde att det var bäst att komma ner på neo och få en sond så att vi skulle få upp blodsockret så att hon skulle orka börja amma. När blodsockret sen var stabilt så började kampen att få henne att vilja amma mer. Inte så lätt. Men på hennes 4:e dag utan för magen så bestämde vi ändå att det var dags för oss att åka hem och landa. Att stressen på sjukhuset var för stor och gjorde att min mjölk inte ville rinna till ordentligt. Mycket riktigt så var det precis så. För efter ett dygn hemma så fixade det sig alldeles av sig själv. Där jag i lugn och ro fick ta det i min takt istället. Igår när hon var 5 dagar gammal så åkte vi till sjukhuset igen för att planera. Sonden är kvar och vi ska nu försöka fasa ut mängden som vi sondar så att hon ska vilja amma mer. Igår blev hon även utskriven med hemsjukvård. Så nu kör vi på hemma. Tillbaka imorgon för hörseltestet och kolla ny vikt. Lilla damen är bra på att dra ur sonden också så den fick jag lära mig att sätta i innan vi åkte. Tur de för hon drog ur släden imorse igen. Blev ett långt inlägg detta. Hoppas någon orkade läsa.

Ha en bra dag ❤️

Likes

Comments

Familj, Föräldrar & barn, Gravid

Dagarna går långsamt när man ligger inne. Blev inlagd förra veckan i torsdags och åkte sen hem en sväng på lördagkväll för ett återbesök på bedömningsmottagningen på måndagen, alltså i förrgår. Jag hade redan alla mina grejer packade för jag kände på mig att jag inte skulle få åka hem igen. Mycket riktigt så låg blodtrycket nu på 160/110 och +1 i äggvita. Så jag blev inlagd igen för att sätta in en till tablett extra blodtrycksmedicin. Första gången i torsdag så låg blodtrycket på 155/120 så det var ju ändå aningens bättre i måndags.

Nu tas det ca 4 blodtryck varje dag, urinprov varje dag, blodprover ca varannan dag och sen körs ett ctg 1-2 ggr varje dag lite beroende på hur den första såg ut. Så man är verkligen superbevakad. Känner mig trygg 😄 på måndag är det tänkt att det ska göra tillväxt och flödesultraljud. Men allt beror ju helt på om jag ens kommer dit. Igår var jag i vecka 33+6, dagen då Melissa föddes. Idag är jag i v 34+0 och detta är dagen Noomi föddes. Imorgon är vi i veckan då Milton föddes. Känns så skönt att komma förbi just dessa datum. Men tror ändå att det är väldigt nära nu. Våran lilla tjej som vi längtar. Men varje dag är så mycket värd att du stannar kvar i magen. Även fast jag till och från mår riktigt dåligt. Sover dåligt. Mår illa. Ont i huvudet osv. Så är det helt klart värd varenda extra timme och extra dag som går.

Idag är Janne och Noomi här en stund. Så skönt med lite sällskap. Och Noomi tyckte det var mysigt att bara ligga bredvid och titta på tv en stund och kramas med mamma.

I måndags så skulle jag åkt och köpa en ny vagn. Men så blev ju jag inlagd. Så min snälla lillebror åkte och köpte den och levererade den. Så skönt att ha människor omkring sig som ställer upp när det strular lite just nu. Det blev en Emmaljunga superviking. Den går att göra om till syskonvagn.

Noomi vill inte åka vagn så mycket längre egentligen utan det är roligare att gå. Men skönt att ha ett extra säte om hon skulle behöva vila sina ben en stund eller kanske sova. Sen tycker ju jag att det är himlans roligt att testa nytt. Denna skönhet är min nr 27 i ordningen. Men jag ligger i lä jämförelse med min vän Matilda @kaosochkarlek som är inne på vagn nr 106 😂🙈 galning!

För ett tag sen så plockade vi av de sista tomaterna då det började bli kallt ute. Så jag bad om bästa tips för att få dom att mogna inne. Vi la dom i en papperskasse uppe på skåpet i köket och la i ett äpple man skulle ha ett rött egentligen men vi hade bara gult så vi provade och visst funkade det. Sen om äpplet gjorde någon nytta alls vet jag inte 😂 men nu har plockat ur några tomater och dom är toppengoda. Ska se om även resten vill mogna. Så kul när man lyckas.

Har tagit lite paus från Facebook och Instagram för att vila istället som jag behöver. Så svårt att vila när det plingar konstant i telefonen. Så nu tänkte jag att jag försöker uppdatera lite här istället. Får se om jag kanske livear på Instagram sen när det är dags att föda 😉 hoppas ju dock att vi kommer några dagar till på vägen. Helst till nästa vecka på onsdag och vecka 35+0. Håll tummarna hörn!

Likes

Comments

Familj, Föräldrar & barn, Gnäll, Gravid

Alltså huvudvärkens mamma! Känns som huvudet ska klyvas itu. Blodtrycket ligger dock stabilt som tur är. Ska iväg på tillväxtultraljud imorgon och sen samtal med läkaren angående det planerade snittet. Jag gissar att det kanske är 1-2 veckor kvar nu. För trots mediciner så smyger trycket uppåt nu. Pyttelite varje dag. Jag klagar sällan men just nu är halsbrännan hemsk. Foglossningen som jag känt av är dock bättre. Men jag är sjukt trött hela tiden. De sista veckorna nu har verkligen tagit på krafterna. Vet att jag har varit dålig på att uppdatera här. Sorry! Ska bättra mig. Men bara så sjukt jäkla trött hela tiden.

Är så glad att Janne är hemma och sköter barn och markservice. Och han gör det så himla bra. Läser ofta i grupper för mammor där deras partner rent ut sagt är ett rövhål. Som i princip kommer hem från jobbet och slänger sig på soffan och förväntar sig middag. Varför gör vissa så? Man är inte hemmets slav bara för att man är föräldraledig.

Vecka 32+5 idag. Kaggen växer ❤️

Likes

Comments

Familj, Föräldrar & barn, Tips och recept

Idag blev det barnens favorit. Gräddig kycklinggryta med champinjoner. Det sistnämnda petar dom dock bort. Annars hör man bara mm mm mm mm mm vid bordet. Älskar när maten går hem. Har provat och improviserat om receptet många ggr sen jag hitta de. Idag gjorde vi såhär och det blev riktigt gott.


1,5 kg kyckling

4 dl vatten

8 dl grädde

250 g färska champinjoner

Ev. Maizena om man vill ha såsen mindre rinnig.

Buljongtärningar 2 grönsaks, 2 kyckling & 1 köttbuljong

Peppar


Skär kycklingen i mindre bitar. Stek den så att den får färg runt om. Häll på vattnet och kasta i buljongtärningarna. När dom löst upp sig slå på grädden och koka upp. Under tiden stek champinjonerna. Dom brukar vi dela på mitten beroende på storlek. När dom är stekta så kasta ner dom i grytan och låt sedan puttra i 20-30 min eller tills kycklingen är klar. Smaka av med peppar och eventuellt andra kryddor du gillar. Red av med maizena. Vi serverar grytan med ris eller bandpasta och sallad.

Tidigare imorse så var jag iväg med tjejerna på deras simträning.

Igår hade Liam basketträning

Igår hittade Milton en mascara ute på gården som han målat dig med så fint 🙈

Imorse så klev vi upp tidigt som alltid när någon fyller år. Vi gick ner för att fixa frukostbrickan till Charlie som idag blev hela 3 år. Tiden går så himla fort med barnen. På brickan fanns macka, munk och saft och paket. Charlie sken som solen när han öppnade paketen. Bilar och en liten matlåda. Charlie älskar lådor 😂 tänk att de lilla skrutten för 3 år sedan vägde 2910 g och var 47 cm lång. Idag är han en kille med mycket bus och kärlek. Våran Lale som han kallad.

Likes

Comments