View tracker

Utan sömn, är jag ett skal av vad jag brukar vara. Ett skal som snabbt tappar sin färg, flagnar och glöms bort. Försöker sätta färg på mig själv, färgar, målar. Men det känns inte som att något fastnar. Utan sömn kan jag inte få tillbaka min styrka att vara vacker, att le. Mitt huvud gör så ont och min hud är så grå. Det känns som att någon tagit allt mitt syre så jag inte kan stå. Att sova, det brukade vara min bästa vän. Nu känner jag bara hopplösheten krypa närmre inpå. När jag väl sover drömmer jag inte. Känns åtminstone inte så. Jag blundar, somnar, öppnar ögonen, och tiden har gått. Lite i taget, gång på gång. Sår inte sova långa stunder innan något väcker mig. Vill att sömnmedicin ska äta mina sömnplågor, skydda mig genom en natt och få mig att må bra. Den jag har nu kopplar bara bort min hjärna, så jag ligger tanklös. Bara existerar, det gör jag under nätterna. Jag finns, men tänker inte. Jag är ett mänskligt skal utan inre som bara finns, och sakta flagnar bort.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag berättade för dig. Var så stark, blev nedskjuten. Men känner mig så stark. Det spelar ingen roll, att du inte tycker om mig. Jag var modig och det är allt jag fokuserar på nu. Men undrar som jag alltid gör när något sådant här händer. Om det nu finns någon för alla, var är då den personen för mig? Gick den vilse och tappade bort sin väg? Vilsen och ensam precis som jag? Vad gör du nu? Är du som jag, modig fast ditt hjärta brister? Vill hålla om dig. Du, min framtid. Framtiden som ännu är så långt borta, Framtiden som är imorgon, eller om flera år. Men min tid är nu. Nu, i den sömnlöshet som råder, den huvudvärk som bultar och i den natt som redan är här. Mitt ljus är en låga som jag skyddar med sköra väggar. Kan inte bryta ihop nu. Inte på grund av att jag känner mig ensam i världen. Jag vet att jag har dig min vän, utan dig där vore jag nog inte mer än smuts under mattan, glömd av alla. Undrar om andra tänker på mig ibland, så som jag tänker på dem. Undrar hur dem mår, vad de gör. Det här är ännu en text som skulle handla om en sak men drev iväg till många utan att knyta några ändar.

Likes

Comments

View tracker

Komplicerat, måste allt vara det? Absolut inte, så mycket kan vara så väldigt simpelt. Simpelt, enkelt och bra. Vad gör allting så komplicerat då? Vad är det som gör att man bara inte kan reda ut saker? Jo, vi själva och våra relationer. Någonsin tänkt på hur mycket enklare det skulle vara om vi bara för en gångs skull kunde lägga undan det vi är oense om? Så mycket enklare, så mycket bättre. Sen kan man inte alltid lägga alla korten på bordet, även om det väldigt ofta är det bästa och skönaste att göra. Man måste vara ärlig, ärlig nog att våga säga vad man känner. Modig nog att vara ärlig mot de du bryr dig om, även om det kan såra. Men var ödmjuk. Inte vara rädd för konflikt. Inte som jag. Livrädd för konflikter. Usch, jag hatar dem. Men man måste ändå vara tapper nog att stå kvar i stormen när den väl kommer. För ingen kan gå utan osämjan i en evighet. För även om ett vulkanutbrott är läskigt när det väl händer, så svalnar allt till slut. Man måste bara våga. Ur askan växer det liv. Även om det tar ett tag.

Likes

Comments

Ligger i min säng, funderar på vad kärlek är. En gång trodde jag att svaret var inom räckhåll, att jag snuddade vid det. Nu vet jag inte längre. Kan man någonsin veta vad det är? Är det bara något man känner, känner i hela jaget. Man bara vet? Vet att det här är kärlek. Eller är det något man sakta men säkert bygger? Bygger med de man älskar, har älskat, kommer att älska? Jag må inte veta vad kärlek är, jag kanske aldrig älskat på riktigt. Men jag har blivit sårad på riktigt. Svekfullt och hårt. Trodde jag visste vad kärleken var, till verkligheten väckte mig. Verkligheten som både är skrämmande, vacker och brutal. Skrämmande vad man möter, vacker i mycket man ser och brutal med vad man hör. Tror jag tänker för mycket, vill inte tänka. Vill leva mitt liv en dag i taget utan att behöva tänka på vad som kan hända, kommer att hända. Ändå ligger jag här. Tänker.

Likes

Comments

Dagen har varit en dimma. Dimmig, suddig, geggig. Varit så svag, känt mig hjälplös. Hjärnan har varit bortkopplad, benen som gelé och mitt brytningsfel har gjort att jag knappt sett någonting. Har velat spy, spy så att min insida blev utsidan. Varit så varm, men känt mig så kall. Frusit, skakat, hackat tänder. Men har även haft underbara minnen idag. Även om de är där inne i dimman, där allt glöms bort, så finns de där. Så fina, som starka lampor och högtalare. Gör att jag inte glömmer, finns alltid där. Där för mig. Jag älskar er. Feber. Varit så varm, som om jag vore ett element i en snöstorm. Fallit ihop i trappan och nästan ramlat ner. Skrattat nervöst i ren panik. Feberyra. Shit. Hjärnan arbetat på i superfart, men fungerat som om jag var fyra. Känner mig som fyra, vill ha kramar och någon som bäddar ner mig. Som säger Sov gott, Godnatt. Natt. Men det är så mörkt där ute.

Likes

Comments

Känner mig likgiltig. Eller egentligen inte. Mina känslor är för många. För många. Känslor som säger vad jag vill ha, vad jag önskar att jag hade. Men känner mig likgiltig för jag inte bryr mig vad som händer, händer i ditt huvud. Händer mellan oss. Händer i livet runt om oss. Vill att det ska sluta som jag vill. Vill att du ska bli min. Om du inte blir min så står jag egentligen inte ut. Likgiltigheten slår till där. Just nu är allt skumt, skumt och om du skulle säga nej nu så skulle jag klara mig. Känner mina känslor domna. Inte för att jag inte tycker om dig. Men för att jag stänger av dem. Av med mitt huvud. av med min själ. Jag vill ha dig så mycket att jag kvävs. Kvävs av känslor, oro och längtan. Tror mitt huvud försöker rädda mig från att kväva mig själv. Rädda mig från dig. Dig och ditt underbara sätt att bara finnas. Du gör mig så glad. Du gör min dag.

Likes

Comments

Halloween, en årstid att klä ut sig. Vara på fest. Fest. Fester jag inte blir bjuden på. Fester jag aldrig gör. Egentligen är det väl jag själv som är mitt största hinder. Älskar att umgås med mina vänner, men i grupp är det inte ofta det blir. Ofta, väldigt ofta blir det så mycket drama. jag är trött på drama. trött. Dödstrött är jag även på alla krav man får på sig. Förväntningar och förhoppningar, så jobbigt. Vill bara att alla kan samlas, lägger fram en kortlek och bara har trevligt. Det har i och för sig hänt. Hänt att vissa inte blir inbjudna för att en kväll ska bli trevlig. Samvete. Samvetet lider. Lider av alla. Alla andras tankar. Nej, just därför Halloween är bra. Klä ut sig, bli någon annan. Ett tag, en dag, en kväll. Önskar jag kunde vara någon annan i resten av mitt liv.

Likes

Comments

Alkohol, det har jag förtärt i kväll. Mina tankar är spridda, och mitt huvud tungt. Men det är okej, allt är okej. Jag är okej, tror jag. Man vet aldrig i och för sig. Inte med sig själv, inte med någon. Kan säga en sak, men veta att det är något annat. Helt annat. helt åt skogen. Åt helvete. Helvete vad jag vill se dig, träffa dig. Ska spela lol, inte tänka på dig. Får se hur det går, inte tänka på dig, inte misslyckas. borde jag väl klara? Klara, klarar mig. Mår fint. Bra. Fan att jag gör. Mår skit, vill strypa någon. Slå och skrika i min kudde. Gråta mig till sömns och bli omhändertagen. Vill att du kramar mig, pussar min kind och säger att allt kommer bli bra snart. Att jag bara behöver stå ut ett litet tag till. Ett tag. Om ett tag vet jag inte hur jag mår. Jag hatar allt just nu. Allt.

Likes

Comments

Det är ett hjärnspel, och jag dras till det. Förvirrande, ljuvligt och oförutsägbart. Vet aldrig vart man har honom, man jag gillar det. Han gömmer sig bakom ett skal. Ett skal som jag vill krypa in under, dela med honom. Åtminstone en del. Så fin, det är han. Även om han själv inte förstår varför. Jag förstår. Tror att jag förstår, vill förstå. Du är en gåta och jag vill lösa dig. Inte förändra, bara lösa, hitta alla bitar, förstå. De solglimtar du ger mig är bland det finaste jag varit med om. Du gör mig lycklig. Men också så väldigt förvirrad. Saker du säger, saker du gör. Varför kysste du mig, bara för att säga att "det bara hände"? Så väldigt förvirrande. Men det är ett hjärnspel, och jag dras till det.

Likes

Comments

Två timmar, det är den sammanlagda tiden jag fick sova i natt. Där varje uppvaknande är en panikattack i sig själv. Kolla på klockan, 03.47. Fan, fjärde gången jag vaknat. Efter varje liten attack som får mitt hjärta att slå mardröms-fort, tar det en halv evighet att somna igen. bara för att få sova en kvart, tio minuter, om jag har tur en halvtimme. Jag drömmer inte, men mardrömmen är verkligheten och är i den här stunden grymmare än någonting jag drömt förut. Klockan ringer slutligen, orkar nästan inte stänga av, mobilen far i golvet och mina tankar är lika tunga som mina händer är klumpiga. Lyckas få av larmet, mobilens ljus gör ont i mina ögon. Ögon som känns som sandpapper. Om jag inte visste bättre skulle det lika gärna kunna varit sandpapper. Det gör ont, vill inte se. Vill inte något. Smsar, säger att jag inte kommer till skolan, kan knappt skriva. Att formulera mig har aldrig varit så svårt. Sjukanmäler mig. Sista tanken går till honom. Får inte se honom idag heller, fan.

Likes

Comments