View tracker

Hello people!

Återigen är det VECKOR sedan jag skrev något här, men tiden verkligen flyger förbi. Mycket har hunnit hända så jag tänkte med lite kvicka fingrar försöka förtälja det mesta av det som går att återberätta.

Så, helgen efter att jag skrev här sist drog värt lilla gäng på semester. Det var långhelg (3 dagar) vilket gjorde att vi såg vår chans. På torsdagskvällen pressade vi in osannolikt många påsar/väskor i hyrbilen och styrde kosan mot Bundaberg. Ett air-B&B där alla fick varsitt rum (Hur skönt tror ni inte att det var efter att ha bott i små små rum i våningssäng de senaste 3 månaderna?!) det bar fantastiskt och vi slog till med brakfrukost innan vi på fredagen skulle ta oss till slutdestinationen Agnes Water. Där hade vi bokat lägenhetshotell och det visade sig vara närmare 1000 gånger bättre än vad någon trott tror jag.

Vi levde livet, lagade mat (tacos bland annat) och lämnade backpacker-livet för ett par timmar när vi även åt frukost på mysigaste stället någonsin!

I princip den bästa frukosten någonsin (efter att ha levt på havregrynsgröt i 3 månader. VARJE DAG)

Adriana kände för att bli barn på nytt och tog några svängom i gungan.

Vi alla behövde den här semestern, efter att ha spenderat nästan 3,5 månader på samma ställe utan att ha åkt längre bort än Bundaberg. Man kan lätt bli lite galen.

Helgen därpå var det både pubrunda (med massvis med öl) och maskerad. Jag och den italienske killen var Danni & Sandy från Grease. Han överraskade mig med rosor och hela baletten och vi hade en extremt kul lördag.

Söndagarna är numera vår gourmetresa över nationsgränser. Alla tjejer i vårt gäng har fått en dag att laga en typisk (för den nationen) rätt. Denna söndag var det dags för mig och Linnea att rulla KÖTTBULLAR, koka potatis och ordna gräddsås. En riktig succé blev det vill jag lova. Mariël lagade dessutom cheesecake till efterrätt, satisfaction-level: 100.

I fredags, efter en utmattande jobbvecka, firade vi Linnea 25 år med att dra hela gänget (nästan) till den lokala Thai-restaurangen. Vilket alltid är en hit! MÜMMMMMMSIGT.

Gårdagen (lördag) spenderade vi i Hervey Bay (cirkus en timme med bil) fantastiskt väder och fish and chips. Perfekt dag.

Ställde klockan på mitt i natten och gick upp i mörkret och fotade stjärnor med mil nederländska vän. Rätt ball himmel vi har här eller hur?

Nu ligger jag i sängen och väntar på att Annys från Wales lagar Lamm och kakor, såååå excited för kvällens middag! (Hungrig också då jag varit Irene sprungit 8km idag).

På jobbet rullar vi på. Vi slår rekord efter rekord med vårt team, så bonden är nöjd hoppas jag. Lite små incidenter på den här nya farmen jag är på nu, haha. Körde bland annat ner i en grav med min maskin. Ingen skada skedd men det kan ha varit en av de mer läskiga stunderna i mitt liv. Det är numera det stående skämtet. "Hon som körde ner maskinen i ett hål". Jag får väl bjuda på den antar jag. Hehe.
Kallas dessutom av vissa "Turbo" då jag nästintill alltid har slut på bensin. Ooopsie! Ingen Eco-driver här inte 😂✌🏼️

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Herre min skapare så tiden flyger förbi!
Insåg att det är cirkus 3 veckor sedan jag skrev här sist.
Vad har hänt då?

För det första börjar konstellationerna i EcoLodge sakta men säkert luckras upp då många som nu varit hör i 2-3 månader att lämna vår lilla familj. Det är tårar och kramar flertalet gånger varje vecka. Jag är både extremt allergisk och dålig på "Good byes", vilket resulterar i att jag försöker att inte lägga så mycket vikt vid det, och tänker att "Vi ses nog snart igen", även om man vet säkert att det inte kommer att vara så (inte med alla i alla fall). Hur som helst (måste kolla igenom mina bilder för att se vad som verkligen hänt de senaste tjugoen dagarna).
Jo visst ja! Jag gillar ju i stort sett alltid att jobba. Men några av dagarna var roligare än de flesta, nämligen när vi hade "pruning". Andning av träd genom att hoppa, bryta och såga. Mina ben och armar var aningen blodiga och ärriga flertalet veckor efter dessa dagar. Men det var det värt då jag fick mycket beröm och uppskattning av personerna jag jobbar med.

Nu är jag tillbaka på maskinen och plockar för fulla muggar innan vi ska dra vidare till farm nummer 3 i h plocka. Har blivit uttagen till det teamet. Känner mig sjukt hedrad då jag får plocka med den snabbaste av killarna. Lite ballt osv.

Förra helgen gick ju min barndoms-obsession av stapeln (Eurovision). Och eftersom Australien faktiskt dör andra året i rad var med oh tävlade, sändes det på SBS one 05:00 här på söndagsmorgonen. Jag satte givetvis klockan och spatserade upp medan några fortfarande festade den lördagskvällen. Helt klart värt det! Streamade även samtidigt den svenska sändningen på telefonen. Multitasking.

Vi hade Burger-Night tillsammans allihopa och det var allt från hackad lök till maffiga fruktkreationer.

Igår tog vi vårt pick och pack och åkte till stranden och bättrade på brännan, käkade glass och hade en extremt skön tjejdag.

Imorn är det dags för jobb igen, och nästa eld kommer bjuda på något speciellt. Men ni får hålla er till nästa up date.
Var för övrigt varit här i 12 veckor nu. 12 veckor utan smink är rätt schysst.
Todeloooooo

Likes

Comments

View tracker

Tjääääännnaaaa!
Det blir lite vecko-dan uppdatering här märker jag. Inte för att jag vill, men mer för att jag åter tagit steget tillbaka till barndom och tidiga kvällar. Släcker jag lampan 20:00 på jobbdagarna, då klassificeras det nu era som sent. Ni fattar, att man är helt utpumpad är väl egentligen en underdrift. Flickan behöver sin skönhetssömn. Ytterligare en långhelg är snart passerad. Australiensarna tar "röda-dagar" till en ny nivå. Infaller en röd dag på söndag (vilket 1:a maj gjorde detta år) ja då tar man för säkerhets skull ledigt på måndagen också. Ni förstår, man vill ju inte bli utbränd (ingen risk i detta land). Hur som helst. De senaste dagarna här spenderats ätandes avokado i mängder, gått långpromenader, och sen bestämde vi oss för att bestiga berg igår.

När jag bodde på Sunshine Coast brukade jag och Kiani bestiga berg minst en gång i veckan, så jag kände mig som hemma igår. Såg bara en orm (tack och lov).

Förra helgen var det VM-final U-18 Ishockey. Sverige-Finland. Så jag och finnarna på hostelet bestämde oss för att titta på den. Det krävdes en aning tekniska färdigheter, innan vi först fick fram ryskt tal, finskt tal och slutligen engelskt. Nog för att jag lärt mig avsevärt mycket finska de senaste veckorna, men kanske inte riktigt flytande. Ännu.

Tyvärr slutade matchen med icke existerande vinst för Svea rikes del, men det gjorde inte så mycket. Att hänga med Skandinavierna och dricka kaffe var väl själva höjdpunkten ändå.

För några månader sedan blev jag dessutom intervjuad, och igår sa en av mina vänner att de sett några av mina ord i Courier Mail! Detta är en av de mindre sakerna jag gjort på senaste tiden, lovar att hålla er uppdaterade om resten också.

Resten av dagen ska chillax mode:et på. Efter min 1,5 timmar promenad imorse käkade jag Frulle och lagade mat för veckan, tvättade alla jobbkläder osv. Men viktigast av allt var det som jag och Adriana gjorde mellan all detta. Nämligen passionsfrukt-cheesecake! Jag skulle gå upp och betala hyra häromdagen, och kvinnorna som ser efter bygget nu när ägaren är på semester hade varit och plockat en hel hink med egenväxta passionsfrukter på gården, så jag fick en kasse! Det blir perfekt dessert.

Likes

Comments

Så igår fick jag tummen ur röven och införskaffade ett par nya löpskor. Mitt förra par (som jag fortsatt ska använda på farmen) har följt med mig i dryga 4 år, så man kan väl lugnt säga att det var dags för ett par nya.
Eftersom det är långhelg den här helgen (bank holiday på måndag) så kände vi för en trip till Bundy aka Bundaberg. Självklara stopp var så klart K-mart (backpackers Mecka) fick med mig lite nya arbetskläder etc. K-Mart är lite som IKEA, det får inte att gå in där utan att komma ut med någonting. Omöjligt.
Men det var på Athletes Foot, som jag köpte pjucksen, bästa affären någonsin, de mätte, låt mig gå på en plattform som visade min fotnedsätrning etc etc etc. Så nu har jag skor som ska passa just mina fenor till fötter. Gav mig ut på en 2 timmar intervallträning imorse när jag vaknade, och det bar som att flyga i jämförelse med de förra jag hade.

Vi lyxade dessutom till det med lunch på byn när vi ändå var iväg. Caesarsallad och rosé, kan inte bli bättre.

Nu väntar en avslappnad dag, vilket förmodligen innebär några avsnitt av nya favoritserien The Killing.

Toodels!

By the way! Så här kan ett par blåmärkta, skitiga och trötta farm-ben se ut en fredageftermiddag. Duschen som följde denna bild var som heaven on earth.

Likes

Comments

Här har ni den. The Beast. Ja eller det där är ju inte min då jag lånat bilden från Google, men en sådan där maskin kör jag numera runt i 9 timmar om dagen. Och plockar alla högt växande avokados. Jag var väl inte helt övertygad från början. Milt uttryckt. Men Farmlivet är inte som något annat liv. Där är det bara att göra och se glad ut. Hur som helst så är det ju faktiskt som att jag blev befordrad då jag får bättre betalt. Hela $1 i timmen. Jag är väl kanske inte den mest försiktiga när det kommer till att använde maskiner överlag, och då jag dessutom har den snabbaste cherry-pickern går det allt som oftast rätt vilt till. De som sett mina ben och armar förstår. Rätt ofta är det blod inblandat. Men man har inte tid att vara försiktig när det ska plockas tonvis med avos.

Hur som haver. Jag jag nog aldrig varit så glad över en fredag och helg som när jag hörde att klockan var 3:30pm i fredags. 40,5 timmar i 32 graders hetta tär på en. Men nu har vi gjort 3 veckor. Och vi kände att det var dags att fira, både det och att vår bästa Chilenska väninna fyllde 28. Så vi drog till stans bästa (läs enda thai-restaurang) bästa kvällen på länge.

Här ser vi Chile, Finland, Wales, Frankrike och Nederländerna i samma bild. Det är bland annat dessa människor som får en ta sig igenom en svettig dag på fältet, med myror i brallan och grus i ögonen. Bokstavligt talat. Jag kommer alltid, från och med nu, uppskatta, toaletter, avokados, AC osv på en helt ny nivå.

Nu ligger jag i en av Rispuffarna på golvet i allrummet och sneglar på en film som de andra ser på. Helt död efter 2 dagar vid poolen. Imorn är det måndag och jobb igen. Time flies.

Likes

Comments

Men ja, så jag jobbar numera på en avokadofarm i Childers norr om Brisbane.

Det är utan tvekan det jobbigaste arbetet jag haft i mitt liv. För att sammanfatta lite kort hur en dag ser ut, tänkte jag trolla fram en liten punkt-lista. Varsågoda:

05:00 Tjuter alarmet högre än någonsin och, jag, som sover på den övre delen av våningssängen, dunsar elegant ned för den lilla stegen och famlar fram till handfatet. Försöker att göra allt med så små rörelser som möjligt innan jag famlar vidare ut ur rummet och upp för backen till toaletten (mulltoa för övrigt)
Trippar sedan vidare tillbaka nedför backen till det gemensamma köket. Gör iordning en brakfrukost samtidigt som man ser solen går upp.

06:15 Vi alla (cirka 30 hårt arbetande backpackers) åker iväg i en bilpool/karavan till farm.

06:40 signar vi in och slänger på oss packsäck, skyddsglajjor och en avknipsare.

07:00-16:00 jobbar vi ass:et av oss ute på fältet.
10:00 och 13:00 har vi rast/lunch då vi sitter ute på marken mitt ute i ingenstans (farmen), toaletteriet får man sköta bäst man kan mellan träden när nöden faller på. Värre är det ju självklart om man måste göra "nummer 2". Tack och lov har jag inte varit så desperat ännu. Självklart har jag varit skitnödig ett par gånger, men det är bara att, bokstavligt talat, knipa ihop och fortsätta. Bajsa får man göra när man kommer hem.

16:15 lämnar man mer än gärna farmen, svettig, lortig och trött som aldrig förr.

16:40 kaos i duschen, kaos i köket, kaos i sinnet.

18:00 förhoppningvis har man här hunnit duscha, hunnit förbereda lunch/snacks till nästa dag och satt sig ned för att ät middag. Inte ofta som någon säger så mycket vis denna extremt trötta tid på dygnet.

20:00. Slocknar man utslagen som en stor fet stek i sängen. Och 05:00 ringer klockan igen.

Har aldrig varit såhär trött av ett jobb tidigare. Och smutsig är bara förnamnet. Snyter man sig utkommer inte allt för sällan maskar av lortig snor. Helt ärligt. Men vi överlever. Och när jag gjort detta i 3-4 månader och jag kan ansöka om 2a-årsvisum kommer allt var värt det. Det hoppas jag iaf.

Fortsättning följer...

Likes

Comments

Hallon Pallon läsare! Det var väl typ 3 månader lite drygt sen jag skrev något här. Lite sent kan tyckas. Men bättre sent än aldrig som det så vackert brukar heta. Så vad har hänt sedan sist? Allt egentligen. Men vi börjar från början.

Jag fick jobb på världens roligaste (bokstavligt talat) arbetsplats. Där jag sålde badkläder för fulla muggar. Det talas om att jag fick alla att skratta och le, och jag menar, vad mer kan man begära egentligen ;) Nä, men ärligt talat, det var härligt att se bland andra min manager, som var 50+, skratta tills ögonen rann av tårar. (För att inte tala om att jag och min andra kollega samtidigt låg på golvet och vek oss av skratt). Det var 3 extremt roliga och intensiva månader. Har lärt mig allt från att bikinitoppar görs efter kup-storlek till hur man snabbast tar sig genom en affär utan att sätta igång larmet på morgonen. Högst användbart båda två.

Under julen och holiday jobbade jag mycket. Tjänade bra med pengar, levde livet, surfade, drack mängder kaffe på cafeet där jag hängde osv. Slutet av den mer hektiska perioden kom och det innebar färre timmar för alla som jobbade. Jag fick ÄNNU mer tid att surfa. Noosa blev snabbt en favoritdestination och inte sällan kom min vän Andrew och hämtade mig direkt efter jobbet 3:30 eller tidigt tidigt på morgonen kvart över fem för att packa brädorna, parasoll, bryggkaffe, overnight oats och sen surfa antingen hela dagen eller ända tills det blev mörkt. Det var LIVET!
En av kvällarna var kanske inte riktigt lila rolig. Surfen var bra, men lite oplanerat tog tidvattnet min väska, med nycklar, hörlurar och lite andra diverse saker. Lite oruttat, haha. Men efter att ha sprungit runt och beklagat mig hos olika låssmeder, mäklare osv, så löste jag även det. Lång historia kort, men lite stressigt var det då jag skulle flytta 5 dagar senare. Classic Sophia.

Som sagt, dagen kom och jag hoppade på den där budgetbussen som skulle ta 7 timmar. Laddade resan med massor med godis och mat och fulladdat batteri på telefonen (för övrigt det enda man behöver ) och kom fram till Childers som
Skulle bli mitt nya hem, strax efter 11 på kvällen. En taxi hämtade mig på en becksvart parkering och körde mig till Eco-Lodge som var hostelet jag bokat. Blev tilldelad ett rum och klättrade försiktigt upp i en av våningssängarna, högst ovetandes vem eller vad som lurade under. Brydde mig inte om att bädda med lakan då det inte riktigt är min specialité och jag förmodligen skulle väckt halva området i mina klena försök. Så jag drog helt enkelt lakanet bara rätt över mig och somnade som en stock. Vakande tidigt, likt mina nyfunna roommates, vilka visade sig vara några av de finaste människorna jag träffat. Annys och Adriana. En Walesisk och en Chilensk. Annys är väl mer partytjejen, jag är den akrobatiska och Adriana är den "Sassy"-latinamerikanskan. Kan inte tänka mig bättre tjejer att dela rum med.

Fortsättning följer...

Likes

Comments

Jahapp. Så var man tillbaka i aussieland! Fördj*vla härligt om jag får nyttja dessa aningen hårda verbala uttryck. Hur som haver. Livet går i en rasande fart, med både solbrända ögonlock, nytt jobb och möjlig flytt nästa vecka. Ja, lite som att komma hem var det när jag landade på Brissy-airport för knappt en vecka sedan. Sedermera vet jag ej om det har med lättnaden att landa efter 31 brutala timmar i luften, eller om det handlar om kärleken till denna stat. Kanske en kombination av dem båda. Känner mig i alla fall, summa summarum, som extremt hemma.

Bor hos min mycket eminenta vän Simone. En aussie jag jobbade med i kanske drygt 3 veckor senast jag var här. Jag menar, gästfrihet kan dessa bleka halvbritter sannerligen. Eget rum, badrum och nyttjande av i princip allt. Drömmen efter att ha suttit instängd i en kabin i över ett dygn 10000 meter upp i luften.

Den torra ovan-molnen-luften rakade till mitt lite släta nordiska hår, men så fort jag satte min fot på australiensisk mark, vibrerade det till i hårsäckarna, och vips så var frissiga-Fia ett faktum. Men vem orkar bry sig. Egentligen? Alla svettas under mustaschen och luktar apa emellanåt. Deon jobbar hårt these days.

Ska försöka uppdatera er mer med vad livet innehåller här på andra sidan klotet. Ofta förekommande åskstormar och dylikt osvenskt väder kan emellertid sätta stopp för alltför rutinbaserad bloggning, då elektricitet/internet+storm kanske inte är Sunshine Coasts, mest lösta ekvation. Men det återkommer jag till.

Have a good one! xx

Likes

Comments

Gästspelade på Hamngatan idag. Så kul att vara där emellanåt också. Det var rätt mycket dolk emellanåt, så nu doftar jag parfym, parfym och parfym. Haha. Men man hade ju kunnat jobba som typ fiskrensare, nä då jobbar jag hellre i butik och doftar gott, om än mycket. Imorn är det sky city men bara 08-13. 💁🏼

  • Jobb, Vardag
  • 2296 readers

Likes

Comments

...och jag jobbar vidare :)
Tycker verkligen om att vara ute på SkyCity. Men imorn är det back to Hamngatan. Lite som att åka hem, så kul det också. Lite extrapass blev det nu framöver, helt i min smak. Tampas en del med å est nuförtiden. Ospecificerad ångest. För det handlar inte om kroppen, men mardrömmar, eksem och ångest har kommit och fått i stort sett varje dag. Högst oklart och olustigt, min behandlare skrev mejl och frågade om jag ville prata mer om det, men eftersom jag själv inte riktigt kan hitta varken orsak eller känslan känns det som att det skulle vara famla lite i mörkret. Jag ska de hur det tre sig framöver och sedan ta ett nytt beslut.

Idag har jag varit ute på SkyCity 07:30-15:00, tränar bodypump och nu sitter jag påväg hem. Råkade glömma jackan i stan, men kom inte på det förr än vid TC, hur lyckas man? Haha.

Likes

Comments