Jag tänker fortsätta att skriva om graviditeten nu, lite bakvänt men vad gör de om 100 år?

Den 16 April 2016 var en heeeelt vanlig dag, trodde jag. Min vän kom hit och ojjade sig över sina bröst. Vi tänkte båda- graaaavid. Så vi köpte två test och skulle då testa oss, båda två. Jag vet inte hur de kom sig att jag också skulle testa men jag kanske anade något ändå? Jag vet att min mens inte var sen i alla fall. Och jag var ändå pretty sure att testet skulle vara negativt.
Jag gömde i alla fall mitt test under en liten pappersbit och när tiden va ute å jag lyfte på de där papperet stannade hela världen. Jag frös till sten och tänkte direkt att hon hade jävlats med mig och bytt test men så var inte fallet. Två streck uppenbarade sig på mitt test. Ett lite svagare men de fanns där och båda två såg det. Jag smsade R och skrev "Jag är gravid." Fick aldrig något svar, han var nog lika chockad som jag. Jag ringde upp honom och frågade varför han inte svarat. Vi bestämde att jag skulle köpa fler test för å va på den säkra sidan. Sagt och gjort. Brummade in, köpte fler test och for hem till O för att göra dom. Samma sak där, Gravid 2-3 dök upp på den lilla skärmen. Där och då insåg jag att det va sant och hela min värld vändes upp och ner, jag var gravid.

Resten av den dagen försökte jag väl hålla mig lugn. Jag och Olivia besökte Rebecca och Vilda som då va endast 4 dagar gammal, att sitta där och hålla i henne och samtidigt veta att de just precis då skapades en liten kusin till henne var ganska så häftigt.

Senare samma vecka så träffades jag och R och vi kom då överens om vad vi skulle göra. Allt kändes läskigt men ändå spännande och här sitter vi nu. Över ett år senare och just i denna stund river Rasmus vår bro för att vi ska börja bygga ut. Bygglovet gick igenom igår och nu är de en hel del saker vi har framför oss.

Han var inte planerad, vår son, men han är lika älskad och välkommen ändå.



Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

  • 71 readers

Likes

Comments

De börja verkligen dra ut mellan gångerna jag bloggar, ops 🙈
Idag är de lördag minsann. Helmer vaknade 06:40 först, åt lite och somnade tack och lov om för att sen vakna 08.30 och då klev vi upp. Jag fick ett tyck och gick lös med dammsugaren och tvättade så korgen blev tom.

Sen ha vi bara lega på golvet å myst. H har övat på sitta och de blir allt längre stunder han kan hålla balansen själv! 👍🏻
Mamma kom på besök så vi kokade lite päronpure åt lilleman, sen fick han äta kyckling och ris och nuuuu gnugga han ögonen så jag tro de blir en liten vila innan han ska få bada.
Låter toppen de ja, huj

  • 90 readers

Likes

Comments

Helloooo there.
De är måndag! Jag å Helmer åkte buss ner till Sthlm i natt. Hyfsat drygt MEN gick ändå bra. Helmer vaknade en gång å började skrika och ja skämdes? VARFÖR? Han va ju hungrig och förmodligen lite rätt att vakna upp i en svart buss med massa läten. Hur som så gick de ändå väldigt bra, tack å lov. 🌸
Jag sov som mest 20 minuter. Somnade en stund när vi kom till syster och sen en stund efter vi varit på Globen shopping 😅 är en aning trött kanske, jaaaa.
Imorn ska vi till Mall of scandinavia👏🏻 taggelitagg. Annars är de väl bra. Slutat amma nu, eller ja brösten håller ju på ställa in sig men ha inte ammat sen natten mot söndag i alla fall. Älskade Helmer🙈

  • 167 readers

Likes

Comments

Ännu en helg är kommen.

Idag så var de dags att träffa läkaren- Ä N T L I G E N ! Vi pratade lite och hon frågade om olika läkemedel och pratade även om KBT. Vet inte vad jag tycker om just KBT men, tänker i alla fall ge medicinen ett försök. Med mig fick jag också ett papper som jag ska fylla i ang. depression. Ja, typ så.
Kändes lite som ett slag i magen men ändå som att jag tagit mig en bit på vägen. De som jag tycker är så svårt är att de inte är så enkelt för folk i ens närhet att förstå. Jag förväntar mig inte att någon ska förstå hur de känns eller varför jag ibland blir sååå stött av vissa saker men jag skulle ju ändå vilja kunna förklara situationen bättre. Nåja, allting går, om man vill, ibland med lite hjälp på traven. De är ju bara så här nu, gör jag inget åt de här "problemen" kommer dom bli större och värre. Nu handlar de ju om att JAG ska också må bra. Samtidigt som jag skriver de där och menar det vill jag typ försvara mig också med "att jag mår ju så klart bra, de gör jag ju typ jämt ändå" *stelt heh*

STRUNT SAMMA. Ointressant med mina problem såååå, kan ju berätta att idag har vi målat själva grillringen. Tror de kommer bli otroligt bra när det är klart. Har även fotograferat lite, måste minsann bli bättre på att ta med mig kameran och använda den. Min syster fyller år också så har pratat lite med henne också.

Nu ska jag plocka in väskan och börja kolla vad som ska följa med till Sthlm. Vi åker på söndag kväll, jag och lille Helmer.
Nej men nu måste jag sluta. Blev så distraherad av samtalet med syster så.

Likes

Comments

HEHE, trodde att förra skulle bli sista men icket. Har så mke att berätta och då minns jag knappt hälften av vad som hände. Men R går igenom innan de publiceras för att se så jag inte hittat på något, hehe.

I alla fall, EDA har satts och jag mår riktigt bra.

Sen händer de väl inte så mycket, de kollar hur jag öppnar mig, jag löser korsord och liksom bara ligger på sängen typ. Halv nio började jag andas lustgas igen, värkarna blev intensiva och smärtsamma igen, men jag hade i alla fall hunnit vila upp mig lite och dessutom ätit lite för å få ny energi. De sätter även en elektrod eller vad de kallas på bebis huvud för att kunna ha koll på hans hjärtslag osv. Jag minns att jag då fråga om hon kunde känna ifall han hade något hår men hon svarade att hon inte kände något hår alls. Inte för att de gjorde mig något men jag började ju fundera hur han egentligen såg ut! Tar mig igenom värkarna och kl. 22 börja de göra så in i hela helvetet ont. De står i papperna att jag då får nånting och de minns jag faktiskt inte idag men, tydligen.

Här emellan har jag blivit liiite väl glad i lustgasen och inbillar mig att de går runt folk i rummet samt funderar på att hänga mig i taket.
Senare spyr jag även ner mig själv, CTG maskinen och Rasmus... Ops. De klär av mig och de sätter glucosdropp.

23.25 får jag börja krysta trots att hans huvud inte riktigt är där de ska. Huvudet åker då ner och BM utbrister "Jag ser jääte mycket hår!" Rasmus sneglar såklart ner och de var något jag inte ville. Jag minns också att jag fick upp en bild i huvudet om hur de där håret och huvudet sträckte sönder min fiffi. 😲 Jag har även fått värkstimulerande eftersom jag börjar bli trött, värkarna blir glesare och inte lika kraftiga. Här kämpar jag på, allt jag kan men 23.45 säger de att bebis är påverkad och skulle behöva komma ut NU. Jag hinner bli nervös och även Rasmus. De ringer efter en doktor för att ev. avsluta med sugklocka. Just i denna stund bryr jag mig inte om att de kommer sluta med sugklocka även fast jag absolut inte ville de. Min lilla bebis mådde inte toppen och jag orkade inte, då kan man inte göra så mycket mer än lyssna på de som verkligen kan.

23:52 sätts sugklockan fast och jag krystar tre ggr medan doktorn då drar och 23:56 får jag upp en varm, "sölig" klump på magen, jag skrattar och gråter samtidigt och de första jag sa va "är de klart nu?". Och de var de, vår son var här
49cm lång och 3340g vägde han. När jag fick mig en ordentlig titt på honom va de enda jag såg att han va sååå lik min pappa. Rasmus skickade bild till våra föräldrar och pappa svarade nått i stil med "men nog tro jag de är en Helmer". Lite luddigt men, typ nå sånt. De tog trots de 7 veckor innan vi bestämde oss för att de va en Helmer.

Jag har inte så stor koll på Rasmus under den här tiden. Jag vet att han kollar när jag börja få en värk och trycker lustgasen i mitt ansikte när siffrorna börja gå upp. Han ger mig vatten och sitter vid min sida. Stryker mig på ryggen osv. Alldeles bra va han. Han uppdaterar även den blivande mormorn, morfarn, farmorn och farfarn om läget. Jag trodde ju att jag liksom skulle kunna ha koll på telefonen medan men den låg så fint på handfatet och laddades under typ hela tiden.

Jag kunde inte sova den natten i alla fall men allt de där trötta som va precis innan han kom var helt bortblåst och jag låg å lyssnade på hans små andetag där han låg tätt intill mig, så jävla lycklig.

Jag kanske skriver ett inlägg senare om lite tankar osv om min förlossning, å ifall de är något jag kommer på att jag glömt. Men i de stora hela va de så här de gick till!

  • Bebis
  • 193 readers

Likes

Comments

Ja, vattnet gick och vi bestämde oss ändå för att gå ut å äta och kanske gå på någon affär. De jag inte visste då va att värkarna efter vattnet gått kunde göra SÅÅÅ mycke ondare. Vi tog oss ut i trapphuset och ner i hissen då första värken kom och jag verkligen höll på gå av på mitten kändes de som. Jag tänkte att de bara va en sån där kraftig så vi fortsatte ut mot bilen och där kom en till men vi åkte ändå iväg till ICA. När vi svängde in där kom de ännu en värk och R såg på mig att jag inte alls skulle palla att gå i nån affär eller äta så han skjutsade tillbaka mig och for själv och handlade lite götta som vi kunde ha under tiden vi väntade.

Jag gick in på sjukan igen och skulle då ta en hiss och jag har ju en fobi för hissar också men så ont som de gjorde precis då så hade jag inte orkat gå i trapporna upp till BB så jag fick ju lov att masa mig in i en av hissarna och ta mig genom värkarna. Tog mig in på avdelningen och såg inte till en enda människa, de enda jag såg va att korridoren va lång som fa-aan innan jag kunde sätta mig ner. Gick där och andades igenom värkarna. Till slut hörde jag någon som ropade å stack ut sitt huvud ifrån receptionen "är de någon som har ont" frågade hon och kom och hjälpte mig. Haha.
Här minns jag inte så mycket men jag läser i mina papper att jag fick sätta mig i en kurva 15.20. De hade alltså bara gått 20 minuter sen vattnet gick och jag tyckte de kändes som en evighet.
Här börja paniken växa enormt och de gjorde ju inte saken bättre att Rasmus var ute och handlade, jag blev otroligt rädd. Jag fick börja andas lustgas kl16 och tyckte de funkade himla bra i typ 45 minuter, då jag va så rädd och skakade och grät så dom satt en EDA...
Blir visst en del till.
Bilder på snyggtrosorna man fick och fet bindan.👍

  • 196 readers

Likes

Comments

Alltså de här med tidsinställda inlägg är ju greeejt. Kan man ordbajsa som rackarn när de faller på och ändå inte bomba sönder bloggen.

Förlossningsberättelsen är publicerad (sorri, förutom två som kommer imrn) och jag ska senare göra ett inlägg om lite tankar kring detta, som sagt😆

Sitter nu å se på nån jävla film, 300 hette den. Otäck så in i! Fy. Imorgon klockan 11 är de dax att möta läkaren, jag hoppas hoppas hoppas de går bra alltså. Nu ska jag kika klart på favvis youtubern och sen hoppa i säng. 💋

  • 201 readers

Likes

Comments

Eh, jaaa. De kan ju skrivas sånt som vissa tycker är äckligt anta ja så, tänk dig för innan du läs.

Som sagt, hemgång på söndag och inga mer kännigar då just. Tanken var att R skulle fara tidigt på morgonen igen tillbaka till Kittelfjäll för att jobba men när vi vaknade där vid 4 så hade jag lite mensvärk så vi bestämde att han skulle stanna hemma.
Jag klev upp en gång vid 6 och tänkte att fan va jag svettas om fiffin alltså, pissblött va de och jag bytte trosor, tänkte som inte mer på de. Somnade om och vaknade vid 9 och tänkte att jag har fan i mig kissat på mig nu. Men sen slog mig tanken att de kanske va vatten som börjat läcka så jag åkte in till BM och attackerade henne med mitt trosskydd så hon skulle kunna kolla om de va fostervatten. Hon konstaterade att de inte va kiss och trodde inte heller de va en flytning så jag ringde Lycksele igen och meddelade situationen. Nångång här börjar de kännas mer och mer men ingen stress ännu. Jag duschade och packade lite grejer och försökte hålla mig lugn men samtidigt blev jag otroligt nervös och rädd (ha i åtanke att jag lider av en del ångestattacker och stor rädsla för situationer jag inte riktigt kan "bestämma" över eller vet vad som kommer ske härnäst liksom) R lugnade mig och de börja kännas mer så vi bestämde oss för att börja åka, de är ju ändå 12 mil till BB så...
De här är ju alltså måndag den 16/1 och jag är då i v.39 (38+6) och jag har inte riktigt någon koll på när vi började åka dit faktiskt. Men jag tror att klockan va kring 12 när vi började fara. Solen sken och jag minns att jag sa till Rasmus att idag kanske vi får en bebis! De va en riktigt fin dag i alla fall. Jag sa till när de började göra ont och Rasmus tog då tid. De va inte så värst regelbundet men en del kändes ganska bra och efter en värk sa Rasmus "Oj, nu va de bara 5 minuter emellan." Klockan måste ju varit kring 13.30 när vi kom dit och jag fick direkt sätta mig i en CTG kurva. BM ville även lukta på mitt trosskydd😷 och sa att hon inte trodde de va vatten... Besviken blev jag och värkarna fes som av under tiden dom kollade kurvan.
Vid 15 så sa BM att hon tyckte vi skulle gå på stan eller äta något å sen komma tillbaka för en ny kurva. Va de lika lugnt då skulle vi nog få åka hem igen. Samtidigt som hon sa de så kändes de precis som en bubbla sprack inuti mig och de bara forsade ut vatten ur mig. Jag tittade storögt på henne och sa att NU, nu gick vattnet. Och så frågade jag om vi skulle få stanna nu och hon svarade ja! Helt seriöst så vet jag inte riktigt va Rasmus är under tiden vattnet gick men förmodligen där i krokarna någonstans.

Det blir mycke text, återkommer igen, annars blir de för mycket text. Nästa blir troligen sista också. Hehe😘

  • Bebis
  • 205 readers

Likes

Comments

Tänkte försöka skriva om min förlossning, de ja minns👏
Eftersom vi åkte in på ett "falsklarm" först blir de här som flera dagar, hehe.

Till å börja med så for slemproppen på fredag den 13/1. Vi hade då klassfest eftersom vi precis blivit färdigutbildade undersköterskor och Rasmus var dessutom i Kittelfjäll då på firmafest🍻 Vi hade ju BF den 23/1 och vi båda två trodde väl att de skulle bli senare än så också meeeen så va inte fallet.

Vid 22 den kvällen så for jag då hem, berättade för Rasmus och la mig sedan för att sova. Hade lite "mensvärk" men inget som störde mig. Dagen efter, alltså lördag, så vaknade jag ganska tidigt och hade mer kännig. Ringde Rasmus och förberedde honom. Ringde även min pappa också för å berätta att han kanske skulle måsta skjutsa mig till Lycksele.
Gick av och an här hemma och blev bara mer och mer nervös. Tillslut så, efter påtryckningar av Amanda💙 så ringde jag BB och sa att jag ville komma in. Pappa hämtade mig och vi for. De gjorde lite ont men jag klarade mig ändå. Väl där satt dom CTG och jag hade ju ganska regelbundna värkar och de började göra mer och mer ont. Jag fick sätta mig i badet, pappa for hem igen och Rasmus började köra från Kittelfjäll. När han väl kom så skulle vi prova sova. Fick mig en "sovdos" och jag LOVAR att de va pga den som allt stannade av för morgonen efter kändes ingenting och kurvan visade ingenting heller... Sjukt besviken va jag och barnmorskan sa "idag va de lugnt, igår såg det ut som du skulle föda bebis"
Jag minns inte riktigt men jag tyckte dom nämnde något om att han verkade lite stressad också så vi gatt kolla upp de men han lugnade ner sig och vi fick åka hem. De va alltså på söndagen.

Återkommer!



  • Bebis
  • 208 readers

Likes

Comments

Startat upp datorn idag, tänkte lägga in lite bilder från telefon och smacka över dom på externa. V I K T I G T !
Är faktiskt livrädd att de ska hända något med telefon eller datorn så alla bilder försvinner😨

Igår så storstädade jag huset. Rensade bort lite porslin och annat grejs. Sen blev jag bjuden på middag hos Tora och efter de for ja å Fannie hit å la lite pärlplattor. De resulterade i två tavlor som jag kan lägga in bild på sen. Jag blev då nöjd. Lite terapi kan man ju säga. Enda "problemet" var att Helmer inte alls tyckte jag skulle lägga nå pärlor. Han ville helst sitta i knäet hela tiden. Dom här tänderna han ha börja få verka göra ont, stackars liten. Idag kom i alla fall mormor med flytande alvedon till lilla H. Så ikväll ska vi prova strycka på litegrann och se om de blir någon skillnad. Hoppas kan man ju!

Vi åker ju till Sthlm på söndag. Håller på att kolla vad jag måste packa med mig. Gruvar mig fortfarande lite för att åka buss så länge med Helmer men, vi vet ju inte hur de går förrän vi provat😘

Hm. Ja mer än så vet jag väl inte kanske. Rasmus fick semester redan idag så han överraskade mig när han klev upp på bron! Förhoppningsvis kanske de är någorlunda bra väder nu innan jag far så vi kan hinna måla bänkarna osv. Hoppas kan man ju☀

  • 216 readers

Likes

Comments