​¨Kan nån ha undgått me too- hashtaggen som figurerat vitt och brett på sociala medier den senaste veckan? Den har också väckt diskussion då många kommenterat ”inte alla män”, och då reagerar många med ilska. Det var ju inte det meningen var. Men jag håller med. Det gäller inte alla män. Och statusen är skriven så att man lätt får känslan av att det enbart är kvinnor som råkar ut för sexuellt ofredande, och att det är männen som är orsaken till detta. Jag ser två stora problem i detta. För det första bygger den bara på missförståndet att det bara är kvinnor som utsätts för detta. Det är absolut inte fallet! För många män är det dessutom ännu mer stigmatiserande att gå ut med sina upplevelser om sexuellt ofredande än för kvinnor. För det andra ger den just sken av att alla män är dessa personer som gör otrevliga saker i tunnelbanan eller på krogen. Det är inte det som är budskapet i texten, men det är ändå den reaktionen den får. För ingen vill bli oskyldigt beskylld, och ingen vill dras över en kam. Och det tycker jag är helt förståeligt. Om någon skulle säga till mig att alla som är från Ekenäs gillar surströmming skulle jag bli rysligt irriterad, för jag gör ju inte det. Jag skulle inte vilja att någon antar något om mig, bara för att man har råkat träffa på personer från Ekenäs som gillar surströmming. Okej, exemplet här är väldigt banalt, men det kan kanske förklara varför vissa tar illa upp då de beskylls för att vara äckel som inte kan hålla sina händer av okända kvinnor, då de kanske hela sitt liv jobbat hårt för kvinnors rättigheter och jämställdhet

. Ett annat problem jag ser är samma som jag alltid ser då något fenomen får stor uppmärksamhet på sociala medier. Man delar en status, kanske t.o.m. en längre text om sina upplevelser. Men det är också allt. Hur i hela världen hjälper det någon? Jo, det kanske drar uppmärksamhet till fenomenet, men bara för en vecka eller två, sen har nästa samhällsproblem ersatt det förra i debatten. Men borde vi inte istället fundera på vad vi kan göra. Det klagas över att samhället är som det är. Och ja, det suger att många känner sig utsatta då de går på krogen eller på stan. Men en sak som många av de statusar och berättelser jag har läst den senaste veckan har gemensamt är att de innehåller meningar som ”tjejen skruvar obekvämt på sig”, ”hjälp henne att säga ifrån” eller”fast man ger tydliga signaler om att man inte gillar situationen.” Det står alltså väldigt sällan något om att någon har sagt till på skarpen. Med ord. Nej, istället förlitar vi oss på att kroppsspråket ska visa att vi är obekväma. Men dessvärre räcker det inte. Det kanske borde, men som det ser ut idag så gör det inte det. Så det ända som väl då återstår är att våga öppna munnen och säga vad man tycker. Säga sin åsikt, säga ifrån och våga visa sina gränser. Jag tror att det viktiga är att vi lär våra barn från början att våga säga sin åsikt, att egna åsikter är bra, och att det är okej att säga ifrån. Det är ju självklart, kanske någon tänker. Men ta en titt på hur vi uppfostrar barn. Lydnad av auktoriteter som dagispersonal och skolpersonal är väl något av de första vi bankar in i barns huvud. Och ja, det behövs för att vardagliga sysslor ska fungera i stora grupper. Men jag har allt för ofta hört barn som sagt sina åsikter, eller ifrågasätter auktoriteter fått tillsägelse att de inte ska vara uppkäftiga. Så vi skapar från början ett mönster där man lär sig att inte säga nej eller ifrågasätta. När vi sen blir vuxna så sitter detta mönster kvar. Det rör sig kanske inte längre om att man alltid ska lyda den ”vuxna”, men man följer villigt den som är mer auktoritär. Jag är själv en naturlig ledare, och blir ofta rysligt irriterad på att andra inte alltid verkar våga säga sin åsikt, bara för att de har en annan än jag. Jag har fått jobba hårt på att inte alltid köra över alla andra då man t.ex. gör ett grupparbete. (det händer helt klart ibland fortfarande, det är ändå min personlighet). Och jag tror helt ärligt att det här är för att många helt utan att tänka på de bara frivilligt går med på vad jag föreslår, helt enkelt för att man uppfostrats så. Sen kanske någon ändå är lite ledsen för att deras åsikt inte togs i beaktande. Trots att denna någon aldrig uttalade sina åsikter högt. Jag får alltid sjukt dåligt samvete över det här, men kan på nåt sätt ändå förstå att jag inte kunde veta vad den andra tyckte, då den inte sade nåt, ens fast jag frågade explicit vad denna tyckte. När det går såhär kommer helt ärligt den här gruppen aldrig att utvecklas, för då fortsätter man göra mina, ofta dumma idéer, utan att någonsin hitta bättre sätt. 

Så istället för att göra en hashtag, lär barn (och sig själv) att våga säga sin åsikt, säga emot och ifrågasätta. Det betyder inte att vi inte ska kunna kompromissa, men det är otroligt viktigt att våga visa vem man är, och sätta upp sina egna gränser och våga stå för dem. Så länge jag inte vågar säga min åsikt kan jag inte förvänta mig att någon tar den i beaktande, och så länge jag inte vågar visa var mina gränser går kan jag inte heller förvänta mig att någon respekterar dem. Klart man önskar att samhället redan vore längre kommet, så att vi inte skulle behöva visa våra gränser så tydligt. Men gränserna är väldigt subjektiva, och för någon kan en blick kännas obehaglig, medan någon annan inte alls tolkar detta som nåt fel. Så börja från steg 1 och våga stå för sig själv, så kan man sakta men säkert uppgradera till ett samhälle där man inte behöver vara övertydlig i sina signaler. Förhoppningsvis kommer vi till ett sånt skede, men vi är inte där ännu, och att publicera en hashtag på facebook gör inte att vi kan hoppa över alla mellansteg och komma dit snabbare. 


En stor kram!

Jannica 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Eftersom det igår var internationella flickdagen så tänkte jag skriva ett litet inlägg om fadderverksamhet.

När jag var 11 fick jag bli fadder och månadsgivare åt en liten tjej i Burkina Faso. Eftersom jag bara var 11 så betyder det ju att mina föräldrar nog stod för den finansiella biten. Men jag var i alla fall en ivrig brevskrivare! Brevväxlingen tog nog ganska lång tid , mellan 4-6 månader tog det för breven att åka mellan oss, men det var så otroligt spännande att vänta på att ett brev skulle dimpa ner i brevlådan. Idag sker brevväxlingen över nätet, och jag kan nog helt ärligt säga att det inte är lika kul. Säkert mer praktiskt, men jag saknar spänningen. Nästa år fyller tjejen 18, och det känns rätt så coolt att veta att jag (okej mina föräldrar) har kunnat hjälpa och stöda hennes skolgång och uppväxt alla dessa år. Plan gör också ett super arbete med att se till att ge olika rapporter gällande vad de har gjort i samhället där just ens eget fadderbarn bor. Att bygga brunnar har varit en av sakerna, och jag vet också att det finansiella stödet hjälpte då mitt fadderbarn insjuknade i malaria.

Det är rätt intressant hur mycket vi egentligen kunde lära varandra, en 8-årig tjej från Sahel och en 11-åring från Finland. Vi berättade om skolsystem, natur,, hobbyn e.t.c. Jag kunde t.o.m. använda mig av lite av den kunskapen i studentexamen många år senare. Men främst av allt gav det mig insikten att vi är väldigt lika, oavsett varifrån vi kommer. Jag tror att den här kunskapen är otroligt viktig att få redan då man är liten. Har försökt diskutera med så många personer med främlingsfientliga åsikter i vuxen ålder, och att få dessa att se utanför sina gränser har varit nåt av det mest frustrerande och svåraste jag någonsin testat på. Men om alla från början skulle få lära sig om vad kulturella skillnader beror på, och lära sig andra kulturers seder och bruk, så tror jag att främlingsfientligheten skulle sjunka markant.

Så fast jag kan föreställa mig att mina föräldrar kan ha tänkt att det kändes ”konstigt” att låta mig vara fadder åt en ungefär lika gammal tjej, så är jag så otroligt glad att de gjorde det. Har gett mig otroligt mycket, och en dag hoppas jag kunna hälsa på henne. Men tills dess får jag nöja mig med brevväxling. Så om du har barn och har möjlighet att låta denna vara fadder, gör det! Och har du bara annars möjighet att ge nån euro, gör det. Man behöver ju nödvändigtvis inte bli månadsgivare, man kan också skänka en liten summa när man känner att man har möjlighet. Som studerande är det ju inte alltid så lätt, men många bäckar små,.. Om man ger en femma nu som då känns det kanske inte så stort, men det kan hjälpa förvånansvärt mycket!

En stor kram till dig

Jannica

Likes

Comments

Just nu är jag inne i en period då jag mer eller mindre bor på akademin. Har flera dagar som jag sitter på föreläsning från 8-17 och skall dessutom lyckas klämma in terapi med min första klient (!!!) i dethär. Och när jag väl är ledig har jag helt ärligt ganska mycket bättre för mig att stå och laga mat (fast jag tycker det är kul). Dessutom gör mina konstiga begränsningar i vad jag äter att det inte finns så mycket färdig mat jag klarar. Så jag matpreppar! Idag har jag stått och lagat mat i 3½ timme,. Detta fryses sen in i passliga portionsformer, som jag sen bara kan ta fram då jag behöver. (Om man inte fryser maten, utan låter det bli rester så ökar det histaminproduktionen. Därför sätter jag i portionsformer, fast det tar mer plats i frysen.) Skördade i mitt grönsaksland i helgen, och har nu gjort en massa mat med ekologiska grönsaker! Känner mig rysligt huslig för en gångs skull. Måste dessutom säga att jag är lite stolt över att mina grönsaker överhuvudtaget blivit till något, då jag inte har några gröna fingrar överhuvudtaget. Jag har t.o.m. lyckats döda kaktusar.. Men kanske det hjälper att jag och mina gröna fingrar varit 100 km från mitt grönsaksland haha...

I alla fall, idag har jag lagat morotsplättar, rödbetssoppa, rotsaksgratäng och grönkålspannkaka. Har en känsla av att jag kommer tröttna på rotsaker snart haha. Men än så länge smakar det gott, och helt ärligt spelar det lite roll att de är egenhändigt odlade, (Okej när jag en gång är ärlig kan jag väl erkänna att jag fick hjälp av pappa. Eller okej han grävde de mesta. Okej han grävde allt. Jag övervakade. Men jag övervakade jäkligt bra.!) Jag täcks liksom inte tycka att det smakar illa. Vilkestyrka på hög nivå. 😉

En stor kram!

Jannica

Likes

Comments

Idag efter att jag ridit stod jag och lät Pisang beta utanför stallet. Då kom en flicka i ca 10 års åldern fram skuttande. Just skuttande var nog det ända rätta sättet att förklara hennes rörelser. Hennes motorik var rysligt sprattlig och ryckig. Hon lyste upp när hon fick klappa Pisang. En speciell sak med den här flickan var nog att hon inte pratade. Men hon ljudade med gälla skrik. Efter en stund frågade jag flickan om hon ville hjälpa mig att rykta. (Fick t.o.m. lite användning av de stödtecken jag minns) Sagt och gjort, vi gick in i boxen och tillsammans ryktade vi en god stund. Jag tror jag aldrig har sett någon så genuint lycklig! Hon skrek ganska mycket, men det var glada, inte alls särskilt höga skrik. Och min fina heppa kunde inte bry sig mindre, han tuggade glatt i sig sitt hö och lät sig bli ompysslad av flickan trots ljuden.

Jag började prata med pappan och hennes assistenter på finska (en klapp på axeln åt mig själv här), men pratade såklart svenska med Pisang (jepp, jag pratar sorligt mycket med mina djur) och plötsligt visade det sig att pappan också pratade svenska. Så vi pratade en stund om att flickan inte överhuvudtaget pratade, men att hon hade en kommunikationsapp på ipad (helt ljuvliga, lönar sig att googla om man är intresserad). Pappan var så glad att se hur flickan kommunicerade (d.v.s. hennes små skrik) betydligt mer medan hon ryktade än vad hon normalt brukade göra. Det var så ljuvligt att se, och medan jag cyklade hem kunde jag inte annat än känna att, shit jag är på rätt utbildning alltså! Om jag dessutom i framtiden kan kombinera det med hästar och hundar så kommer jag nog bli världens största arbetsnarkoman.

Kram

Jannica

Likes

Comments

Har en fullspackad och rolig vecka bakom mig. Tänkte att jag denna gång skulle dela med mig av den i bilder.

Måndagen började mysigare och lugnare än vad jag egentligen är van med. Men måste säga att jag helt klart kan vänja mig vid sådana där förmiddagar.

Tisdagen och onsdagen spenderade jag mer eller mindre nästan helt på föreläsningar. Vi har sjukt många föreläsningar just nu. Så min kära tetermos får följa med mig på alla för att hjälpa mig med orken.

Onsdagen blev ändå inte bara studierelaterat. Hann och rida i solskenet, och på kvällen styrde jag stegen mot en kompis. Vi hade redan sen länge bestämt att vi behövde en mitt-i-veckan sleepover någon dag. Bara för att. Så sagt och gjort. Jag kan väl erkänna att jag inte var riktigt så utvilad på torsdag morgon, med tanke på att vi alla tre tjejer delade på Nellys 1,20 säng.. Men vi hade riktigt mysigt, och vi hann nog lösa ett och annat världsproblem under kvällen.

Fredagen och lördagen gick ganska långt med familje och kompis tid. På fredagen åkte jag ju till Ekenäs för markanden som jag skrev om i ett tidigare inlägg. På lördagen hann jag springa omkring i min favoritskog en stund och fylla på mina skafferier från mitt grönsaksland (Känns lite som en studerandes lyx att kunna fylla på hela skafferiet bara sådär) Sen styrde vi kosan mot Helsingfors för att fira mina morföräldrars födelsedagar lite i efterskott. Hann just och just med sista tåget mot Åbo för att hinna ikapp vännerna som redan var i full gång med födelsedagsfiras. (Jag hann med en riktigt passlig tupplur på tåget så var fit for fight igen när jag väl var framme i Åbo.)

Idag har tiden mest gått åt till jobb och stall. Men hann även med en mysig kvällspromenad för att avrunda veckan. Nu sitter jag och pluggar duktigt på statistik (d.v.s jag har hunnit se 2 avsnitt House på raken. Det är helt ärligt så mycket mer inspirerande än oberoende t-test.. Men försöka duger ju..)

Kram

Jannica

Likes

Comments

Igår åkte jag till Ekenäs direkt efter föreläsningarna av en enda orsak. För att hinna gå på Ekenäs höstmarknad. Det är helt enkelt en viktig tradition för mig. På nåt sätt känns det dessutom som om den delar in året sådär passligt. Det är liksom jul, påsk, midsommar och ekenäs höstmarknad som är milstolpar i mitt år, och jag kommer ihåg olika händelser genom om de hände före / efter dessa tidpunkter. Dessutom kommer många andra också till Ekenäs den här helgen, så det blir ett passligt tillfälle att hinna catcha up med vänner.

Såå mysig stämning alltså! Tyckte dessutom att Patricias rock passade så snyggt in i helheten så smygfotade henne en hel del haha. Blev inte så mycket inköp dethär året, bara en laxost, men känner mig lite uppfriskad av den mysiga stämningen. Så om du ännu inte besökt detta ljuvliga evenemang så föreslår jag att du gör det nästa år!


Kram

​Jannica


Likes

Comments

Jag är ofta inte särskilt feministisk och girl-powerig av mig. Jag tycker ofta att en grupp med bara kvinnor blir för mycket östrogen efter mer än 2 dagar haha. T.o.m. gällande djur har min preferens alltid varit hannar, de är bara på nåt sätt så mycket .  .. enklare (Vilket i och för sig bara kan betyda att jag själv är ett exemplar av en otroligt jobbig kvinna, så att jag själv fyller upp kvoten av jobbig kvinnlighet)

MEN om det finns ett tillfälle som till och med jag kan känna nån form av girl power som pickar i stortån, så är det när jag får sjunga tillsammans med alla underbara kvinnor i Florakören. All livsvisdom, tankar, idéer, styrkor och svagheter som finns i den här kören, det är bara magiskt. Att få nöjet att lära känna så många olika människor, lära sig hur de ser på världen, hur de tänker och känner. Ibland kan det enda man har gemensamt vara kärleken till sången. Men detta band är tillräckligt för att man ska trivas i varandras sällskap. Och det är just dessa människor, som kanske egentligen är väldigt annorlunda än en själv, som har andra saker än jag som motiverar och inspirerar dem, som lär mig mest. Alla dessa kvinnor som är så otroligt duktiga och inspirerande! Tisdagskvällarna är helt klart en av höjdpunkterna på veckan för mig.


Kram

Jannica

Likes

Comments

Denna vecka har varit full med gulisintagningar. På tisdagen hade vår egen ämnesförening gulisintagning där min grupp höll en punkt. Logopedi är väl en av de få ämnena på ÅA som man liksom har en klass. Vi kan inte så mycket mixa med våra kurser, utan man får i princip ett schema framför sig i början av hösten och sen är det bara att följa det. (iallafall första åren) Det gör ju också att vi går alla kurser tillsammans, och ofta har vi föreläsnignar som är bara för vår lilla grupp, Men måste säga att vi har såå otroligt bra stämning i vår grupp så jag klagar inte. Dessa brudar är helt otroliga och det är alltid lika kul att umgås med dem.

På onsdagen tog vi favorit i repris med styssen och höll en punkt på Humfens gulisintagning. Med tanke på att vi hade sitz efter intagningen på tisdagen var energin kanske inte den högsta på onsdagen, men sist och slutligen blev det riktigt lyckat.


Har haft en helt sjukt tung vecka också studiemässigt, en trend som med tanke på hur min almanacka ser ut redan nu, verkar hålla i sig under de kommande två månaderna. Kan nog lugnt säga att jag var rätt så kranky under torsdagen, men nu börjar jag känna mig mer levande igen, och har en lite lugnare och mysigare helg framför mig (Om du ser på Wahlgrens värld och vet hur Bianca brukar vara, så kan jag säga att igenkänningsfaktorn mellan henne och mig har varit alltför stor denhär veckan haha ) Vi har dessutom varit på Gulisakademin och sålt märken igår, och Vocalis har också deltagit i hungersdagsinsamlingen med att sälja kaka o kaffe, så det blev midnatts-bakning på onsdag och även allt för tidigt morgonbak på tosdag. Men trots att det faktiskt varit stressigt värre så har jag haft roligt, och skrattat så mycket att jag har sjuka magmuskler. (Tänker inte låtsas om att min arm e svullen och blå efter tisdagens gulisintagning, och att mina ben är fulla med blåmärken p.g.a. att jag fick för mig att klättra i träd på onsdagen medan vi väntade på att den gulisintagningen skulle börja. Så länge man är mörbultad p.g.a. nåt kul är det helt okej.) Så jaa, jag kan säga att jag är sjukt trött just nu, men jag har haft en såå rolig vecka!

Bjuder som extra kuriosa på en bild på min fula cykelhjälm. Har faktiskt varit flera som önskat sig en bild på den här på bloggen (nåt som jag har ignorerat väldigt länge, med tanke på att jag helt ärligt hatar den), men tänkte att idag får det vara dags för den. Jag har valt en såndär mall, eftersom den också täcker mer av bakhuvudet än många av dedär mer "sportmodellern". Den där är från barnavdelningen på prisma. Har ett löjligt litet huvud, så fick faktiskt jobba lite för att hitta en hjälm som inte hade blommor eller roliga figurer på sig. (Kanske måste satsa på en sån om hösten blir allt för stressig. Då kan jag i alla fall förgylla nån annans dag när jag cyklar förbi haha) Dessuom kan man justera den lite, så får den anpassad till olika frisyrer och mössor.

Det var lite av min vecka i bilder och text. Ser nu framemot en mer lugn helg med ridning, yoga och mysig filmkväll med tjejerna. Väldigt behövligt!

En extra stor post-stress kram från mig!

Jannica


Likes

Comments

Jag älskar höst. Älskar när luften känns så där extra frisk och krispig, när man kan äta mat vars råvaror kommer helt från egen trädgård (okej jag har ingen ko, så dagens svampsås var ju inte helt och hållet med egna råvaror, men i alla fall), när jag får mysa i stora halsdukar och fluffiga sockor utan att jag förstör sommarkänslorna för nån (för let´s face it, finsk sommar innebär allt för ofta ylletröjor och tjocka sockor.) Men jag vet många som alltid känner av lite post-sommar deppighet när hösten drar in. Dessutom är det lätt att glömma hur stressig vardagen faktiskt kan vara. Tänkte därför satsa på ett inlägg om vad som brukar få mig på bättre humör och stressa av de där dagarna när de regnar snett regn in i näsborrarna, cykellåset krånglar och kassen med matvaror går sönder påväg hem.


1) Ring

Min farfar var ännu mer cynisk än jag (vilket är rätt så svårt att slå, jag lovar 😉) Hans standarduttryck när man föreslog att han skulle kontakta någon var "Int löns de ringa, int svarar dom ändå". Men här hade antingen min kära farfar fel, eller så var alla personer på hans kontaktlista väldigt dåliga telefontalare, för när jag känner mig uttråkad eller ensam finns det alltid någon att ringa till och tala med. Du vet såndärna långa ljuvliga samtal som gör att man inte ens märker att det kan gå över en timme medan man pratar. Okej jag kan ju erkänna att jag allt som oftast får lust med dehär samtalen när jag borde städa/tvätta /plugga, men iallafall. Så plocka upp telefonen och ring - om du har ryslig otur kan du ju iallafall ta ett snack med telefonsvararen.

2) Go to tv-serier

Jag är en tv-serie junkie. Främst för att jag är en sån multitasker att jag alltid ser på tv-serier eller film då jag läser på tenter. Min studentexamen var helt och hållet sponsorerat av Friends. Och det finns vissa tv-serier som jag sett om och om igen och som får mig glad och lugn direkt. För mig är det Friends, how i met your mother, modern family och big bang theory som gäller. Jag brukar alternera så att jag ser friends igenom en gång, sen tar jag en ny tv-serie, sen how i met your mother, sen en ny, sen modern family, sen en ny, ja du fattar. Jag tänker inte erkänna hur många varv jag hinner igenom detdär på ett år...

3)

Alla har väl någonstans en kreativ sida? Vare sig det gäller att fota (isåfall får du gärna dela med dig av dina tips, för jag suger helt klart på det), rita, laga mat eller vad som helst. Och ibland när det känns som om hjärnan är full med olika forskningsmetoder tror jag att det är bra att göra nåt kreativt ibland. Spelar ju ingen roll om det blir bra eller inte.

4) Pyssel

Jag är en person som har lätt för att bli irriterad och uttråkad om saker går för långsamt. Och dessvärre verkar jag ha någon form av ultraspeed knapp installerad på mig, för det känns allt som ofta som om resten av världen går lite väl långsamt. För att inte sitta och spotta och fräsa av frustation har jag börjat ha med mig sudoku i min almanacka, som jag kan sitta och lösa tills världen runt om mig hunnit ikapp till den punkt jag är på.

5) Träna

Träning gör att man ... jaja, uttjatat.

Men, helt bortsett från alla fysiska fördelar man får av att träna så är det faktiskt också så bra för att stressa ner, Men då måste man hitta den där sporten som faktiskt får en att koppla bort tankarna på allt annat. För mig är det i princip bara ridning, konståkning, poweyoga och HIIT som funkar. Klart jag tycker det är kul att springa, gå på gym eller olika klasser, men jag kommer ändå inte in i det där stadiet när man bara tänker på det man gör, och skiter i om vad som är skillnaden på dysartri och dyspraxi (eller nåt annat rysligt viktigt): Jag tror att allt för många går in i ett mönster där de läser träningen de "borde" göra för att må bra, och sen tvingar man sig iväg på pass man avskyr bara för att det sägs vara bra. Tror att nyckeln är att hitta den där träningen man älskar, den som inte känns som träning. Sen om man tvingar sig på nått av dedär konsitga passen som ska forma rumpan så snyggt är en annan sak, men man behöver inte sätta upp hela sitt träningsschema enligt det.

5) Sjung

Alla kan sjunga! Sen är det en annan sak om det låter bra. Men man behöver ju inte ställa sig på torget och sjunga direkt, man kan ju bra ha dammtussarna under sängen som publik. Det finns såå otroligt många forskningar som visar hur bra man mår av att sjunga. Och vem har inte lagt ihop en musikalshow framför spegeln med hårbortsten som mick (erkänner jag för mycket nu?) Mina dammtussar har i alla fall valt att stanna kvar under sängen trots mina uppträdanden. (Jag tänker välja att ignorera det faktum att nästan alla mina grannar bytts ut under det senaste året)


Ha en fin höst! Kram!

Jannica

Likes

Comments

Jag är en sån där person som älskar att göra nyårslöften, veckolöften, månadslöften o.s.v. Dessvärre är jag inte alltid den bästa på att hålla dem. Men försöker gör jag. Mitt nyårslöfte i år var att lära mig stå på huvudet utan att behöva stöd för att komma upp. Under sommaren var jag faktiskt ganska långt i processen, men efter att jag en dag stått lite för mycket på huvudet så gick jag med nackspärr i en vecka. Då bestämde jag mig för att jag ännu är för ung för att börja gå som en pensionär, så jag skjuter upp dethär nyårslöftet tills jag är tillräckligt gammal för det. Vänta bara, 70 åriga Jannica kommer vara en hejjare på att stå på huvudet.

Men ett löfte jag faktiskt hållit var ett löfte från förra året då jag sade att jag skulle börja använda cykelhjälm. I början var det påriktigt jobbigt. Nu går det automatiskt. Dock kan jag lugnt erkänna att jag inte känner mig särskilt snygg när jag cyklar till stallet iklädd för stora, slitna hupparin och med den fula hjälmen som pryder mitt röda svettiga ansikte. I och för sig gör det säkert att jag kommer snabbare fram, eftersom jag cyklar på för brinnkära livet för att ingen ska hinna se mig. (Att stanna vid rödljus är en riktig mardröm). Men trots att jag känner mig rysligt löjlig då jag hoppar på cykeln så är jag iallafall rätt så stolt. Och varje gång jag ser någon annan med en osmickrande hjälm så smilar jag stort, och känner en konstig samhörighet med denna med-hjälmbärare. Dessutom ökar det mina chanser att stå på huvudet när jag är 70 år något enormt om jag faktiskt har ett huvud kvar att stå på. Det kallas långsiktig planering 😉

Kram

Jannica


Likes

Comments

Subscribe

I en av mina favoritpoddar läste dom upp en dikt som hette "En mogen man", av Ingemar Andersson. Tyckte den var såå ljuvlig, och på nått sätt så träffande gällande fenomenet att man ofta glömmer att gamla människor också vill leva. Måste säga att jag älskar att jobba med åldringar, de har så mycket livserfarenhet och så många ljuvliga historier att dela med sig av. (Dessutom får jag släppa ut den gamla gumman i mig då jag umgås med dem 😉) De första åren inom logopedin är rätt så inriktade på barn, och trots att det också är intressant, så ska de bli kul när jag väl kommer till de kurser som är mer inriktade på vuxna och äldre.

Här kommer den ljuvliga dikten:

EN MOGEN MAN

Jag är gammal nästan hundra.
Mina barn har börjat undra
om de aldrig skall få njuta av sitt arv
Kanske ”mannen med sin lie”
glömt att jag är nittinie
eller också har han missat mig av slarv

Från kommunen kom en folder
där man frågar om min ålder
och vill veta hur jag tillbringar min dag
Man vill få mig att berätta
vilken hjälp som är den rätta
De tror säkert att en gammal man är svag.

Och visst glöms en massa fakta
och jag rör mig ganska sakta
Men i sinnet är jag fortfarande ung.
Ännu gillar jag att dansa
och kring sköna damer svansa
Det är bara synd att kroppen känns så tung.

Sällan ringer telefonen
Men ibland så är det sonen,
som beklagar att han ej kan komma hit.
Kanske tycker han det räcker
med att hemsjukvården täcker
mitt behov utav en vänskaplig visit.

Alla skriker i mitt öra
De tror inte jag kan höra.
Man behandlar mig som vore jag ett barn
De tror gamla blivit efter
och behöver terapeuter
som kan lära oss brodera med ett garn.

Men jag tog en kurs i data
där jag träffade Beata
Vi skall gifta oss på lördag klockan tre
Vi är skinntorra och magra
men vi hoppas på Viagra
så att bröllopsnatten kan bli en succé.

Författare :Ingemar Andersson från Göteborg


Kram från Jannica

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Äntligen ska jag dela med mig av den grej jag hintat i tidigare blogginlägg under sommaren. Vad som kommer att vara min stora förändring för hösten.

För en tid sen skrev jag ett blogginlägg om drömmar jag har. En av dessa punkter var att jag väldigt gärna någon gång i framtiden vill ha en häst. Men jag kastade också in en liten reality check över att det här helt klart är något som kommer hända först i framtiden, om ens alls. Men som alltid i livet så blir det inte alltid som man planerat. Och i detta fall är jag så glad över det. För jag är en pinfärsk, supernervös och lycklig hästägare! Hästen som jag förälskade mig i för 7 år sen är äntligen min, och finns nu här i Åbo med mig. ❤ Hela storyn om hur det gick som det gick, och varför i hela helsike jag gått och gjort ett så dumt beslut att jag blivit hästägare under mitt andra studieår får vänta tills en annan gång. För tillfället räcker det med att säga att vissa beslut ska tas med hjärtat, och det är precis vad jag gjort i detta fall.

Dock måste jag nog tillägga att det väckte mer känslor än jag trodde att samtidigt byta stall. Att hästen jag älskar är min gör mig såå glad. Men detdär med att byta stall från stallet jag älskar och som varit en del av min uppväxt, är betydligt jobbigare. Plötsligt ska jag vänja mig vid nya rutiner, och dessutom klara av att komma fram till alla saker på finska. Dessutom är stallbyte ju också nerväst för hästen, och det är en helt ny, konstig känsla att ha ansvar över ett så stort djur. Så jaa, jag är lite utanför min comfort-zone just nu. Men samtidigt vet jag att jag aldrig kan växa som människa om jag hela tiden stannar inne i min lilla trygga bubbla (som jag gillar väldigt mycket dock, den är rysligt mysig 😉 ) Så samtidigt som jag är vädligt pirrig och förväntansfull är jag lite små livrädd och nervös. Men jag hoppas och tror att jag sakta men säkert växer in i rollen. Dessutom vet jag att det finns många jag kan fråga om jag undrar eller behöver hjälp med något. Hittills har alla jag talat med i stallet varit jättetrevliga, och jag har vågat babbla på med min finska full med fel. (Eller så kanske dom bara är snälla för att dom tror att jag är lite efterbliven med alla mina språkfel😏) Så ja, det här var min stora förändring för 2017. Håll tummarna för att de ska gå bra! 😊


Kram

Jannica

Likes

Comments

Flera har frågat om vad jag gjort då min hud igen är i bra skick, och svullnaden från våren har gått ner under sommaren. Jag verkar äntligen har hittat svaret till mina tidigare problem. Histaminintolerans verkar vara svaret för mig. Nu är jag än så länge bara självdiagnostiserad (precis sådär som jag hatar när människor gör haha 😉), men ska nog ta mig i kragen och boka en läkartid snart. I alla fall så googla jag runt i början av sommaren efter tips på att minska allergiska symptom. Och av en slump kom jag in på en sida som handlade om histaminintolerans. Och nästan alla symptom passade in.

Men om vi börjar från början. Histamin är en biogen amin, som har många funktioner i kroppen. Den behövs för matsmältning, immunförsvar och hjärnan. Histamin är dock säkert mest känd för sin roll i immunförsvaret. Det är ju då alltså histaminet som orsakar symtomen som kommer vid allergier. Histamin startar en inflammatorisk process som gör immunförsvaret alert på att nåt är på gång, och att kroppen ska vara beredd på att försvara sig mot inkräktare. Histaminet gör alltså att blodådrorna utvidgas så att vita blodkroppar kan färdas snabbare till den del av kroppen som attackeras. Det är också histaminet som får en att känna sig sjuk, ger huvudvärk och klåda. Alltså är histaminet väldigt viktigt för vårt immunförsvar.

Problemen kommer egentligen när kroppen inte hänger med i att bryta ner histaminet. Histamin bryts alltså normalt ner i tunntarmen av enzymet diaminoxidas. Om man dock saknar eller inte har tillräckligt av detta enzym så kan man inte bryta ner histamin. Histamin finns också i mat. Mer i vissa saker, mindre i andra. Och om man som histaminintolerant och undviker mat med högt innehåll av histamin så mår man bättre. Så jag började undvika allt på den långa listan med livsmedel. Och mina symptom blev snabbt lindrigare, och är nu t.o.m. nästan helt borta! Jag märker dessutom av om jag fuskat, för då får jag lätt tungt att andas och klåda igen.

Det lite svåra med att komma underfund med histaminintolerans är alltså att det inte är en allergi utan en intolerans. Man kan alltså fuska lite. Frågan är bara i hur hög grad. Man kan tänka det som om man har en liten hink i kroppen. Histamin tar ca 3 dygn för kroppen att bryta ner. Så länge det inte fylls på mer i hinken än kroppen kan bryta ner, så är det lugnt. Men om hinken blir för full, och svämmar över, då reagerar man.

Vanliga symptom är alltså:

  • Magkramper
  • Hudbesvär
  • Huvudvärk, migrän
  • Astmaliknande besvär, nästäppa, nysningar, rinnande näsa
  • Hjärtklappning, hjärtarytmier, blodtrycksfall
  • Yrsel
  • Andra allergiliknande symptom
  • Ångest
  • Svullnad

Okej. Så, jag äter alltså mina antihistaminer och undviker mat som innehåller mycket histamin. Egentligen är det rätt så enkelt, förutom om jag ska äta nån annanstans än hemma. För på min lista på saker jag inte kan äta finns: ost, yoghurt, fil, kvarg, auburgine, spenat, tomat, jordgubbar, hallon, vinbär, plommon, ananas, persikor, apelsin, nektarin, krusbär, dadlar, tranbär, citrusfrukter, aprikos, torkad frukt, skaldjur, charkuteriprodukter, sojabönor, miso, tofu, kidney, choklad, vinäger, vin, öl och all mat som fått stå för länge, så alltså i princip alla matrester.

Det där låter ju som helt massor, men helt ärligt är det lätt att plocka bort det jag inte kan äta. I.o.m. att jag inte är allergisk så är det ju ingen fara om typ tomater rört i salladsbladen eller så. Egentligen är det vin, ost och choklad jag saknar mest (och fuskar mest med också hehe). Sen äter jag ju inte heller vete, så det gör det ju inte precis lättare. Men lär mig hela tiden lite bättre i vilken grad jag kan fuska. Jag klarar av några skivor ost och en bit choklad under samma dag t.ex. Men om jag dricker vin klarar jag inte av nåt annat under den dagen. (Men det är helt klart en uppoffring jag är villig att göra haha 😉). Dessutom tror jag att jag kommer klara av mer i Åbo då jag inte är omringad med 3 söta, men ack så allergiframkallande katter hela tiden.

Det här blev ett väldigt långt inlägg, men eftersom så många frågat om hur det kommer sig att jag blivit så mycket bättre, så tänkte jag ändå att en sammanfattning såhär kan vara bra.

Tack till dig som orkat läsa såhär långt.

Kram

Jannica

Likes

Comments

Under förra helgen fick jag för första gången spela dragspel så att någon dansade till (sådär påriktigt, och inte bara på skämt.) Eftersom jag mest har spelat klassiskt och barrock, och inte alls särskilt mycket dansmusik så är det ju inte så konstigt. Polkka brukar jag också spela, men det är ju inte så många som brukar dansa det någo mer. Men förra lördagen fick jag spela ett helt underbart pars första vals (plus några till efter det.) Det var ett litet familjebröllop och jag blev så varmt välkomnad av alla. Dessutom var igenkänningsfaktorn hög då brudens syster satte ihop ett schema om vem som skulle dansa med vem. Det är sällan jag hittar någon som är lika kontrollfreak som jag (På tal om det, så kan man läsa om en av mina mer kontrollerande stunder på systers blogg här .) Och det var såå roligt! Alla skrattade och dansade medan jag spelade och det var så otroligt skönt att få spela utan att ha all fokus på mig, som det ju blir när man sitter på en scen och uppträder. Nu kunde jag gå helhjärtat in i spelandet, och det kändes precis som när jag spelade hemma. Sådär att fingrarna bara flyger över tangenterna, och när man kommer till slutet vet man inte hur man kom dit. Så underbart

Som det tekniska geniet jag är så lyckades jag inte få in de ljudklipp från spelandet som jag hade tänkt. Tipsar istället om några låtar från min spellista som varit extra flitigt spelade under sommaren.



https://drive.google.com/file/d/0B0niEMldbf8JSmd5VFRyLTFHSkU/view?usp=sharing


Kram

Jannica

Likes

Comments

Min instagram har av någon anledning fått för sig att tipsa mig om olika inlägg med väldigt extrem-feministiskt budskap. Flera av de senare har handlar om hur kvinnors utseendefixering är en följd av mäns kommentarer. Här håller jag inte alls med. Överhuvudtaget inte. Jag har väldigt sällan hört en man uttala sig negativt om en kvinnas kropp, men jag har allt för ofta hört kvinnor uttala sig negativt om andra kvinnors kroppar. En av de värsta sakerna jag hört var i gymnasiet då några tjejer i ett annat bord diskuterade varför en annan tjej överhuvudtaget hade valt kursen gamlas dans, då hon "ju va så ful att hon helt klart inte skulle få någon danspartner". Det är nog sällan jag har varit så arg som då.

Okej, helt klart talar jag ju ur en ytterst subjektiv synvinkel, och det kan helt klart hända att jag bara råkar umgås med gentlemen (vilket jag ju i och för sig vet att jag gör 😉 puss och kram till er😘 ) För att helt omkullkasta min teori med argumentet att den är för subjektiv, skulle den logiken ju betyda att jag bara umgås med riktigt bitchiga kvinnor. Och att jag själv också är det. Dock vet jag också att så inte helt är fallet. (gällande mina underbara vänner då, själv är jag nog ett lost case redan haha )

En annan faktor som ofta tas upp i ungdomars kroppsfixering är tidningar riktade till unga tjejer. Om man dock kollar på redaktionen på dessa så är majoriteten - just det, kvinnor. Så igen en gång är det kvinnor som påpekar för andra kvinnor om vad de borde förbättra med sina kroppar. Tjejtidningarna har ofta artiklar om hur man ska komma över ångesten kring nåt visst problem, som t.ex. celluliter, för stora inre blygdläppar etc. Dock vet jag många som sagt att utan tidningarna skulle de inte ens ha reflekterat över att detta kunde vara ett problem.

Jag tänker inte gå in på diskussionen om varifrån kvinnors behov att påpeka varandras kroppar kommer. Jag vet att det är många som anser att det är det patriarkaliska samhället i sig som är grundorsaken, och kanske de har rätt i det. Dock hatar jag att det i sådana här diskussioner alltid ska tas upp var grunden till problemet har funnits från början. Faktum är att det är vi kvinnor som upprätthåller detta, oavsett var grunden finns. Så att skylla på att grundorsaken finns någon annan stans, helt enkelt för att slippa jobba på det själv är inte hållbart.

Nog om detta. Till dig som läser det här: DU ÄR OTROLIGT FIN!

​Kram 

Jannica

Likes

Comments

Sommaren är för mig tiden jag läser som mest. Under året blir det så mycket tid på att läsa facklitteratur att jag helt enkelt varken orkar eller hinner läsa särskilt mycket annat. Vilket är verkligen synd, för jag märker att jag blir väldigt mycket efter i vad för roligt nytt det släpps ut, speciellt när det gäller fantasy. Som tur är har jag en småkusin som är väldigt insatt, och alltid nu som då får jag en rapport om vad jag borde läsa till näst. Så på somrarna hinner jag äntligen ta igen. Men trots att det finns så mycket nytt, så finns det en viss serie jag helt enkelt måste läsa varje sommar, helt enkelt för att sommarkänslan ska infinna sig hos mig. Jag talar såklart om Harry Potter.
Dessa böcker är såå underbara. Brukar variera om det är svenska eller engelska jag läser dem på. (Jag har t.o.m. vågat mig på att läsa ett par på finska (men det var främst för att jag behövde läsa till en finska kurs – och de här böckerna var väldigt lätta för mig, då jag i princip kunde dem utantill haha) men tycker att översättningen inte är den bästa där) Dessutom fick jag ett HP-trivial pursuit till födelsedagspresent, så för första gången sitter jag avsiktligt och memorerar olika saker. (som att Harrys favoriträtt är sirapstårta ) (Det kanske säger sig själv att jag tror att det är hälsosamt att jag snart slipper tillbaka till Åbo och all kurslitteratur)
Så om någon har svårt att bestämma sig för vad ni ska läsa till näst, rota fram denna underbara serie från bokhyllan (eller plocka ner den från sin heliga plats, som i mitt fall) och återupplev denna magiska värld!

Kram

Jannica

Likes

Comments

Jag har alltid haft många intressen. Och väldigt få har kunnat kombineras. En sak som de dock haft gemensamt är att jag aldrig satsat 100% på någon av dem, tiden har helt enkelt inte funnits då jag skulle dela tiden mellan allt. Det här har då också lett till att jag har varit medioker på en massa saker – men aldrig så där super på en enda sak. Sådär att andra skulle säga ”det här är din grej”, och liksom koppla samman en med den grejen. Har många vänner som man på nåt sätt kan definiera utgående från intressen, som han som kan spela piano sjukt bra eller hon som har ett magiskt sätt att vara med djur.

Trots att jag egentligen gillar att vara mångsidig, så blir det också på något vis svårt att göra val.. Jag har också haft likadant i skolan. Jag har haft lätt och gillat många ämnen, och egentligen inte haft något jag haft svårt i.n Så vilket ska man då välja att satsa på? Kan tyckas som ett lyxproblem, vilket det också är, men jag har ofta saknat den där totala passionen för nåt som man ser hos vissa. Beundrar så otroligt de som redan i högstadiet kan säga ”det här är min grej, det här vill jag göra.”

O andra sidan är jag en rysligt rastlös person, som älskar att ha många bollar i luften, multitasking och få testa på olika saker. Kanske det är därför jag testat på så många olika hobbyn (och fastnat för många av dem) (Under hela högstadietiden delade jag min tid mellan 7 olika hobbyn i i olika grupper och tider, och utöver detta, allt det där andra som inte hade någon grupp eller lärare)

Under årens lopp har jag sakta men säkert minskat på mina fritidsintressen, och under förra året i Åbo var det i princip bara konståkningen, kören, dragspelet och yogan som fanns kvar regelbundet. Till nästa år blir det lite ändringar här också, vilket både gör mig glad och ledsen samtidigt. För första gången i mitt liv kommer jag att satsa mer helhjärtat på bara några saker, och jag är både otroligt förväntansfull och glad, och samtidigt livrädd för att jag kommer bli ”inmossad” i bara dessa saker.

Kram

En livrädd Jannica

Likes

Comments

Som jag har skrivit förrut så bor jag under sommaren hemma hos mina föräldrar. Och det är inte alltid så hemskt enkelt. Eller för att citera min svåger "Det är som Svensson Svensson, men påriktigt." Och jaa, svensson svensson är en riktigt bra serie. I 20 min i gången. Men när man konstant lever med det kan jag helt ärligt säga att man blir aningen trött emellanåt. Idag har jag fått en utläggning över ett register över vilka döda gubbar som finns med i en av pappas böcker, i alfbetisk ordning. Pappa har dessutom fått för sig att jag nödvändigtvis behöver preppas för livets alla kommande arbetsintervjuer så fort jag sätter mig vid frukostbordet. Och jag är själv inte någon liten solstråle på morgonen precis, så att bli utfrågad om livets stora och små frågor på måndag morgon är inte helt min grej. Mamma o sin tur har fått en ny smart-telefon så jag får extraknäcka som teknisk expert (obetalt extraknäck 😉) Jag fruktar dagen då pappa kommer uppgradera sig från sin stenålders nokia. (Extraknäcker redan som expert på tv-apparater för honom. Mitt jobb består då i att trycka på on knappen)

Och visst inser jag också att både min syster och jag har finger med i spelet. (Men alla vet ju också att Max är bäst i Svensson svensson 😉) Om man är fyra domiananta ledartyper i en och samma familj så är det väl inte så konstigt att dekorerandet av julgranen inte alltid har varit den mest fredliga traditionen hos oss. (Fast en eloge till mamma som ofta struntade i att vara med och strida i hur det skulle vara, nej, hon klädde om granen när vi gått och lagt oss istället haha)

Kan väl lugnt säga att det är bra för min sinnesfrid att jag jobbar massor. (i och för sig får jag istället dagligen förklara varför jag är hela 20 år utan att ha barn, och hur i hela världen man beter sig för att få på sig skinny jeans) Men fastän mitt mått för tillfället är rätt så rågat kan jag säga att det skulle inte vara jul och påsk påriktigt om jag inte fick komma hem till min privata show av Svensson Svensson. ❤


Tack och lov för telefonerna som gör det möjligt att få sympati från det andra svensson-barnet också när vi är skillda åt. Förstår mer och mer varför hon flydde över Östersjön 😄😘

Irriterade men kärleksfulla kramar

Jannica

Likes

Comments

Det har varit rätt så tyst här på bloggen senaste veckorna. Det har en helt simpel förklaring – jag gör inget annat än jobbar och sover. Och helt ärligt så älskar jag mitt jobb, så det är helt okej så. Hinner lite nu som då med nåt annat roligt, som att simma, rida, sitta på nån terass eller helt enkelt ligga ute i solen. (Okej det här är helt klart en överdrift, för de få dagar jag varit ledig hittills den här sommaren har det regnat haha.) Dessutom har jag en såå spännande höst framför mig, så om det någon gång känns motigt att gå till jobbet så behöver jag bara tänka på det. Mer om det senare. Dessutom råkar mitt sommarparadis ligga på passligt köravstånd, så fast jag jobbar sena kvällar hinner jag med ett kvällsdopp där. Så det är en nöjd tjej som njuter av att sommaren äntligen hittat till Finland igen. Samtidigt är det också första gången någonsin jag riktigt längtar till att sommarlovet ska vara över, och skolan ska börja igen. Ser såå framemot hösten! 




Dessvärre är det nog den här bilden som
mer än de andra säger sanningen
om min sommar hittils


Kram 
Jannica

Likes

Comments

Vad heter du? Jannica Juliana Lindholm
Vänster eller högerhänt? Höger. 
Sommar höst vinter eller vår? Hmm.. sensommar / tidig höst är nog min favorit. Såå många vackra färger, och inte lika mycket pollen som på våren. 

Favorithögtid?Helt klart julen, varje gång, Midsommar kan se sig.
Hur gammal är du?20. Men är nog 70-åring i själen.
Var bor du? Åbo <3 och lite Ekenäs
Hårfärg? brun
Ögonfärg? Brun. Men varierar lite med ljus och kläder, så ibland gröna eller gula. 

Längd? 170 och en halv,ja den där halvan är viktig. 
Nämt tre saker på din att göra lista Har en massa saker jag borde reda upp här i Ekenäs. Och bilen måste städas. Jag menar verkligen städas. Ser hemsk ut. Det här har i och för sig varit på min to do-list sen april. Senborde jag sätta upp stängsel runt grönsakslandet, eftersom fåren kommer om några veckor, och jag helst vill ha mina grönsaker i fred. (Ni ser vad jag menar med pensionär i själen va?) 
Vad skulle du gjort utan din mobil? Antagligen väldigt mycket mer
Vad har du för någon mobil? Honor huawei light 
Om du vann en miljon, vad skulle du göra? Ska vara riktigt tråkig nu och säga att jag skulle investera och spara. Känns som om jag bara gör av med pengar för tillfället.
Favoritland? Ojdå. Jag gillar tyskland, hela språket och kulturen.
Vad gillar du mest med sig själv? Att jag har lätt för skratt. Livet blir så mycket roligare liksom. 
Vad gillar du minst…? Att jag är otroligt otålig. Behöver helt klart öva tålamod.
Ut o festa eller myskväll? Beror helt på. Tackar inte nej till en festkväll, men myskväll är inte heller fel. 
Tränar du?Jadå, älskar att träna, men periodar lite vad jag gillar mest. Ibland älskar jag att springa och ibland är det mer yoga och pilates som gäller. Eller gym. Det som nästan alltid har hängt med är väl konståkning och ridning egentligen. 
Tatueringar? Inte ännu, men har en på g
Favoritfärg? Åååh finns så många fina färger! Men röd är nog en. Och gul. Och blå, lila, orange...
Rädslor? Haha ojdå. Ormar skrämmer skiten av mig t.ex. Men bara huggormar och snokar. Inte boaormar eller andra stora ormar. Väldigt logiskt eller hur? Men mörker är nog värst. Min kära syster och kusin försökte bota min mörkerrädsla när jag var fem år gammal. Så de tvingade mig att gå runt, runt i vår rysligt hemska, mörka tunnel till övrevåning medan de gömde sig på olika ställen och hoppade fram och skrämde mig. Förvånande att jag fortfarande är mörkrädd? Om man ser ur lite större perspektiv så är det väl sättet vi människor överanvänder vårt stackars jordklot. 
Vilka instrument? Dragspel, världens coolaste instrument, speciellt i högstadiet, eller hur Och blockflöjt, har faktiskt extraknäckt som blockflöjtslärare en tid. Kanske därför min hörsel inte är den bästa haha. Och lite piano och gitarr.
Favoritraggningsreplik? Hahaha . Jag är nog ingen raggare.
Sommarklänning eller tubtop? Sommarklänningar. Älskar dessa. Såå skönt, känns ju som om man inte har nåt på sig. 

Vad gör du på fritiden? Vad är fritid?
Var vill du bo? Ingen aning. Ena stunden känns det som om det är nyland som gäller i framtiden. Andra stunder ser jag framför mig hur jag bor i en trädkoja i Brasilien.
Framtida jobb? Talterapeut. Eller nåt helt annat.. Räknas eremit som ett yrke? 
Duscha eller bada? Älskar verkligen att bada. Mamma och pappa har ett bubbelbadkar så brukar passa på när jag är hemma någon helg. I Åbo får jag klara mig med min dusch. 
Vad skulle ja ta med till en öde ö? Finns det någon begränsning? Skulle ju lätt kunna transportera dit hela min kämppä om det var tillåtet. Men annars så kniv, mitt dragspel, och proviant. Hmm.. låter som snusmukriken. 
Favorit sak i mitt rum?  Älskar min säng! Satsade rejält och köpte en sån där ”extrabra för ryggen ”säng. Sover som en prinsessa.

Likes

Comments

Nouw Magazine


På vänster sida om de flesta rattar sitter en liten spak, och om man rör på denna spak så händer nåt magiskt! Det börjar nämligen blinka, och om man rör den uppåt blinkar det till höger, och neråt till vänster. Simple enough, huh? Men det verkar vara rysligt svårt för de flesta ekenäsbor. "För alla vet ju ändå vart jag ska" verkar vara attityden. Men jag är ledsen, för oss sommarbor kan det vara svårt att minnas att du alltid besöker moster Magda klockan fem på onsdagar och att du veckohandlar på fredagar. Detsamma gäller vilket avtag i rondellen du tänker ta. Så för att underlätta för oss som inte har minutkoll på ditt veckoschema så skulle det vara hemskt trevligt om blinkers användes lite mer. Tack på förhand, och hälsa moster Magda.

(Och eftersom många ännu verkar tycka att trafikljuset (jaa, the one and only) är svårt så finns här länken till artikeln yle publicerade i början av året här.)

Puss & kram 
Jannica 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag är ett kontrollfreak av stora mått. (Så stort att jag som bröllopsgåva åt syster och hennes man planerade 12 olika dejter för det kommande året, en för varje månad. När man t.o.m. börjar minutplanera andras liv så kanske det börjar vara lite i överstyr haha). I alla fall så har jag nu hittat en ny underbar sak, nämligen en almanacka man får planera alldeles själv från personal-planner.com. En av höjdpunkterna på året är alltid att skaffa en ny almanacka, och att få börja fylla i den efter hand. (Låter inte mitt liv jätteintressant ). På den här hemsidan får man välja pärmbilder, färg på gummiband, färg på linjal och hur sidorna ska se ut, allt från mönster till vilka "listor" man vill ha med. Man får dessutom välja vad man vill ha för extra-blad i slutet av kalendern. Är sjukt nöjd med slutresultatet och egentligen är jag rysligt otålig på att det ska bli augusti så att jag får börja använda denna skönhet.

Som pärmbild valde jag en av mina favoritbilder



Allt från bilden högst upp, till hur dagarna ska se ut, och även
vilka listor man vill ha får man välja. Jag har valt veckans
träning och to do lista. 

Valde sudoku, blanka papper, papper med rutor och
notsystem längst bak. Dessutom även en lista
över finlandssvenska namnsdagar och världskartor. 

Hur söt!!?



Kram 
Jannica

Likes

Comments

Ända sedan högstadiet har jag varit allergisk för diverse saker. Men under det senaste året har de kulminerat ganska ordentligt. Har dedär vanliga allergierna som diverse pollen och katt (vilket inte är världens bästa kombination med det faktum att jag ska bo hela sommaren med 3 katter ). Problemet är egentligen att jag ibland kan bli allergisk för något sådär plötsligt. Det har flera gånger hänt att jag tvingats gå hem från någon fest för att jag fått någon allergisk reaktion. Den ena gången är jag ganska säker på att det berodde på stämpeln man fick när man kom in, som visade att man betalat inträde. Efter kanske en kvart hade min hand svullit upp som ballong. Också olika parfymer, eller tvättmedel kan jag reagera på ena dagen, medan det nästa går hur bra som helst. Jag har t.ex. inte ätit vete sedan december, eftersom jag då började reagera på det, och igår reagerade jag för första gången på banan.
Hjälper inga mediciner? brukar de flesta fråga.
I början av februari fick jag utskrivet diverse mediciner, däribland kortison-nässprej. Några veckor senare mådde jag konstant illa oc var jag såå otroligt svullen och vätskefylld. (Ungefär som en vattenballong.) Jag kunde inte sitta på huk utan att det värkte i benen, och det blev tungt att andas. Jag kände mig helt enkelt som en gammal kärring. (Vilket i och för sig passar min personlighet ganska bra, men jag är inte riktigt redo att bli en bitter gammal dam ännu.) Då förstod jag inte riktigt vad det hela berodde på, men när jag för ungefär en månad sen slutade med kortisonet så lättade svullnaden ganska direkt. Såå otroligt skönt! Så hellre har jag kliande ögon och rinnande näsa hela våren, än känner mig som en medlem i Barbapapa-familjen. Redan allergierna i sig ger ju ofta svullna läppar, lymfkörtlar o.s.v, men med medicinerna hade jag t.o.m. fingrar som var som tjocka korvar. Så nej, någo mediciner blir det inte för min del. Har dock förstått på andra att hyposensibilisering har fungerat rätt så bra för dem, så ska se om det är något jag ska testa på senare.
Min mormor och morfar är så söta och hittar nu som då någon artikel om något tillsattsämne de tror att jag kanske kan reagera på. Då får jag ett utrivet uppslag ur Allers veckotidning att läsa. De är såå söta. :) Till näst ska jag kasta ut alla saker från vår gamla lekstuga och bosätta mig där för resten av sommaren. Inte kanske helt det jag hade tänkt mig, men på något sätt föredrar jag att ha lite syre i cellerna än att bo bekvämt.

Om någon har nåt tips för hur de hanterat sina allergier, så får man väldigt gärna dela med sig. 




Kram 
Jannica

Likes

Comments


Har den senaste veckan upplevt något för mig riktigt nytt. Jag har haft otrolig hemlängtan. Trots att jag varit hemma i Ekenäs. Jag har alltså längtat till Åbo, min lägenhet, mitt liv där och mina vänner där. Insåg dessutom på veckoslutet att Åbo är ack så vackert också på sommaren. Samtidigt är det nog riktigt kul att vara i Ekenäs, träffa vänner, mysa med katterna och hästarna och få jobba med världens bästa jobb. Det känns bara så otroligt konstigt att längta hem när man är hemma liksom. Jag kan tänka mig att det här är lite vad de flesta med flera hem känner. Jag är glad över att jag fick vara förra helgen i Åbo dock, träffa vänner, äta glass på torget och ha sista isträningen för säsongen. Kommer åka en tur till Åbo på onsdagen också, för att gå på körövning, men annars kommer sommaren mestadels spenderas i Ekenäs. Och måste nog erkänna att också Ekenäs är riktigt vackert på sommaren, så nog ska jag väl överleva


Har inga bilder av mitt sovrum, men några
bilder från vardsgsrummet och köket har jag rotat fram.


Älskar denna som jag har vid min diskho. Hatar att
diska, så den gör mig alltid lika glad! (Trots att jag
har diskmaskin och egentligen inte får klaga över disk)

Men Ekenäs har helt klart många guldkorn också




Kram 
Jannica

Likes

Comments

Eftersom jag hör till en av de där som räknar åren i skolår och inte kalender år, så kommer jag nu laga ett riktigt typiskt nyårs-inlägg - nämligen lite höjdpunkter från året och om vad jag lärt mig.

  • En av de viktigaste sakerna detta år är nog det att jag mer och mer börjar komma underfund med vem jag vill vara, och att det är helt okej att jag kanske inte alltid är precis som alla andra. Jag kan gå min egen väg, och strunta i vad jag "borde" göra nu som då. Detta borde väl egentligen vara en självklarhet, men jag vet dessvärre att det finns lite allt för många som har samma problem som jag gällande dethär. 
Ibland är det helt okej att ta en tupplur
bredvid en staty. Och att vara excentrisk
nu som då. Och att ha lite OCD.
  • Hur viktiga mina underbara vänner är för mig är en annan sak som helt klart måste komma in på den här listan.(Okej det är kanske inte helt en nyhet, men en sak jag ändå många gånger under året varit så lycklig över) Hade en ganska tung början på hösten, med en massa nytt. Och plötsligt insåg jag att det fanns så otroligt många männisor som fanns där för mig när jag behövde dem. Det var t.ex. många som hjälpte mig att diska eller hacka potatis när jag brutit armen och inte klarade av att göra det själv. Många har dessutom lyssnat på långa klagovisor då jag irriterat mig över någonting. Jag har också insett att ett självständigt liv absolut inte behöver innebära ett ensamt liv, snarare tvärtom. Så tack till alla ni underbara! <3

  •                                   
         

                                                           

                                                             

  •    Jag har helt klart förälskat mig i Åbo. Det är nog en av de vackraste städer jag vet, och jag upptäcker hela tiden något nytt (Främst för att mitt skit lokalsinne gör att jag hela tiden tappar bort mig.)  I min världsbild har jag alltid tänkt mig att jag någongång ska ta mig tillbaka mot västnyland efter studierna, men nu är jag inte så säker mer. Jag är inte ens säker på om det är Finland som jag skall slå rot i. Men jag låter framtiden bestämma det. Det hör lite ihop med punkt numer 1.. 

Vem kan motstå denna stad?

  • Dessvärre har jag insett hur snabbt man glömmer fakta, och hur lite studentexamen egentligen betyder. Jag önskar att nån hade sagt det åt mig när jag planerade mina egna skrivningar - jag tror att jag skulle ha haft mycket mindre stress då. Kommer nu som då på en massa saker som jag vet att jag kunde för mindre än ett år sen, men som jag inte kan idag. Faktiskt rätt så synd..
Såhär såg min vägg ut förra året. Idag skulle jag nog inte kunna
dela in vilka delar av världen som har vilka former av jordarter..


  • En sak som har blivit mer och mer tydlig under de senaste månaderna är att man faktiskt blir rätt så "yrkesskadad" av min utbildning. Senast idag insåg jag att jag satt och traskriberade tal i huvudet då jag pratade med en vän. Och om någon har röstproblem som t.ex. nasalitet eller väldigt hesa eller skrovliga röster kan jag bli rysligt irriterad, något jag nog inte blev förrut. Jag får ofta bita mig i tungan för att inte utbrista, "Oj vad knarrig din röst är" när jag träffar någon ny. Tror inte att jag skulle få så många nya vänner då.
  • Sist men inte minst, så måste jag väl nämna att jag än en gång fått inse att musiken är en så stor del av mig och mitt liv. (Det känns som om halva min blogg nuförtiden bara är fylld med olika körevenemang.) Jag kan inte påminna mig om en enda dag de senaste åren som jag inte har sjungit eller spelat nåt. Det här blev mer och mer påtagligt dethär året då jag plöstligt insåg att jag måste ta hänsyn till mina grannar. Min lägenhet tycks dock vara väldigt bra ljudisolerad för jag hör ingenting av någon annan, och jag har inte heller fått varken klagomål eller applåder över mina versioner av Phantom of the operah..
En liten bild från min kämppä. Inser nu att jag inte har visat
 några bilder därifrån, men ett inlägg planeras. 


Kram 
Jannica


Likes

Comments

Precis som för alla andra så finns det en hel hög med både goda och dåliga egenskaper jag ärvt av mina föräldrar. En av de sämre som jag ärvt av min far är att jag inte riktigt är så bra med verktyg. (Jag har sett honom försöka borra ett hål i taket med borrbettet åt fel håll). När jag i december flyttade in i min nya lägenhet inhandlade jag nya vägghyllor att fästa ovanför köksbordet. Dock tog det till april innan de äntligen kom upp på väggen. Efter första försöket insåg jag att det var en stenvägg jag hade att göras med, och att jag behövde nya borrbett. Så jag tog mig en tur till clas ohlsons. Efter detta insåg jag att jag behövde proppar för att fylla ut hålena med (förklarat i väldigt amatörmässiga termer). Så jag tog en ny tur till clas ohlsons. Då jag äntligen fått upp konsolerna till första hyllan insåg jag att jag hade slut på skruvar, och jag fick ta en ny tur till samma butik. (De har börjat le igenkännande åt mig när jag kommer in nu haha) Så fick jag upp de två övriga konsolerna. Sen var det bara kvar att sätta fast plankorna ovanpå fästena, så skulle mina efterlängtade hyllor vara klara. Men då insåg jag att jag inte hade ett borrbett som passade för detta. Det blev butiken igen. När jag nöjd kom hem därifrån hade borr-jäveln fastnat, så att jag inte kunde byta bett. Då gav jag upp, tog fram sinitarra-paketet och fäste dem på detta sätt. Hittills har det hållit bra, och jag slapp få gråa hår av frustration. Lifehack för lata otekniska personer.



Kram 
Jannica

Likes

Comments

Jag verkar ha en tendens att träffa på konstiga människor. Den senaste filuren träffade jag på i cykelaffären då jag gick för att hämta min cykel som hade reparerats. Reparatören var en äldre herreman, som väldigt gärna ville öva lite svenska. Så jag stannade och småpratade en stund. Plötsligt, mitt i en diskussion om Kina, så frågade han "luotatko Jesukseen?" Jag svarade lite undvikande, och sen började herremannen diskutera om sin tro, och att han genom sin tro fått förmågan att kunna hela människor. Han visade t.o.m. videor från när han hjälpt en kvinna bli av med sina ryggsmärtor. (Och jag måste säga att kvinnan verkligen såg övertygad och häpen ut) I alla fall, så berättade han också om en vän till honom som kommit från Irak och här konventerat till kristendomen. Han sade att de ofta diskuterade med andra unga om detta. Ungefär här täcktes jag erkänna att jag egentligen hade rätt så bråttom, vilket jag inte velat säga före det, då han verkade så ensam och ivrig att berätta. Så jag cyklade iväg på min nylagade cykel.
Senare på kvällen fick jag ett meddelande. Där frågade gubben om jag ville komma och träffa hans vän och diskutera hans livshistoria på ett café. Han skrev under med den charmiga signaturen Cykel-Pentti. Jag måste erkänna att jag var rätt så frestad, det skulle vara otroligt intressant att höra om hans uppväxt, speciellt med tanke på att jag gärna skulle åka som volontär med t.ex. unicef någongång. Men trots allt ringde nog någon med varingsklockor längst bak i mitt huvud (hej mamma) och jag tackade nej. Jag hade dessutom en legitim orsak, så jag hade inte ens dåligt samvete. Men någongång ska jag ta med någon annan person som är intresserad av kulturer och interkulturell kommunikation och diskutera med mina nya bekantingar cykel-pentti och hans vän.
Men för tillfället tror jag att jag måste hitta en ny cykel-affär..

Eftersom det snöar ute piggar jag upp mig själv med
lite våriga blommor från Linköping


Kram
Jannica



Likes

Comments

Fick just veta att den sista tenten för i år gått igenom. Så kvällens planer är film och mys. (Vilket det känns som om det har varit de senaste månaderna, men nu kan jag göra det med gott samvete ;) ) De här året har för mig varit spännande, nytt och alldeles ljuvligt. Känns som om jag hela tiden kommer lite närmare gällande frågan vem jag egentligen vill vara. Dessutom har jag trivts så otroligt bra i Åbo att jag inte riktigt kan tro att det är sant, och jag lär mig hela tiden nåt nytt. Därför har jag satt ihop en liten lista om det gågna året och allt vad det inneburit. 

  • En stor fördel med att studera logopedi är att man är en liten grupp gulisar som börjar, och att man hålls i den formationen genom alla kurserna. Det gör att man kommer varandra ganska nära, vilket är otroligt kul!


  •  Jag jobbar också som personlig assistent, och jobbet har gjort att jag automatiskt lägger märke till vilka ställen man kommer till med rullstol och vilka man inte gör det. När vi var på Hawaii insåg jag att jag t.ex. direkt märkte vilka hotell som hade pooler med lift. Tror att detta kan ge mig mycket med tanke på klientarbete i framtiden. 
  • Jag har insett hur viktig musiken är för mig. Detta har jag nog alltid vetat, men på något sätt blev det extra tydligt i år. Jag hade egentligen inte tänkt ta med mitt dragspel till Åbo, då det ju inte direkt är det minsta instrumentet att ha stående i vardagsrummet (och inte det tystaste att spela på heller), men till sist kunde jag inte motstå det längre. 
  • Jag har insett att jag inte längre bryr mig lika mycket om vad männiksor tycker. Jag behöver inte längre ingå i paraden med tjejer iklädda svarta byxor, jeans/ läderjacka, converse och kånkken-väskan som promenerar längs Ekenäs gator. (Inget illa menat åt någon, det är riktigt snyggt) Nu menar jag inte heller att alla i Ekenäs ingår i denna stereotyp, men i alla fall. Jag bara bryr mig inte mera om ifall nån annan tycker om mina kläder eller inte. Som när vi skulle ha Disney sitz (underbart, eller hur?) och jag var utklädd till Esmeralda. Jag hade på mig en av mina favorit skjortor, en vit med stora vida ärmar, och hade knutit en lila tygstycke runt höfterna som kjol. Jag skickade en bild till syster innan jag for, för att kolla att man säkert kunde se vem jag skulle föreställa. Hennes svar var: hahah varifrån ha du fått tag på en sådär hemsk skjorta. Haha älskade syster <3  Denna skjorta är trots det fortfarande en stor favorit, oavsett vad någon annan tycker. 
  • Jag har insett hur mycket jag saknar ridningen. Jag har inte varit i Ekenäs så mycket under året, och därför också allt för lite i stallet. Ser nu som då bilder på alla mina favoriter i Ekenäs  (nu talar jag såklart om hästarna och inte människorna ;) ) och får alltid samma abstinens. Att äntligen få rida är nog en av de saker som jag ser mest framemot i sommar.
  • En annan viktig lärdom jag fått är att ibland är det helt okej att gå igenom där ribban är som lägst. Jag behöver inte alltid höja den, bara för att utmana mig själv, eller för att jag kan. Det här året har jag utmanat mig själv med att skumläsa böcker till tenter, eller helt och hållet struntat i dem och bara läst slides, och lita på att det jag lärt mig på föreläsningarna räcker. Och det har det gjort riktigt bra. Och jag har inte alls varit lika butter som förr innan prov. 


 

Likes

Comments


De senaste veckorna har varit fyllda med en massa körsång och evenemang. Och jag har älskat varje sekund. Först bar det av till Linköping och sedan till NSSS i Uleåborg. Det är så otroligt kul och jag känner mig så priviligerad att få sjunga med så många otroligt duktiga musiker. Jag slutar aldrig att förundras vilka otroliga talanger som gömmer sig i leden. Kärlek till er alla <3 

Eftersom jag är rysligt oteknisk lyckdes jag inte få bilderna i den ordning jag ville, hur jag än försökte. Så därför kommer det först lite Uleåborg bilder och sedan bilder från Linköping. Våren var ju mycket längre kommen i Linköping, så kanske det är lika bra att sluta med de lite positivare bilderna i och för sig ;) Skulle göra mycket för att det vädret skulle hitta till Åbo snart.. 


NSSS I ULEÅBORG






Vi fick njuta av våra studentmössor hela NSSS. Lite lyxigt att
slippa tänka på hur håret ser ut haha 





                                                                           LINKÖPING






Våren hade hunnit mycket längre i Linköping. 

Funderade seriöst på att stanna där, speciellt då jag fick bud
om att det snöade hemma..

Eftersom vi varit reseledare fick vi en serenad
av Lkss. Inte precis varje dag det händer, men
kunde nog vänja mig vid att vakna så haha ;)   


På vägen hem var himlen såå otroligt vacker. 

Vi beslöt oss för att ta bilder uppe på däck, när bakgrunden nu
var så vacker. Dock ville mitt hår ta över showen. Men tror
att de är de bästa bilderna på mig från hela resan så de får
komma med iallafall :)





Kram
Jannica 






Likes

Comments

Har spenderat påsken i Ekenäs, och hunnit träffa både släkt och vänner och såklart också hunnit äta chokladägg. Eftersom alla verkar komma till Ekenäs bara över jul och påsk, och man således måste försöka klämma in alla träffar under dessa 4 ynka dagar (som verkar otroligt många och långa då man planerar, men som sist och slutligen går rysligt fort. Trots att det heter långfredag ;) ) så har dagarna gått snabbt och varit riktigt välfyllda.

Som vanligt ser jag ut som muminmamman så fort jag varit en timme i Ekenäs, och jag kan lova att allt pollen utanför inte gör det särskilt mycket bättre. Så imorgon sätter jag mig i bilen och får äntligen komma tillbaka till Åbo och förhoppningsvis ge mina stackars celler lite mer syre.

Capo ansåg att våren var här, och då behövs det ett dopp.




Passade på att testa Ekenäs nyförvärv tillsammans med tjejerna.

Vår lilla påskbrasa utväcklades till svedjebruk. Men vad annat
kan man vänta sig när det var min historiker till far som höll i
trådarna. 





Precis såhär lat har jag känt mig hela helgen. 

Likes

Comments