Äntligen ska jag dela med mig av den grej jag hintat i tidigare blogginlägg under sommaren. Vad som kommer att vara min stora förändring för hösten.

För en tid sen skrev jag ett blogginlägg om drömmar jag har. En av dessa punkter var att jag väldigt gärna någon gång i framtiden vill ha en häst. Men jag kastade också in en liten reality check över att det här helt klart är något som kommer hända först i framtiden, om ens alls. Men som alltid i livet så blir det inte alltid som man planerat. Och i detta fall är jag så glad över det. För jag är en pinfärsk, supernervös och lycklig hästägare! Hästen som jag förälskade mig i för 7 år sen är äntligen min, och finns nu här i Åbo med mig. ❤ Hela storyn om hur det gick som det gick, och varför i hela helsike jag gått och gjort ett så dumt beslut att jag blivit hästägare under mitt andra studieår får vänta tills en annan gång. För tillfället räcker det med att säga att vissa beslut ska tas med hjärtat, och det är precis vad jag gjort i detta fall.

Dock måste jag nog tillägga att det väckte mer känslor än jag trodde att samtidigt byta stall. Att hästen jag älskar är min gör mig såå glad. Men detdär med att byta stall från stallet jag älskar och som varit en del av min uppväxt, är betydligt jobbigare. Plötsligt ska jag vänja mig vid nya rutiner, och dessutom klara av att komma fram till alla saker på finska. Dessutom är stallbyte ju också nerväst för hästen, och det är en helt ny, konstig känsla att ha ansvar över ett så stort djur. Så jaa, jag är lite utanför min comfort-zone just nu. Men samtidigt vet jag att jag aldrig kan växa som människa om jag hela tiden stannar inne i min lilla trygga bubbla (som jag gillar väldigt mycket dock, den är rysligt mysig 😉 ) Så samtidigt som jag är vädligt pirrig och förväntansfull är jag lite små livrädd och nervös. Men jag hoppas och tror att jag sakta men säkert växer in i rollen. Dessutom vet jag att det finns många jag kan fråga om jag undrar eller behöver hjälp med något. Hittills har alla jag talat med i stallet varit jättetrevliga, och jag har vågat babbla på med min finska full med fel. (Eller så kanske dom bara är snälla för att dom tror att jag är lite efterbliven med alla mina språkfel😏) Så ja, det här var min stora förändring för 2017. Håll tummarna för att de ska gå bra! 😊


Kram

Jannica

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Flera har frågat om vad jag gjort då min hud igen är i bra skick, och svullnaden från våren har gått ner under sommaren. Jag verkar äntligen har hittat svaret till mina tidigare problem. Histaminintolerans verkar vara svaret för mig. Nu är jag än så länge bara självdiagnostiserad (precis sådär som jag hatar när människor gör haha 😉), men ska nog ta mig i kragen och boka en läkartid snart. I alla fall så googla jag runt i början av sommaren efter tips på att minska allergiska symptom. Och av en slump kom jag in på en sida som handlade om histaminintolerans. Och nästan alla symptom passade in.

Men om vi börjar från början. Histamin är en biogen amin, som har många funktioner i kroppen. Den behövs för matsmältning, immunförsvar och hjärnan. Histamin är dock säkert mest känd för sin roll i immunförsvaret. Det är ju då alltså histaminet som orsakar symtomen som kommer vid allergier. Histamin startar en inflammatorisk process som gör immunförsvaret alert på att nåt är på gång, och att kroppen ska vara beredd på att försvara sig mot inkräktare. Histaminet gör alltså att blodådrorna utvidgas så att vita blodkroppar kan färdas snabbare till den del av kroppen som attackeras. Det är också histaminet som får en att känna sig sjuk, ger huvudvärk och klåda. Alltså är histaminet väldigt viktigt för vårt immunförsvar.

Problemen kommer egentligen när kroppen inte hänger med i att bryta ner histaminet. Histamin bryts alltså normalt ner i tunntarmen av enzymet diaminoxidas. Om man dock saknar eller inte har tillräckligt av detta enzym så kan man inte bryta ner histamin. Histamin finns också i mat. Mer i vissa saker, mindre i andra. Och om man som histaminintolerant och undviker mat med högt innehåll av histamin så mår man bättre. Så jag började undvika allt på den långa listan med livsmedel. Och mina symptom blev snabbt lindrigare, och är nu t.o.m. nästan helt borta! Jag märker dessutom av om jag fuskat, för då får jag lätt tungt att andas och klåda igen.

Det lite svåra med att komma underfund med histaminintolerans är alltså att det inte är en allergi utan en intolerans. Man kan alltså fuska lite. Frågan är bara i hur hög grad. Man kan tänka det som om man har en liten hink i kroppen. Histamin tar ca 3 dygn för kroppen att bryta ner. Så länge det inte fylls på mer i hinken än kroppen kan bryta ner, så är det lugnt. Men om hinken blir för full, och svämmar över, då reagerar man.

Vanliga symptom är alltså:

  • Magkramper
  • Hudbesvär
  • Huvudvärk, migrän
  • Astmaliknande besvär, nästäppa, nysningar, rinnande näsa
  • Hjärtklappning, hjärtarytmier, blodtrycksfall
  • Yrsel
  • Andra allergiliknande symptom
  • Ångest
  • Svullnad

Okej. Så, jag äter alltså mina antihistaminer och undviker mat som innehåller mycket histamin. Egentligen är det rätt så enkelt, förutom om jag ska äta nån annanstans än hemma. För på min lista på saker jag inte kan äta finns: ost, yoghurt, fil, kvarg, auburgine, spenat, tomat, jordgubbar, hallon, vinbär, plommon, ananas, persikor, apelsin, nektarin, krusbär, dadlar, tranbär, citrusfrukter, aprikos, torkad frukt, skaldjur, charkuteriprodukter, sojabönor, miso, tofu, kidney, choklad, vinäger, vin, öl och all mat som fått stå för länge, så alltså i princip alla matrester.

Det där låter ju som helt massor, men helt ärligt är det lätt att plocka bort det jag inte kan äta. I.o.m. att jag inte är allergisk så är det ju ingen fara om typ tomater rört i salladsbladen eller så. Egentligen är det vin, ost och choklad jag saknar mest (och fuskar mest med också hehe). Sen äter jag ju inte heller vete, så det gör det ju inte precis lättare. Men lär mig hela tiden lite bättre i vilken grad jag kan fuska. Jag klarar av några skivor ost och en bit choklad under samma dag t.ex. Men om jag dricker vin klarar jag inte av nåt annat under den dagen. (Men det är helt klart en uppoffring jag är villig att göra haha 😉). Dessutom tror jag att jag kommer klara av mer i Åbo då jag inte är omringad med 3 söta, men ack så allergiframkallande katter hela tiden.

Det här blev ett väldigt långt inlägg, men eftersom så många frågat om hur det kommer sig att jag blivit så mycket bättre, så tänkte jag ändå att en sammanfattning såhär kan vara bra.

Tack till dig som orkat läsa såhär långt.

Kram

Jannica

Likes

Comments

Under förra helgen fick jag för första gången spela dragspel så att någon dansade till (sådär påriktigt, och inte bara på skämt.) Eftersom jag mest har spelat klassiskt och barrock, och inte alls särskilt mycket dansmusik så är det ju inte så konstigt. Polkka brukar jag också spela, men det är ju inte så många som brukar dansa det någo mer. Men förra lördagen fick jag spela ett helt underbart pars första vals (plus några till efter det.) Det var ett litet familjebröllop och jag blev så varmt välkomnad av alla. Dessutom var igenkänningsfaktorn hög då brudens syster satte ihop ett schema om vem som skulle dansa med vem. Det är sällan jag hittar någon som är lika kontrollfreak som jag (På tal om det, så kan man läsa om en av mina mer kontrollerande stunder på systers blogg här .) Och det var såå roligt! Alla skrattade och dansade medan jag spelade och det var så otroligt skönt att få spela utan att ha all fokus på mig, som det ju blir när man sitter på en scen och uppträder. Nu kunde jag gå helhjärtat in i spelandet, och det kändes precis som när jag spelade hemma. Sådär att fingrarna bara flyger över tangenterna, och när man kommer till slutet vet man inte hur man kom dit. Så underbart

Som det tekniska geniet jag är så lyckades jag inte få in de ljudklipp från spelandet som jag hade tänkt. Tipsar istället om några låtar från min spellista som varit extra flitigt spelade under sommaren.



https://drive.google.com/file/d/0B0niEMldbf8JSmd5VFRyLTFHSkU/view?usp=sharing


Kram

Jannica

Likes

Comments

Min instagram har av någon anledning fått för sig att tipsa mig om olika inlägg med väldigt extrem-feministiskt budskap. Flera av de senare har handlar om hur kvinnors utseendefixering är en följd av mäns kommentarer. Här håller jag inte alls med. Överhuvudtaget inte. Jag har väldigt sällan hört en man uttala sig negativt om en kvinnas kropp, men jag har allt för ofta hört kvinnor uttala sig negativt om andra kvinnors kroppar. En av de värsta sakerna jag hört var i gymnasiet då några tjejer i ett annat bord diskuterade varför en annan tjej överhuvudtaget hade valt kursen gamlas dans, då hon "ju va så ful att hon helt klart inte skulle få någon danspartner". Det är nog sällan jag har varit så arg som då.

Okej, helt klart talar jag ju ur en ytterst subjektiv synvinkel, och det kan helt klart hända att jag bara råkar umgås med gentlemen (vilket jag ju i och för sig vet att jag gör 😉 puss och kram till er😘 ) För att helt omkullkasta min teori med argumentet att den är för subjektiv, skulle den logiken ju betyda att jag bara umgås med riktigt bitchiga kvinnor. Och att jag själv också är det. Dock vet jag också att så inte helt är fallet. (gällande mina underbara vänner då, själv är jag nog ett lost case redan haha )

En annan faktor som ofta tas upp i ungdomars kroppsfixering är tidningar riktade till unga tjejer. Om man dock kollar på redaktionen på dessa så är majoriteten - just det, kvinnor. Så igen en gång är det kvinnor som påpekar för andra kvinnor om vad de borde förbättra med sina kroppar. Tjejtidningarna har ofta artiklar om hur man ska komma över ångesten kring nåt visst problem, som t.ex. celluliter, för stora inre blygdläppar etc. Dock vet jag många som sagt att utan tidningarna skulle de inte ens ha reflekterat över att detta kunde vara ett problem.

Jag tänker inte gå in på diskussionen om varifrån kvinnors behov att påpeka varandras kroppar kommer. Jag vet att det är många som anser att det är det patriarkaliska samhället i sig som är grundorsaken, och kanske de har rätt i det. Dock hatar jag att det i sådana här diskussioner alltid ska tas upp var grunden till problemet har funnits från början. Faktum är att det är vi kvinnor som upprätthåller detta, oavsett var grunden finns. Så att skylla på att grundorsaken finns någon annan stans, helt enkelt för att slippa jobba på det själv är inte hållbart.

Nog om detta. Till dig som läser det här: DU ÄR OTROLIGT FIN!

​Kram 

Jannica

Likes

Comments

Sommaren är för mig tiden jag läser som mest. Under året blir det så mycket tid på att läsa facklitteratur att jag helt enkelt varken orkar eller hinner läsa särskilt mycket annat. Vilket är verkligen synd, för jag märker att jag blir väldigt mycket efter i vad för roligt nytt det släpps ut, speciellt när det gäller fantasy. Som tur är har jag en småkusin som är väldigt insatt, och alltid nu som då får jag en rapport om vad jag borde läsa till näst. Så på somrarna hinner jag äntligen ta igen. Men trots att det finns så mycket nytt, så finns det en viss serie jag helt enkelt måste läsa varje sommar, helt enkelt för att sommarkänslan ska infinna sig hos mig. Jag talar såklart om Harry Potter.
Dessa böcker är såå underbara. Brukar variera om det är svenska eller engelska jag läser dem på. (Jag har t.o.m. vågat mig på att läsa ett par på finska (men det var främst för att jag behövde läsa till en finska kurs – och de här böckerna var väldigt lätta för mig, då jag i princip kunde dem utantill haha) men tycker att översättningen inte är den bästa där) Dessutom fick jag ett HP-trivial pursuit till födelsedagspresent, så för första gången sitter jag avsiktligt och memorerar olika saker. (som att Harrys favoriträtt är sirapstårta ) (Det kanske säger sig själv att jag tror att det är hälsosamt att jag snart slipper tillbaka till Åbo och all kurslitteratur)
Så om någon har svårt att bestämma sig för vad ni ska läsa till näst, rota fram denna underbara serie från bokhyllan (eller plocka ner den från sin heliga plats, som i mitt fall) och återupplev denna magiska värld!

Kram

Jannica

Likes

Comments

Jag har alltid haft många intressen. Och väldigt få har kunnat kombineras. En sak som de dock haft gemensamt är att jag aldrig satsat 100% på någon av dem, tiden har helt enkelt inte funnits då jag skulle dela tiden mellan allt. Det här har då också lett till att jag har varit medioker på en massa saker – men aldrig så där super på en enda sak. Sådär att andra skulle säga ”det här är din grej”, och liksom koppla samman en med den grejen. Har många vänner som man på nåt sätt kan definiera utgående från intressen, som han som kan spela piano sjukt bra eller hon som har ett magiskt sätt att vara med djur.

Trots att jag egentligen gillar att vara mångsidig, så blir det också på något vis svårt att göra val.. Jag har också haft likadant i skolan. Jag har haft lätt och gillat många ämnen, och egentligen inte haft något jag haft svårt i.n Så vilket ska man då välja att satsa på? Kan tyckas som ett lyxproblem, vilket det också är, men jag har ofta saknat den där totala passionen för nåt som man ser hos vissa. Beundrar så otroligt de som redan i högstadiet kan säga ”det här är min grej, det här vill jag göra.”

O andra sidan är jag en rysligt rastlös person, som älskar att ha många bollar i luften, multitasking och få testa på olika saker. Kanske det är därför jag testat på så många olika hobbyn (och fastnat för många av dem) (Under hela högstadietiden delade jag min tid mellan 7 olika hobbyn i i olika grupper och tider, och utöver detta, allt det där andra som inte hade någon grupp eller lärare)

Under årens lopp har jag sakta men säkert minskat på mina fritidsintressen, och under förra året i Åbo var det i princip bara konståkningen, kören, dragspelet och yogan som fanns kvar regelbundet. Till nästa år blir det lite ändringar här också, vilket både gör mig glad och ledsen samtidigt. För första gången i mitt liv kommer jag att satsa mer helhjärtat på bara några saker, och jag är både otroligt förväntansfull och glad, och samtidigt livrädd för att jag kommer bli ”inmossad” i bara dessa saker.

Kram

En livrädd Jannica

Likes

Comments

Som jag har skrivit förrut så bor jag under sommaren hemma hos mina föräldrar. Och det är inte alltid så hemskt enkelt. Eller för att citera min svåger "Det är som Svensson Svensson, men påriktigt." Och jaa, svensson svensson är en riktigt bra serie. I 20 min i gången. Men när man konstant lever med det kan jag helt ärligt säga att man blir aningen trött emellanåt. Idag har jag fått en utläggning över ett register över vilka döda gubbar som finns med i en av pappas böcker, i alfbetisk ordning. Pappa har dessutom fått för sig att jag nödvändigtvis behöver preppas för livets alla kommande arbetsintervjuer så fort jag sätter mig vid frukostbordet. Och jag är själv inte någon liten solstråle på morgonen precis, så att bli utfrågad om livets stora och små frågor på måndag morgon är inte helt min grej. Mamma o sin tur har fått en ny smart-telefon så jag får extraknäcka som teknisk expert (obetalt extraknäck 😉) Jag fruktar dagen då pappa kommer uppgradera sig från sin stenålders nokia. (Extraknäcker redan som expert på tv-apparater för honom. Mitt jobb består då i att trycka på on knappen)

Och visst inser jag också att både min syster och jag har finger med i spelet. (Men alla vet ju också att Max är bäst i Svensson svensson 😉) Om man är fyra domiananta ledartyper i en och samma familj så är det väl inte så konstigt att dekorerandet av julgranen inte alltid har varit den mest fredliga traditionen hos oss. (Fast en eloge till mamma som ofta struntade i att vara med och strida i hur det skulle vara, nej, hon klädde om granen när vi gått och lagt oss istället haha)

Kan väl lugnt säga att det är bra för min sinnesfrid att jag jobbar massor. (i och för sig får jag istället dagligen förklara varför jag är hela 20 år utan att ha barn, och hur i hela världen man beter sig för att få på sig skinny jeans) Men fastän mitt mått för tillfället är rätt så rågat kan jag säga att det skulle inte vara jul och påsk påriktigt om jag inte fick komma hem till min privata show av Svensson Svensson. ❤


Tack och lov för telefonerna som gör det möjligt att få sympati från det andra svensson-barnet också när vi är skillda åt. Förstår mer och mer varför hon flydde över Östersjön 😄😘

Irriterade men kärleksfulla kramar

Jannica

Likes

Comments

Det har varit rätt så tyst här på bloggen senaste veckorna. Det har en helt simpel förklaring – jag gör inget annat än jobbar och sover. Och helt ärligt så älskar jag mitt jobb, så det är helt okej så. Hinner lite nu som då med nåt annat roligt, som att simma, rida, sitta på nån terass eller helt enkelt ligga ute i solen. (Okej det här är helt klart en överdrift, för de få dagar jag varit ledig hittills den här sommaren har det regnat haha.) Dessutom har jag en såå spännande höst framför mig, så om det någon gång känns motigt att gå till jobbet så behöver jag bara tänka på det. Mer om det senare. Dessutom råkar mitt sommarparadis ligga på passligt köravstånd, så fast jag jobbar sena kvällar hinner jag med ett kvällsdopp där. Så det är en nöjd tjej som njuter av att sommaren äntligen hittat till Finland igen. Samtidigt är det också första gången någonsin jag riktigt längtar till att sommarlovet ska vara över, och skolan ska börja igen. Ser såå framemot hösten! 




Dessvärre är det nog den här bilden som
mer än de andra säger sanningen
om min sommar hittils


Kram 
Jannica

Likes

Comments

Vad heter du? Jannica Juliana Lindholm
Vänster eller högerhänt? Höger. 
Sommar höst vinter eller vår? Hmm.. sensommar / tidig höst är nog min favorit. Såå många vackra färger, och inte lika mycket pollen som på våren. 

Favorithögtid?Helt klart julen, varje gång, Midsommar kan se sig.
Hur gammal är du?20. Men är nog 70-åring i själen.
Var bor du? Åbo <3 och lite Ekenäs
Hårfärg? brun
Ögonfärg? Brun. Men varierar lite med ljus och kläder, så ibland gröna eller gula. 

Längd? 170 och en halv,ja den där halvan är viktig. 
Nämt tre saker på din att göra lista Har en massa saker jag borde reda upp här i Ekenäs. Och bilen måste städas. Jag menar verkligen städas. Ser hemsk ut. Det här har i och för sig varit på min to do-list sen april. Senborde jag sätta upp stängsel runt grönsakslandet, eftersom fåren kommer om några veckor, och jag helst vill ha mina grönsaker i fred. (Ni ser vad jag menar med pensionär i själen va?) 
Vad skulle du gjort utan din mobil? Antagligen väldigt mycket mer
Vad har du för någon mobil? Honor huawei light 
Om du vann en miljon, vad skulle du göra? Ska vara riktigt tråkig nu och säga att jag skulle investera och spara. Känns som om jag bara gör av med pengar för tillfället.
Favoritland? Ojdå. Jag gillar tyskland, hela språket och kulturen.
Vad gillar du mest med sig själv? Att jag har lätt för skratt. Livet blir så mycket roligare liksom. 
Vad gillar du minst…? Att jag är otroligt otålig. Behöver helt klart öva tålamod.
Ut o festa eller myskväll? Beror helt på. Tackar inte nej till en festkväll, men myskväll är inte heller fel. 
Tränar du?Jadå, älskar att träna, men periodar lite vad jag gillar mest. Ibland älskar jag att springa och ibland är det mer yoga och pilates som gäller. Eller gym. Det som nästan alltid har hängt med är väl konståkning och ridning egentligen. 
Tatueringar? Inte ännu, men har en på g
Favoritfärg? Åååh finns så många fina färger! Men röd är nog en. Och gul. Och blå, lila, orange...
Rädslor? Haha ojdå. Ormar skrämmer skiten av mig t.ex. Men bara huggormar och snokar. Inte boaormar eller andra stora ormar. Väldigt logiskt eller hur? Men mörker är nog värst. Min kära syster och kusin försökte bota min mörkerrädsla när jag var fem år gammal. Så de tvingade mig att gå runt, runt i vår rysligt hemska, mörka tunnel till övrevåning medan de gömde sig på olika ställen och hoppade fram och skrämde mig. Förvånande att jag fortfarande är mörkrädd? Om man ser ur lite större perspektiv så är det väl sättet vi människor överanvänder vårt stackars jordklot. 
Vilka instrument? Dragspel, världens coolaste instrument, speciellt i högstadiet, eller hur Och blockflöjt, har faktiskt extraknäckt som blockflöjtslärare en tid. Kanske därför min hörsel inte är den bästa haha. Och lite piano och gitarr.
Favoritraggningsreplik? Hahaha . Jag är nog ingen raggare.
Sommarklänning eller tubtop? Sommarklänningar. Älskar dessa. Såå skönt, känns ju som om man inte har nåt på sig. 

Vad gör du på fritiden? Vad är fritid?
Var vill du bo? Ingen aning. Ena stunden känns det som om det är nyland som gäller i framtiden. Andra stunder ser jag framför mig hur jag bor i en trädkoja i Brasilien.
Framtida jobb? Talterapeut. Eller nåt helt annat.. Räknas eremit som ett yrke? 
Duscha eller bada? Älskar verkligen att bada. Mamma och pappa har ett bubbelbadkar så brukar passa på när jag är hemma någon helg. I Åbo får jag klara mig med min dusch. 
Vad skulle ja ta med till en öde ö? Finns det någon begränsning? Skulle ju lätt kunna transportera dit hela min kämppä om det var tillåtet. Men annars så kniv, mitt dragspel, och proviant. Hmm.. låter som snusmukriken. 
Favorit sak i mitt rum?  Älskar min säng! Satsade rejält och köpte en sån där ”extrabra för ryggen ”säng. Sover som en prinsessa.

Likes

Comments


På vänster sida om de flesta rattar sitter en liten spak, och om man rör på denna spak så händer nåt magiskt! Det börjar nämligen blinka, och om man rör den uppåt blinkar det till höger, och neråt till vänster. Simple enough, huh? Men det verkar vara rysligt svårt för de flesta ekenäsbor. "För alla vet ju ändå vart jag ska" verkar vara attityden. Men jag är ledsen, för oss sommarbor kan det vara svårt att minnas att du alltid besöker moster Magda klockan fem på onsdagar och att du veckohandlar på fredagar. Detsamma gäller vilket avtag i rondellen du tänker ta. Så för att underlätta för oss som inte har minutkoll på ditt veckoschema så skulle det vara hemskt trevligt om blinkers användes lite mer. Tack på förhand, och hälsa moster Magda.

(Och eftersom många ännu verkar tycka att trafikljuset (jaa, the one and only) är svårt så finns här länken till artikeln yle publicerade i början av året här.)

Puss & kram 
Jannica 

Likes

Comments

Subscribe

Jag är ett kontrollfreak av stora mått. (Så stort att jag som bröllopsgåva åt syster och hennes man planerade 12 olika dejter för det kommande året, en för varje månad. När man t.o.m. börjar minutplanera andras liv så kanske det börjar vara lite i överstyr haha). I alla fall så har jag nu hittat en ny underbar sak, nämligen en almanacka man får planera alldeles själv från personal-planner.com. En av höjdpunkterna på året är alltid att skaffa en ny almanacka, och att få börja fylla i den efter hand. (Låter inte mitt liv jätteintressant ). På den här hemsidan får man välja pärmbilder, färg på gummiband, färg på linjal och hur sidorna ska se ut, allt från mönster till vilka "listor" man vill ha med. Man får dessutom välja vad man vill ha för extra-blad i slutet av kalendern. Är sjukt nöjd med slutresultatet och egentligen är jag rysligt otålig på att det ska bli augusti så att jag får börja använda denna skönhet.

Som pärmbild valde jag en av mina favoritbilder



Allt från bilden högst upp, till hur dagarna ska se ut, och även
vilka listor man vill ha får man välja. Jag har valt veckans
träning och to do lista. 

Valde sudoku, blanka papper, papper med rutor och
notsystem längst bak. Dessutom även en lista
över finlandssvenska namnsdagar och världskartor. 

Hur söt!!?



Kram 
Jannica

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Ända sedan högstadiet har jag varit allergisk för diverse saker. Men under det senaste året har de kulminerat ganska ordentligt. Har dedär vanliga allergierna som diverse pollen och katt (vilket inte är världens bästa kombination med det faktum att jag ska bo hela sommaren med 3 katter ). Problemet är egentligen att jag ibland kan bli allergisk för något sådär plötsligt. Det har flera gånger hänt att jag tvingats gå hem från någon fest för att jag fått någon allergisk reaktion. Den ena gången är jag ganska säker på att det berodde på stämpeln man fick när man kom in, som visade att man betalat inträde. Efter kanske en kvart hade min hand svullit upp som ballong. Också olika parfymer, eller tvättmedel kan jag reagera på ena dagen, medan det nästa går hur bra som helst. Jag har t.ex. inte ätit vete sedan december, eftersom jag då började reagera på det, och igår reagerade jag för första gången på banan.
Hjälper inga mediciner? brukar de flesta fråga.
I början av februari fick jag utskrivet diverse mediciner, däribland kortison-nässprej. Några veckor senare mådde jag konstant illa oc var jag såå otroligt svullen och vätskefylld. (Ungefär som en vattenballong.) Jag kunde inte sitta på huk utan att det värkte i benen, och det blev tungt att andas. Jag kände mig helt enkelt som en gammal kärring. (Vilket i och för sig passar min personlighet ganska bra, men jag är inte riktigt redo att bli en bitter gammal dam ännu.) Då förstod jag inte riktigt vad det hela berodde på, men när jag för ungefär en månad sen slutade med kortisonet så lättade svullnaden ganska direkt. Såå otroligt skönt! Så hellre har jag kliande ögon och rinnande näsa hela våren, än känner mig som en medlem i Barbapapa-familjen. Redan allergierna i sig ger ju ofta svullna läppar, lymfkörtlar o.s.v, men med medicinerna hade jag t.o.m. fingrar som var som tjocka korvar. Så nej, någo mediciner blir det inte för min del. Har dock förstått på andra att hyposensibilisering har fungerat rätt så bra för dem, så ska se om det är något jag ska testa på senare.
Min mormor och morfar är så söta och hittar nu som då någon artikel om något tillsattsämne de tror att jag kanske kan reagera på. Då får jag ett utrivet uppslag ur Allers veckotidning att läsa. De är såå söta. :) Till näst ska jag kasta ut alla saker från vår gamla lekstuga och bosätta mig där för resten av sommaren. Inte kanske helt det jag hade tänkt mig, men på något sätt föredrar jag att ha lite syre i cellerna än att bo bekvämt.

Om någon har nåt tips för hur de hanterat sina allergier, så får man väldigt gärna dela med sig. 




Kram 
Jannica

Likes

Comments


Har den senaste veckan upplevt något för mig riktigt nytt. Jag har haft otrolig hemlängtan. Trots att jag varit hemma i Ekenäs. Jag har alltså längtat till Åbo, min lägenhet, mitt liv där och mina vänner där. Insåg dessutom på veckoslutet att Åbo är ack så vackert också på sommaren. Samtidigt är det nog riktigt kul att vara i Ekenäs, träffa vänner, mysa med katterna och hästarna och få jobba med världens bästa jobb. Det känns bara så otroligt konstigt att längta hem när man är hemma liksom. Jag kan tänka mig att det här är lite vad de flesta med flera hem känner. Jag är glad över att jag fick vara förra helgen i Åbo dock, träffa vänner, äta glass på torget och ha sista isträningen för säsongen. Kommer åka en tur till Åbo på onsdagen också, för att gå på körövning, men annars kommer sommaren mestadels spenderas i Ekenäs. Och måste nog erkänna att också Ekenäs är riktigt vackert på sommaren, så nog ska jag väl överleva


Har inga bilder av mitt sovrum, men några
bilder från vardsgsrummet och köket har jag rotat fram.


Älskar denna som jag har vid min diskho. Hatar att
diska, så den gör mig alltid lika glad! (Trots att jag
har diskmaskin och egentligen inte får klaga över disk)

Men Ekenäs har helt klart många guldkorn också




Kram 
Jannica

Likes

Comments

Eftersom jag hör till en av de där som räknar åren i skolår och inte kalender år, så kommer jag nu laga ett riktigt typiskt nyårs-inlägg - nämligen lite höjdpunkter från året och om vad jag lärt mig.

  • En av de viktigaste sakerna detta år är nog det att jag mer och mer börjar komma underfund med vem jag vill vara, och att det är helt okej att jag kanske inte alltid är precis som alla andra. Jag kan gå min egen väg, och strunta i vad jag "borde" göra nu som då. Detta borde väl egentligen vara en självklarhet, men jag vet dessvärre att det finns lite allt för många som har samma problem som jag gällande dethär. 
Ibland är det helt okej att ta en tupplur
bredvid en staty. Och att vara excentrisk
nu som då. Och att ha lite OCD.
  • Hur viktiga mina underbara vänner är för mig är en annan sak som helt klart måste komma in på den här listan.(Okej det är kanske inte helt en nyhet, men en sak jag ändå många gånger under året varit så lycklig över) Hade en ganska tung början på hösten, med en massa nytt. Och plötsligt insåg jag att det fanns så otroligt många männisor som fanns där för mig när jag behövde dem. Det var t.ex. många som hjälpte mig att diska eller hacka potatis när jag brutit armen och inte klarade av att göra det själv. Många har dessutom lyssnat på långa klagovisor då jag irriterat mig över någonting. Jag har också insett att ett självständigt liv absolut inte behöver innebära ett ensamt liv, snarare tvärtom. Så tack till alla ni underbara! <3

  •                                   
         

                                                           

                                                             

  •    Jag har helt klart förälskat mig i Åbo. Det är nog en av de vackraste städer jag vet, och jag upptäcker hela tiden något nytt (Främst för att mitt skit lokalsinne gör att jag hela tiden tappar bort mig.)  I min världsbild har jag alltid tänkt mig att jag någongång ska ta mig tillbaka mot västnyland efter studierna, men nu är jag inte så säker mer. Jag är inte ens säker på om det är Finland som jag skall slå rot i. Men jag låter framtiden bestämma det. Det hör lite ihop med punkt numer 1.. 

Vem kan motstå denna stad?

  • Dessvärre har jag insett hur snabbt man glömmer fakta, och hur lite studentexamen egentligen betyder. Jag önskar att nån hade sagt det åt mig när jag planerade mina egna skrivningar - jag tror att jag skulle ha haft mycket mindre stress då. Kommer nu som då på en massa saker som jag vet att jag kunde för mindre än ett år sen, men som jag inte kan idag. Faktiskt rätt så synd..
Såhär såg min vägg ut förra året. Idag skulle jag nog inte kunna
dela in vilka delar av världen som har vilka former av jordarter..


  • En sak som har blivit mer och mer tydlig under de senaste månaderna är att man faktiskt blir rätt så "yrkesskadad" av min utbildning. Senast idag insåg jag att jag satt och traskriberade tal i huvudet då jag pratade med en vän. Och om någon har röstproblem som t.ex. nasalitet eller väldigt hesa eller skrovliga röster kan jag bli rysligt irriterad, något jag nog inte blev förrut. Jag får ofta bita mig i tungan för att inte utbrista, "Oj vad knarrig din röst är" när jag träffar någon ny. Tror inte att jag skulle få så många nya vänner då.
  • Sist men inte minst, så måste jag väl nämna att jag än en gång fått inse att musiken är en så stor del av mig och mitt liv. (Det känns som om halva min blogg nuförtiden bara är fylld med olika körevenemang.) Jag kan inte påminna mig om en enda dag de senaste åren som jag inte har sjungit eller spelat nåt. Det här blev mer och mer påtagligt dethär året då jag plöstligt insåg att jag måste ta hänsyn till mina grannar. Min lägenhet tycks dock vara väldigt bra ljudisolerad för jag hör ingenting av någon annan, och jag har inte heller fått varken klagomål eller applåder över mina versioner av Phantom of the operah..
En liten bild från min kämppä. Inser nu att jag inte har visat
 några bilder därifrån, men ett inlägg planeras. 


Kram 
Jannica


Likes

Comments

Precis som för alla andra så finns det en hel hög med både goda och dåliga egenskaper jag ärvt av mina föräldrar. En av de sämre som jag ärvt av min far är att jag inte riktigt är så bra med verktyg. (Jag har sett honom försöka borra ett hål i taket med borrbettet åt fel håll). När jag i december flyttade in i min nya lägenhet inhandlade jag nya vägghyllor att fästa ovanför köksbordet. Dock tog det till april innan de äntligen kom upp på väggen. Efter första försöket insåg jag att det var en stenvägg jag hade att göras med, och att jag behövde nya borrbett. Så jag tog mig en tur till clas ohlsons. Efter detta insåg jag att jag behövde proppar för att fylla ut hålena med (förklarat i väldigt amatörmässiga termer). Så jag tog en ny tur till clas ohlsons. Då jag äntligen fått upp konsolerna till första hyllan insåg jag att jag hade slut på skruvar, och jag fick ta en ny tur till samma butik. (De har börjat le igenkännande åt mig när jag kommer in nu haha) Så fick jag upp de två övriga konsolerna. Sen var det bara kvar att sätta fast plankorna ovanpå fästena, så skulle mina efterlängtade hyllor vara klara. Men då insåg jag att jag inte hade ett borrbett som passade för detta. Det blev butiken igen. När jag nöjd kom hem därifrån hade borr-jäveln fastnat, så att jag inte kunde byta bett. Då gav jag upp, tog fram sinitarra-paketet och fäste dem på detta sätt. Hittills har det hållit bra, och jag slapp få gråa hår av frustration. Lifehack för lata otekniska personer.



Kram 
Jannica

Likes

Comments

Har officiellt överlevt mitt första år i universitet (vilket inte var särskilt svårt men i alla fall). Tänkte därför dela med mig lite av några guldkorn från detta händelserika år.




Gulishösten gick rikitigt snabbt förbi och var fullsmockad med en massa gulisintagningar och liknande. Har haft så otroligt tur med vår gulisgrupp, vi har alltid lika kul ihop. Med tanke på att logopedi är en av de utbildningarna där man faktiskt går de flesta kurser klassvis så är det så viktigt att gruppdynamiken fungerar.






Brevväxlande med syster har varit riktigt kul! (Fast jag har skickat mera... *host host*) Jag har skickat henne muminkalender och kort, och fått svar i form av en massa marabou.




Likes

Comments

Jag verkar ha en tendens att träffa på konstiga människor. Den senaste filuren träffade jag på i cykelaffären då jag gick för att hämta min cykel som hade reparerats. Reparatören var en äldre herreman, som väldigt gärna ville öva lite svenska. Så jag stannade och småpratade en stund. Plötsligt, mitt i en diskussion om Kina, så frågade han "luotatko Jesukseen?" Jag svarade lite undvikande, och sen började herremannen diskutera om sin tro, och att han genom sin tro fått förmågan att kunna hela människor. Han visade t.o.m. videor från när han hjälpt en kvinna bli av med sina ryggsmärtor. (Och jag måste säga att kvinnan verkligen såg övertygad och häpen ut) I alla fall, så berättade han också om en vän till honom som kommit från Irak och här konventerat till kristendomen. Han sade att de ofta diskuterade med andra unga om detta. Ungefär här täcktes jag erkänna att jag egentligen hade rätt så bråttom, vilket jag inte velat säga före det, då han verkade så ensam och ivrig att berätta. Så jag cyklade iväg på min nylagade cykel.
Senare på kvällen fick jag ett meddelande. Där frågade gubben om jag ville komma och träffa hans vän och diskutera hans livshistoria på ett café. Han skrev under med den charmiga signaturen Cykel-Pentti. Jag måste erkänna att jag var rätt så frestad, det skulle vara otroligt intressant att höra om hans uppväxt, speciellt med tanke på att jag gärna skulle åka som volontär med t.ex. unicef någongång. Men trots allt ringde nog någon med varingsklockor längst bak i mitt huvud (hej mamma) och jag tackade nej. Jag hade dessutom en legitim orsak, så jag hade inte ens dåligt samvete. Men någongång ska jag ta med någon annan person som är intresserad av kulturer och interkulturell kommunikation och diskutera med mina nya bekantingar cykel-pentti och hans vän.
Men för tillfället tror jag att jag måste hitta en ny cykel-affär..

Eftersom det snöar ute piggar jag upp mig själv med
lite våriga blommor från Linköping


Kram
Jannica



Likes

Comments

Fick just veta att den sista tenten för i år gått igenom. Så kvällens planer är film och mys. (Vilket det känns som om det har varit de senaste månaderna, men nu kan jag göra det med gott samvete ;) ) De här året har för mig varit spännande, nytt och alldeles ljuvligt. Känns som om jag hela tiden kommer lite närmare gällande frågan vem jag egentligen vill vara. Dessutom har jag trivts så otroligt bra i Åbo att jag inte riktigt kan tro att det är sant, och jag lär mig hela tiden nåt nytt. Därför har jag satt ihop en liten lista om det gågna året och allt vad det inneburit. 

  • En stor fördel med att studera logopedi är att man är en liten grupp gulisar som börjar, och att man hålls i den formationen genom alla kurserna. Det gör att man kommer varandra ganska nära, vilket är otroligt kul!


  •  Jag jobbar också som personlig assistent, och jobbet har gjort att jag automatiskt lägger märke till vilka ställen man kommer till med rullstol och vilka man inte gör det. När vi var på Hawaii insåg jag att jag t.ex. direkt märkte vilka hotell som hade pooler med lift. Tror att detta kan ge mig mycket med tanke på klientarbete i framtiden. 
  • Jag har insett hur viktig musiken är för mig. Detta har jag nog alltid vetat, men på något sätt blev det extra tydligt i år. Jag hade egentligen inte tänkt ta med mitt dragspel till Åbo, då det ju inte direkt är det minsta instrumentet att ha stående i vardagsrummet (och inte det tystaste att spela på heller), men till sist kunde jag inte motstå det längre. 
  • Jag har insett att jag inte längre bryr mig lika mycket om vad männiksor tycker. Jag behöver inte längre ingå i paraden med tjejer iklädda svarta byxor, jeans/ läderjacka, converse och kånkken-väskan som promenerar längs Ekenäs gator. (Inget illa menat åt någon, det är riktigt snyggt) Nu menar jag inte heller att alla i Ekenäs ingår i denna stereotyp, men i alla fall. Jag bara bryr mig inte mera om ifall nån annan tycker om mina kläder eller inte. Som när vi skulle ha Disney sitz (underbart, eller hur?) och jag var utklädd till Esmeralda. Jag hade på mig en av mina favorit skjortor, en vit med stora vida ärmar, och hade knutit en lila tygstycke runt höfterna som kjol. Jag skickade en bild till syster innan jag for, för att kolla att man säkert kunde se vem jag skulle föreställa. Hennes svar var: hahah varifrån ha du fått tag på en sådär hemsk skjorta. Haha älskade syster <3  Denna skjorta är trots det fortfarande en stor favorit, oavsett vad någon annan tycker. 
  • Jag har insett hur mycket jag saknar ridningen. Jag har inte varit i Ekenäs så mycket under året, och därför också allt för lite i stallet. Ser nu som då bilder på alla mina favoriter i Ekenäs  (nu talar jag såklart om hästarna och inte människorna ;) ) och får alltid samma abstinens. Att äntligen få rida är nog en av de saker som jag ser mest framemot i sommar.
  • En annan viktig lärdom jag fått är att ibland är det helt okej att gå igenom där ribban är som lägst. Jag behöver inte alltid höja den, bara för att utmana mig själv, eller för att jag kan. Det här året har jag utmanat mig själv med att skumläsa böcker till tenter, eller helt och hållet struntat i dem och bara läst slides, och lita på att det jag lärt mig på föreläsningarna räcker. Och det har det gjort riktigt bra. Och jag har inte alls varit lika butter som förr innan prov. 


 

Likes

Comments


De senaste veckorna har varit fyllda med en massa körsång och evenemang. Och jag har älskat varje sekund. Först bar det av till Linköping och sedan till NSSS i Uleåborg. Det är så otroligt kul och jag känner mig så priviligerad att få sjunga med så många otroligt duktiga musiker. Jag slutar aldrig att förundras vilka otroliga talanger som gömmer sig i leden. Kärlek till er alla <3 

Eftersom jag är rysligt oteknisk lyckdes jag inte få bilderna i den ordning jag ville, hur jag än försökte. Så därför kommer det först lite Uleåborg bilder och sedan bilder från Linköping. Våren var ju mycket längre kommen i Linköping, så kanske det är lika bra att sluta med de lite positivare bilderna i och för sig ;) Skulle göra mycket för att det vädret skulle hitta till Åbo snart.. 


NSSS I ULEÅBORG






Vi fick njuta av våra studentmössor hela NSSS. Lite lyxigt att
slippa tänka på hur håret ser ut haha 





                                                                           LINKÖPING






Våren hade hunnit mycket längre i Linköping. 

Funderade seriöst på att stanna där, speciellt då jag fick bud
om att det snöade hemma..

Eftersom vi varit reseledare fick vi en serenad
av Lkss. Inte precis varje dag det händer, men
kunde nog vänja mig vid att vakna så haha ;)   


På vägen hem var himlen såå otroligt vacker. 

Vi beslöt oss för att ta bilder uppe på däck, när bakgrunden nu
var så vacker. Dock ville mitt hår ta över showen. Men tror
att de är de bästa bilderna på mig från hela resan så de får
komma med iallafall :)





Kram
Jannica 






Likes

Comments

Har spenderat påsken i Ekenäs, och hunnit träffa både släkt och vänner och såklart också hunnit äta chokladägg. Eftersom alla verkar komma till Ekenäs bara över jul och påsk, och man således måste försöka klämma in alla träffar under dessa 4 ynka dagar (som verkar otroligt många och långa då man planerar, men som sist och slutligen går rysligt fort. Trots att det heter långfredag ;) ) så har dagarna gått snabbt och varit riktigt välfyllda.

Som vanligt ser jag ut som muminmamman så fort jag varit en timme i Ekenäs, och jag kan lova att allt pollen utanför inte gör det särskilt mycket bättre. Så imorgon sätter jag mig i bilen och får äntligen komma tillbaka till Åbo och förhoppningsvis ge mina stackars celler lite mer syre.

Capo ansåg att våren var här, och då behövs det ett dopp.




Passade på att testa Ekenäs nyförvärv tillsammans med tjejerna.

Vår lilla påskbrasa utväcklades till svedjebruk. Men vad annat
kan man vänta sig när det var min historiker till far som höll i
trådarna. 





Precis såhär lat har jag känt mig hela helgen. 

Likes

Comments

Nouw Magazine

Jag förbereder april. Fram till påsken är kalendern så fullklottrad med saker den bara kan vara, och för att försöka minska på stressen så har jag igår och idag försökt förbereda april så bra som möjligt genom att läsa tent e.t.c. På listan på gjorda saker från måndag till idag står det:

  • lärt mig lockat håret med min nya plattång 
  • storstädat lägenheten 
  • möblerat om lägenheten 
  • köpt nya inredningsprylar 
  • bytt gardiner
  • packat inför Pampas 
  • tränat 
  • klottrat i min fullspäckade kalender
  • planerat sitzmat för de kommande sitzarna 
  • börjat fixa på en ny hemsida till Vocalis 
  • sjungit 
  • sett allt för många säsonger av diverse serier på Netflix
  • sytt halarmärken
  • lyckats handtvätta en bordduk som har legat på bastulavan och väntat på tvättning i två månader
  • lackat naglarna 
  • tagit bort nagellacket 
  • lackat om naglarna 
  • och sist men inte minst, jag skriver blogginlägg, vilket jag ju vanligen inte är särskilt effektiv på att göra 

På listan över saker jag inte gjort står det: 
  • föredrag 
  • tentläsning 
  • inlämningsuppgifter 

Så sannolikheten för att överleva fram till påsken blev nog ganska så mycket mindre. Jag utövar helt klart prokrastinering på hög nivå. Och effektiviteten brukar ju alltid ha ett starkt samband med tiden till deadline eller hur? Men i och för sig har jag lägenheten vårstädad och fixad, och jag har överlevt de tre tenter och deadlines jag hade den här veckan. Och efter en mini tripp till lite nordligare breddgrader så kanske jag är redo att ta itu med nästa vecka och april. 
Hoppas ni har en lugnare början på våren! 

Och lite uppmuntrande musik på det. 
Från den helt underbara filmen Moana. 

Liet tulpaner som piggar upp tegelstenen med utvecklingspsykologi



Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Fick ta en paus från skola och jobb och åka till Hawaii här under mars. Det var en ytterst välbehövlig paus, och nu när jag egentligen borde läsa på en massa tenter, så sitter jag istället och tittar igenom bilderna från resan. Här kommer några av favoriterna. 





Hawaiian monk seal  som ligger och solar på stranden.
En endemisk, utrotningshotad sälart. När någon av sälarna kom upp på land för
att sola, så åkte volontärer ut och spärrade av området, för att sedan sitta
 där och skydda sälen tills denna behagade fara tillbaka till vattnet.
 Så otroligt coolt att så många är villiga att göra detta jobb för att skydda arten. 







En av mina absoluta favoritbilder från resan haha. Ärlighet varar längst.


Hanauma bay - ett helt underbart snorklingsställe. 



En japansk propagandatext från andra världskriget, som fanns på Pearl Harbor museet.
 Otroligt intressant och fascinerande. Det går att läsa hela texten här

Okej jag är nog ingen naturbegåvning på att surfa, men det är otroligt kul!




Kan lugnt säga att det här är en av de ställena jag rest till som jag helt bra skulle kunna bosätta mig på. (Den andra är Zanzibar, så kan väl konstatera att jag har en förkärlek för öar.) Blev helt klart förälskad i ön. Såå ljuvlig!

Likes

Comments

Jag har kommit fram till att jag antagligen är den värsta grannen någonsin. För det första är jag inte riktigt van vid att bo i höghus, vilket leder till att det lite för ofta händer att jag lägger på tvättmaskinen lite för sent. Att min tvättmaskin hoppar runt då den centrifugerar gör ju kanske inte grannen i våningen under gladare..
För det andra är jag en obotlig dusch-sångare. Det kanske går ann under dagtid, men jag råkar också ha den vanan att jag går i duschen om jag varit ute en kväll. Oberoende av vad klockan är. Och hur underbar musiken i Les Misérables och Phantom of the opera än är, så tror jag inte att grannarna uppskattar det klockan 4 på morgonen.
För att göra mig riktigt populär har jag nu satt in dödsstöten. Jag har tagit mitt kära dragspel till Åbo. Och om jag skall tro min syster, som brukade låsa in sig i sitt rum med hörlurar då jag började spela som yngre, så gillar ingen dragspelsmusik. Och ja, det är ju inte precis det tystaste instrumentet man kan välja. Så nu väntar jag med spänning på hur längre grannarna ska stå ut haha.

Snubblade över denna på instagram.
Kunde inte vara mer beskrivande haha 

Likes

Comments

Första gången jag testade chia-pudding tyckte jag att det var det värsta jag någonsin hade ätit. (Att jag råkade betala 50€ för skiten, p.g.a. att jag fick tillbaka fel växel, och i kronor, gjorde inte upplevelsen bättre. Hade dock tur och fick tillbaka pengarna ett par dagar senare.) Men för en tid sedan vågade jag mig på att pröva igen, med ett skeptsiskt rynk på näsan. Men döm om min förvåning när det faktiskt var gott. Så har nu experimenterat mig fram lite, läst olika recept, som alla tycks innehålla olika delar ciafrön och vätska, och hittat en verision som jag gillar riktigt bra. Den är tillräckligt fast för att kallas pudding, men inte så stel att man behöver tvivla på om matsmältningen alls ska lyckas bryta ner den. Lagade i morse en variant med ananas och kokosmjölk - får så härliga södernvibbar av det.

Pina colada chia-pudding 



            • 2 skivor färsk ananas 
            • Kokosmjölk 
            • 3 msk chiafrön


Mixa ananasen, tillsätt kokosmjölk så att det sammanlagt blir 2 dl vätska. Tillsätt 3 msk chiafrön till detta och rör om. Häll upp i den skål du vill servera från och låt stå i kylskåp, helst över natten.



Likes

Comments

Nu har jag studerat logopedi i ett halvt år. Och jag gillar det. Fortfarande är jag inte säker på att det är det jag ska syssla med när jag blir stor, men för tillfället trivs jag i alla fall bra där jag är. Något jag dock reagerar på är hur mycket jag saknar naturvetenskaper och matematik. Logiska resonemang. Och framförallt - ett klart rätt eller fel. Speciellt i psykologin blir jag otroligt störd på att svaret på en fråga aldrig är enkelt, det är synvinklar hit och synvinklar dit. Och visst har det sin charm, men jag gillar när nåt är rätt eller fel, jag gillar säkerheten i det. Visst utvecklas också vad man vet inom t.ex. biologin och geografin, men jag behöver inte plugga in vad olika mer eller mindre sinnesrubbade gamla gubbar trodde om t.ex. benens beståndsdelar. Och jag trodde aldrig att jag skulle säga det, men jag saknar t.o.m att göra matematiska bevis. Att se logiken svart vitt på papper, oftast vackert uppställt på ett regelmässigt sätt.
I och för sig vet jag också att livet inte är särskilt svart- vitt (trots att många saker hade varit enklare då), och att det alltid finns många synvinklar på saker och ting. Och kanske det är just därför jag gillar de ämnen där man kan se ett fenomen och precis veta svaret. Det ger lite struktur till en annars kaotisk värld.
I alla fall så börjar imorgon en kurs om talets utveckling, och ser riktigt mycket fram emot det. Har alltid tyckt att olika utvecklingsskeden hos barn har varit svårt att plugga då jag aldrig själv fått se ett barn växa upp på nära håll, i och med att jag är yngst i min familj. (Och de släktingar som är yngre än mig är oftast ändå för nära mig i ålder för att jag på något sätt ska ha funderat över hur de utvecklades) Får väl börja följa en massa bebis-bloggar för att förankra det hela i verkligheten, haha.

Alla väggar i mitt rum (+ några andra i huset, till mammas stora förtret)
såg ut såhär förra året. Älskar att se allting klart framlagt när jag ska lära mig något. 


Pluggade matematik till SE med syster förra året medan hon bjöd mig på drinkar.
Bästa sättet att lära sig haha. Och att ha en privat liten matematik-
expert till förfogande var ju inte helt fel. Står nog i stor skuld till henne
gällande just matematiken.  

Likes

Comments

Jag är tillbaka i Ekenäs över veckoslutet och tar ut det sista av julfeelisen. Det har varit riktigt skönt att vara hemma och fira jul med alla nära och kära, med ett undantag. Jag har blivit allergisk för något här hemma. Om det är katterna, granen, någon blomma, något helt annat eller nån konstig kombination vet jag inte. Men detta leder till att jag gratis (och ofrivilligt) får ta del av en väldigt osmickrande makeover. Mina läppar svullnar så att det ser ut som en misslyckad botox-injektion, och mina ögon blir en utmärkt imitation av Voldemorts näsborrar. För vem vill väl inte se ut så? Till systers och L:s bröllop tror jag att jag ska tvångsinhysa mig hos momi och mofi. För hur snygg min makeover än kan låta så här i skriven text, så tror jag inte att det är något som behöver dokumenteras för eftervärlden. Jag får bara hoppas att rövarluva blir det mest moderika klädesplagget under våren så att jag kan kombinera klänningen med det.


Likes

Comments

2016 var för mig ett väldigt intensivt år. Känns som om våren för mig var skrivningar och sen studentdimmisionen. Allt däremellan är lite luddigt. Sommaren gick mest åt till jobbas, och på hösten började jag studera logopedi i Åbo, och flyttade till den lite större staden. Har lärt känna så många otroligt underbara människor. Blir hela tiden lika förundrad över hur många människor man kan hitta något gemensamt med, och hur alla skiljer sig från varandra. Problemet med Ekenäs var väl att man "visste" nåt om alla, och de allra flesta hade man sett på skolgården sen man var väldigt liten. Det fanns ingen som man var ett tomt, oskrivet blad för, och ingen var det för mig. Har varit väldigt skönt med en höst utan förväntningar.

Igår fick jag kicka ut 2016 tillsammans med Ekenäs-tjejerna här hos mig i Åbo, och idag välkomnade vi 2017 genom att ligga i soffan och se på Friends, dricka te och snacka skit. En perfekt början på året, och jag hoppas att trenden håller i sig.












Sist men inte minst - staden jag förälskat mig i 

Likes

Comments

December har igen en gång sprungit förbi så fruktansvärt snabbt. Började månaden med att ta mitt pick och pack och flytta runt i Åbo lite. Tog sen en tur via Umeå för att baka pepparkakor. Vi har alltid bakat pepparkakor den 6 december hemma, och bara för att syster flytt landet så var det inte värt att skippa den traditionen. Blev inte riktigt på dagen d bakandet skedde, men ungefär i alla fall. Sen har jag hunnit göra mig lite mer hemmastadd i min nya lägenhet, trivs redan så otroligt bra. Jag har inte hunnit fixa väggdekorationer och annat småpysslas ännu, och balkongen får bli ett vårprojekt, men annars börjar det bli ganska färdigt här. Har också hunnit med min sista konståkningsföreställning i Karis. Har trivts så otroligt bra där, men jag insåg redan tidigare på hösten att pendlandet nog inte är en så hemskt bra idé. Tågenas tidtabell passade inte så bra in med mitt schema gällande föreläsningar och träningstider, så det tog mig ungefär 5 h att fara på en 2 h träning. I början gick de bra, men efter att jag bröt armen på en träning, och hamnade ha en månads paus ungefär, så försvann rutinen på nåt sätt, och hela proceduren kändes mycket tyngre. Men jag skall absolut fortsätta skrinna, har börjat mitt detektivarbete att söka en ny grupp här i Åbo.
Nu har jag bara en tent kvar för i år (och istället för att läsa så skriver jag blogginlägg, städar, lagar mat för hela 2017 och annat rysligt viktigt.), och snart får även jag ta jullov. Ska fira detta med bastukväll med tjejerna imorgon och sen bär det av mot Ekenäs för att fira jul med familjen. Älskar alla jultraditioner, så ser framemot en riktigt bra vecka!
Önskar er en bra vecka!
Kram

Likes

Comments

Snön har hittat tillbaka till Åbo! Och kylan. Vilket även min kära lilla bil har märkt. För plötsligt börjar dörrarna bråka. Förra året blev jag inlåst i bilen p.g.a. detta elfel. Efter kanske en timme i bilen fick jag krypa ut genom bakluckan som mamma då lyckades få upp.
I år har bilen tydligen tyckt att mina akrobatiska talanger måste övas lite, då den valt att låsa förardörren helt och hållet. De andra dörrarna lyckas jag få upp om jag trycker frenetiskt på låsupp-knappen och drar i dörrhandtaget jävligt många gånger i snabb följd. Dethär lyckas efter kanske fem minuter. Då hoppar jag in i bilen och sen klättrar jag fram till förarsätet och kan äntligen komma iväg. Jag vill inte veta vad alla förbipasserande tänker... I och för sig använder jag inte bilen särskilt ofta, men med tanke på att jag håller på att flytta är dethär ganska olägligt. För att göra det hela riktigt perfekt så sitter mitt andra kära fordon - cykeln, fastfrusen utanför skolan. Det regnade på fredagen när jag cyklade in till stan, och när jag på söndagen skulle ta hem cykeln igen så hade låset frusit. Så där stod jag snopen och frusen och försökte få upp låset. Visst hade jag satsat på att köpa ett redigt lås som skulle se till att ingen annan skulle ta hem min cykel, men jag hade ändå hoppats att själv kunna ta hem den. I alla fall så planerar jag att i skydd av skymningen ta med kokande vatten och försöka rädda min cykel. Vad jag ska göra åt bilen är en annan femma, så om någon har några bra tips så får man gärna höra av sig.

Likes

Comments

Är för tillfället inne i en period när jag vill lite mer än vad jag har tid för. Dethär händer allt som oftast. Och vissa saker hamnar då på Listan. Listan på saker jag någon gång skall göra men som jag för tillfället inte har tid / möjlighet / energi / råd / livsstil o.s.v. för att göra. Här kommer ett litet utdrag från den. (Ordningsföljden helt slumpad :) )

  • Utbilda mig till bartender
  • Åka som volontär. Tanzania är lite extra lockande efter att vi åkte dit med familjen då jag var yngre, ett annat mål kunde vara Burkina Faso, där jag har mitt fadderbarn. Eller sen någon helt annan stans. Känner dock att jag som 19-årig kvinna inte kan vara till så stor nytta som jag skulle vilja vara, så därför är det på vänta listan. 
  • Jobba på Disneyland. Hur coolt skulle inte det vara? 
  • Bli ridterapeut som en liten sido-sysselsättning. 
  • Äga en häst. En barndomsdröm som väl någongång borde uppfyllas. Dock inte inom snar framtid är jag rädd. 
  • Jobba utomlands
  • Lära mig surfa. Har testat att vindsurfa en gång och det gick inte bra, kom aldrig på hur man svängde. Det ledde till att jag bara for längre och längre bort från stranden. Till sist lade jag mig ner på brädan och solade tills jag blev räddad och boxerad in till land. 
Behöver jag ens förklara varför det här landet fastnade i mitt hjärta? 





Likes

Comments