View tracker

...den kan ju vara rolig, superinformativ och alldeles, alldeles underprioriterad....

Trots att jag lovat ett gäng av er att slänga upp ett inlägg i helgen, (som handlar om förra helgen) så har jag inte gjort det. Varför?

Kan det vara på grund av bristande motivation? Njaaaaaa.... Att jag inte är tillräckligt mycket entreprenör? Njaaaaaa.... Att jag inte bryr mig om er som faktiskt tycker att det är kul att läsa? NEJ! (Jag gillar faktiskt att berätta historier för folk). Kan det vara så att jag inte har någon inspiration? NEJ för i h---vete! (Jag har bara senaste veckan kommit på 7 saket att skriva om i.a.f. i omfattning motsvarande en krönika, jag har t.o.m. börjat skriva en rad på dessa 7 inlägg, jag gillar ju ändå det där med hitorieberättande) Eller är det för att det inte är så prioriterat? BINGO!

Helt ärligt, om hälsobloggen varit mitt yrke, hade uppdateringsfrekvensen varit mycket mer frekvent, men jag har tillräckligt med seriösa saker att pyssla med på dagtid, som dessutom tar mer än min heltid... Men vad gör att hälsobloggen kan bli så pass nedprioriterad? Till skillnad från så många andra i min egen ålder, och ner till förskoleåldern, som ser det här med att uppdatera omvärlden med sina förehavanden som en mänsklig skyldiget (Fördomsfullheten kommer galopperande här, meeen jag bryr mig inte, jag har ju inte instagram och läser inga bloggar själv så hur skulle jag veta? Nepp, fördommar alltså! Deal with it!) så ser jag istället det där med att IRL interagera med min omgivning som min primära prioritet.

Det är en prioritet som dessutom höjs minst en storleksordning vid tillfällen som denna helg, då en mycket viktig person var på besök! Nu råkar det vara så att hon, min bättre hälft, har det rationella omdömet, men den dåliga smaken, att sedan i början på 2016 vara på praktik, aldeles för långt bort, på en av våra ambassader. (Vilket är en ytterst rimlig sysselsättning om man i framtiden vill ha det lite roligare när man t.ex. söker jobb). När den som betyder mest i hela världen för en, för första gången på fyra månader är i Sverige, skiter man i att blogga. Om så inte hade varit fallet hade jag inte drivit en hälsoblogg, utan någon slags hyckleriblogg med "hälsotema"....

Att bara ha lite tid tillsammans, gör att man tackvare tiden sedan sist, ser hur många småsaker man älskar hos någon, inser hur mycket man på riktigt saknar någon, hur naturligt det är att umgås med någon, förstår hur bra man passar in i varandras liv, och hur lätt ett hem kan förvandlas till "en plats där man bara sover" om folk som man älskar, inte fyskiskt är där. Allt sådant blir väldigt påtagligt en helg som denna, man ser bara pusselbiten som saknas lite tydligare när man inte ser den så ofta. Vi gjorde egentligen inget speciellt, i fredags lagade vi mat tillsammans, vilket vi älskar att göra och inte gjort på 4 månader. (Jag menar, vad vore väl en hälsoblogg utan bilder på mat som man skryter med, måste ju ta tillfället i akt...) Till förrätt blev det halstrade pilgrimsmusslor på en bädd av finhackad scharlottelnök, sockerärtor och syrad rödlök. Sedan blev det sushi, likt musslorna i riktig instagramstil, men jag har en dålig kamera, så ni får nöja er med bilderna nedan

Fredagen följdes av en lördag med en shopingrunda där olika presenter var i fokus. En rea på ett antikvariat resulterade i ett gäng gamla, lustiga, bisarra och uppskattade böcker. Sedan kulminerade kvällen i en halvironisk tillställning med den svenska nationalsporten Eurovision, hos ett par av våra bästa vänner. Tävlingen avnjöts tillsammans med ett gäng andra trevliga människor och en eller två skvättar alkohol för mycket (en rimlig skattning är ca 12 standardglas, vilket nog ger röd flagg på de flesta riskprofilstester man kan hitta på dömande hemsidor). Söndagen blev inte helt otippat en mysig och långsam dag hemma på soffan som vi avslutade med middag hos mormor tillsammans med mamma och pappa. I morse bar det av till jobbet igen...

Efter att ha mötts av en varm kram och jättegod sparrispasta när jag kom hem, var det snart därefter dags för henne att lämna igen... Nu är det dock bara en månad kvar tills vi ses igen =). Helgen har trots sin "vanlighet" och sitt odramatiska innehåll gett mer energi och glädje än något annat skulle kunnat ge. Varken den nyttigaste smoothie eller det bästa träningspass hade haft en bättre effekt på mig!

Tack och lov, blott 10 minuter efter älsklingens avfärd, fick jag ytterligare en anledning att inte blogga! (Tror att detta kan bli ett hållbart tema, att blogga om varför man inte har tid att blogga...) En kär vän kom över för att spela lite Mariokart 8, och hålla mig sällskap! Hemmet är åter igen ett hem, hurra! En whisky och ett par intressanta öl hann slinka ner! Nu blev det lite spontanskriverier på bloggen här efter jag på nytt är lämnad ensam, men snart så ska jag publicera det planerade inlägget "En idyllisk hälsoresa" som handlar om kristihimmelfärdshelgen.... Det ligger dock i framtiden. Nu vill jag bara uppmärkssamma alla på att JAG VANN tävlingen i Mariokart 8 (Det var förvisso mycket jämt käre vän, som jag vet läser detta, så vi får se nästa måndag hur det går. Tävlingen håller på att bli något av en tradition nu!). För övrigt tänker jag inte heller skriva om smothies mer än vad jag skriver om öl.... seriöst, spenat och cocos har inte en chans mot malt humle jäst och vatten..... Här kommer således en liten ölrecension för att runda av måndagskvällen:

Alltså kolla på den här ölflaskan... DEN ÄR SÅ SJUKT GLAD, KOLLA PÅ DEN! Köpte den enbart för looken utan förväntningar på innehåll.

Till min förvåning innehöll flaskan en gnaska smakrik Imperial Stout (10%) med kraftiga mjölkcholkadtoner, mycket fruktighet, ingen rök. Den hade kunnat balansera ut bättre med lite mer fyllighet, men för att kosta under 40 spänn, var det en riktigt bra och ganska märkvärdig öl! Fyra av fem solar som Frithiofsson skulle ha sagt!

Ni hör av mig vid nästa inlägg! Må det dyka upp innom ett månvarv!

Peace -OUT//Er trogne hälsobloggare, J

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Det egenliga förstainlägget!

Som en entusiastisk ickeanvändare av instagram, oföljare av bloggar och som en person som är så oimponerad av sociala medier att jag inte ens kollar facebook i telefonen,varför skapar jag en blogg? Som någon som hellre gör en sallad på ost och baconän de där gröna bladen som bara blir jobbiga att tugga i längden, som personen som lägger mer pengar på öl än på mat varje månad och som någon som har enorma problem att släpa sig ur sängen innan kl 8 på morgonen, varför i hela världenen ”hälsoblogg”?

För att detta är en skildring av resan mot ett bättre och hälsosammare liv? – Nej (Det är riktigt bra som det är)!

För att jag har ett så brinnande träningsintresse att jag bara måste dela med mig till andra med tips och trix? – Nej!

För att jag är ett medsalladen och världen måste få veta? – NEJ!

Eller för att det finnsför få hälsobloggar? – NEJ för i helvete!

Men varför?

Lite kortfattat så är jag en väldigt välmående individ utan speciellt mycket drama runtomkring mig. Jag råkar ändå ha ett fullspäckat schema, även om jag inte gillar allt för planerade veckor, jag har mycket socialt umgänge och lite nördiga intressen bredvid. Mat och dryck är en av mina stora passioner, medan träning snarare ären skön grej som gör att man blir lite piggare och framförallt ger fördelen att man kan äta och dricka mer utan att säcka ihop. Varför jag skapar en”hälsoblogg” tänkter jag faktiskt låta bli en cliffhanger, och jag tänkte inte skriva så mycket mer om mig själv just nu heller, däremot tänkte jag delge er händelseförlopet (Den onda kuppen) som liger till grund för bloggens uppståndelse, samt vad ni kan vänta att läsa i den här bloggen. Sen ska jag skriva om att jag drack en smothie, för sånt gör man på hälsobloggar.

Den onda kuppen

För ca tre år sedan körde jag en svensk klassiker och inför det såg jag till att få lite vardagsmotion genom att cykla överallt. Vi brukade ha köttkvällar på lite olika ställen runt om i stan vilket gjorde att det inte var en ovanlig företeelse att man cyklade ut till helenelund, åt ett halvt kilo kött, drack 8 öl och cyklade tillbaka till Tyresö, jag var i relativt god form då. Ofta brukade jag vid sådana tillfällen skämta om att ”det här skulle man skriva om på Jannes hälsoblogg”, något som bet sig fast i min kollektion av frekvent använda fraser. Varje gång jag t.ex. drack en smothie eller tränade efter att ha varit ohälsosam yppade jag orden, något som efter ett tag fick mina kära kollegor att lite irriterat fråga sig när den där jävla hälsobloggen skulle bli en realitet... För några dagar sedan fick en av kollegorna nog och initierade KUPPEN. Helt plötsligt (Efter muntlig förvarning) låg ett mail i min inkorg med inloggningsuppgifter till denna sida, minutrana efter gick det från henne ut ett mail till alla på företaget därdet stod ”Jannes hälsoblogg har äntligen gått live!!” med bifogd länk... och jag tänkte att jag i alla fall att jag skulle ge er ett par inlägg...

Vad kan ni förvänta er?

Om jag skriver på bloggen vilket kanske inte alltid kommer prioriteras speciellt mycket... så kommer det på ett sätt handla om hälsa. Det kommer handla lite om vad jag pysslar med på fritiden, ibland kanske jag kommer lägga upp något recept, ibland berätta om ölen jag druckit, jag kommer nog lägga upp en bild ibland och skriva om något litet hantverksprojekt.... kort och gott kommer bloggen handla om saker som får mig att må bra! Eventuellt kan det komma någon sarkastisk rant eller två om något pseudovetenskapligt tjafs som fått mycket utrymme i media. Jag vet faktiskt inte riktigt, jag har egentligen inte någon plan, utan det får bli som det blir.

En smoothie

Och just ja! Jag drack ensmothie här i veckan, det MÅSTE jag ju skriva om när jag har en hälsoblogg. Köpte den på extrapris... Spenat och kokos... SÅ... JÄVLA... MYCKET... HÄLSA! Till min förvåning var den god, insåg sen att det berodde på att den inehöll mycket mer kiwi, äpple och banan än spenat... känner mig lurad!

På återseende

Det återstår att se omjag skriver mer här i framtiden och om ni för den delen vill läsa något här iframtiden... Nu ska jag ut i det fina vädret och bära sten, flytta fönster och bränna mig i solen!

Likes

Comments

View tracker

Igår (tisdag) började jag skriva på mitt första inlägg... Jag hann inte klart.... så klart... därför är detta inlägg nummer 0, med syfte att berätta om ambitionen att imorgon lägga upp det "första" inlägget, som alltså skulle ge en liten introduktion till bloggen, samt ge en ursäkt till varför jag inte skrev klart...

Ursäkten: Så klart öppnades det idag upp för ett par öl och sällskap hos en vän som huserar i Helenelund. När även annat trevligt folk bestämt sig för ansluta blev det ett givet val. Dessutom var det ett ypperligt tillfälle att använda min nya cykel som jag i ren och skär hälsoanda har införskaffat. Det är en trevlig cykel som nu tar mig överallt i Stockholmsområdet istället för pendeltåg, bussar, tunnelbanor och andra tvivelaktig färdmedel. Att ta sig från punkt A till punkt B på ett jobbigt sätt är f.ö. en extremt rimlig strategi för att på sikt hålla en någorlunda grundkondition och förbränning uppe så att man kan konsumera mer av allt som gör livet lite trevligare. (Cykel är ändå minst jobbigt av de jobbiga sätten men ändå rätt ok)

På vägen hem mot min bloggskrivarambition råkade jag dessutom trilla in hos ytterligare några vänner, i Vasastan, på en öl, lite vin, ost, ännu mer sällskap och trevligheter. Inget bolgginlägg (förutom detta) blev färdigskrivet, men jag hade en mycket trevlig kväll... Livet är ju ändå till för att upplevas, inte skrivas om, skulle det vara annorlunda hade jag nog fått tänka om rejält gällande mina prioriteringar!

Imorgon ska jag dock försöka få klart mitt första inlägg, vet att jag lovt några av er att skriva klart det, men ha inte allt för höga förhoppningar. Njut istället av en bild på färdmedlet som är pålitligare än pendeln, snyggare än bussen och går längre än tuben:

Jag menar, vad vore väl en hälsoblogg utan bilder på sportiga saker.... Sov gott!

Kram/Janne

Likes

Comments