Jag har svårt att fortfarande förstå, förstå att du är borta för alltid. Finaste Anna, någon valde att ta ditt liv. Hur kan man vilja ta ett liv? Speciellt på en som är så fin, brydde sig om allt och alla? Din fina personlighet, jag ska ta vara på dom fina minnena av dig. Även om det inte är många så känns det som om vi hade känt varande jätte länge. Vi hann med både roligheter och tråkigheter, som olyckan. Men det band oss närmare. Jag kommer aldrig glömma orden du sa när Jakke förklara hur det hade gått om han hade kört "du räddade livet på oss" och det värdesätter jag väldigt högt! Hoppas du,Ghandi och Shiva har det bra och ser ner på oss med ett leende. Du var och är en jätte fin människa som förtjänade det bästa ❤


Sitter just nu och väntar på att hämta gubben, sen blir det att sova ett par timmar! Glöm inte att kolla min Instagram, har en liten insamling i Anna's namn till djurskyddet. @ Jannatomasson.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Nu var det länge sen jag skrev. Känner att det kanske är på tiden? Jag mår inte bra, idag när jag pratade med min sjuksköterska som jag har på psyk fick svälja "stolthete" och säga att jag behöver hjälp. Hjälp i form av tabletter, sömnisar och antidepp. För så mitt mående har varit det senaste, det har fan inte varit kul och jag tar mig inte upp ur sängen längre på morgonen. Jag är konstant slut i huvudet. Tankar som går hela tiden och humöret går upp och ner HELA tiden. Som idag, idag har det inte varit roligt. Det har gått från att livet är inte så dumt ändå till att jag nästan sväljer gråten och ångesten bubblar inom mig. Skulle egentligen på möte idag, men kände igår kväll att jag orkar fan inte. Men det kändes iaf skönt efter att jag hade pratat med min sköterska och hon skulle försöka fixa en tid ganska snabbt åt mig. Blir jag värre så skulle jag ringa direkt.
Hur gör man egentligen för att få iordning på livet? Känns som om jag gör grejer hela tiden för att få ett bättre liv. Försöker hålla ordning hemma och ge ett glatt intryck. Men det är inte lätt att alltid se "glad" ut för att samtidigt bråka med mina inte demoner.
Igår var vi ute hos pappa för att byta bromsar och fjädrar bak på bilen vi har nu. Jakke fick utbrott efter utbrott och jag fick ännu en gång en våg av skuld. Nej, olyckan var inte mitt fel. Men jag får ändå så jävla mycket skuldkänslor att jag bara vill lägga mig ner, skrika, gråta och slå sönder saker. Men det är inte sådan jag är. Jag är den där lugna och brottas med allt inom mig istället, gud vad du är bra Johanna. Du kommer snart gå in i väggen!

Så nu sitter jag här i bilen på en tom parkering i mörkret. Ska snart rulla hem och ta den sista lergiganen snart och hoppas att jag inte får för mycket dåliga dagar fram tills man får pengar nästa månad..

Likes

Comments

Ligger här i sängen,vi har varit ute och festat. Gubben snarkar och har somnat för lääänge sedan medans jag. Jag har en ångest attack, är försent att ta lugnande och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Vad fan gör man i ett sådant tillfälle? Väcker man pojkvännen eller ligger man kvar fint och kollar upp i täcket med tårar i ögonen. Jag vet inte, vet varken ut eller in. Vet även inte varför jag har dessa ångest känningar. Ibland känner jag bara ta död på mig någon
. 

Likes

Comments

i och med att jag inte har lagt mig än är det fortfarande Torsdag. Sådeså!

Idag började jag på terapi som jag fick erbjudande om från folksam. Kan säga att jag har gått och väntat på detta, fick först berätta om olyckan sen ville hon veta lite historia om mig. Min problematik som jag hade förr och innan olyckan. Vad jag menar med förr och innan olyckan är att jag nästan "tillfrisknade" efter magsäcksoperation då jag fick en mycket bättre levnadsstandard mot vad jag hade för mååånga år sen. Då jag varje kväll skada mig själv osv osv. Hon frågade lite om skadebeetende, om jag hade viljan att göra det nu. Jag svarade ja utan att tveka. För jag har tänkt på det ganska många gånger efter olyckan, det har lixom kliat i hela mig för jag vill. Men hon sa något som var riktigt bra faktiskt, som gav mig en lite tankeställare. Att när man mår dåligt och man inte kan sätta ord på det, då använder man sig av andra metoder. Som t.ex. skadebeetende, när jag väl tänker efter så stämmer det fan. Förr hade jag fruktansvärt svårt att sätta ord på mina känslor, jag visste ofta inte varför jag hade ångest och kände mig ledsen. Blev lite som en "aha"-upplevelse.

Anyway, efter mötet blev det hem en sväng och käka innan vi drog till edsvalla. Umgås lite med Tommy och träffa sötaste Alva. Vilken sötnos hon är alltså, vi var där en stund innan vi drog vidare till Karlstad för att umgås med Jennifer och Robin. Så har varit en bra men samtidigt en väldigt jobbig dag. Så har nu intagit en lugnande och ska strax bädda ner mig i sängen.
Äntligen! 

Likes

Comments

Går just nu och bara väntar på att det ska bli den 20:e. Då jag äntligen ska få prata av mig med någon. Vill ju fortfarande inte belasta mina vänner med att prata om olyckan hela tiden om jag även behövde. Ska äntligen få säga minsta lilla grej som jag går och gruvar  mig över. Alla tankar och känslor, verkligen allt ska äntligen få komma ut..

Iallafall, har ju varit påskafton. Vi låg den största delen av dagen i sängen. Var väldigt behövligt men skulle egentligen behöva mer sådant. Imorgon blir det iväg till dömle för att umgås med Jakke's släkt, får se hur huvudet mår imorgon först och främst. Har haft en halv taskig dag till och från. Jakke drog iväg runt 21:00 och slomma med Ville och Björn. Tänkte att jag äntligen skulle få träffa Emily som jag gick med i smf. Så har mest åkt runt och väntat på att hon skulle höra av sig, tyvärr vart det inte så :/ Så var mest ensam, kände nästan hela tiden att jag vill hem och gömma mig under täcket då ångesten har gått fram och tillbaka. Så ni anar inte hur jävla skönt det var att krypa ner under täcket nu. Fy fan jag är så sliten.

Likes

Comments

Vi har rätt nyligen kommit hem efter att ha varit hos Ville typ hela dagen. Jakke har skruvat på s70in och ni anar inte, har så äckligt mycket skuldkänslor så det skriker om det. Jakke sliter och har sig, saker krånglar, saker vill inte låstna. Han svär och blir arg. Och där står jag, med ångest lugnt upp i halsen och bara vill skrika och gråta. Vi var och besikta vår nya s70 i Torsdags, vi fick en 3:a på fjäderbenet. Alltså körförbud, Jakke fick med sig Jonny och typ slängde sig iväg till fiskevik för att ta dom som sitter på den andra s70in (den krokade) Fredagen, direkt efter skolan drog vi direkt till Graninge för att börja på bilen. Jag var dödstrött och orkade knappt göra något och satt med typ dimma framför ögonen. Det slutade med att vi fick slänga oss iväg  (likt förbannat) till Karlstad för att köpa stabeliseringsstag för dom som satt på bil var dåliga. Hem och sova ett par timmar, Jakke blev hämtad av Anders för att hjälpa en granne till honom och sen iväg till Graninge igen. Han fick bort det dåliga fjäderbenet och satte dit den bättre. Klocka drog iväg så det blev inte så mycket mer gjort. Idag, typ direkt efter skolan var vi uppe i Graninge igen. Han bytte fjäderben på den andra sidan och skulle börja byta handbromsbackar, gick bra på den ena sidan men inte den andra. Både han och Ville försökte och båda blev lila arga, då började ångesten bubbla upp igen. Alla "tänk om" tankar bubblade upp igen och ångesten blev värre och värre. Ville bara hem...
Har väldigt ofta gått runt i helgen och tänkt på olyckan väldigt mycket, tänk om Jakke hade kört, hade han klarat hålla sig kvar på vägen och då kanske vi hade haft kvar vår älskade s70.
Hatar att det ska gå runt i huvudet på mig, känns nästan som om jag inte kommer ihåg hur fan man kan tänka på något bra?
Visst, det gick bra med oss alla. Men jag hade kunnat haft ihjäl Robin som satt bakom mig, hade vi frontat med 940 hade kanske inte Jenny levt idag?!
Alla dessa tankar tar död på mig snart.

MEN! Jag har äntligen fått tid till en psykolog eller något liknande i Arvika tack vare Folksam. Men det är nästan att jag går i tankarna att kontakta psyk och kanske få anti depp. För jag orkar inte längre snart.

Likes

Comments

Har haft en halv tuff dag. Började som alla andra denna veckan, helt slut körd efter att ha sovit dåligt och halv stressad. Kom upp till skolan, hade Svenska. Vi såg någon konstig film (som typ alltid) sen var det rast. Efter rasten var det möte med en lärare och kuratorn. Vi prata en stund och det kändes verkligen att dom förstår mig, känns även bra att en av lärarna på skolan fick se hur dåligt skik jag är just nu. Kuratorn pratar om lite problem jag har och det sista han säger är "sen har vi olyckan som har blivit ett väldigt stort trauma för dig".. Där bröt jag ihop totalt, var så jävla skönt då jag har svårt för att gråta. Vi prata lite sen var mötet slut, jag var helt förstörs i huvudet efter det så klarade inte vara kvar för att ha samhällskunskap.
Så vi åkte hem för att käka något och sen vila en stund. Tog ett tag innan jag kunde lugna ner mina nerver och lyckades somna. Men jag vaknar ur en mardröm en stund senare, känner mig ner sleten då huvudet försöker analysera drömmen. Jag drömde att jag blev drogad, någon försökte ta katterna ifrån oss, mammas hund var inte mammas hund och hon var jätte aggressiv och det sista... Jag tuggade glas, dessa jävla glas-splitter är ett återkommande moment.
Blir jävla trött på det, ska bli skönt att få prata med min sjuksköterska på Måndag. Tror jag behöver få prata med någon som har hört det mesta av mina problem.

Varför glassplitter?

Likes

Comments

Vet inte vad det är, men det är något speciellt med torsdagar. I skolan kände jag mig allmänt nere och ville inte vara där, men kämpade mig iväg. Kanske var bra? Vi hade besök av Ismael Ataria, en Värmländsk poet. Såg honom när han var på Taserudsgymnasiet och föll då pladask för hans poesi. Sen har jag även för mig att jag såg honom, när jag var sådär skönt festival full på Arvikafestivalen. Men hans poesi verkligen träffar rätt, han kan sätta ord på sådant jag inte kan sätta ord på själv. Men iaf, hade matte första timmen. Satt mest och lalade. Har inte huvudet med mig på Torsdagar tyvärr, det stannar oftast kvar i sängen hemma med Jakke (han är ledig Torsdagar)  Sen hade jag en kvart med arbetspass. Jag och Linda satt mest och prata om alkohol, sen var det upp till aulan för att gå på skrivarworkshop. Kände ganska direkt att jag inte platsar in för ska jag skriva texter som ska betyda något blir det oftast väldigt mörkt och folk lixom tröttnar. Är i en sådan period, speciellt efter olyckan. Hur som helst, efter det hem och hämta gubben, åkte till donken för behövde få något snabbt i magen  (den har inte varit min vän idag!)  Tillbaka till skolan för att gå på föreläsningen av Ismael. Sen har vi inte gjort så mycket mer, la mig på sängen en stund då jag sov så jävla dåligt inatt. Hatar dom nätterna, då man bara vrider på sig hela tiden!

Jag vaknar upp väldigt ofta av ljudet av krossat glas, får ofta för mig att katterna har ner något. Men tror det är efter olyckan jag hör det. Hör det ofta i drömmarna och sover väldigt oroligt, hela tiden. Blir äckligt trött!

Likes

Comments

Idag har faktiskt en rätt bra dag. Solen lyser och det är varmt ute :) Jag och Tuffs ligger på sängen och myser medans Jakke är i fiskevik med Kim och grejar med s70in :) Rätt gött och bara vara hemma och ta det lugnt en stund, vi har fått ett bud på det golfen. Känns skönt då hela jävla den bilen ger mig ångest som fan. Ska iväg lite senare och kolla på en annan bil, en nu s70 men denna är silvrig. Känner just nu att jag tar vilken käcka bil som helst förutom golfen vi har. Hade ett möte med skolans kurator förut, han fråga vad som är en av dom största orsakerna till mina ångest attacker just nu. Utan att tveka svara jag att det var bilen, berätta lite varför och han förstod att det är en bidragande orsak just nu. Så hoppas att dagen kan fortsätta som den har gjort nu.

Likes

Comments

Ni vet när man vaknar på morgonen och bara känner, nej. Jag vill hellre ligga kvar under täcket för någon gång under dagen kommer mitt mående krascha. Kände mig ganska hoppfull när jag klarade skolan galant och även inte hade blivit tillsagd att det inte var något möte idag. Just där och då kände jag bara att jag ville hem och duscha för håret var sådär äckligt fett och jag kände mig bara,blää. Var upp till mamma och tog ut Klara så hon fick göra sina behov (hund) sen åkte jag till Granninge en stund och tjöta med Emma innan det var dags att hämta Jakke. Han släppte av mig hemma och åkt till s70in för var en som efterlyste knappsats till el-hissar. Han kom hem efter en stund, så vi hann sitta en stund i soffan innan vi åkte upp till mamma iom att hon fyller år idag. Var skönt att få träffa mormor då jag inte har gjort det sedan jul tror jag. Hon frågade lite om olyckan och var väldigt glad att det gick som det, pratade med syrran. Det var där det började droppa,vi prata om olyckan och det kom lite frågor från alla håll och kanter. Jag blev allmänt förrvirad och kände mest bara nej, men försökte inte lägga energi på det. Sen är jag sådan att är det något jag verkligen vill göra men att det inte blir av så blir lite låg. Men idag small det bara till en stund efter vi hade åkt från mamma och en massa ångestkänslor började svämma över. Jakke ville hitta på något så vi drog till Edsvalla för att träffa Tommy en stund, satt mest och kolla i telefon då jag inte direkt kände för att vara social. Var i min egna värld och ville bara hem,ta lugnande och lägga mig i sängen. Så näst intill hela kvällen har varit som en dimma och jag klarade knappt av att le, Jakke har försökt med allt. Men bara genom att han finns där vid min sida gör att det går att härda ut, för vissa gånger kan jag inte sätta ord på känslorna då det är för mycket i huvudet. Jag vill prata om det, men det tar lixom stopp.


När ska denna mardröm ta slut, vill inte behöva ta lugnande varje kväll.

Likes

Comments

Nya inlägg