View tracker

Jag har på senaste tiden läst väldigt mycket om undersköterskor hit och dit, gällande äldreomsorgen och deras arbete. Jag börjar innerligt bli förbannad. Jag är inte själv utbildad uska men jag har stor koll på vad det är för arbetsuppgifter man utför, och vad yrket i sig har för innebörd. Att bära det ansvaret, ansvaret över en annan människa, daglig hygien, hjälpen de behöver på alla olika nivåer, alla olika arbetsuppgifter som man utför innanför de stängda dörrarna, som inte pratas om utåt, de som andra inte ser, de som varken anhöriga eller utomstående ser eller vet om, ni har ingenaning. ingen jäkla aning.
En glöd som tänder gnistor för andra, ett hjärta som slår för mänskligheten, för den äldre generationen, för dem som var före oss, och för dem som gjorde allting innan oss. För dem, precis som vi också önskar att någon gör för oss när vi behöver det. Med åldern kommer mycket, minnet börjar svikta, kroppen blir sliten, sjukdomar infaller osvosv, "alla har sin tid" men innandess, ska man inte få leva, rättvist och på bästa sätt? kan man inte själv ta på sig strumporna, är det då inte bra att det finns någon som kan hjälpa en med det? någon som kan hjälpa dig att få mat när du är hungrig, för att du själv inte kan äta, eller kanske också glömmer du bort att laga mat? kanske bär inte dina ben, och du behöver gå på toaletten? behöver jag ens ta fler exempel?
undersköterskor, alltså hjältar, verkligen! och är dom inte hjältar i era ögon, för dig som anhörig, eller för dig som utomstående, då kan jag tycka att det säger betydligt mycket mer om dig som människa än om dem. Jag tror att många artiklar, många ord kan få andra att vända ryggen till och välja en annan väg att gå, ni skrämmer bort framtidens uskor men och andra sidan så är det enbart er själva ni utsätter. för i framtiden, vem är gammal då? och vem behöver då hjälp? klura på den ni.
GODNATT.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker