View tracker

Idag blev de en tur på stan. De är inte lätt längre att gå och shoppa med ett barn. Skulle aldrig tänka tanken att ens försöka ensam.
Wilma är vild, envis och bestämd! Bra egenskaper men inte bland massa folk och affärer. Har tappat bort henne en gång och de var de värsta jag gjort!

Men idag då, eric fick stanna ute med Wilma och underhålla henne på utsidan medan jag sprang in i affärer. Ibland kunde hon sitta lugnt om hon var sugen på att titta på Pippi Långstrump på mobilen. Men de är inte alltid de funkar heller.

Vi fick de vi ville handlat så de var ju tur de.
Hittade dessa tofflor (på bilden) på Lindex som jag bara var tvungen att köpa. Kom ut till eric och var helt lyrisk, som ett litet barn. Haha.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Vi har fått ett fantastiskt fint dockskåp av en vän till familjen. Hon skrev ut på Facebook om någon var intresserad, där taggade både mina systrar mig. Kul! Hennes pappa hade gjort den till henne när hon var liten. Stort att få ärva något sånt betydelsefullt.

Jag har funderat länge över att köpa ett begagnat liknande skåp att renovera upp till Wilma så jag blev väldigt glad när vi fick detta.

Wilma har stått och pysslat med de större delen av dagen och putsat, flyttat möblerna och tittat på dockorna. Tror hon gillar de.

Ska som sagt rusta upp de litegrann och kanske köpa till lite möbler och dockor.

Likes

Comments

View tracker

Vi lämnar nu en tuff vecka bakom oss, skönt!

Började förra torsdagen då förskolan ringde och frågad som jag kunde komma och hämta Wilma tidigare för att hon hade spytt rakt ut. Det var bada slänga på sig och skynda sig dit.
Där tog jag emot en förhållandevis pigg tjej som blev jätteglad att jag kom. Tycker synd om personalen som hade fått ta hand om allt plus alla andra barn. Magsjukan, djävulens påfund!

Kvällen gick och Wilma blev sämre och sämre. Det kändes ganska oroligt då hon inte va som hon brukar "vara" när hon är sjuk. Helt matt. Vi ringde till sjukvårdsupplysningen för att få lite tips, dem bad oss att åka in till Eksjö jourvårdcentral. Det var sent på kvällen.
Dem tog lite prover och lyssnade och kände men skickade hem oss och sa att är hon inte piggare morgonen där på så bör ni ringa in igen.

Fredagen kom. Hon vart inte piggare, spydde, sov, spydde , sov. Hon hade inga krafter redan vid det här laget. Vi gjorde sockervatten till Wilma som vi gav 1 tsk var tionde minut i hopp om att något skulle stanna. Men till och med en tesked vatten kom upp.

Vi ringde sjukvårdsupplysningen igen och dem bad oss åka in till Ryhovs barnakut. Tack och lov tänkte vi för där kan dem barn. Det blev eric och Wilma som åkte in och Staffan (wilmas farfar) körde dem då jag började känna mig lite dålig. Ville inte riskera att jag var dålig där inne.
Där tog dem återigen prover, Wilma fick äta glass och dricka saft men allt kom upp. Dem fick tillslut välja på att stanna över natten och de sa vi att de vill vi gärna eftersom hon inte var sig likt.

Dem blev hemskickade morgonen därpå. Vi fortsatte kurera oss hemma och tänkte att nu vänder de väl förhoppningsvis. Men nej bakslag på bakslag! Wilma äter och spyr upp. Även att vi ger henne milda saker så som vitt bröd och blåbärssoppa. Hon vill äta men får bara upp de. Natten var ganska lugn så vi kände återigen att NU vänder de nog!

Men hon var lika slö och fick inte behålla något alls. Ingen ork till att ens titta på en leksak. Sov och sov. Vi väckte henne var tionde minut för att få i sockervatten. När hon vaknat upp igen på söndagsnatten vid 01 och spytt ännu en gång så känner vi att det får vara ett stopp någonstans. De har pågått alldeles för länge för att de ska vara bra för hennes lilla kropp.
Vi ringde sjukvården igen och fick nu återigen direktiv att åka in. Efter lite prover och lyssnade och klämmande igen så fick vi äntligen igenom att hon skulle få dropp så magen fick vila.
Så där förberedde dem med salva för att sedan få åka upp till en avdelning. Kl 03 var vi inne på vårt rum och blev väckta 04:30 för att sätta i en kanyl för dropp. Här var de skrik och panik och Wilma ville inte alls. Fruktansvärt att se. Men dem lyckades tillslut i den andra handen och Wilma somnade så lugnt.

Vi sov till 8 tror jag då kom dem in och tittade till henne men hon var fortfarande så slö och orkade ingenting.
Hon fick smaka lite macka och dryck. Till en början klarade hon de. Men sen när hon fick smaka lunchen, som var makaroner. Så fick hon upp de efter någon timme.

De var bara att kalla på personalen och börja sanera rummet, slänga in Wilma i duschen och börja om på nytt.
Dem tog prover på spyan så nu var de bara en väntan som kunde ta allt från några timmar till ett dygn. Men vi hade tur och proverna kom efter en stund. Det visade sig att de inte var caliciviruset som vi och läkarna var rädda för. Lättnad.
Dem beställde en tid till röntgen för att röntga hennes lilla mage och se så det inte var något där som var på tok. Här blev jag riktigt orolig och tappade aptit och alltihop. Jag tänkte de värsta...
Men sjuksköterskorna trodde ifall de var förstoppning för de kan man tydligen spy av oxå men kändes som att då har de pågått väldigt länge.

Vi fick en tid väldigt snabbt mellan några andra patienter och röntgen gick så bra, Wilma var så duktig. Till och med röntgensjuksköterskan blev riktigt imponerad. Hon låg där på britsen och väntade på att de skulle bli klart. Jag berättade för henne att de var en stor kamera och att dem skulle fota hennes mage. Så där låg hon helt still. Även på den andra bilden som skulle tas stående stod hon helt stilla och höll mig i händerna.
Duktig flicka. När de var färdigt fick hon plocka en liten gåva i en burk. De fanns faktiskt inte så mycket roliga saker och inga grejer för en snart tvååring. Men en orange tofs med en fjäril på fick de bli. Sen sprang hon och ställde sig vid väggen som hon brukar göra när vi fotar henne och ville att vi skulle ta en bild. Haha här skrattade sjuksköterskorna igen och berömde henne. Sen tryckte hon på knappen och gick ut till pappa och visade tofsen.

Nu var de en nervös väntan. Dem berättade att är de akut får vi veta ikväll är de inte akut så kommer svaret imorgon. Där låg vi och väntade klockan blev 22 just som när vi hade somnat så kom nattpersonalen in. Dem tittade till henne och berättade att bilderna såg fina ut. Tack och lov.

Men vad var de då? De kunde dem inte svara på mer ön att de var någon ordentlig virusinfektion hon åkt på.
Dagen efter (tisdag) märkte de att Wilma började må bättre, hon var mer på golvet och lekte än låg i sängen som hon gjort i flera dagar. Lättnad för oss alla. Nu hängde det på om hon fick behålla sin måltid som vi fick åka hem och det fick vi senare på eftermiddagen! Sen dess mår våran lilla tjej bra igen.

Fantastisk personal på ryhov, speciellt uppe på vårdenheten! Så måna om deras patienter även om de bär på en smitta. Vi var isolerade och fick inte lämna rummet förutom en gång när vi fick gå ut och ta luft med henne.


Lyckan när man får lämna sjukhuset..

Jag blir så arg och frustrerad på människor som går ut själva men även lämnar sina barn på förskolor eller annat nunnan dem blivit ordentligt friska! Man smittar 48 timmar efter sista symptom som inte bara behöver vara spya utan kan vara avföring, mående osv.

Jag vill inte att folk ska ha de såhär jobbigt som vi haft de, därför beslutar vi att Wilma får vara hemma veckan ut. Men vi känner lite att de känns obehagligt att ta henne till förskolan igen.. Det går mycket sånt skit nu. Men man kan inte vara rädd i evigheter. Hoppas folk tänker lite mer...

Likes

Comments

Igår var vi kallade till första föräldrarmötet i vårt liv för vårat barn. De sjuka är att man känner att de var inte längesen man var barnet i den situationen. Roligt!

Det var först dags för lite genomgång av verksamheten, viktiga dagar för hösten bland annat lucia och lite sånt, såå himla roligt!

Sedan var de daga för en föreläsning som jag tyckte faktiskt var väldigt intressant.
Den handlade om vikten av att läsa för sina barn redan i tidig ålder. Jag som många andra tänker att "nu är barnet för litet för att förstå, jag läser sen" är en helt fel uppfattning.
Man ska redan när barnet är som liten bebis börja och läsa. Den kanske inte kommer att förstå just där och då men de är viktigt.

Mycket av de hon sa känner jag igen mig själv i att vi gör ett bra Jobb. Ända sedan Wilma var lite har jag pratat som vanligt md henne och inte bebisspråk. Jag har berättat för henne om jag tagit på henne ett klädesplagg och vad det är för klädesplagg.
Till exempel "nu tar jag på dig dina byxor och nu tar jag på dig sina strumpor"
Det var bland annat en grej hon tog upp igår. Skönt att man tänkt rätt hittills!



Likes

Comments

Det är fredag och fredagskänslan borde smyga sig på. Men inte idag. Är inne i en dum period där jag inte vet var jag har mig själv. Jag orkar ingenting, känner ingen glädje, har ingen lust till något egentligen.

I onsdagskväll fick jag en panikångest attack.
Hade sån hjärtklappning att vi vägde fram och tillbaka om vi skulle åka in eller inte. Men efter en timme började de lugna ner sig.
Åkte till jobbet tidigt torsdagsmorgon och jobbade på som ingenting först, tills klockan blev runt 9 och bröstsmärtorna börjar smyga sig på igen.
Pratar med Helena som märker att de är något och jag brister ut i gråt.

Går iväg och ringer mamma som ringer om en tid till vårdcentralen. Fick en tid halv 2 men fick inga direkta svar utan får vänta på provsvar och lite sånt.

I över ett halvår har jag haft ont i nacken och känt mig väldigt stel. Men inte gjort något åt de dum som man är. Men hade hoppats på att de skulle bli bättre när jag var ledig 5 veckor i somras men de hjälpte inte uppenbarligen.
Jag tror att de har ett samband med måendet som jag beskrivit där över blandat med lite andra faktorer.

Jag fick en remiss till sjukgymnast och hoppas de kommer hjälpa sen men de fanns inga tider på några veckor. Känns hopplöst att vänta så länge när de är NU jag mår dåligt...

Jag har tagit ledigt i helgen för att bara vara, känns värt att unna sig de. Försöker lyssna på kroppen för att den ska må bra..

Tänk att vi är så lyckligt lottade som får ha Sabina som vän som bara så där skickar ett blombud till oss. Fantastisk människa!

Likes

Comments

Idag var en dag som jag kände att jag ville hitta på något med Wilma. Vi båda ät ju lediga så kände att de vore så tråkigt att bara sitta i lägenheten.
Det var alldeles för tråkigt väder för att hänga i lekparken, dessutom är hennes regnkläder kvar på förskolan.

Så fick jag idén om att gå till öppna förskolan, där har vi tyvärr inte hängt så mycket på grund av min osäkerhet. Jag blir så irriterad på mig själv att jag ska vara så osäker hela tiden. Vad kan hända? Att vi träffar lite nya folk. Ibland tror jag att jag ät folkskygg. Vill så gärna träffa nya människor men backar och blir så feg. Vad pratar man om? Hur gör man?
Det är något jag får jobba på.

Hur som helt så tittade jag på hemsidan och där stod de att de var 0-2 år idag, perfekt tänkte jag. Wilma är lite stor för dem men ändå inom ramen.

Kommer dit och Åsa undrar om vi ska på koll (Bvc ligger i samma hus) nej säger jag o säger glatt att vi tänkt leka. Då säger hon att de är upp till 1 år idag men att vi gärna fick stanna om vi Ville.
Hur typiskt var inte detta när jag väl gett mig iväg dit.

Wilma var ganska så lugn där och störde inte bebisarna så mycket som tur va, då hade vi nog gått ifrån tidigare.

Men de var ju Trotts allt inte mitt fel utan de stod fel på hemsidan så de blev Åsa medveten om.

Bild från förra veckan.

Likes

Comments

Idag har jag och Wilma varit lediga. Är jag ledig så är Wilma ledig. Så mysigt att ha en hel dag tillsammans känns som när man var mammaledig. Det bästa av allt är att vi är lediga imorgon också.

Vad har vi gjort idag då?
Vi hade bestämt en träff med Maja, axel och jenny på thimons. Himla trevligt, roligt att komma ut och träffa lite folk.
Sen gick vi hem så att Wilma fick sova middag, hon slocknade direkt lilla prinsessan.
Därefter for vi ut till lommaryd till min mamma där var även jasmine min syster och henne stund dixie. Dem två är högt uppe på wilmas favorit lista.

Vagnen skulle såklart med, med Greta i!

Likes

Comments

Det har nu gått ett sedan jag uppdaterade här sist. Sista var wilmas första riktiga förskoledag. Nu har vi kommit en bit på vägen och hon känner sig allt mer tryggare på förskolan. Till och med så trygg att hon inte ens vill hem när jag ska hämta henne.
Men lämningen har varit ganska jobbig ända tills nu egentligen. Hon har gråtit och inte velat lämna ens famn. Men de går snabbt över har vi märkt. Hon tycker de är så roligt där.
När jag hämtat henne så har jag smygit in för att hinna se henne i leken eller vad dem nu gör. Härom dagen kom jag när dem satt och ritade. Så roligt att se henne sitta där och ha sin kommunikation med förskoleläraren eller en kompis. Sen får hon syn på mig och skriker av lycka. Men sedan springer hon iväg och jag går kämpa i 10 min att få med henne. De är ett gott tecken gissar jag. Haha.

Nu har de börjat skriva på tavlan om att de går vattkoppor och idag läste jag även löss.. En helt ny värld för oss att börja ta itu med sådant..

Likes

Comments

Igår var första riktiga förskole-dagen för wilma. Jag önskar så att kunna säga att de kändes bra. Men de kändes fruktansvärt att lämna henne.
Vet inre hur jag i ord ska kunna skriva hur hon är.

Vi rullade in vagnen innanför grindarna och jag ser redan då på Wilma att hon vänder sig om i vagnen och får panik, hon börjar gråta och vill absolut inte gå ur vagnen. Vi tar oss in men ser att alla barnen är ute så vi går ut. Där mötte vi upp wilmas huvudfröken. Wilma gråter fortfarande och vill inte, vi sätter oss i gungan för de lockade henne, för sitter hon lite och släpper de jobbiga. Tills jag måste gå. Jag säger hejdå och berättar att jag ska jobba ( som hon tar hur bra som helst när vi säger hejdå hemma) och kramar om henne. Då får hon panik igen, gallskriker på ett sätt som jag aldrig hört innan. I hennes skrik så skriker hon mamma, det låter som att hon tror att vi aldrig mer kommer träffas.

Jag vet att de bästa ät att bara gå, så jag gjorde de. Känslan att jag sviker henne får mig att börja storböla.. Det värsta jag varit med om, vända ryggen mot min dotter! Helst hade jag bara velat ta upp henne i famnen och gå hem med henne. Men de stjälper mer.
Vi måste ju jobba,tyvärr!

Jag går in till avdelningen och hänger hennes väska på plats och träffar en annan fröken som kramar om mig o pratar med mig. Hon visade mig fönstret och där igenom såg jag att Wilma redan var glad igen, vilken lättnad! De var så skönt att se. Men känslan att jag svikit henne har borrats fast i mitt hjärta... Skriket,paniken, orden mamma!


Hoppas hoppas att detta vänder snart! Att de går lätt att lämna henne för jag vet ju att hon har de så bra där. Hon äter, leker och sover bra där.




Älskade du!

Likes

Comments

Idag åkte vi en sväng till Borås. Vi hade hittat en bil på blocket hos en firma. Vi har aldrig riktigt varit nöjda med den förra bilen pga bagagen och massa annat. Ingen familjebil direkt.

Men denna känns hur bra som helst och den ska vi nog kunna komma överens med länge hopps jag!

Äntligen fick jag vara med och bestämma haha. *glimten i ögat*

Likes

Comments