View tracker

Har precis petat i mig lite ångestdämpande och väntar på att sömnen ska ta över. Jag mår inte så bra just nu och jag orkar verkligen inte må dåligt igen, snälla låt det här bara vara en liten svacka!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag kan inte riktigt förstå att denna underbara människa är min. Jag har aldrig träffat någon som är så fin och genomsnäll som denna kille, han är så himla vacker på alla sätt! Jag älskar dig Oscar ❤️

Likes

Comments

View tracker

Söndag och jag har inte skrivit sen i fredags, förlåt.. Helgen har bestått av hundvakt och firat Sofia som snart blir 18! Hoppas ni haft en bra helg, min har varit underbar. Just nu väntar jag på att Oscar ska sluta jobba så han kan köpa pizza till oss, när han är hungrig kan man alltid bestämma och få vad man vill ha för han går alltid med på allt då. Har städat hela lägenheten idag, satt igång en tvätt och torkat alla golv. Hatar när man torkar golv och sen inser att man vill till ett annat rum och så måste man typ stå och glo på at golven ska torka så man kan gå nånstans.. Det suger!

Likes

Comments

Godmorgon! Jag är trött och vill sova.. Gick upp för 3 timmar sen det är inte okej. Hade jag inte älskat mitt jobb så mycket som jag gör hade jag nog aldrig kommit upp!

Likes

Comments


Netflix frågar om och om igen "tittar du fortfarande?" och påminner mig om att jag borde göra annat. Men jag trycker på ja och fortsätter kolla, viktigheter hinner jag med sen!

Likes

Comments

Hur jag ser ut idag är inte direkt så intressant, jobbkläder som vanligt!

Godmorgon från en slemmig Mikaela! Sitter på min älskade buss nu, inget pendeltåg fjanteri idag. Börjar 9 idag, känner lyxen då jag imorrn öppnar och måste vara på jobbet innan kl 7... Annars då? Mår piss och är jävligt trött på att vara sjuk nu, tycker det är en idiotisk sak det där med att bli sjuk.

Idag tar jag med mig Embla hem efter jobbet, har henne till imorgon och imorgon tar jag med mig Gösta och har honom till på söndag. Sjukt skönt då Oscar jobbar i helgen så får lite hundsällskap iallafall!

Har tänkt på en sak, är det bara jag som tycker att om en mening slutar med punkt ser den så himla allvarlig och elak ut?? Använder typ alltid utropstecken men då känns det som att jag skriker typ. Dagens fundering...

Likes

Comments

Godmorgon! Är påväg till jobbet nu, stänger idag så börjar rätt sent vilket jag kände är helt okej även fast jag är sjuk då det inte blir lika många promenader! Har åkt både pendeltåg och nu sitter jag på tvärbanan, helt utanför min zon av trygghet... Jag hatar allt som går på räls, åker bara bil eller buss annars men tänkte utmana mig själv lite. Jag ångrar mig vill till min buss..

Nej nu ska jag tydligen av också!!

Likes

Comments


Svettas som fan, vet inte om det är pågrund av febern, magmedicinen (har stressat till mig lite magsår...) att inga fönster kan vara öppna pga Oscars pollenallergi och astma eller min nya adhd-medicin. Kan vara en blandning av allt, en mysig liten blandning!

Jag vet inte vem jag är längre, eller så känner jag mig bara inte som mig själv längre vet faktiskt inte vilket det är. Herregud vet ju ingenting. Tror det är pågrund av den nya adhd-medicinen jag känner såhär, eller Oscar gissade på det jag själv hade inte ens tänkt på det. Blir så irriterad på all medicin, slutade med mina antidepressiva för några månader sen och har mått bra men nu när jag börjat med ny adhd-medicinen så mår jag så dåligt hela tiden, gråter åt allt.. Ska jag behöva börja med nya antidepressiva för att kunna ta min adhd-medicin??

Jag vill vara normal utan medicin... Men tror inte normalt för mig är likadant som normalt för alla andra...

Likes

Comments

Nej vet ni vad, är trött på att ha en blogg där man ska låtsas vara så perfekt och bara visa det fina man gör. Kommer bara skriva av mig när jag känner för det, ibland massor om dagen, ibland inget alls.


Är hemma från jobbet idag med 38.9 i feber och halsmandlar stora som golfbollar. JAG HAR INTE TID MED DET HÄR! Alltid något fel med mig, immunförsvaret flyttade utomlands för längesen.

Ska försöka testa nån sminkning sen ifall jag slutar svettas, just nu känns det bara som att allt skulle rinna av om jag satte dit det å det känns ju onödigt lixom..

Kommer bli mig själv den här gången i bloggen, men ärligt så vet jag inte ens vem jag är än.. Kanske kommer på det snart, eller om nåt år..

Likes

Comments

Jag vill verkligen skriva något, jag har det i huvudet men jag kan inte få ner det i text. Jag vill prata om hur jag mår, få folk att inse att man inte ska skämmas över hur man mår. Men jag skäms fortfarande över hur jag mår, inte lika mycket som förut, men jag skäms.. Det finns så mycket jag har svårt att berätta för folk, saker jag egentligen inte bör skämmas över. Men jag skäms för att jag tror att folk ska tycka illa om mig, för att jag tror att folk ska undvika mig. Det är sjukt, varför har det blivit såhär? Varför ska någon som mår dåligt känna att den måste hålla käften och vara glad för att göra andra nöjda?

Jag har funderat länge på om jag ska publicera det här inlägget, men nu gör jag det. Våga prata.



Jag la upp den här bilden en gång på min gamla blogg, mitt inlägg handlade om att jag hade varit på sjukhuset för att ta blodprov (som jag är livrädd för) och jag var irriterad över att det inte funkade fören tredje försöket. Efter fick jag höra att jag var ute efter uppmärksamhet och jag fick reda på att vuxna människor hade snackat skit om mig pga mina ärr. Vuxna fucking människor?! Det var första gången jag la upp något där man såg mina ärr, jag var så rädd för att göra det men tänkte efter ett tag "jag hade lagt upp bilden om ärren inte fanns där, så varför ska dem stoppa mig?". Kan ju inte direkt säga att reaktionerna lugnade mig på något sätt. Jag vågar än idag inte gå i kortärmat när jag träffar nya människor, och då har jag knappt synliga ärr. Men folk lägger märke till allt, gick i kortärmat några gånger i skolan och hörde hur vissa sa till sina kompisar att jag var så äcklig och bara ville ha uppmärksamhet. Det är inte sant, det var varmt.

När jag slutade gå till skolan tyckte folk att jag var oansvarig och omogen. Det är inte heller sant, jag var sjuk. Något jag faktiskt inte har fattat fören nu. Jag låtsades gå till skolan men egentligen tog jag med mig gympaskor i väskan och gick powerwalk i flera timmar. Jag bara gick, laddade ner massa appar som skulle räkna ut hur mycket kalorier jag brände, trodde alltid på den som visade minst, jag kunde ju inte chansa på att jag hade bränt mer än vad jag kanske hade gjort. Efter ett tag tappade jag orken och kunde inte gå mina promenader längre, jag stannade hemma från skolan, sov, åt och spydde. Gick endast ut för att röka eller för att träffa någon och få lite mer chans att bränna kalorier. Jag tyckte det här var helt normalt, det var inget fel på mig, jag var ju bara för tjock? "Jag kan snart satsa på skolan igen, jag ska bara gå ner 5kg till först" Hur kunde jag tro att det här var normala tankar? Det här har jag faktiskt aldrig berättat för någon, inte ens den personen som stod mig närmast vet om det här och det tar emot att skriva. Men jag måste få ut det, för att kunna bli frisk, för att sluta ljuga för mig själv.

Samtidigt fastnade jag ganska djupt i alkoholen, varje helg drog jag mig ut även fast jag knappt hade ork att vara vaken, bara för att få dricka. Efter ett tag räckte det inte med alkohol och jag började med annat. Det här är något jag inte kommer gå in på mer men kan stolt säga att den 1 november är jag 1 år drogfri! Alkoholen har jag fortfarande lite problem med, jag har lärt mig kontrollera den bättre med mycket hjälp från Oscar, men det finns fortfarande lite småproblem. 

Jag mår så mycket bättre idag, jag träffade rätt person som drog mig upp ur skiten. Det har inte varit lätt, jag har haft mina snedsteg, vissa värre än dem andra. När alla mina vänner fick sommarlov i år var jag tvångsinlagd på psyk, men jag var bara där en väldigt kort tid vilket jag är glad för. Men efter det har det faktiskt nästan bara gått uppåt! Jag mår inte helt bra det säger jag inte, men jag mår bättre och det är jag så sjukt glad över! Men det är så svårt att veta om jag faktiskt mår bra. Mina känslor går upp och ner, mitt mående kan vara på topp och nästa dag kan jag ligga och gråta och bara vilja dö. Men jag är starkare nu, det vet jag. Jag kan klara av ångestattackerna bättre, jag kan vinna över ätstörningen mer och jag kan vinna över de mesta tankarna. Jag är stolt över hur långt jag ändå kommit! 

Likes

Comments