View tracker

Hej! Det är fruktansvärt längesedan jag skrev ett inlägg här på bloggen, vilket är tråkigt. Tänkte försöka vara mer aktiv i fortsättningen. När saker och ting händer oss som vi inte räknat med är vi människor väldigt bra på att älta dessa saker. "Jag borde gjort så istället", "varför är det inte såhär istället?", "Varför just jag?". Det här tankarna förvärrar ofta problemen och gör att det gör ännu ondare. Därför måste man komma till den punkt där man bara ACCEPTERAR läget. Att sluta slåss mot det som inte går att förändra. Det är jobbigt och tufft, jag befinner mig i en sådan situation just nu men den har blivit enklare av att jag accepterar att det är såhär det är. Det innebär inte att man inte får tycka synd om sig själv eller ogilla sin situation. Men istället för att stressa upp sig, tänka negativa tankar kan man göra tvärtom alltså slappna av, andas lugnt och tänka "det är såhär det är". Det är oerhört svårt men med lite övning går det bättre.


Nu tänkte jag göra mig i ordning för gymmet, tro det eller ej men jag har börjat träna och det är inte så värdelöst och tråkigt som jag alltid tyckt att det varit. Dessutom måste jag få bort mina höga halter av kortisol i kroppen ;) Här är en bild på mig och syrrorna från en skolavslutning för längesedan. Att titta på gamla bilder piggar upp mig! Söt var vi iallafall, eller inte HAHA x)

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hej!

Idag fyller jag 21 år, herregud jag blev nyss 18. Nej tiden går alldeles för fort. Min dag har varit bra den har rullat på som vanligt. Vi tänkte fira mig på fredag istället eftersom min bror fyller år då, dessutom jobbade jag nu ikväll. Då är dubbelkalas ett bra alternativ =) Jag har bakat tills dess iallafall, chokladbollar och muffins med vaniljfyllning, ska nog baka imorgon med innan jobbet. Det är så skönt och avslappnande att baka på något sätt. Jag vet inte varför jag känner så, men det är något jag tycker om att göra. Bra terapi med andra ord! Lillkillen var hemma från dagis också självklart stal han en muffins, trots att han redan fått.

Innan jag åkte på jobbet hann jag faktiskt med att laga middag åt familjen det blev ugnsbakad lax med potatis. På laxen hade jag en gräddsås med vitlöksklyftor, vitpeppar, salt och lite limejuice i. Blev supergott! Fick bra respons från familjen vilket gör att jag blir taggad på att laga mera mat. Mat är också något jag tycker om att göra, dock är jag inte så himla duktig. Men jag försöker, vem vet i framtiden kanske jag kommer lägga ut något recept =)


Åh Toni var så söt när han kom hem från skolan, han tyckte synd om mig för att jag inte fått så många presenter så då gav han mig en tjugolapp <3 Det är nog den bästa presenten jag fått faktiskt. Han var noga med att han ville betala presenten själv. Gounge <3

Likes

Comments

View tracker

Hej, alltså jag är dålig på att skriva här måste bli bättre! Jag kan börja med att berätta att jag har fått jobb som personlig assistent hos en liten flicka. Det passar mig perfekt eftersom jag älskar barn. Jobbet är i Sveg så nu i veckan har jag bott hos Anja. I natt var det första gången jag jobbade själv lite nervöst var det men det gick bra. Jag ska jobba två nätter till och sedan är jag ledig i två dagar =) I veckan har det inte hänt så mycket jag har varit i Östersund på en kurs som har med mitt jobb att göra. Oj vad jag gruvade mig för den och själva resan. Sov ingenting på hela natten, grät om vartannat och mådde illa när jag klev upp. Men jag tvingade upp mig själv och så fort jag satte mig i bilen gick det jättebra, dessutom åkte jag med jättetrevliga tjejer. Vilket gjorde att allt blev lättare. Jag önskar verkligen att den här ångesten och oron försvinner så jag kan göra saker utan att må så dåligt innan. Jag är så himla stolt över mig själv, att jag ens tog jobbet det här är ett jättesteg för mig. Och det är värt all smärta, ångest och sömnlösa nätter, det kan bara bli bättre. När jag väl är där går det jättebra och den här tjejen får mig på så bra humör. Ett leende från henne och dagen är gjord <3


Tänkte dela med mig av två bilder från en skotertur Anja och jag gjorde förra helgen:

​Puss på er

Likes

Comments

​Hejsan på er, jag måste bara få dela med mig av en för mig väldigt obekväm händelse. I fredags var jag hos en läkare eftersom jag behöver lugnande. När jag inte kan sova och det påverkar mitt jobb anser jag att det är ett problem. I alla fall började läkaren med att ställa lite basicfrågor om mitt liv. Sedan började han leda in samtalet mot ätstörningar. Men jag förklarade för honom att jag äter väldigt mycket och att jag alltid har sett liten ut. Sedan jag varit 16 år har jag vägt mellan 43-49 kg. Jag väger aldrig mindre eller mer oavsett vad jag stoppar i mig. Han nickade och sa okej. Därefter frågade han om han skulle skicka en remiss till ätstörningsenheten, nej svarade jag. Redan här började jag känna mig kränkt och missförstådd. "Jag vill gärna väga och mäta dig", jag blev helt chockad jag kom ju dit för att berätta om min starka ångest på kvällarna som gör att jag inte kan sova INTE om min vikt. Men jag lät honom mäta och väga mig. När jag stod på vågen tänkte jag "snälla Gud låt det vara mycket", jag har ätit sötsaker hela decembermånad samt tryckt i mig flera mackor mellan måltiderna. Så vågen borde ju visa relativt mycket (mycket för lilla mig). Tyvärr, jag vägde 44 kg och det tyckte han var alldeles för lite till mina 163 cm. "Ditt BMI är alldeles för lågt, du är vacker men du kan bli ännu vackrare om du går upp i vikt". Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga så jag nickade till svars. Jag orkade inte diskutera med honom. "Du måste börja äta kött och potatis, går du upp några kilon kommer det att fylla ut ditt ansikte och din pojkvän kommer att springa efter dig ännu mer. Håller du med mig?" Vad vet du om vad min pojkvän tycker om mitt utseende? Ser mitt ansikte så insjunket ut att man reagerar på det? Men jag sa fortfarande ingenting utan fortsatte att nicka. Min ångest på kvällen berodde på att jag var hungrig enligt doktorn. Och då frågade han mig inte ens vad jag äter på en dag eller om jag äter nära kvällen. "Jag vill träffa dig en gång till så vi kan mäta och väga dig". Jag skakade på huvudet. Aldrig i livet tänkte jag. 


Det första jag tänkte på när jag kom hem var "hmm, hur ska jag äta och träna för att gå upp i vikt på ett hälsosamt sätt?". Men varför ska jag gå upp i vikt? Jag försökte gå upp i vikt när jag var yngre men det fungerade inte. Till slut accepterade jag mig själv. Visst, jag är inte nöjd med min kropp, jag skulle gärna vilja ha tex större armar, men orkar inte träna. Nej vet ni vad jag duger som jag är och jag är alldeles lagom :( Är så trött på allt som har med kroppsideal att göra, alla är byggda på olika sätt och alla ser olika ut! Ni duger oavsett längd, vikt, om ni har kurvor eller inte. En persons kropp är ju inte direkt ett mått på hans/hons personlighet!!!​ Låt er aldrig tryckas ner av vad andra tycker <3 



Likes

Comments

​Alltså, vissa har tolkat mitt tidigare inlägg lite fel. Påståendet att ingen förstår mig, då menar jag absolut ingen. Människor kan inte sätta sig in i en känsla de aldrig har känt. Dock önskar jag att de runt omkring mig ville läsa på lite om ångest och depression. Vissa tror att Maja och Anja är jättedumma mot mig, vilket inte är sant. Det jag skrev igår pekar ut en händelse. Jag bråkar mycket med mina systrar och jag är själv inte Guds bästa barn. Tror det beror på att vi är på så olika nivåer i livet och inte alltid håller med varandra. Trots det har vi väldigt roligt tillsammans och gör mycket ihop. Varför känner jag mig orättvist behandlad då? En sak är i alla fall för det där med medicinen, en annan är att om vi bråkar är det ingen som orkar lyssna på mina känslomässiga förklaringar, jag är nog den i familjen som har starkast känslor och vill lösa allt med att alla förklarar hur man känner. Men alla fungerar ju inte lika. Sedan är det ju klart att när vi precis bråkat orkar man väl inte lyssna på varandra. Jag är egentligen inte så enkel att ha att göra med men det beror på mitt förflutna som har skapat massa onda hjärnspöken som vägrar ge sig av. Psykologen har sagt att jag kanske aldrig blir av med dem utan bara att jag lär mig hantera dem när de väl dyker upp. 


Alla familjer har sina problem och det här betyder inte att jag inte trivs med min familj eller att de inte är snälla eller stöttar mig. För det gör de <3

Likes

Comments

Det här ett väldigt personligt inlägg men jag behöver verkligen få ut mina känslor. I skrivandes stund ligger jag i sängen med en klump i magen och tårar rinnandes för kinderna. Varför förstår ingen mig? Varför kan ingen sätta sig in i min situation och förstå när jag är ledsen, arg, lättirriterad eller nere? Jag vet att det inte riktigt fungerar så, men ändå. Ibland eller ganska ofta delar jag inte min familjs åsikter och värderingar jag är annorlunda. Allt oftare har jag börjat poängterat "småsaker" egentligen som jag bara accepterat förut men inte tycker är okej. Tex om någon väljer olämpliga ord, inte plockar undan efter sig etc. Jag läser ganska mycket och älskar att prata om nya saker jag lärt mig. Men ingen orkar lyssna och de säger att jag är lättlurad som tror på allt, för det jag har läst (vetenskapliga artiklar, samt forskning) är inte sant och det de tror är rätt och riktigt. Jag har blivit dumförklarad några gånger så jag ryter ifrån och säger att de är alldeles för dumma för att förstå. Jag får inte ens förklara mig eftersom de inte orkar lyssna. IALLAFALL när jag poängterar saker (som hör till allmänt hyfs) eller när jag dumförklarar så menar min familj att de inte ska ta åt sig för JANA BLIR KÄNSLOKALL AV SIN MEDICIN. Jag äter inte ens en stark dos, jag skrattar, gråter, känner medlidande etc. Det hade jag inte gjort om jag var helt känslokall? Dessutom blir jag utstött av mina systrar eftersom att jag bara dömer och vänder saker emot dem? Tack för det, kan lägga till också att båda saknar självinsikt och klarar inte av att bli kritiserad för respektive beteende. Jag älskar min familj och alla har brister, men jag känner mig orättvist behandlad. Därför fick det bli ett sånt här inlägg godnatt.

Likes

Comments

Hejsan allihopa!

Alltså jag har varit så dålig på att blogga, jag har inte haft någon ork. Dessutom har jag jobbat väldigt mycket både på hemmet och på dagis. Det är skönt att få jobba lite grann och att känna sig behövd. Jag ska försöka vara duktig nu och söka jobb runt om i Härjedalen. Men det är så svårt får ångest varje gång jag skickar in mitt cv. Därför undviker jag det helst men det fungerar ju inte. Aja, jag får jobba med min självkänsla. Eftersom jag har rätt så taskig självkänsla, det leder till att jag undviker saker jag egentligen vill göra. Jag tror det allra flesta med dålig självkänsla känner igen sig i det påståendet tyvärr.


Äntligen har mina hudvårdsprodukter kommit som jag längtat. Jag använder mig av hudvårdsprodukter från paula's choice och de rekommenderar jag verkligen. Förr hade jag fet hy med inåtväxta finnar i hela pannan och när jag började använda mig av dessa produkter försvann finnarna och den feta hyn. Trots att jag inte använt dessa produkter på ett halvår har finnarna ändå inte kommit tillbaka! Jag beställde mina produkter ifrån skincity. Paula's choice har produkter för alla sorters hudtyper!

Likes

Comments

Hej! Idag har jag jobbat i terapin på hemmet, där bakade jag bland annat. Jag gjorde gräddkola, trodde verkligen inte att den skulle bli god men den blev super! Så jag bakade den när jag kom hem också =) Ja sockerätandet då, det går inte så bra … Jag klarade det en dag och det var i måndags, i tisdags bakade mamma lussebullar och då slank det ner några. Och idag bakade jag som sagt julgodis på jobbet och när jag kom hem. Då kunde jag inte heller hålla mig. Träningen däremot har gått bra. Tränat både igår och idag och det blir flera pass i veckan. Alla muskler gör så ont och jag märker hur otränad jag är. Det får det bli ändring på!

Här är gräddkolan jag gjorde, pappa hjälpte mig att paketera den och här kommer receptet för er som vill prova själva =)


  • 2,5 dl grädde
  • 3 dl socker
  • 1 msk sirap
  • 1 msk smör
  • 1 msk vaniljsocker

Koka grädde och sirap tills det tjocknat. Tillsätt därefter resten av ingredienser och låt koka tills man kan göra "kultestet", klart =)

Ha en fin kväll alla <3

Likes

Comments

Hej allihopa!

Förra veckan gick jag intro på Hedegården, ett äldreboende. Det var väldigt roligt, men också svårt för att det är så mycket att hålla koll på i början. Ett ställe där jag definitivt skulle kunna tänka mig att jobba mer på.

I helgen har Eric varit här, vi har mest tagit det lugnt. Vi har även bakat pepparkakor med småbröderna och Anja. Jag och Anja har bestämt oss för att försöka göra ett pepparkakshus vi får se hur det går.

Idag är det måndag och jag har lovat mig själv att börja träna lite smått och försöka undvika godis så mycket som möjligt. Har därför fixat gymkort denna månad. Åh herregud hur ska det gå, jag är ingen gymmänniska och kan noll. Godis, kakor och glass är något jag äter nästan varje dag. Har ofta problem med magen, inte så konstigt kanske. Ska göra mitt bästa för att minska på sockerintaget men det kommer att bli svårt. Det gäller att jag håller mig själv motiverad. Jag vet vad som händer med min kropp när jag stoppar i mig socker ändå fortsätter jag. Jag måste göra en förändring för min egen skull. 

Denna bild få stå för dagens motivation!

Likes

Comments

Hej kära ni. Tänkte skriva en liten sammanfattning av helgen. Under fredagen och lördagen så ordnade vi med julbelysningen, Maja, Anja, pappa och jag. Resultatet blev bra faktiskt, men man vill ju alltid ha mer. Jag tycker att det är så himla vackert med julbelysning. Vi har gjort det som en liten tradition här hemma och vi köper någonting nytt varje år =) Tyvärr hann vi inte baka pepparkakor nu i helgen, alla var så himla trötta och därför skjuter vi fram pepparkaksbaket till nästa helg. Jag och mamma ska göra egen pepparkaksdeg i år, tidigare har vi köpt från en före detta bagerska. Av den hemmagjorda degen blir pepparkakorna mycket godare. Resten av helgen har jag inte gjort något speciellt bara tagit det lugnt.

Fina Therése hälsade på häromdagen och hade med sig ett armband till mig där det står "Aldrig ensam". Hon läser min blogg och tyckte att jag förtjänade lite extra omtanke. Jag blev jättechockad men samtidigt jätteglad. Det var så himla fint gjort och jag känner mig uppskattad. Tack så mycket Therése <3 Din present har fått mig varm i hjärtat.

Texten är en väldigt bra och det är någonting jag behöver bli påmind om. Vissa dagar känner jag mig mer ensam än andra. Mönstret upprepar sig dock inte lika ofta som förut. Trots att huset är fullt av människor kan jag ändå känna mig ensam, det är konstigt. Men att känna sig ensam är en del av depression. Att inte få välja när man vill vara ensam är förrädiskt. Jag menar vissa dagar då vill jag vara ifred och känner att jag  behöver "egen tid". Att ha den känslan fast man inte vill är aldrig kul. 

Jag har dessutom haft sådan tur. Jag har fått så mycket hjälp från min omgivning, trots att jag inte känt mig förstådd alla gånger. Lärare, vänner, familj och framförallt min pojkvän har hjälpt mig. Utan Eric vet jag inte vart jag hade varit idag, förmodligen i ett MYCKET sämre tillstånd. Han dömer mig aldrig, han hjälper mig få bort skuldkänslor när jag känner mig dålig och värdelös. "Aldrig ensam" vet jag att jag inte är, men ibland kan det kännas så. Jag är så glad och tacksam för alla runt omkring mig! Det känns skönt att ha armbandet som en liten påminnelse svåra dagar <3

Likes

Comments