Känner tacksamhet för allt jag har idag, här och nu!
Tre underbara barn
En härlig hund
Fysisk hälsa
Ett radhus jag trivs fantastiskt bra i
En bil som rullar o tar mig dit jag behöver
Min övriga familj och vänner , få men ack så goda!

Jag har stora problem med min psykiska hälsa just nu , vissa bitar behöver bearbetas o tas igenom , vissa bitar måste jag acceptera att jag får lära mig att leva med.
Pga min psykiska ohälsa har min ekonomi tagit rejäl skada! Att vara ensamstående med hus o barn och bli sjukskriven går inte riktigt ihop!

Men... än sålänge har vi mat på bordet och tak över huvudet och en bil som kör oss, så jag är tacksam och försöker fokusera på de och tar en vecka i taget.
Jag tänker kämpa mig gul o blå för att inte behöva bekanta mig med kronofogden , det är säkert en trevlig instans men jag känner att ett liv utan dom ändå är bättre ;)

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Idag är en dålig dag , kroppen gör ont och vill sova , medans jag vill ut i solen!

Känslorna i mig är blandade , rastlöshet varvat med total tomhet och leendet vill inte infinna sig idag 😔

Så ja.... bläää , känns passande

Men! Min caffemocca är god! ☺️

Likes

Comments

Igår postade jag detta inlägget offentligt på Facebook...
Av två anledningar , för mig själv, för att kunna börja acceptera mig som jag är.... och för "dig" du som också mår dåligt i själen, för att du ska veta att du är inte ensam och att det är ok att öppna sig och att prata om det


Hej 💚
Jag har bestämt mig för att blotta min själ och den jag är, öppet på sociala medier, varför? Jo det är så att det är dags för mig att börja acceptera mig själv som jag är och acceptera att det som har hänt i mitt liv, det är min bakgrund och den kan jag aldrig ändra på, och om jag nån gång ska få ro och kunna leva ett "vanligt" liv så måste jag acceptera min bakgrund och den jag är, NU!

Min kropp har nämligen bestämt sig för att motarbeta mig tills acceptans är påbörjad, min läkare säger att jag måste vinna kriget mot mig själv och min kropp om jag vill överleva... Det vill jag!

Jag skulle påbörja högskolestudier nu i skrivande stund, min kropp lät mig inte.
Min läkare sjukskrev mig på 100% med stressförbud och remitterade mig till psykiatrin för utredning, samtal, behandling osv. Psykiatrin! = jag är galen!?
Nej jag har bara tagit så illa hand om min själ att den nu har sagt upp sig... jag måste nu jobba hårt för att bli hel igen.

Jag vill mycket och det är just min vilja som styrt mig igenom livet och alla svårigheter jag stött på. Jag har tagit mig igenom den ena stormen efter den andra och samtidigt funnits där för alla, utom mig själv. Jag har sjunkit ett par gånger efter tuffa händelser men blundat och kämpat mig upp till ytan och tappert vandrat vidare... Det håller aldrig, jag tog slut nu, strax 39år gammal.

Min ryggsäck är så full, så jag orkar inte bära den mer, jag är verkligen helt slut!
Jag tänker nu packa upp och visa er lite av innehållet, jag vet att en del av er gärna vill blunda för vissa händelser som jag tänker dela med mig av, det är ok om det blir för mycket det är ok om jag blir bortplockad som vän...

JAG måste ändå göra detta för MIG.

Min pappa förgrep sig på mig fram tills jag va ungefär 14 år. Jag växte upp med känslan och verkligheten att det va mitt fel att det va jag som va sjuk och lockade honom till detta.
Mitt tonårsliv blev därefter, promiskuöst och alkoholfyllt.
Jag försökte söka hjälp hos nära, men antingen så blev jag ej trodd eller så fanns ingen styrka att hjälpa mig, vilket återigen gav mig tankarna att ok, det är mig det är fel på.
I mitt tidiga vuxna liv valde jag då vägar med inriktning på vad jag va värd = inget värde alls...
Jag levde i nästan 8år under psykisk och fysisk misshandel och kriminalitet, i ett förhållande som jag då trodde va byggt på kärlek.
Efter att jag tagit mig därifrån repade jag mig lite och bildade familj med min bästa vän, inte ultimat, men mysigt och jag fick lugn o ro, men = fortfarande inte värd kärlek.
Därefter trodde jag att jag hade bearbetat min bakgrund, valet av pojkvänner och dejter borde dock fått mig att förstå att så va det inte.

En dag i januari 2016 ringer polisen och säger
-din pappa sitter häktad hos oss..........
HELA MIN VÄRLD VÄNDES UPP OCH NER OCH UT OCH IN
Det visades sig att jag va inte den enda, långt ifrån!... detta va hans liv, hans betende, "hans sjukdom".....

Det va inte JAG...... Men, om det inte va jag? varför har jag mått så dåligt i hela mitt liv, hade mitt liv kunnat se annorlunda ut? En massa känslor och tankar kom upp till ytan för att ganska snabbt stoppas undan igen så att livet kunde gå vidare.

Tog ett jobb på en skola, för att inte sitta hemma och tänka, jobbade där i tre terminer, bestämde mig för att läsa till bildlärare... och här är vi nu!

Nu orkar inte min kropp kämpa igenom mer... all besvikelse, all brist på kärlek, alla livsval, allt, allt, allt som hänt i snart 39 år gör sig påminnt på en och samma gång, hjärnan skriker -VEM ÄR DU ???!!!

Hjärtat orkar inte, andningen fungerar inte, tarmarna slår bakut, lederna värker...
koncentration och minne är knappt existerande, tårarna sprutar titt som tätt, sover dåligt osv. osv.

Så nu är det dags..... JAG MÅSTE OCH TÄNKER BEARBETA OCH LÄKA NU, och jag tänker göra det utifrån mig och läkarnas rekomendationer. Det spelar ingen roll vad ni tycker och tänker om mig längre, jag är jag och jag är bra som jag är.

MEN JAG STRÄCKER NU UT EN HAND TILL ER SOM VILL TA DEN, VI BEHÖVER ALLA VÄNSKAP OCH KÄRLEK, JAG BEHÖVER LITE EXTRA JUST NU.... FÖR ER SOM VILL SÅ FINNS JAG HÄR FÖR FIKASTUNDER, SAMTAL OM ALLT OCH INGET, MIG KAN NI FRÅGA OM ALLT, PRATA HELLRE MED MIG ÄN OM MIG 😉💚

Likes

Comments