Jag har lovat ett inlägg om Jamies utveckling och tänkte uppdatera er lite då jag inte har skrivit om den på ett tag.
Jamie blev 9 månader den 1:a Januari men kan fortfarande inte sitta.
Detta är något jag har stirrat mig blind på..
Det är en sådan jäkla stor milstolpe för Jamie och för oss som familj. En milstolpe som skulle underlätta så mycket för alla oss i vardagen, allt ifrån lek till bad eller att bara få känna sig delaktig på ett annat vis än vad han kanske gör nu. Jag vet att det kommer när hans kropp är redo men jag ser ju att han vill och det är så jobbigt att se att ens barn vill mer än vad hans kropp klarar av.
Att jag har stirrat mig blind på detta har gjort att jag inte tänkt på de saker han har utvecklats inom, förrän här om dagen när jag faktiskt satte mig ner och tänkte efter.
Han kan sitta i sin barnmatstol och gåstol utan att numera ha en filt som stöd framför sig, han kan stå betydligt mycket längre när man håller i honom (till och med stått själv i några få sekunder). Han "pratar" ännu mer än vad han gjort förr och han har även börjat intresserat sig mer att föra saker till munnen själv, även vid matsituationer.
Jag känner mig så dum som mamma som stirrar mig blind på en sak när han utvecklas så mycket inom andra saker, samtidigt som jag gör det för hans skull. Det är för hans egen skull jag önskar att han får sitta snart.
På tisdag ska vi träffa sjukgymnasten och kolla hans höfter och se om det behövs remiss till ortoped. Vi håller tummar och tår för hans bästa🤞
Alla hans framsteg , små som stora gör oss så stolta som föräldrar och framöver ska jag försöka att lägga fokus på andra saker i hans utveckling och inte bara sittningen. Vem vet det kanske kommer när vi minst anar det!
Ha det bra så länge, så hörs vi!
Kram

Två bilder från i julas när han försökte sitta lite själv ❤

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments