Rubriken låter allvarligare än vad det var, men det kändes lite så. Där och då i alla fall.

Med toppen syftar jag på min helg. Den va precis sådär göttig som jag vill att min helg ska vara. Fylld med roligheter men också så pass oplanerad att jag kan äta långfrukost med gott samvete och ta dagen som den kommer. Lördagen började som vanligt med yoga. Den här gången körde vi yin-yoga och instruktören var så omhändertagande som jag vill att hen ska vara. Pratade vänligt, hade massa oljor och doftdukar som hon gav oss och hjälpte till att komma i position och sinnesstämning. Hon pendlade även mellan att kalla mig ´baby girl´ och ´mama´, så mysigt haha.

Sedan följde en dag av hemmahäng, lite plugg och en löprunda. Till kvällen hade vi bokat bord på favvostället Chilitos. Allt med det stället klaffar. Maten, drinkarna, atmosfären, personalen och musiken. Jag och Nina delade på Beef Taco och Chicken Nacho samt en Beergarita. Japp, en gigantisk Margarita med en corona i. Låter märkligt men är så god!

Efter middagen åkte vi hem och fortsatte festligheterna innan vi gick till en fest som anordnades här på campus. Vi hade verkligen en jätterolig kväll och jag inser hur kul vi alltid har tillsammans. Vi är väldigt olika var och en men skrattar gör vi mest hela tiden.

På söndagen vaknade vi och mådde som vi förtjänade. Utan några större planer än att kurera mig och kolla på film inledde jag dagen med en sömnig frukost, för att två timmar senare befinna mig på en fet båt på väg till Maiden Cay. Det var ett par jamaicanska vänner som bjöd med oss. Tre av oss nappade direkt och det ångrar jag inte en sekund. Vi hängde på båten, i vattnet och på ön. På kvällen åkte vi till en vän av våra vänner för att äta kinamat och spela biljard. Denna människan bodde ensam i ett stort hus med vakter och personal. Vi hälsades välkomna av någon form av hushållerska som genom de stora dubbeldörrarna ledde oss upp för marmortrappan in i ett vardagsrum.

Helvetet började sedan på måndagen. Vaknade på morgonen och kände i hela kroppen att detta kommer inte bli en bra dag. Ni vet när varenda cell bara vrider sig och skriker NEJ. Vädret var grått och deppigt, jag hade ont i mage och rygg och jag skulle starta veckan med den elakaste läraren jag någonsin haft. Direkt när jag vaknade var det avgjort att jag inte kunde gå på lektionen. Hittade på en ursäkt och sa att jag skulle gå på den andra istället som hålls av en annan lärare. Men eftersom beteendet att skippa saker inte är min grej kändes det ändå inte bättre. Min mobil valde sedan att sluta fungera och min dator tog rygg på det. Tårarna kom inte, men jag kände att de gjorde sig redo på att få presentera sig för mina kinder.

Jag och Nina bestämde oss för att åka tillbaka till flygfältet för att försöka hämta ut ett paket från Nelly som vi beställde i september...resan tar dryga en och en halv timma med buss och byten, en sträcka på knappa 20 min med bil. Och väl där gick allt fel. Två timmar senare åkte vi hem, utan paketet och på gränsen till ett utbrott. Tyvärr är människorna här lika ohjälpsamma på jobbet som de är hjälpsamma utanför jobbet. Logiken där är helknäpp men tyvärr sann. Vi behövde ha ett taxeringsnummer eller en miljon intyg för att hämta ut det. Hade vi vetat att det var en sådan lång och dyr process för att beställa lite småsaker hade vi aldrig ens funderat på saken.

För att krydda den fantastiska dagen ännu mer blev hemresan den värsta här hittills. Över två timmar tog det. Vi väntade i spöregn, blev nekade i taxibilar och spenderade över en timma stående på en fullsmockad buss. Hungriga, blöta, trötta. Trippen som skulle vara snabb och smidig och resultera i ett uthämtat paket tog istället en hel dag, orsakade att jag missade ännu en lektion och även bion ett gäng skulle gå på på kvällen. Och paketet var ännu kvar på flygfältet.

När vi var hemma igen brast vi ut i skratt. Jag och Nina skrattade tills vi nästan grät. Där och då det fanns inget annat att göra. Egentligen är det ju bara skitsaker som fyllde dagen. Saker som inte spelar någon roll i ett orättvist liv, i den ganska hemska värld vi lever i idag. Men ibland hjälps det inte och då måste det vara okej att bryta ihop för teknikstrul, ryggont, horisontellt regn och tullavgifter. 

Idag torsdag känner jag mig starkare och gladare. Ryggen är värre men i övrigt mår jag bra. Jag äter mammas müsli från paketet som jag ÄNTLIGEN har hämtat ut. Jag bläddrar i en tidning och dricker mitt kaffe. Solen skiner och det är fem (!) veckor kvar till jag åker hem vilket ger mig blandade känslor. Men jag mår bra.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Fredag och jag äter min sedvanliga frukost på min sedvanliga plats (sängen) efter min sedvanliga morgonträning. Det har inte hänt så mycket spännande den senaste tiden. eller varje dag är ju på sätt och vis spännande. Har liksom fortfarande inte vant mig. Men det är inte tillräckligt spännande eller intressant för att platsa här tror jag. Men för att ändå uppdatera er om mitt liv så kan jag berätta följande om mina senaste och kommande dagar:

I förrgår lagade vi egna köttbullar med potatismos och gräddsås - SUCCÉ
Jag har känt mig småsjuk i några dagar nu, det sitter främst i bihålorna men bryter aldrig riktigt ut
Nu har det sista schemat för våra finals släppt och jag kommer missa en tenta --> underkänd i kursen haha
Paketet hemifrån har fortfarande inte kommit så idag ska jag gå dit och make their life a living hell. typ
Nästa helg ska vi tillbaka till Ocho Rios och upptäcka lite mer samt bo över en natt. Nedan är filmen från när vi gjorde en dagstripp dit för några veckor sedan.

Ha en fin fredag, kram!

Likes

Comments

Har tänkt mycket på det här med ljud det senaste. Hur de till en början var främmande och lite jobbiga men nu är vardagliga och faktiskt lite trevliga. Många av de ljud jag hör kommer jag för alltid förknippa med min tid här. På samma sätt som jag förknippar andra ljud med andra platser och händelser hemma.

De första veckorna här vaknade jag alltid 3:30. Delvis av jetlagen såklart, men även av tupparna. Japp. V.A.R.J.E. morgon (betraktar egentligen 3:30 som natt men) sätter de igång. Ofta med tiotalet hundar som backup singers. Så här långt in i terminen vaknar jag inte längre av det, men det klaffar ganska bra tidsmässigt för när min kropp brukar villa gå på toa vilket gör att jag fortfarande hör dem var och varannan dag.

Vid 6:30 är jag ofta redan vaken, men kanske ligger kvar och mornar mig om jag inte gått upp för att träna. Då ljuder ofta tutor, applåder och hejarop. Det kommer från Mona Bowl, sportcentret som ligger nära mitt hall. Eftersom det är så varmt här spelas diverse sporter tidigt på morgonen. Oavsett om det är match eller träning så låter det som att det är en OS-final.

Ovan ses en del av Mona Bowl. Några tennisplaner, en fotbollsplan, en grästäckt friidrottsarena och volleybollhallen. Utöver detta har vi en pool, mer fotbollsplaner, basketplaner samt Usain Bolt track. En arena i bättre skick dit även landslaget kommer och tränar ibland. Häromveckan såg jag Mr Bolt himself där. Var lite sugen på att gå fram och fråga om han kom ihåg mig men eftersom vi smsat två dagar tidigare var jag alldeles för blyg hehe.

Vid sjutiden börjar de arbeta utanför mitt fönster och runtom på området. Det klipps gräs, krattas och dras kärror. Vid samma tid börjar även campusbussarna att rulla. Och som jag sagt förut älskar de att använda sina biltutor här. Till allt. Och busstutorna har ett speciellt ljud, ett ljud som hörs ca var 45e sekund.

Biltutorna ligger sedan som ett soundtrack av dagen, liksom alla billarm. Dessa –svordom- billarm!! För det första går larmen stup i kvarten. Verkar räcka med att du nyser för nära en bil så är orkestern igång. En soppa av alla möjliga ljud som aldrig verkar ta slut. Detsamma varje gång det åskar, vilket det gör ofta pga värmen. Så håller det på…

…tills klockan närmar sig kväll. Då tar ljudet av steel pan över. Steel Pan kommer ursprungligen från Trinidad och Tobago men är stort här också. Det liknar ett trumset av stora kastruller skulle jag vilja påstå. Från fyra på eftermiddagen till elva på kvällen tränar de på sina Steel Pans borta på Students Union. När nybörjarna övar vill jag helst trycka på mute och be dem gå hem. När de mer skillade tar vid är det dock härligt. Så jäkla duktiga! Jag tror ni alla har hört ljudet av Steel Pan någon gång utan att veta om det. det har verkligen blivit ett ljud som jag för alltid kommer att förknippa med Jamaica. Och nu tycker jag mig höra det i var och varannan låt som spelas. Bland annat kan ni höra det i början av 50 Cents låt P.I.M.P .

Här är en cover som tydligt visar instrumentet och dess ljud. Några utbytesstudenter började i Steel Pan klubben och det verkar så coolt!

Som avslutande fun fact på ämnet har jag och mina vänner här observerat en spännande sak. De flesta jamaicaner pratar så himla tyst, som mumlande viskningar. Tillslut blir det pinsamt när man för tredje gången säger ”va?” om man nickar och låtsas att man hörde. Men i övrigt låter de något otroligt. Liksom allt de gör och tar sig för låter så mycket. De sjunger och skrattar högt, lagar mat så halva köket faller, spelar hög musik och möblerar om mitt i natten. Visst är det märkligt, hur man kan prata så tyst men höras så mycket

Typiskt morgondis från en joggingrunda. ÄLSKAR DET.

Likes

Comments

Min helg har varit så himla skön! Har av okänd anledning känt mig lite nere i några dagar så att äta gott, umgås och ligga på en lugn ö mitt ute i havet TVÅ dagar i rad har passat utmärkt!

Vi skulle åkt till Lime Cay i fredags, men på grund av ostadigt väder sköt vi upp det. Istället gick vi till marknaden i brutalt spöregn och blev mer blöt än jag någonsin blivit av regn förut. Precis som om jag ställt mig i duschen, med kläder och allt. Regnperioden börjar dock äntligen lida mot sitt slut. Det är så svårt att planera och göra saker när man hela tiden måste vara beredd på skyfall. Vi har även insett att Kingston och framförallt campus, som ligger som i en gryta mellan bergen, är mest utsatt. När några av oss sedan på lördagen låg och stekte i strålande sol på lördagen, ca två kilometer ut i havet, satt övriga och pluggade på ett störtregnande campus.

Avundsjukan spred sig och vi åkte tillbaka till ön på söndagen igen, men då ett större gäng. Innan vi hoppade på båten som tar oss från Port Royal till Lime Cay lade vi en beställning på überpopulära Gloria´s Seafood. Det tar tydligen evigheter att få mat där annars så planeringsgurun Moa ordnade så att vi senare kunde sätta oss vid ett i princip dukat bord.

Och ja, maten var gudomlig! Jag åt ångad fisk som dansade på tungan. Smakade även på vitlöksräkorna som höll samma klass och vad jag förstod så var hummerätarna lika nöjda. Jag kan dock inte bestämma mig för om jag gillade stället som sådant, bortsett från maten alltså. Å ena sidan är jag en person som vill att allt ska klaffa, mat, inredning, atmosfär, omgivning, musik, personal ja till och med bordshöjden för att en middag ska kännas lyckad. Å andra sidan ligger det inte riktigt för Jamaica och framförallt inte den hos den historiska Port Royal.

Det fanns en fin stor balkong med utsikt över hamnen som ett utvalt klientel fick sitta på. Annars satt majoriteten av besökarna på asfalten nedanför, på vita plastmöbler under ett partytält som räddade oss från små regnskvättar. Vår kypare verkade tycka vi var jobbiga västerlänningar med krav (t.ex. frågar om vi kan beställa dryck, om det finns bestick och vad det är på tallriken som bara dimper ner i mitten på bordet) han rullade med ögonen och suckade djupt för varje fråga vi hade. I Sverige hade jag lidit igenom hela middagen, nu njöt jag för det mesta. När det är så autentiskt så uppskattar jag det på ett annat sätt.

Utöver strandhäng och frosseri i mat kollade vi film och spenderade en trevlig kväll på Oak Bar, en cocktailbar i New Kingston, min favoritdel av staden.

Himlen var hotfull men vacker. Skönt med en lite molnig dag efter den stekande lördagssolen. Det är ändå runt 31 grader utan att solen är framme...

Samhället Port Royal är fullt av varma fina människor som hjälps åt, oavsett ålder och blodsband.

Fick lite ont i hjärtat när vi kom in till hamnen igen en utav dagarna. Här i strandkanten, bland skräp och bensin, snorklade sju glada killar omkring. De såg ut att ha jätteroligt, men ändå...

Det här tjänar som restaurang, frisör, busshållsplats, kiosk och bostad för många av Port Royals invånare.

En väldigt bra helg helt enkelt!

Likes

Comments

Onsdag och jag har massor att göra. Utöver mycket plugg ska jag gå och betala min hyra, handla, träna och kolla om mitt paket från Sverige äntligen har kommit. Jag vill så så så himla gärna ha det nu. Har gått säkert mer än fyra veckor sedan det skickades...Hoppas!

Jag tror inte jag postat denna videon från Portland. Det var en utflykt vi gjorde för ganska många veckor sedan men har helt glömt bort att jag hade denna. Är inte så nöjd över den men orkar samtidigt inte göra om den så de får duga!

Igår filmade jag min tisdag, tänkte att det kanske kunde vara kul att se hur en vanlig dag kan se ut här borta för mig. Lär väl ta x antal veckor innan jag laddar upp den men det kommer!

Likes

Comments