Vi ger oss av med fiskespöna i hand och dragväskor på ryggen, idag ska det fiskas abborre från båt. Så fort vi kommer utanför dörren börjar det efter en stunds uppehåll vräka ner regn. "Ja man har ju turkepsen på" säger Alex, min fiskekompanjon för dagen. Och visst har vi våra turkepsar på, i dessa har vi både fått mycket fisk och fällt mycket vilt. Stigen till sjön är ca 2 km lång och går mestadels igenom bokskog. När vi kommer fram till sjön har både vind och regn lugnat sig. Vi hoppar i båten och ror ut, och den klassiska frågan, vart ska vi börja? Vi ror ut till den djupare näckrosfria delen av sjön och slänger försiktigt i ankaret.

Det börjar bra..

Jag får hugg på första kastet och fisk på tredje. En liten abborre på ca 100 gram. Trots storleken väldigt kul med tanke på att jag kör med lightspö. Det tar inte många kast innan jag får en till i samma viktklass. Alex har ett styvare spö, och när han säger att han har fisk och jag ser ur spöet böjer sig vet jag att det är en fin firre, och det är det. En fin abborre på 560g!

Vi knäpper några bilder, väger och mäter innan vi släpper tillbaka den i sjön igen.

Hungriga..

Efter en stund på sjön med mycket fisk och hugg börjar vi bli hungriga. Ingen av oss har ätit sen 11 och klockan börjar närma sig 19. Vi bestämmer oss för att samla på oss ett gäng abborrar i en back och om det är lönt, grilla dem och äta. Majoriteten av fiskarna ligger på ca 50-150g så inte så lönt att äta, men om vi får ihop ett gäng kan det bli middag av det!

Vi ror in i en vik jag vet är bra. Ända problemet är att det är så grunt att näckrosorna nästan tagit över all vattenyta redan, dock går det att hitta små vägar mellan växterna. Jag kastar några kast och efter 20 minuter har jag fått ihop 6 mindre abborrar. Alex har det tuffare, han fastnar gång på gång med sin spinnare men lyckas få en och annan. Jag har det lättare iom mitt korta lätta spö.

Efter en stund i viken bestämmer jag mig för att kasta in mot kanten, i jakt på ännu mer småabborre. Första kastet och jag känner ett litet hugg, växlar ner tempot något och pang den sitter! Mitt lightspö böjer sig ordentligt och rullen börjar tjuta lite smått, men det korrigeras snabbt till. En relativt fin abborre landas efter någon minuts fight.

Den vägs in på 420g och mäts till 33 cm. Ingen jätte, men mat är det och en fin abborre för denna sjö. Mig veterligen ligger sjörekordet på ca 1,8 kg och en abborre av den kalibern hade varit något extra att få på kroken…

Vi släpper i alla småabborrar igen som vi haft i backen och ror iland på en liten Ö. På ön hittar vi gammalt hönsnät, perfekt som grillgaller! Vi gör upp en liten brasa och samlar ved i form av gamla plankor. Under tiden Alex pular med elden rensar jag fisken.
Efter en stunds eldande har vi en fin glöd och firren slängs på vårt fina galler. Jag ställer mig och fiskar lite under tiden Alex fixar med brasan och grillar fisken.

När abborren är färdiggrillad har jag fått ytterligare 5 abborrar. Vi har varken salt eller peppar med oss men vi är vrålhungriga och abborren smakar underbart. Den är lagom grillad, benen lossnar lätt och köttet trillar av skinnet. Vi sitter och äter och pratar ett tag innan vi börjar ta oss hemåt. Vi släcker elden, ror iland och börjar gå och slänger en blick över sjön. ”Fy vad synd att vi inte kan stanna här ett tag till.. Bara kolla så inbjudande sjön är!” säger jag till Alex och han instämmer. Det är en fantastisk syn, disen reser sig från den spegelblanka sjön, solen tittar fram i väst innan han ska tacka för sig för idag. Änderna kvackar på sjön, småfåglarna sjunger och till och med fiskmåsarnas skrik skänker en viss ro i kroppen, och vi ger oss av hem. Kan man göra annat än att älska livet i det vilda?

Likes

Comments