ibland glömmer jag bort mig själv.
glömmer bort vem jag är.
försöker hårt greppa tag i det förflutna.

" jag orkar fan inte längre. alla jävla människor. ni behöver inte vara min vän. jag ska inte inkräkta på era liv. förlåt att jag finns, andas eran luft. besudlar världen.
jag är trött på att känna mig utanför. för att jag ÄR utanför. nu har jag  accepterat det faktum. jag passar inte in.
jag är en ogemytlig knöl i din sko."

såhär går tankegången i mitt huvud.

Likes

Comments

Jag håller på att tappa förståndet. Varför? För att jag är rädd. Rädd att bli sårad, rädd att det mitt i allt skiter sig. Hur ska mitt förhållande fungera, då ingen annans håller heller?

Men sätt dig, och tänk en minut.

Mina föräldrar skilde sig för ca. 5 år sedan, efter 30 år tillsammans.

En vän, fick höra efter 3 år i ett lyckligt förhållande (trodde hon), att han varit otrogen med x-antal kvinnor, under två av dom åren.

Folk man trodde var menade för varandra skiljer sig, gör slut, går skilda vägar.

Förhållanden är nog det svåraste som finns. Jag mår illa bara av att tänka på det. Mitt hjärta mår illa..


Likes

Comments