Var lite rastlös i eftermiddags, behövde göra något med händerna och började gå igenom en låda i mitt rum med en massa olika saker i. I lådan har jag lagt två skrivhäften som jag fyllt med tankar och rapporter om mina dagar. Som en dagbok, ungefär. Jag såg i det äldsta skrivhäftet att jag började med skrivandet 2012 och skrivit då och då fram till 2014-15. Intressant att läsa vad jag tänkt på då, hur jag mådde.

Jag hade det tufft redan då, 2012, med skoltrötthet och känslan av att vara olycklig. Jag glömmer nästan av det, hur jag mådde då. Kommer ihåg att jag gick rätt så ofta hem innan skoldagen var slut för att jag inte orkade. Och jag vet att jag var riktigt olycklig en viss period där. Jag kände mig nog egentligen fast, som om jag aldrig skulle komma någonvart.

Det andra skrivhäftet är mer från gymnasietiden. När jag läste igenom det insåg jag hur besatt jag var av att skaffa pojkvän, i alla fall i 1:an och 2:an. Det kändes då som att livet inte var riktigt bra förrän jag fick en pojkvän, vilket jag inte alls kan relatera till nu. Det var många sidor som handlade om just detta, längtan efter en pojkvän. Och killar i allmänhet. Tills jag till sist fick kontakt med P och jag fick känna på hur det kan kännas, även fast det bara var över sommaren. Efter det har jag inte känt en sådan stark längtan efter att ha pojkvän. Det har gått i perioder då jag kan känna att fan vad mysigt det hade varit att ha någon att hålla om och vara nära, men det tar inte upp så mycket av min tid längre, inte alls. Efter tinder och ett par dejter hade jag fått nog, haha. Senaste dejten, som var i vintras, träffades en kille och jag för andra gången och jag tyckte om honom. Han var söt och jag kände det gick så mycket bättre på andra dejten än den första. Jag våga vara mig själv mer. Men när han skrev till mig kände jag bara att jag inte orkade. Det var inte kul längre. Jag hade dessutom inget jobb, försökte ta körkort och ta mig ur den där deppigheten som kommer över mig på vintern. Det kändes bara inte bra, så jag bröt det. Det tog på något sätt mycket energi och så ska det inte vara.
Raderade min profil permanent och tog bort appen från mobilen och det var så skönt. Men jag är glad att jag skaffade tinder och fick uppleva det.

En annan sak som jag skrev om i det andra skrivhäftet är om min ångest. Den var som värst i 2:an med det där jävla illamåendet. Fick i uppgift av kuratorn att skriva kortfattat om hur min dag har varit i några veckor. Läste igenom det och det gick verkligen upp och ner. En sak som var konstant var illamåendet, på morgonen men speciellt på kvällen. Jag kommer inte ihåg så jätteväl hur det kändes på morgnarna men jag vet att det var värst på kvällen. Det var inte något spy-illamående utan det var en klump i halsen, ett annat illamående. Jag hade detta varje dag i minst två månader. Kommer ihåg hur jag ibland fick gå ut på kvällen mitt i vinterm, stå utanför huset för att andas in frisk luft. För det kändes obehagligt att andas in luften i huset. Den kalla luften fick klumpen i halsen att kännas mindre.

Jag mår så mycket bättre nu. Fastän ångesten säkert alltid kommer vara med mig genom livet så har jag lärt mig hur jag ska hantera den, för det mesta. Det har varit tidiga morgnar på bussen till jobbet nu i våras som jag helt plötsligt fått panikångest. Det är inte kul att få på en buss. Men jag vet att om jag bara fokuserar på min andning så blir det bättre. Jag får inte längre panik när jag får panik.

Att läsa igenom dessa skrivhäften har fått mig att inse vilka framsteg jag gjort på dessa år och hur stolt jag är över mig själv. Jag är glad och tacksam över att allt stöd jag fått av mina vänner, mamma och lillasyster, och kuratorn i gymnasiet. Oavsett hur jävligt livet känns, så kommer saker och ting bli bättre, hur klyschigt det än låter.

Kram!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Sommaaaar, äntligen. Det är jätteskönt med det varmare vädret och solen, men jag saknar den där känslan av att det är sommarlov. Alla andra somrar innan studenten visste man att man skulle komma tillbaka till skolan efter lovet, vilket gjorde det så skönt att vara ledig i vad som kändes en evighet. Brukade alltid bli rastlös de sista veckorna, ville och ville inte att skolan skulle börja igen.

Efter studenten var det bara så skönt att vara klar med skolan, veta att jag inte skulle komma tillbaka till hösten. Men det kändes inte som ett sommarlov, för det var det egentligen inte. Jag jobbade fyra dagar i veckan med ett väldigt krävande men då roligt jobb.

Nu har jag inte pluggat på ett år (om man inte räknar teori), och jag har jobbat i höstas, plus skaffat nytt jobb sedan i vintras. Så nu ska jag fortsätta jobba hela sommaren som jag gjort hela våren. Men det är väl så det blir när man växer upp och blir mer vuxen. Ska verkligen njuta de dagar jag är ledig, plus veckan utomlands.

Jobbet är väldigt fysiskt, mycket lyftande och gående när man fyller på med varor osv, vilket jag älskar. Jag känner verkligen att det är bra för min kropp. Fastän det är pass med tidiga morgnar som slutar i mitten av eftermiddagen så kan jag ibland känna mig rätt så pigg efter ett pass. Men det finns vissa dagar då jag somnar på bussen hem också. Men det är alltid lika skönt att känna att man arbetat efter ett pass. Som en kollega sa härom veckan: "det bästa med att jobba är att sluta", och det är precis så jag känner. Det bästa är när man stämplar ut, går upp till omklädningsrummet och byter om och sedan går hem. Helt underbart. Detta är också ett jobb som man inte tar med sig hem. Man gör allt när man arbetar, bakar, plockar upp varor osv, och när man slutar lämnar man allting där.

Fick ångest igår kväll eftersom jag skulle jobba idag. Jag gick även upp kl.5 så det kändes sådär att gå och lägga sig och veta att det var en tidig morgon. Men det är bara att bita ihop. Det är i alla fall ljust ute vid den tiden nu så det underlättar lite.
Försöker peppa upp mig själv, tänka på att det är sommar, jag tjänar pengar, det är 3-4 dagar i veckan jag jobbar, plus om ett par veckor är det resa på gång.
För livet är rätt bra ändå, väldigt bra faktiskt. Det är bara jag som tänker för mycket och oroar mig i onödan.

På tal om pepp; jag har hur många spellistor som helst på Spotify, och alla är för olika tillfällen och ger olika känslor. Vissa är med mer lugna låtar som kan vara härliga att lyssna på när jag är trött eller inte känner för så mycket, andra är mer EDM och dans som jag kan lyssna på när jag är riktigt glad. Vissa listor är blandade, där jag lägger till nya låtar jag hittar. Gör alltid en ny lista när jag känner att det behövs i mitt liv. Vet inte riktigt hur jag ska förklara. Som idag, till exempel, kände jag att det var dags för en ny spellista. Den jag gjort senast har jag lyssnat på så mycket att jag tröttnat och hoppar över var och varannan låt. Så nu har jag gjort en lista med båda nya och lite äldre låtar som gör mig glad och peppad. Låtar som jag aldrig tröttnar på. Låtar som jag kan sätta på och sjunga med och bli glad av.
Älskar att utforska nya artister och låtar på Spotify.

Kram!

Lite bilder från de senaste veckorna (sommaaar)

Likes

Comments

Redan fyra månader in på året och äntligen VÅR! Har dock inte varit så mycket vårväder de senaste dagarna men det kommer.

Jag sökte ju in till Ungdomsjouren Tigerlilja, som volontär. Det har jag skrivit om innan. Jag hade ju lite tankar och bekymmer över middagen med några av tjejerna från ungdomsjouren men det skulle jag inte ha haft. Det var trevligt, och jag sa inte så mycket, men det gjorde inget. Någon vecka senare var vi på Sanna Brådings föreställning och den var så bra. Hon var så bra! Så starkt och bra gjort av henne. Vi var 6 tjejer som gick och 3 av oss stannade kvar efteråt och köpte hennes bok, kramade om henne och pratade lite med henne. De här människorna som är med i ungdomsjouren är så trevliga och mysiga. Jag är så glad att jag gick med.

Det var meningen att ett gäng av oss skulle till Stockholm på en grundkurs för ungdomsjourer, tjejjourer och kvinnojourer som hålls av Unizon. Jag var nervös men också så himla förväntansfull. Jag hade packat klart och burit upp min väska till hallen och var redo att åka då min mobil ringde. Det var en av kvinnorna i ungdomsjouren, en av de två som jobbar på heltid med jouren. Hon berättade att allt hade blivit inställt och undrade om jag visste vad som hänt. De hade tydligen skrivit om det i fb-gruppen men jag hade varit upptagen med packandet så jag hade inte kollat. Hon fortsatte berätta om den hemska attacken i Stockholm och jag rös över hela kroppen genom resten av samtalet. Tåget till Stockholm hade blivit inställt, precis som kursen. När samtalet var slut berättade jag för mamma, hon visste heller inte att det hänt. Att sedan ha det, den hemska attacken, hängandes i luften efter samtalet. Det var en konstig känsla. Jag var egentligen inte förvånad, det har hänt sådana attacker runt omkring oss ett bra tag nu, men denna gången var det i Stockholm, bara några timmar ifrån oss. Så hemskt. Men allt stöd och all kärlek från alla håll och kanter, särskilt i Stockholm, har fått mig att bli varm i hjärtat.

I samma veva som jag gick med i ungdomsjouren sökte jobb på Willys, var på anställningsintervju och några dagar senare började jag jobba där. Det var så mycket nytt att jag kände mig mosig i huvudet och jag tyckte att det var jobbigt att jag inte visste vad just den skinkan skulle ligga eller var den osten var någonstans. Jag har höga krav på mig själv, kunde inte riktigt acceptera att jag var ny och att det var okej. Men nu en månad senare har jag äntligen blivit mer van vid butiken och vet kanske inte var alla varor håller hus men jag vet ungefär. Det mesta i köttet vet jag eftersom jag har varit på den avdelningen mest.

Nu har jag börjat vara färsk jour på eftermiddagen till kvällen, vilket menas med att jag håller koll på brödet, frukten, kött & chark och mejeri, när personalen på de avdelningarna går hem. Ett sånt pass är från 12-18 eller 14-18. Det varierar. Jag tycker det är roligast att jobba från 7 till ca 13-14. Visst, jag får gå upp vid 5 men jag tycker att det är mysigt att vara i butiken innan den öppnat. Dessutom är man där med alla andra kollegor så det är trevligt. Då är det mer rörelse. I några veckor efter jag börjat jobba på Willys tyckte jag att det var jobbigt, eftersom det var mycket nytt och mycket jag inte kunde och visste. Nu, en månad senare, tycker jag att det är roligt och jag har äntligen kommit in i det mer. Det är skönt att komma hem efter ett pass och känna att man arbetat på bra. Dessutom tycker jag om mina kollegor mycket. Ska börja lära mig kassa nästa vecka. Lite pirrigt.
Jobbade 13-19 i fredags och eftersom det var långfredag gick bussarna inte som vanligt. Gick då från Willys ner till stationen på ca 15 minuter. Efter en dag med mycket gående och lyftande och människor runt omkring så var det skönt med en liten promenad. Solen höll på att gå ner och det var inte mycket folk ute alls. Det var så stilla och så skönt. En riktigt vacker kväll. Bilderna är tagna just den kvällen.

Kram!

Likes

Comments

Jag har aldrig varit en utåtriktad eller speciellt pratglad person. När jag var liten var jag blyg och tyst. I alla de tretton år jag gått i skolan har jag fått höra på utvecklingssamtalen att jag är för tyst, att jag borde ta mer plats och räcka upp handen mer. Det har varit mål som vi satte upp på ett antal utvecklingssamtal, att jag skulle räcka upp handen mer. Men det var inte direkt så att jag gjorde det. Jag har alltid varit nöjd med att sitta tyst och lyssna istället. Det finns alltid någon eller några i varje klass som älskar att synas och höras. Det har aldrig riktigt stört mig. Jag menar, det har aldrig känts som att de fått uppmärksamhet som jag vill ha. Jag är inte en sådan person som behöver stå i centrum, jag vill inte stå i centrum. Jag tycker om att lyssna och observera, särskilt i ett klassrum.

Jag kan prata mycket när jag är hemma och med mina vänner. När jag umgås med människor jag inte känner så bra är det inte lika lätt att bara prata på. Men det är egentligen samma sak där som i klassrummet, jag lyssnar gärna och har jag något som jag vill flika in med så gör jag det. Jag är egentligen inte rädd för att tala, eller säga vad jag tycker, men det är inte alltid så att jag har ett behov av att vara den som pratar mycket och hela tiden. Jag har ibland ett behov av att prata när jag varit ensam hemma en dag. När lillasyster och mamma kommer hem vill jag ibland bara prata och prata fastän jag kanske inte har något speciellt att säga.

På onsdag ska jag på middag med ett gäng tjejer som jag inte känner. Några av dem träffade jag för några veckor sedan och de var jättetrevliga. De andra är säkert också det. Gruppen som ska äta middag är en ungdomsjoursgrupp, som jag nyss gick med i. Det är något jag velat göra ett bra tag nu, bli volontär och bidra med hjälp till ungdomar.
Jag vill kunna prata på denna middagen och vara med i konversationerna. Och jag peppar mig själv och blir nästan lite taggad och känner att jag kommer fixa detta. Jag kan ju alltid använda fake it till you make it, och låtsas som att jag inte känner mig obekväm med att prata. Eller så flikar jag in med lite saker då och då. No pressure ju. Det kommer gå bra.

Jag har kommit så långt med allt talande. Haft så många olika redovisningar i skolan, gymnasiet. Den där stora redovisningen i teatern för tre teknikklasser, ettor, första året. Sommarjobbet den sommaren på ett B&B. Jobbet på restaurangen på Universeum i somras och höstas.

Det jobbet på Universeum var verkligen ett långt steg från min comfort zone. Jag är så jävla stolt över mig själv att jag gjorde det. Jag har växt så mycket. Varje arbetsdag pratade jag med hur många olika främlingar som helst. Lärde mig att hantera en kassa. Lärde känna kollegorna som först också var främlingar. Blev mer och mer självsäker på mig själv och på mitt arbete. Jag vet att när jag först började där så var jag rätt tyst. Allt var nytt och det var skrämmande. Jag behövde bli bekväm i den nya miljön och med de nya människorna. Efter ett litet, litet tag lärde jag känna allt mer personal och efter ett tag visste jag vilka alla var och kunde prata med dem utan att det kändes jobbigt. Det är sådan jag är. När jag är i en situation eller på en plats som jag inte är van vid behöver jag lite tid att vänja mig och bli bekväm.

Jag är redo för nästa utmanade sak, för det är ju samtidigt spännande. Jag är redo att utvecklas mer.

Likes

Comments

Det går mot ljusare tider, ännu en gång, och jag kan inte vara mer tacksam för det. Detta mörker på vintern gör mig inte gott. Det är skönt att ljuset stannar längre och längre på dagarna nu.

I måndags fick jag äntligen gjort det, risktvåan (halkan). Jag kände att jag behövde få det gjort så att jag kunde släppa det. Gud så nervös jag var inför hela alltet, men det hade jag inte behövt vara. Det gick så bra så. Vi var fyra stycken sammanlagt, två killar och två tjejer och vi var ett gott litet gäng. Själva läraren var också väldigt bra och rolig och det kändes mer avslappnat tack vare det. Det var också första gången jag kört bil helt själv, vilket kändes spännande. Annars har mamma, pappa eller läraren suttit i passagerarsätet, men denna gången var jag helt själv. Kände mig väldigt självständig, haha.

Blev sjuk i mitten på veckan, feber, halsont och snuva, och i onsdags och torsdags låg jag bara och kollade serier. Väldigt skönt. Älskar att hitta en riktigt bra serie och se flera avsnitt i rad för att det är svårt att sluta titta.

Efter halkan i måndags sms:ade jag en barndomsvän. Vi sms:ar då och då med några månader mellanrum och ses då och då på bussen. Han föreslog att vi skulle träffas så idag kom han hit och vi tog en promenad ner till havet och satt sen i vardagsrummet och pratade i ett par timmar. Vi var bästa vänner när vi var yngre. Vi var grannar, gick i samma klass, och kom superbra överens. Vi har aldrig varit osams, haha. Det var väldigt mysigt att få träffa honom och verkligen prata. För mig har det aldrig känts som att vi tappat kontakten, fastän vi inte träffats eller pratat mycket alls. Det känns naturligt att skicka iväg ett sms och kolla läget efter flera månader utan något alls. Att bara fortsätta där vi lämnade det senast. Dessutom är han världens snällaste och roligaste jag har skrattat så mycket med honom genom åren. Det är sällsynt med sådana människor, i alla fall i mitt liv.

God natt!

Vet inte hur många gånger jag lyssnat på denna nu, den blir bara bättre och bättre för varje gång (har också en liten crush på Selena Gomez)

Likes

Comments

Jag vill hitta det där jobbet som jag känner direkt att det är precis det jag letat efter. Jobbet jag hade i somras och i höstas var ett sådant jobb, i alla fall i början, i alla fall på sommaren då vi var det gänget vi var. Sedan började folk plugga och nya kom in. Jättesnälla människor, de nya, men det var inte längre samma. Dessutom började jag tröttna på självaste jobbet eftersom det var för stressigt och chefen var inte så jättebra.

Jag vill kunna känna att det gör inget att jag är hemma just nu med inte så mycket för mig. Jag har gått i skolan i 13 år sammanlagt. Hela gymnasietiden var något av det tuffaste jag gått igenom psykiskt. Jag brände ut mig, tack och lov inte hela vägen, men det räckte för att jag skulle må så som jag gjorde. Jag fick heller inte återhämta mig mycket efter studenten. Visst, det var inga mer lektioner, inlämningar och prov, men jag blev istället utsatt för mer stress, en annan stress. Direkt efter studenten började jag jobba, sen drog sommarschemat igång och alla människor hade semester och då var det mycket att göra på jobbet. Så det var egentligen efter att jag sa upp mig i november som jag fick ledigt på riktigt.

Jag vill ta körkort. Det blev en intensivkurs i december, vilket jag är jättestolt över mig själv och glad för att jag gjorde för då kom jag igång på riktigt. Behöver köra mer, vilket jag ska göra hemma innan jag tar någon mer lektion. Men det finns en spärr. Jag tycker att det är kul att köra bil, men jag har sån jävla prestationsångest som gör att det ibland bara blir jobbigt.

Jag vill komma in på psykologprogrammet. Jag vet att mina betyg inte räcker och jag vet att jag kan ta högskoleprovet. Men bara tanken av att ta ett prov ger mig ångest och panik. Har kollat på vad för frågor som kan komma och mina hjärna känns helt mosig. Jag kan inte koncentrera mig. Varför just psykologprogrammet då? Jo, för jag vill så gärna hjälpa människor. Hjälpa människor så som kuratorn på gymnasiet hjälpte mig. Så som min mamma hjälper mig. Hjälpa människor som mår som jag mått, som har problem, såna som bara behöver prata. 

Jag vill säga till pappa att inte sälja huset. Det är egentligen försent och jag har heller inte någon direkt talan eftersom jag inte bott där på flera år och inte skulle gjort det om han skulle haft kvar det. Dessutom har han och hans tjej redan köpt ett hus, ett stort renoveringsprojekt, och det skulle inte fungera att ha det gamla kvar. Men jag tänker på hur mysigt det är i det gamla huset, huset jag växte upp i. På våren och sommaren när allt är grönt. Den fina altanen och känslan av att sitta på trätrappan och fika. Jag är väl bara nostalgisk. Men det känns ännu jobbigare för att jag vet att pappa egentligen inte vill sälja det.

Jag vill ha styrkan och motivationen till att ta tag i de här sakerna men just nu har jag inte det.

Likes

Comments

Det var ett bra tag sedan jag uppdaterade... Har inte direkt haft tid för det eller känt för det, men här kommer ett inlägg!

Sommaren har varit så annorlunda och så bra. Jag känner verkligen att jag varit utanför min comfort zone hur mycket som helst, särskilt med det jobbet jag har. Att jobba på restaurang och stå i kassan och prata med massvis med olika människor och arbeta i den pressen har verkligen varit en upplevelse. Det blir ett längre inlägg imorgon med detaljer om min sommar :)

Nu behövs det inte lika mycket folk på jobbet som det behövs på lov så jag har inte så mycket att göra just nu. Söker lite andra jobb och sånt men är mest hemma. Det är knäppt för vissa dagar känner jag mig värdelös som inte gör något, varken jobbar eller pluggar, men senare samma kväll tänker jag på alla möjligheter jag har framför mig och blir taggad och ser fram emot saker. Och med det somnar jag och vaknar sedan nästa morgon och då kan alla positiva tankar ha försvunnit. Jag ska jobba på detta, se till att jag inte tynger ner mig själv i onödan. Jag ska se på min ledighet som en sak jag har förtjänat, vilket jag har. Jag har gått i skolan i 13 år. 13 år av mitt 19-åriga liv. Hur mycket är inte det! Att jag dessutom mått dåligt till och från i högstadiet och sedan mått ännu mer psykiskt dåligt alla tre år i gymnasiet; kämpa mot nedstämdhet, utbrändhet, panikångest, haft illa mående ständigt i månader. Jag mår så mycket bättre nu och jag ska få njuta av denna tid då jag inte har en massa saker att göra.

Skriver mer imorgon, som sagt. God natt :)

Älskar alla färger ute just nu

Likes

Comments

Veckorna har bara susat iväg! Det har hänt mycket sedan jag skrev senast. Jag har varit på anställningsintervju, fick jobbet, började jobba, har fyllt år, har haft studentbal och på fredag händer det; JAG TAR STUDENTEN! Äntligen kommer dagen som jag längtat efter så så mycket. Det är lite läskigt men ändå så härligt att tänka att på fredag blir jag fri från skolan på ett bra tag!

Jobbet har gått bra. Än så länge har jag bara hunnit jobba två gånger eftersom jag fortfarande går i skolan. Första gången var jag supernervös eftersom allt var så nytt. Jag har aldrig jobbat inom restaurang och kafé innan. Det jag fick göra var plock. Plocka bort disk från borden, torka av borden, ställa ordning stolar, ta hand om brickvagnarna och kolla så att det fanns tillräckligt med bestick och annat. Det var faktiskt kul. Vid 1-3 var det mest folk och det var knökat. Sprang runt hela tiden. Mitt sextimmarspass gick väldigt snabbt.
Igår jobbade jag igen. Denna gången skulle jag vara i kassan och servera köttbullar och potatismos, korv och pannkakor. Det var några grejer man skulle komma ihåg. Som t.ex. att barntallrik var 6 köttbullar och vuxentallrik var med 12 osv. Men jag kom in i det och det kändes bättre och bättre. Det var inte alls mycket folk för att vara lördag så det var ett ganska lugnt och bra tempo.

Mina kollegor är jättegoa! Alla jag har träffat hittills har varit så trevliga och glada. När det är mindre att göra får man tid för prat och det var så intressant att höra om vad de andra gjorde (gick i gymnasiet, högskola) och bara få prata med nya människor i allmänhet. Så jag hade jättekul på mitt pass igår. Jag trodde inte att jag skulle orka jobba eftersom jag varit sjuk denna veckan men det gick ju bra. Jag ser verkligen fram emot att få jobba där denna sommaren.

Jag blev som sagt sjuk i veckan, en förkylning. Jag är tacksam för att det blev just denna veckan som var. Nästa vecka är det student och då ska jag vara frisk. Precis som veckan därpå då vi ska till Grekland. Mamma och jag åkte i alla fall till akuten i morse på grund av mitt högra öra som gjorde ont och susade. Jag hade lock för det i drygt ett dygn innan och jag ville kolla om det var öroninflammation eller liknande. Det är det inte, utan det är lite irriterat där inne i örat och det är mest troligt självläkande. Jag har inte direkt haft ont idag efter det men jag är väldigt yr från och till. Men det är ingen fara. Jag vet att detta kommer gå över snart.

Så, student på fredag, Håkan på söndag, jobb på måndag och Grekland nästa fredag! Jag ser så mycket fram emot att åka till Grekland med Amanda och mamma. Det ska bli underbart. Jag känner på mig att det kommer bli en väldigt härlig sommar.

Äntligen har våren och sommarvärmen kommit!

Likes

Comments

Jag lyckades! Sov ensam hemma från igår till idag. Jag har inte gjort det på minst ett halv år, det är sjukt. De senaste två gångerna innan denna helgen fick jag panikångest och pappa fick hämta mig.
Nu mår jag mycket bättre psykiskt än vad jag gjorde då, tack och lov. Vaknade med bästa humöret igår också så det bidrog. Det var en väldigt bra dag.
Jag är så stolt över mig själv. Nu behöver jag inte oroa mig nästa gång jag ska sova ensam för nu har jag tagit mig över den tröskeln.

Idag åkte jag in till Hannah för att ha överraskningsfest åt Åsa. Det var så kul att gömma sig och hoppa fram när Åsa kom. Gud vad hon blev överraskad, haha.

Vi åt en jättegod chokladtårta och lekte en lek som heter fotleken, har jag för mig. Man skulle stå i en ring och en skulle flytta sin fot så att den nuddade en av personen till vänsters fötter. Den personen skulle då flytta den nuddade foten och göra likadant på personen till vänster osv. Vet inte om det där var så bra förklarat... men det var i alla fall skitkul och det blev mycket tåflörtande haha. Vi va dessutom tio stycken så det var svårt. Ramlade man åkte man ut så det blev färre och färre. 

En kanon helg kan man säga :)​

Likes

Comments

...just nu vill jag gärna ha en stor mängd pengar att spendera. Jag vill gå i affärer och köpa söta bh:ar . Jag vill gå i affärer och hitta de perfekta jeansen, hitta nya Adidas skor, och inte tänka mycket på priset.
Just nu känns dagarna jobbiga och jag drar mig för presentationen och opponeringen av gymnasiearbetet som är imorgon.

Jag känner för att få unna mig en shoppingdag, en dag för bara mig själv. Jag älskar att gå runt i affärer själv. Jag älskar kläder.
Och jag har på senaste tiden tänkt att nä, jag är fan så snygg! Jag har en underbar kropp och jag vill ha kläder som min kropp förtjänar. Embrace your curves! Det är det jag vill göra. Jag har börjat acceptera min kropp mer och mer, har börjat gilla mina kurvor mer och mer. Så jag vill ge min kropp kläder som passar just min kropp.

Jag vet att pengar inte kan köpa lycka, men hade jag haft en stor mängd pengar just nu, hade jag haft en shoppingdag, bara för mig. Jag förtjänar det. Och jag vet, jag kanske inte direkt blir lycklig i längden, men just för några timmar. Att gå runt och vara glad och känna sig nöjd med hur det är för bara några timmar tar jag över att inte få några timmar alls.
Just nu är bara en sådan period då jag känner att spendera pengar på mig själv, för min egen skull, hade varit skönt.

Jag vet inte om det är för att jag känner att det kanske skulle få mig att glömma allt jag tänker och känner. Men som sagt, jag har haft dagar då jag gått och shoppat efter skolan, helt själv, och det har varit så skönt. Jag har fått energi av det och känt mig bra inuti. 

Likes

Comments