Oh my! Vilket uppåt-tjack! Träning alltså! 😊 innan jag gick in i väggen tränade jag regelbundet 3-4 ggr/vecka. I år (2017) har jag nu tränat sammanlagt 6ggr inkl. Passet ikväll. Fick en sån endorfinkick av det! 😄 jag märker verkligen skillnaden. Min läkare ordinerade mig idag att jag ska börja träna, jag gör allting annat rätt i min väg framåt att tillfriskna från utmattningen.

Läkaren sa att det nu är evidensbaserad forskning som tyder på att träning är lika läkande efter depression och utmattning som mediciner! Så iväg och träna med er! 🙂 jag börjar med mig själv i alla fall. ☺️

Kram!
/Malin jag trevar

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag funderar på det där med styrka... det kan komma i så många uttryck.

För 1,5 år sen separerade jag ifrån mina barns pappa. Det var på mitt initiativ. Vi kämpade verkligen på, gick i terapi för att hitta tillbaka till varandra. Jag hittade mig själv och märkte mer och mer att det inte var som jag ville ha det, förhållandet. Vi försökte prata om det, men till slut så kände jag att det inte gick längre. Det är jobbigt att vara i ett förhållande där man inte förstår varandra, hur mycket vi än försökte. Vi är vänner idag och det är jag mycket tacksam över.
Men ändå, jag har känt en så otroligt stor sorg över att det inte gick, att familjen splittrades, tryggheten, framtiden, allt som jag hade tänkt mig ha framför mig, det försvann.

Förra sommaren, när jag skulle ha min semester utan familjen, bestämde jag mig för att ta bilen upp till fjällen och vandra själv i några dagar. Jag åkte till ett område där jag har varit tidigare, Helags i norra Härjedalen. Jag skulle vandra i 5 dagar, det blev 3. Jag ställde bilen på parkeringen vid Kläppen i Ljungdalen. Därifrån till Helags fjällstation är det 13 km, svagt sluttande uppåt hela vägen. Det var fint väder. Dagen efter hade jag tänkt att jag skulle bestiga Helags, som med sina 1796 m ö h är Sveriges högsta berg söder om polcirkeln. Där ligger även vår sydligaste glaciär. Det skulle dock regna dagen efter.

Det gick bra att vandra till stationen och jag kände mig stark. Toppen lockade, så efter lunch bestämde jag mig för att även bestiga toppen samma dag.

Så jag gav mig av... och fick en jättefin upplevelse

Här har renarna gått på glaciären

Utsikt mot Sylarna från toppen

Ramundberget :)

Fjällstationen syns från toppen...

Perspektiv på tillvaron... ser ni människorna på kammen?

Närmre bild...

Det var verkligen en fin dag. Jag var så jäkla mör i benen när jag kom ner, det tog ca 5 timmar för mig med bestigningen, tog en lång paus på toppen, drack vatten och åt energikakor. Sen när jag kom ner var det bara att sätta upp tältet och laga mat, kvällen avslutades med att jag tog ca femtielva bilder på solnedgången.

Min andra dag (som egentligen skulle ha varit min 3e) gick jag vidare. Det blev en tältnatt till. Den 3e dagen började bra, men slutade med ösregn och att jag hade så jäkla ont i fötterna, kängorna kändes för små. Jag var ganska nära bilen i mitten av dan (ca 5 km), det lockade att knata på till bilen och åka och ta in på hotell istället för att tälta ännu en natt, så så fick det bli! Övernattade en natt på hotellet i Funäsdalen, med dusch, bastu och god middag. Sen åkte jag hemåt, med en nostalgitripp till Lofsdalen på vägen.


Så, vad vill jag säga med detta inlägg då? jo, att man i olika situationer kan känna sig så himla svag och skör i ett perspektiv, samtidigt som det kan finnas en oerhörd styrka i en själv i ett annat perspektiv. jag tror att vi alltid har det i oss, styrka, vi behöver bara ha förmåga att hitta den i stunden.

Jag hade inga problem att vara ensam på fjället i några dagar. Det var mycket mer läskigt att vara borta från familjen och veta att den aldrig kommer komma tillbaka så som den en gång var.

Jag tror att styrka kan vi hitta i modet, modet att gå emot sina egna rädslor. När vi gör något som är läskigt, men vi vet att det är bra för oss. När vi har tagit oss igenom det, har vi vuxit och blivit starkare i oss själva.


Tack! /Malin, Jag trevar

Likes

Comments

Jag är medveten om att om jag vill att någon ska läsa min blogg, så behöver jag vara lite flitigare på att uppdatera den. :) Jag fick en sån nedåtperiod i helgen och dagarna efteråt, ni vet det där sviktande självförtroendet, "ingen kommer vara intresserad och vilja läsa min blogg", "tänk om jag blir dömd av någon" m.m med mera, med mera...

Jag vet inte, det kan ha att göra med att jag blev mobbad i skolan i lång- och mellanstadiet, som gör att jag är så rädd för att "synas" på nätet, att ha blickar på mig, att ge ut en del av mig och mitt innersta på ett ställe där folk ibland kan vara elaka. För sånt händer ju på nätet. Men jag tänker att har man inget snällt att säga så kan man vara tyst!

Så, nu är jag lite på uppåtvägen igen och tänker ge mig själv den här chansen.

Vi hörs mer!

/Malin


Likes

Comments

... ok, nu händer det. Mitt första blogginlägg.

Att det ska kännas så stort bara att skriva några rader på en sida på nätet, vad är det som tar emot så? Min känsla av det är att jag är rädd, för vad folk ska tycka och eventuellt kommentera. Är det någon som kommer läsa det här överhuvudtaget? Eller tänk om många läser... kommer jag vara för utlämnande? Eller för ytlig? Var vill jag dra mina gränser? Vad skulle kunna intressera folk att läsa om? Så mycket tankar om detta som snurrar runt i mitt huvud.


Vem är jag då?

Jag är en tjej i de övre 30, med högskoleexamen i miljövetenskap, arbetar som konsult på ett teknikkonsultföretag i en liten mellanstor stad 1 timme från Stockholm.
Jag älskar att åka skidor, det är mitt största intresse. Överhuvudtaget mår jag väldigt bra av att vara ute i naturen, så jag tillbringar ganska mycket tid där ute.
Jag är vän, älskling, mamma, hobbyfotograf, målar möbler och tavlor när jag får lust och mer där till.


Jag kommer skriva om det mesta här, ska försöka hålla en röd tråd och hålla mig kortfattad. Jag hoppas att ni kommer gilla min blogg. Ni får gärna komma med förslag på vad ni vill att jag ska ta upp och belysa.

Ha en fin helg!

/Malin



Likes

Comments