View tracker

Jag tog paus en vecka. Varför då undrar du och svaret är att det är min blogg så jag gör vad jag vill. Men nu är jag tillbaka, tills jag blir uttråkad och tar en paus igen... Jag går och väntar på att bli placerad på en ny arbetsplats, så jag går hemma och försöker hitta vad som helst som jag kan fördriva tiden med. Det är svårare att ta sig upp på morgonen när man inte har något att gå upp till. Det tycker jag iallafall. Det är lätt att säga att man kan ligga och dra sig en timme till när man inte har något som väntar på en. Även fast det var svårt att ta sig upp när jag jobbade så hade jag iallafall någonting att gå upp till. I fredags så ringde min läkare och väckte mig, frågade vart jag var någonstans. Jag hade alltså missat min läkartid. Det är väldigt olikt mig och detta skapade typ ångest. Det löste sig ändå och vi fixade ett läkarintyg över telefonen men jag har aldrig glömt en läkartid, någonsin. Jag blev väckt idag också. Även då av vårdcentralen som ringde för att säga att min kurator var sjuk så jag behövde inte komma idag. Halvvaken som jag var så tänkte jag inte mer på det utan fick ännu mer ångest för att jag trodde jag hade missat två tider inom loppet av en vecka. Jag kollade i min kalender nu för att inte missa någonting mer den här veckan när det visar sig att min tid hos kuratorn inte är förrän nästa vecka. Jösses...
Idag har jag haft att göra, så underbart. Jag åt frukost (!!!) och sedan åkte jag till Bilia och lämnade tillbaka tröjan och fick min bil tankad, sen åkte jag till Rusta och spenderade lite pengar. Jag håller på att städa huset och förbereder för att få upp lite adventspynt. Jag ligger lite efter men det har varit full rulle här hemma i helgen. Vi har äntligen fått en ny dusch som vi har satt ihop och så snart vi har gjort i ordning i badrummet så som vi ska ha det ska jag visa bilder. På tal om det så har jag ju fortfarande inte lagt upp bilder på hur hallen blev men det är endast för att vi inte har blivit helt klara, men det kommer bilder på den också!

Ha det bra så länge!

myser runt i denna godingen!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Bästa film: Jag ändrar mig nästintill hela tiden, men just nu så är det Me Before You.
Värsta film: Dude, where's my car.

Bästa bok: Me Before You eller The Mortal Instruments.
Värsta bok: Åh nej, vad svårt. Jag kan inte svara på det.

Bästa egenskap: Jag är väldigt rolig. Jag tycker det själv som lite plåster på såren när ingen annan skrattar åt mina dåliga skämt.
Värsta egenskap: Kort stubin och blyg/osäker.

Bästa klädesplagget: Polotröja.
Värsta klädesplagget: Shorts.

Bästa låt: Ändrar sig hela tiden men just nu så är det Changing Tides med The Fray.
Värsta låt: Allting med Eddie Meduza typ.

Bästa särdrag (utseende): Om jag måste välja något, mina ögon.
Värsta särdrag: Mina ben.

Bästa maträtt: Tacos slår det mesta alltså, men lax kommer ganska tätt efter.
Värsta maträtt: Korvstroganoff och pyttipanna.

Bästa godis: Choklad.
Värsta godis: Lakrits.

Bästa sport: Tennis.
Värsta sport: Ishockey. Men det är mest för att jag är som Bambi när jag får på mig ett par skridskor.

Ha det bra så länge!

snyggfilter

Likes

Comments

View tracker

Jag har ett minne som jag tror är det absolut första med Robin. Förutom att vi hade setts i klassrummet och så. På en utav våra första hemkunskapslektioner så hade läraren delat in oss i par innan vi hade kommit dit. Detta var mardrömmen. Jag tycker inte om att arbeta/prata med någon jag aldrig har pratat med förut utan föredrog när vi fick välja partners själva, och jag tror de flesta höll med mig i detta. Så jag hade då alltså blivit lottad ihop med Robin. Detta var alltså innan jag hade lärt mig skillnaden på han och den andra killen jag har nämnt. Som tur var så hade läraren även skrivit upp på tavlan i vilket kök vi skulle vara så det var ju bara att gå dit och se vilken av killarna som också kom dit. Jag är dålig på att laga mat och jag tycker inte det är särskilt roligt att laga mat. Vad jag minns så sa vi nog inte så mycket eftersom vi båda var ganska blyga. Vi kommunicerade under tystnad och gjorde det vi skulle utan att säga speciellt mycket. När maten var färdiglagad så skulle man diska och det skulle diskas ordentligt. Inget fuskande med rinnande vatten utan man skulle fylla en balja tillräckligt stor för mig att få plats i med vatten för att vi inte skulle slösa på vatten. När jag hade diskat klart så skulle jag hälla ut baljan med vatten i vasken. Robin frågade med lite överlägsen attityd (tycker jag, det tycker antagligen inte han) om han skulle hjälpa mig. Lite förolämpad av att han inte trodde att jag klarade det själv så svarade jag kaxigt att jag klarade det själv. Det gjorde jag inte. Jag tappade greppet om baljan så hälften av allt vatten hamnade på mig och på golvet. Med en fnysning som jag nog inte skulle hört så vände sig Robin om och hämtade papper. Jag tog emot pappret utan att titta på honom och torkade skamset av mig och golvet. Jag trodde jag skulle skämmas ihjäl. Särskilt eftersom jag hade vägrat att ta emot hans hjälp.
Så med det första intrycket av mig så är det ganska häftigt att vi är där vi är idag!

Jag hittade inga mer gamla bilder på oss så här kommer en ifrån Kreta. Mamma hade tagit 2 bilder innan men på ena blundade Robin och nästa blundade jag, så detta blev resultatet för att ingen skulle blunda.

Likes

Comments

Vad vill jag? Hatar den frågan... Som jag har berättat så ska jag ju på möte på fredag med arbetsförmedlingen, förhoppningsvis för att få en ny plats att arbetsträna på. Frågan ställs då igen: vad vill jag göra? Jag vet inte... Jag trivdes på Bilia så ska jag fortsätta på det spåret eller ska jag go crazy och testa något annat? Har jag några drömmar? Vad har jag alltid velat testa? Jag har ingen jävla aning! Jag tycker om pappersarbete men samtidigt vill jag inte sitta still hela dagarna. Jag vill kunna vakna på morgonen och känna att jag vill gå till jobbet och inte vakna med ångest varje morgon som jag gjorde förut. Men jag vet inte vad jag vill och jag vet inte vad som skulle passa mig. Jag tror inte heller att jag vet hälften av alla jobb som finns för jag fastnar lätt i samma bana vilket innebär butiksjobb, vården och lärare typ. Jag är även rädd att sätta mig i ett jobb som innebär kvällsjobb och helgjobb eftersom det påverkade mig så dåligt när jag jobbade inom vården. Men idag så är väl majoriteten av jobb kvälls och helgjobb? Eller? Åh, jag blir galen.
Vad jobbar du med? Trivs du med ditt jobb? Har du något förslag till med vad jag skulle kunna testa? Du behöver inte svara, men om du vill så gör det. Det kanske underlättar kaoset i mitt huvud...

Ha det bra så länge!

jag fick tillåtelse att köpa en ny förlovningsring om jag ville och när jag såg den här godingen kunde jag inte låta bli

Likes

Comments

Våren när jag skulle fylla sexton år så gjorde många omständigheter att jag inte mådde så bra, men jag ignorerade varningssignalerna som jag alltid gör och körde på ändå. Detta ledde till att jag en dag svimmade i skolan. Det var nog vändpunkten, åt det sämre alltså. En morgon när jag skulle gå upp så tog det totalstopp. Mina ben gjorde inte som jag ville och jag tog mig inte upp ur sängen. Robin försökte med allt, men jag bara grät. Han ringde till min mamma och hon kom hem och tog över så Robin kunde åka till skolan. Tillslut så tog jag mig upp men jag bara grät och grät och sa att jag inte ville. Vi åkte in till sjukhuset. Väl inne hos läkaren så tittade han på mig och frågade hur jag mådde. När jag öppnade munnen för att svara honom så började jag gråta. Min syster hade följt med oss till sjukhuset och satte sig intill mig och gjorde sitt bästa för att lugna ner mig. Mamma fick förklara för läkaren vad som hade hänt och hur jag hade mått det sista. Det hände inget mer den dagen och vi fick åka hem men jag fick en tid till min läkare som har haft mig under en längre tid. Jag fick sätta mig ner hos henne och berätta allt som hade hänt och hur jag mådde. Efter att ha berättat så gott som jag kunde nickade hon och frågade om jag kunde tänka mig att börja äta antidepressiva tabletter. Jag frågade om det skulle hjälpa och det skulle de göra men inte med en gång.
Första terminen på gymnasiet levde jag som i en bubbla. Jag mådde så dåligt men gjorde mitt allra bästa för att inte visa det. Det var många dagar som jag fick sjukskriva mig för att jag inte tog mig upp ur sängen. Det kändes som om jag inte levde, utan bara existerade. Jag såg inte glädje i någonting längre. Men efter att ha ätit tabletterna i fyra månader så började jag känna skillnad. Inte mycket, men lite. Det där mörka som jag hade levt med det senaste halvåret var inte så kolsvart som det hade varit förut. Jag tog mig långsamt tillbaka till mig själv och efter två år så slutade jag med tabletterna. Det var det otäckaste jag har gjort. Jag var så rädd att jag skulle falla tillbaka med en gång, tabletterna var min trygghet. Med antidepressiva tabletter så avbryter man inte helt utan trappar ner på dosen innan man slutar helt. Jag väntade på att mörkret skulle komma tillbaka, men det gjorde det inte och jag kände mig äntligen som mig själv igen.

Likes

Comments

Jag skäms. Jag gick inte upp ur sängen förrän strax efter 12 idag. Så nu har klockan redan passerat 17.00 och det känns som om jag har missat hela dagen. Så när jag gick upp var det bara att köra igång. Jag startade en tvättmaskin och tog en kopp kaffe. Robin kom hem strax efter 13 (snöjour hela natten) och jag tvingade iväg den stackaren till affären för att jag behövde saker till maten. Men det gick snabbt och lätt, så nu har vi ätit, jag har städat undan och hängt upp tvätten. Robin ligger i soffan och sover och jag ska alldeles strax göra en kopp te och sätta på en bra film.
Jag har fått en kallelse till möte på arbetsförmedlingen. YES! Det gick snabbare än vad jag trodde så nu håller jag tummarna på att jag kommer ut och får fortsätta arbetsträna så snart som möjligt. Jag fick en tid till läkaren igår efter många om och men och den tidigaste som fanns var i slutet av november. Jaja, bättre än ingenting.
Morgondagen är fullbokad. Titta på skor med Bea, träna med Bea och senare på kvällen ska vi på mysfika hos våran kompis. Hon har precis flyttat så vi ska dit och kolla hur hon bor.
Jag tänkte även lägga ut en backstory imorgon, men har inte bestämt om det blir om mig och Robin eller bara om mig. Jag får se helt enkelt vad som känns bäst att skriva imorgon.

Ha det bra så länge!

har haft cravings på amerikanska pannkakor i flera dagar

Chania, Kreta. Jag är mycket gladare än vad jag ser ut

Likes

Comments

Det är jobbigt att lämna den varma sängen på morgonen när snön yr utanför fönstret, men jag får inte ligga där hela dagen. Som tur är är dagen bokad med träning och mys med Bea så jag hade någonting att gå upp till. Robin var borta hela dagen igår på snöjour så jag satt här och gjorde minsta möjliga. Jag plöjde igenom tre filmer och ett antal säsonger av Vänner. Favoritfilmen just nu: Me Before You. Satt och grät i min ensamhet igår till denna underbara film. Jag gjorde också i ordning nudlar till mig själv. Hade tänkt att göra Amerikanska pannkakor men vi hade inte grejer hemma...
Har även hunnit slå vårdcentralen en signal denna morgon. Men det går ju inte att få prata med någon direkt utan man blir uppringd. Jag måste ha ett nytt läkarintyg.
Nu ska jag göra en kopp kaffe och titta på Vänner innan jag ger mig av. Om det går med all snö...

Här kommer också några bilder på hur vårat sovrum ser ut. För tillfället iallafall, kommer väl snart göra om något därinne också.

Ha det bra så länge!

Likes

Comments

Tillbaka. Går hemma hela dagarna, inget att göra, är uttråkad och bara allmänt deppig. Jag fick ett mail från min arbetsförmedlare där hon skrev och beklagade för att det hade blivit ett så abrupt avslut på Bilia när jag trivdes så bra. Hon skrev också att min handläggare på försäkringskassan är tjänstledig så på grund av det så kan vi inte boka in något möte för tillfället, men det ska bokas så fort som möjligt. Jag kan heller inte bli omplacerad till något annat så snabbt så vi får avvakta tills efter mötet... Jaha, hur länge är hon tjänstledig? Hur länge dröjer det tills jag får börja igen? Jag hade ju precis kommit igång och det kändes så bra och nu blir jag sittandes hemma igen och vet inte hur länge. Jag har väntat på en kallelse till min läkare i över två månader nu men har fortfarande inte fått någon och ett nytt läkarintyg behöver jag så att jag kan få pengar. Suck...
Jag försöker sysselsätta mig bäst jag kan nu men det är svårt. Jag följde faktiskt med Bea till gymmet häromdagen så nu har jag träningsvärk i princip överallt. Har inte riktigt rört ordentlig på mig på över ett och ett halvt år.
Snön yr utanför fönstret och skapar ett vitt täcke i trädgården. Robin ligger och sover, förbereder sig på snöjour och jag ska gå och göra en stor kopp te.

Ha det bra så länge!

älskar polotröjor!

Likes

Comments

Jag tycker inte om snö. Det är kallt, blött och jobbigt. Det är fint på håll, om jag slipper gå ut i det. Jag är heller inget vidare fan av jul. Jag tycker endast att det skapar en massa stress och det är så himla svårt att köpa julklappar. Positivt inlägg såhär på morgonkvisten men det var så jag kände när jag vaknade snö på garagetaket och snö på bilar och gräsmatta.

Ha det bra så länge!

Likes

Comments

Första reaktionen vi fick ifrån många var att det inte skulle hålla speciellt länge. Vi var som sagt väldigt unga och det var väl en grej som mycket annat som man bara skulle testa på. Jag var osäker själv. Till en början såg jag inte Robin som något annat än en kompis utan det liksom växte fram, väldigt fort. Jag kommer ihåg första gången jag skulle följa med Robin hem. Han bodde en bit utanför staden så vi skulle åka buss, vilket jag inte var särskilt van att göra. Jag stod kvällen innan och dividerade med mig själv över vad jag skulle ha för kläder på mig. Jag ville inte vara för uppklädd utan ville verka avslappnad med situationen. Det resulterade i att jag valde att ha på mig mjukisbyxor. Ett val som jag, kanske inte ångrar, men skulle gjort annorlunda idag. Efter sista lektionen den dagen så skakade hela jag för att jag var så nervös. Jag är inte alltid bekväm med att göra någonting utanför min bekvämlighetszon och det var verkligen inte det här. Det var snö ute och det kommer jag ihåg för jag vet att när vi var framme hos Robin slängde han sig i en snöhög av någon anledning. Vi gick in och jag hälsade på Robins mamma och Robins två småsyskon som då var åtta och tio år gamla. Robins pappa hälsade jag på senare den kvällen och jag kommer ihåg att det första han sa till mig var att han inte skulle gå nära mig för att han var förkyld.
Det här var även första gången som jag och Robin skulle vara helt ensamma, utan någon annan omkring oss. Vi satt i hans rum och för att fylla tystnaden frågade jag om han hade några roliga böcker och vände mig mot hans lilla bokhylla. Om jag inte har nämnt det så är jag en riktig bokmal och har väldigt många böcker. Robin hade omkring 10-15 böcker och jättemånga Kalle Anka-pocket så det var inte jättemycket att prata om. Jag kommer även ihåg att Robin satte på en CD-skiva som vi skulle lyssna på. Jag kan inte säga vad det var för musik men det var ingenting som jag någonsin hade lyssnat på tidigare...

tagen 2012... det finns inte mycket bilder från den första tiden vi var ihop

Likes

Comments