Zombies har funnits ända sedan medicin för psyket blandades ihop för första gången. Det är det bästa sättet jag kan beskriva mig, en vandrande själlös zombie. Det ända jag vill är att sova men kan inte om jag inte äter starka mediciner så hela dagen består av en kamp mot rastlösheten och tröttheten. Ingenting orkar man göra heller för det finns ingen reserv av energi, för den går åt att enbart inte tappa det.

Tröttheten ger mig ångest som jag äter mer lugnande mot, som resulterar i att jag blir ännu tröttare. Denna onda cirkel har blivit mitt liv, jag är glad att det finns medicin emot mina problem, men bieffekterna gör mig rädd. Tänk er att er ända uppgift är att inte somna, och när ni ger in och ska lägga er och vila kan ni inte somna utan då blir extremt aktiv igen, dock så fort du ställer dig upp igen blir du trött.

Mitt liv ser jag som en ganska skör sak just nu, när man pendlar mellan eufori, till melankoli så har jag börjat se lite annorlunda på livet. Livet går inte ut på att få fetaste jobbet och alla brudar. Utan att bara kunna finna sig själv och vara nöjd med sig själv och lycklig för det man har och de möjligheterna vi fick som födes i ett I-land har.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments