View tracker

Här är jag, axlat ett stort ansvarstagande, att försöka göra världen mindre. Jag var volontär som engelska lärare och försökte lära dem om livet i väst, men även få lära sig om deras liv som munkar och friden man kan finna i det lilla. Här är människor som är nöjda med att bara vara. De ser på det så att istället för att ställa en himla massa krav på sin tillvaro är de glada för det som finns runt omkring dem,

Jag fick lära mig mycket mer från dem än vad de kunde någonsin få från mig, för det vi har i västvärlden den här hetsen efter att lite mer hela tiden, de vill jag inte korrumpera dessa vita unga själar med. Folk som viger sitt liv åt sin tillvaro här på jorden och tänker på det vackra i stunden istället för framtiden är nog förmodligen något som jag aldrig kommer kunna uppnå.

Ibland önskar jag att jag hade fötts in i denna värld som en enklare varelse, kanske en kanin eller en räv. Då hade ens liv varit så uttrampat och man skulle veta precis vad som förväntades av en. Men tyvärr blev jag en människa och då lever jag under en konstant press att både må bra, hinna med 100 olika saker, varit hälsosam och sist men inte minst att inte klaga på min tillvaro. Detta finner jag helt sjukt, att man ska leva upp till alla dessa "krav" är fruktansvärt.

Tack för mig


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Mitt liv just nu är i ett byte, en förändring som jag inte vet vart det kommer ta mig eller vart jag kommer landa. Det skrämmer mig att inte veta, leva i en ovisshet som innefattar sitt liv ska vara läskigt. Men jag är inte rädd utan välkomnar förändringen, för utan den skulle jag inte orka fortsätta att leva.

En stor förändring är läskigt då det är många steg att gå igenom och mycket som måste bli annorlunda. Det ända jag är rädd för är hur mitt liv kommer se ut efter, vem kommer jag att vara. Den ända människan jag känner till kommer inte finnas längre. jag kommer behöva bli tom innan jag kan fylla mig med den människan som jag vill och ska vara. För samhället dikterar ju lite hur man kan vara en acceptabel människa. Pressen på att göra karriär och att lyckas i samhället. The ratrace som man har kallat det lite skojfriskt är något som formar inte bara människorna i ett samhälle utan även samhället själv, det blir prestations drivande, lyckas man inte så är man direkt ett "misslyckande". Folk måste inse att det är en prestation att bara leva! Bara det att man finns till och att man orkar gå upp på morgonen är något stort. Man måste våga finnas i nuet och inte alltid blicka framåt, för framåt är inte alltid det som är viktigt utan det förflutna måste också få luft ibland. Genom att ge det förflutna sina 15 minuter av storhet kan man göra sig starkare och faktiskt prestera bättre i "framtiden".

Tack för mig

Likes

Comments

View tracker

​Folk förstår inte att om man har en psykisk sjukdom typ som depression så betyder det inte att man är en skör liten varelse som inte klarar av någonting. Man är oftast starkare än de som är runt omkring sig om man vågar erkänna för sig själv och omvärlden att man inte mår bra. För mig handlar det mycket om ångest, en ångest som fyller mig när jobbiga saker inträffar men kan även komma när bra saker händer. Detta är mitt problem och det fyller och har fyllt min vardag de senaste 5-6 åren. 

Detta är ett vanligt problem som många upplever, vissa mer än andra. Jag upplever det på en allvarlig nivå där tankarna börjar drifta mot att det skulle vara enklare om jag bara inte fanns. Detta är inte ovanligt, att folk tänker på självmord och även försöker ta sitt liv, utan snarare något som blir vanligare. Dock utan förståelsen att det inte är fegt att ta sitt liv utan personen som tar sitt liv ser det som sin sista utväg. Det handlar inte om att fly, utan om att man ser det som sin sista chans att må bättre. Det är viktigt att förstå så att debatten och att diskussionerna runt detta ämne inte blir felaktiga, det är annars lätt att driva iväg och fokusera på individen det gäller. Man måste titta på helheten och se vad som kanske är anledningen till att personen mår som den mår. 

Jag vet inte varför jag mår som jag mår, men det är viktigt att jag försöker ta reda på det. Nu när jag ligger inne på 151 så lägger jag allt mitt fokus på att få ner min ångest till en nivå  där jag kan fungera i samhället igen. Efter förra gången jag blev utskriven kände jag mig inte redo, denna gången tänker jag inte gå förrns jag är stabil.

Blev lite längre idag, tack för att ni vill läsa min skit


Likes

Comments

Nu var jag här igen

Då var man inlagd igen då, efter mycket om och men så hamnadejag på samma avdelning som jag låg på förra gången. Här är det stilla och lugnt,en stressfri miljö utan några bekymmer. En miljö som inte kan finnas någonannanstans än just på avdelning 151 Danderyds sjukhus. En plats jag finnerlugnar mig, en plats som finns där för mig när jag känner att jag inte klararav att ta hand om mig själv.

 Just denna gång vardet ångesten som fick mig inlagd. Ångest som fick min insida att vrida sig ismärtor. Ångest som inte går att förklara för någon som inte har upplevt densjälv. Jag var rädd för att ångesten skulle driva mig in i en ny period avsjälvskada och tankar på att ta mitt eget liv. Jag skadade mig själv på ettflertal lyktstolpar och även ett träd innan jag bestämde mig för att bliinlagd.

Avdelningen har nolltolerans emot självskada och dyliktbeteende vilket jag känner hjälper mig enormt då jag blir utskriven om jag gördet. Tankarna på döden har även blivit färre och kommer vid mer spriddatillfällen, oftast när jag ska sova eller när jag vaknar. Vet inte hur jagskulle överleva utan det här stället som mitt skyddsnät. Så därför uppmanar jagalla som mår dåligt att söka hjälp om man mår dåligt, finns inget att skämmasför.

Likes

Comments

​Idag har jag skrivit upp mig för att testa yoga för första gången, på din gulliga lilla studion Villavi i stocksund. Vi får se hur det går med mina koncentrations svårigheter, men jag hoppas jag klarar det. Bara hört bra saker om instruktörerna så hoppas mina förväntningar blir nådda. Så glad att jag orkade ta tag i något idag, känns som att det håller på att vända.

Återkommer med hur det gick och så efteråt kanske är intressant att veta, hoppas de inte blir arga för jag använder deras bild till detta=P

Tack för mig

Likes

Comments

Idag var det sjukt svårt att skriva, tycker att det ibland blir svårt att formulera ner vad man känner i text, att bara skriva är helt enkelt svårt. Man måste veta veta vilket ämne man vill skriva om, för det är så galet svårt med text. Men jag tänkte skriva lite om självmord. Självmord är lagligt i Sverige, självmord är ganska vanligt. Det är faktiskt rätt intressant att vi pratar så lite om det, förvånansvärt lite!

Ett viktigt ämne i den här debatten är psykisk ohälsa, något som jag har mycket erfarenhet av, något som jag faktiskt vet mycket om. Jag mår faktiskt jävligt dåligt, jag äter tok med tabletter för allt möjligt och de ska utreda mig för att vara Bipolär och en ovanlig form av AD-HD. Vilket gör mig mer eller mindre säker på min sak. 

Jag vet inte ens varför jag skriver, jag antar att jag mår bättre av det. Idag har jag gjort ingenting, vilket är vad jag gör varje dag. 

Tack för mig

Likes

Comments

Zombies har funnits ända sedan medicin för psyket blandades ihop för första gången. Det är det bästa sättet jag kan beskriva mig, en vandrande själlös zombie. Det ända jag vill är att sova men kan inte om jag inte äter starka mediciner så hela dagen består av en kamp mot rastlösheten och tröttheten. Ingenting orkar man göra heller för det finns ingen reserv av energi, för den går åt att enbart inte tappa det.

Tröttheten ger mig ångest som jag äter mer lugnande mot, som resulterar i att jag blir ännu tröttare. Denna onda cirkel har blivit mitt liv, jag är glad att det finns medicin emot mina problem, men bieffekterna gör mig rädd. Tänk er att er ända uppgift är att inte somna, och när ni ger in och ska lägga er och vila kan ni inte somna utan då blir extremt aktiv igen, dock så fort du ställer dig upp igen blir du trött.

Mitt liv ser jag som en ganska skör sak just nu, när man pendlar mellan eufori, till melankoli så har jag börjat se lite annorlunda på livet. Livet går inte ut på att få fetaste jobbet och alla brudar. Utan att bara kunna finna sig själv och vara nöjd med sig själv och lycklig för det man har och de möjligheterna vi fick som födes i ett I-land har.

Likes

Comments

Här är jag med min mask på. Ett stenhårt yttre, som inte tappat ens en liten flisa. En mask av glädje och skojfriskhet som ändå inte kunde uppnå några begränsningar. Här var jag i mitt ess, solen skiner och en bira i handen, alkoholen flödade just denna dag då det var firmafest för FSB som jag jobbade för just denna tiden i mitt liv.

Alkohol är väldigt viktigt för att ha kul enligt mig, för då släpper alla masken som de har i alla fall lite och bara spårar ut. även jag kan under de rätt omständigheterna släppa på min mask.

 vilket jag trodde var omöjligt där drack jag min alltid fullast alltid den som gjorde bort mig, mer minnesluckor för en person är svårt att hitta, då jag inte tror någon gör bort sig så som jag gör. jag fuckade upp alla mina drömmar när jag drog på mig en prick i systemet och kommer alltid att ångra det. Soldat kan man man bara bli om man är ostraffad och mår bra psykiskt. Vilket varken av dem stämmer in på mig. så nu sitter jag här krossad utan drömmar och utan något att göra med mitt liv. 

Likes

Comments

Det finns en tidpunkt i varje människas depression där demåste inse vad som är viktigt här i livet, Jag har kommit till den punkten. Jagär livrädd för mitt beslut, då jag i och med det beslutar hur jag vill att mittliv ska vara framöver. Även om jag enligt mina tabletter ska börja må bra nu såkänns det som att jag mår sämre. De två senaste dagarna har känslor avsjälvskada och självmord nästlas sig in i min vardag, vilket inte direkt görsaken lättare. Idag har jag haft så mycket ångest att jag inte vetat vart jagskulle ta vägen…

I och med mitt beslut har jag insett att mitt liv ärverkligen inget unikt och det finns många som har det som jag har det. Därförvill och har satt ett mål för mig själv att försöka lyfta ”stigmat” runt att mådåligt för det är något väldigt många gör! Jag ska lyckas med att kanske intehjälpa individuella människor men genom att göra mig själv hörd kanske ge andraett initiativ att söka hjälp. Man går till läkaren när man tror att man brutitarmen men den kan vara stukad, man ska såklart även gå till läkaren om man gårrunt med ångest eller dylikt.


Hade tänkt börja skriva om vad som händer varje dag, antar att detta är den första

Likes

Comments

De små sakerna i vardagen är det som håller oss flytande. Jag tror inte folk förstår att det är de små rutinerna, de små sysslorna som vi gör varje dag som ser till att man inte "tappar" det. Jag saknar såna just nu och det är därför jag ser vikten i det. Att inte gå med mjukisar hela dagarna, att inte bara sitta hemma på rummet och att inte "strunta" i att duscha är mina stöttepelare just nu, för jag behöver något som håller mig relativt närvarande.

Likes

Comments