​Som du nog hade kunnat gissa om du är insatt i Sveriges största rockband så är mitt bloggnamn en referens till en av mina personliga favoriter från alla deras album. Den här bloggen är till för mig, och det spelar ingen roll om någon läser den eller ej, den är till för mig. Jag tänker skriva om det jag tänker på och få ut det så att tankarna inte stannar inne i skalet som är min kropp. Jag har låtit mina tankar ligga och sova i mitt huvud alltför länge nu och det har orsakat mig sömnbrist, ironin är slående. Men nu är det dags för mig att ta ett steg utåt och skriva om alla mina känslor, och om det visar sig att någon skulle stöta på denna bloggen, välkommen, detta är mitt liv.


Jag sitter just nu, prices just nu, i mitt rum med ljus överallt, och fastän det är så, så är det fortfarande mörkt. Jag kan se detaljerna runt ljusen samt enstaka detaljer i rummet, mina egna händer och vad jag skriver. Det är tisdag, snart onsdag och natten smyger sig sakta fram. Jag är utmattad fast inte trött, dagen har varit lång och ändå gått så snabbt. Jag har haft ångest och grät i vad som kändes flera år som bara var 1 timme. Jag ska göra armband och måla, det verkar vara det enda som lugnar mig i tider som dessa. Jag vill att det ska vara mörkt överallt mesans jag kan se perfekt, vill inte ha ljuset nära, jag ser för mycket och världen blir för verklig, för verklig för att kunna ignorera, för verklig för att kunna skaka av sig känslan av förtvivlan. När ljuset är vid min sida vet jag att jag inte drömmer då jag aldrig drömmer i komplett ljus, verkligheten blir verklig. Jag måste gå nu, ljuset har lämnat mig, allt är mörkt förutom dom enstaka ljusen i hörnet av mitt fyrkantiga, kala rum, och jag är kvar. Jag vill inte avslöja min identitet då jag känner mig bekvämast att skriva fullt ut, utan att ni har en klar bild av mig. Inga förutfattade meningar, bara jag, som skriver.

Då som nu för alltid

Likes

Comments