Header

Ni vet den där briljanta funktionen på Facebook, som man kanske våndas över ibland eller som man blir väldigt glad av på många sätt.

Jag är ju en sån där bildfanatiker, lägger ut allt som jag kan i stort sett, i dagsläget är det inte träningsbilder, för det skulle betyda att jag var tvungen att ta mig till gymmet.

Händelser som betyder något, barnens lösa tänder, mitt mat intresse, en fin sten på marken, min familj, min sambo, vår bil, mitt jobb, min mage eller ja mitt ansikte.

Med en bild kan man ju framkalla en känsla, att man gick runt och luktade på skogen i spåret, när man såg den där fina stenen, eller att man var extra oerhört kär i sin sambo eller stolt som en tupp över sina ungar...

De här dagarna som passerat, har det dykt upp bilder på mina ben när jag ligger i en sjukhussäng, den känslan är inte lika trevlig eftersom det faktiskt inte var långt ifrån att det slutade riktigt illa!

För att dra en ack så lång historia kort, så fick jag en inre blödning i magen pga. mina tidigare men jag fått av min cancerdiagnos, som jag gått runt med i över 5 dagar, när ambulansen kom till vårat hem var jag i en hypovolomi, en cirkulationssvikt som gjorde att det inte fanns tillräckligt med blod i min kropp för att mina organ skulle fortsätta fungera, det låg 2 liter blod i min mage.

En operation räddade mig och för ett år sedan, låg jag på lasarettet, med en helt annan känsla än den jag har idag!

Jag är ju en riktig olyckskorp och jag sätter nog hjärtat i halsgropen på min mamma, mer än några gånger per år och min sambo som står bakom mig i allt som händer!

Man får sig ju en rejäl påminnelse om att livet är så skört, men påminnelsen blir nog mer uppenbar för de som står bredvid!

I samband med allt som hände, lämnade jag en gammal del av mig själv kvar för gott och med det tog jag emot nya erfarenheter, insåg vilka som var mina vänner och jag insåg att jag är lyckligt lottad som har en sån fin familj <3

Jag insåg även att korvstroganoffen på lasarettet, är totalt underskattad.

Så visst inser man ett och annat genom att vara en bildfanatiker och känslomänniska som bara jag kan vara, men man behöver nog alltid bli påmind om allt det där ni vet, det som är så lätt att ta för givet

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Ibland sitter man där med den där känslan, man tittar in i väggen och reser till en annan dimension, den kallas nog för något? Mammayoga kanske?

Jag har mått illa, fy bubblan vad jag har mått illa, 3 månader passerade och helt plötsligt gick det över. Jag fick lov att ta ett kliv bort när jag mötte tanten som duschat i parfym och när min sambo drog upp en snus, ville jag rulla in honom i en matta och dumpa honom i skogen.

Igår satt jag på sängkanten, dinglade med benen och åt tårta, en tårta som min sambo införskaffat en dag tidigare..

Jag kände mig sådär nöjd med livet, som om alla troll bara försvann ur hjärnan, vem bryr sig om att jag måste köpa en ny BH igen och vad gör det om hundra år, om jag äter EN BIT tårta såhär på onsdagskvisten.

Sms konversationerna utvecklas ju till något annat helt plötsligt..

-Ska jag handla något?

-Ja tack <3 Mjölk, pålägg, hundmat och en tårta.

-EN TÅRTA?

- Ja precis.. Med vänlig hälsning Sockerbritta.

Inga konstigheter, mår inte illa längre, vill ha allt som jag inte får äta enligt livsmedelsverket och det tog jätte lång tid att ta sig ner för vattenrutschkanan i söndags, när vi var på badhus i Sälen.

Jag gnäller och är lycklig på samma gång och ingen, ingen kan ta min tårta ifrån mig :)

Likes

Comments

Mitt i allt jobbande och allt annat som spatserade förbi, kände jag helt plötsligt att jag ville dra en roundkick på tanten som stod före mig i kön och luktade mat och varför börjar jag gråta när det var slut på julmust?

Det blev ett plus...

Det var ingen möjlighet för mig att få fler barn i stort sett!

Efter alla operationer och processer, så har jag kämpat mentalt och fysiskt, för att komma på banan igen och bli mig själv igen , sista operationen var i mars förra året!

Det tog lång tid att komma tillbaka som människa och helt plötsligt händer livet!
Ett liv händer, medan vi är så uppe i allt annat som vardagen erbjuder!

Helt plötsligt andas jag på ett annat sätt och jag mår illa varje dag, men jag blundar för det som är oviktigt och fokuserar på det som är viktigt för oss!

Jag dricker juice som att det inge finns någon morgondag och jag sitter och snörvlar till sorgliga filmer och ja jag kan nog till och med gråta till en komedi just nu!

Alla mina byxor är försmå, har humör som en galen bondkärring på kräftskiva och jag är varm som en mammut, ibland känner jag att världen är fin och sen känner jag att den skall utplånas...

Medan det flyger byxknappar, är vi glada och tacksamma ❤

  • 198 readers

Likes

Comments

Vi har bokat datum för vårt bröllop!

Nu skall det planeras, skogshuggar Sandra skall bli fru ❤️

  • 382 readers

Likes

Comments

Ibland så önskar jag bara att jag var sådär omsorgsfull med mig själv, tar hand om det det där lilla extra, med naglar, fransar och sånt där ni vet.

Jag anser mig själv som ganska kvinnlig, men jag gillar att ta i, vilket gör att jag har valkar på handflatorna och mina naglar ser ut som en skogshuggares.

Det spelar ingen roll hur mycket tid jag har på morgonen eller hur min dag ser ut tidsmässigt. jag hittar alltid mer saker att göra, ibland klagar jag på att jag har en stressig morgon och knappt har hunnit sätta på mig en bh, men det kanske blir så om man börjar göra fruktsallad till barnen, tvätta och städa badrummet innan jobbet...prioriteringar, det är ju inga måsten, men jag gör det ändå, det är en liten röst i mitt huvud, en tävling med mig själv tror jag.

Prestationer visar ju egentligen inte vilka vi är, men de kan ju även få oss att känna oss väldigt duktiga.

Duktig behöver ju inte alltid betyda att man har för höga krav på sig själv, eller på andra, Duktig behöver ju inte alltid vara att man är på väg att bli utbränd!

Man kanske bara skall inse att man inte är duktig på allt!

Mina skogshuggarfingrar är ju väldigt fina ändå ;)



Likes

Comments

https://www.cancerfonden.se/stod-cancerfonden/bli-manadsgivare


Oktober! 


Månaden där vi lägger extra krut på sjukdomen Cancer! 


För mig blir det en klump i magen, samtidigt som det gör mig tacksam över att den perioden är över!

Frisk blir man ju tyvärr aldrig, inte helt, acceptans bidrar till att man inte oroar sig varje dag.

Min cancer hittades i tid pga att jag blev gravid..

Douglas låg i magen och trots hand unga ålder, så är han medveten om att jag varit sjuk!

Jag har berättat för min son att han räddade mitt liv, om inte han hade legat i min mage, så hade inte läkarna sett att jag var sjuk!

Han är inte rädd utan istället väldigt glad och stolt, han har ju inte bara gjort mitt liv fantastiskt, han har ju räddat det också!

https://www.cancerfonden.se/stod-cancerfonden/bli-manadsgivare

  • 594 readers

Likes

Comments

Det bästa jag visste när jag var liten, var när vi hade besök över, hela släkten hemma hos mormor och morfar!

Jag har inte så stor släkt på min sida idag, syskon bor längre bort osv...


Men det bästa som finns är när vi kan få ihop en middag allihop, trots att det inte sker allt för ofta.

Vi svenskar är väl lite halvtråkiga och ser gärna vårt privatliv som en prio och allt kräver så enormt mycket planering..

Men det bästa som finns är middagar ned vänner, art hämtar man annars nya vettigheter..

Omfamna söndagsmiddagen...

  • 521 readers

Likes

Comments

Det är få saker som kan göra mig så otroligt förbannad, men en av de saker som gör att jag kan explodera, det är ren och skär elakhet!

Det är nästan lite klyschigt att diskutera ångest, bokstavskombinationer, galna ex, destruktiva relationer och curlade ungar, det är så jäkla vanligt, så folk har redan hört allt..

Det är många som skriver om att det är dags att acceptera och att det skall sluta vara tabu att ha en psykisk ohälsa, att det är så många som väljer att ligga kvar i sängen istället för att omfamna dagen, som det så fint heter, att så många blir kvar där pga att ingenting längre känns roligt!

Det är dock även tabu att prata om varför vi hamnar i en grop av psykisk ohälsa, varför vi låter oss bli påverkade av allt det där runt omkring...

Lika väl som vi skall älska oss själva, sluta känna press från sociala medier, media överlag och inredningsbloggar som har den där perfekta frukostbrickan, den där finstrukna vita skjortan och den där problemfria världen, den värld som får oss att ifrågasätta vår egen?

Varför exploderar man av att vara snäll för länge?
Är det inte meningen att man skall vara överöst av godhet tillbaka om man är snäll?

Vi pratar mycket hemma om att man duger som man är, att man kan göra exakt vad man vill, att livet inte står färdigskrivet och om man är snäll, bjuder man in snällhet i sitt eget liv!!!

Jag är inte orolig för att mina barn skall vara otrygga och vilse när de växer upp, men jag är orolig att någon eller något skall locka bort dem medan de söker sitt i livet, är rädd att någon som saknar ren hyfs och empati, skall rubba den där trygga bubblan...

Det är tabu att känna ångest, men det är inte tabu att bete sig illa, så illa att man får andra att må dåligt...

Varför är dessa människor utrustade med ett starkare psyke än dem som aldrig gör någon annan illa mentalt eller fysiskt...

Lika väl som vi uppmärksammar att man skall våga prata om sin ångest, lika väl kan vi uppmärksamma de människor som beter sig fördärvligt rent utsagt...

Om man inte har något snällt att säga, skall man inte säga någonting-----Stampes pappa i Bambi

  • 579 readers

Likes

Comments