Header

Jag har ju inte bloggat på sådär 100 år, dagarna har gått för snabbt, otroligt snabbt!

Jag jobbar och är gravid i vecka 27, varannan vecka infinner sig barn och varannan vecka infinner sig tystnad och vuxentid, ni vet, tvätta, prata med varandra, äta, sova och jobba ;)

Vi har spenderat en vecka med 4 barn på Alcudia Pins på Mallorca, det var otroligt skönt och otroligt "svennebananigt" Familjer överallt ifrån Europas alla hörn, gratis drinkar i plastglas, sol, pool, bamse, vattengympa och showartister som bytte arbetsuppgifter ungefär 21 gånger per dag, det var ganska komiskt att tjejen som höll i vattengympan, helt plötsligt dök upp som Elsa i Frost på kvällen och höll i korvätartävlingen dagen efter, snacka om arbetsrotation.

Jag själv älskar ju vatten, så jag har plaskat runt med barnen i havet och i poolen, njutit av solen och helt glömt av mig att jag gjorde en ögonfransförlängning bara några veckor innan jag åkte, dessa var inte bra kompis med varken saltvatten, sololja eller klor, så efter 3e dagen såg jag ut som en naggad höna på fransarna, men nu är de borta ;)

Dessa skönhetsritualer som alla pysslar med, så fint och så elegant, men att upprätthålla det och lägga ut pengar och finna tiden för att fixa och trixa, ni alla måste väl känna igen er att man går med några saknade naglar och skappiga fransar några dagar innan man fått tid för påfyllning, att köra plåstertricket på en gelénagel som ramlat dän, nej fy jag orkar inte, ser ut som jag gör och det nöjer jag mig med. Ni är duktiga ni som orkar och fixar :)

Nu jobbar vi för fullt igen och ser fram emot sommar, utan skabbfransar, semestern är avklarade och man kan njuta hemma i lugn och ro, med grill och aktiviteter, tills bebis kommer.

Jag jobbar en månad till och det skall jag passa på att njuta av, för jag gillar ju verkligen mitt jobb och mina goa arbetskollegor, hitills har någon eventuell låsning i högerskinkan uppstått. men annars mår jag som en prinsessa.

Må väl och ha en fin helg alla :)

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Ni vet den där briljanta funktionen på Facebook, som man kanske våndas över ibland eller som man blir väldigt glad av på många sätt.

Jag är ju en sån där bildfanatiker, lägger ut allt som jag kan i stort sett, i dagsläget är det inte träningsbilder, för det skulle betyda att jag var tvungen att ta mig till gymmet.

Händelser som betyder något, barnens lösa tänder, mitt mat intresse, en fin sten på marken, min familj, min sambo, vår bil, mitt jobb, min mage eller ja mitt ansikte.

Med en bild kan man ju framkalla en känsla, att man gick runt och luktade på skogen i spåret, när man såg den där fina stenen, eller att man var extra oerhört kär i sin sambo eller stolt som en tupp över sina ungar...

De här dagarna som passerat, har det dykt upp bilder på mina ben när jag ligger i en sjukhussäng, den känslan är inte lika trevlig eftersom det faktiskt inte var långt ifrån att det slutade riktigt illa!

För att dra en ack så lång historia kort, så fick jag en inre blödning i magen pga. mina tidigare men jag fått av min cancerdiagnos, som jag gått runt med i över 5 dagar, när ambulansen kom till vårat hem var jag i en hypovolomi, en cirkulationssvikt som gjorde att det inte fanns tillräckligt med blod i min kropp för att mina organ skulle fortsätta fungera, det låg 2 liter blod i min mage.

En operation räddade mig och för ett år sedan, låg jag på lasarettet, med en helt annan känsla än den jag har idag!

Jag är ju en riktig olyckskorp och jag sätter nog hjärtat i halsgropen på min mamma, mer än några gånger per år och min sambo som står bakom mig i allt som händer!

Man får sig ju en rejäl påminnelse om att livet är så skört, men påminnelsen blir nog mer uppenbar för de som står bredvid!

I samband med allt som hände, lämnade jag en gammal del av mig själv kvar för gott och med det tog jag emot nya erfarenheter, insåg vilka som var mina vänner och jag insåg att jag är lyckligt lottad som har en sån fin familj <3

Jag insåg även att korvstroganoffen på lasarettet, är totalt underskattad.

Så visst inser man ett och annat genom att vara en bildfanatiker och känslomänniska som bara jag kan vara, men man behöver nog alltid bli påmind om allt det där ni vet, det som är så lätt att ta för givet

Likes

Comments

Ibland sitter man där med den där känslan, man tittar in i väggen och reser till en annan dimension, den kallas nog för något? Mammayoga kanske?

Jag har mått illa, fy bubblan vad jag har mått illa, 3 månader passerade och helt plötsligt gick det över. Jag fick lov att ta ett kliv bort när jag mötte tanten som duschat i parfym och när min sambo drog upp en snus, ville jag rulla in honom i en matta och dumpa honom i skogen.

Igår satt jag på sängkanten, dinglade med benen och åt tårta, en tårta som min sambo införskaffat en dag tidigare..

Jag kände mig sådär nöjd med livet, som om alla troll bara försvann ur hjärnan, vem bryr sig om att jag måste köpa en ny BH igen och vad gör det om hundra år, om jag äter EN BIT tårta såhär på onsdagskvisten.

Sms konversationerna utvecklas ju till något annat helt plötsligt..

-Ska jag handla något?

-Ja tack <3 Mjölk, pålägg, hundmat och en tårta.

-EN TÅRTA?

- Ja precis.. Med vänlig hälsning Sockerbritta.

Inga konstigheter, mår inte illa längre, vill ha allt som jag inte får äta enligt livsmedelsverket och det tog jätte lång tid att ta sig ner för vattenrutschkanan i söndags, när vi var på badhus i Sälen.

Jag gnäller och är lycklig på samma gång och ingen, ingen kan ta min tårta ifrån mig :)

Likes

Comments

Mitt i allt jobbande och allt annat som spatserade förbi, kände jag helt plötsligt att jag ville dra en roundkick på tanten som stod före mig i kön och luktade mat och varför börjar jag gråta när det var slut på julmust?

Det blev ett plus...

Det var ingen möjlighet för mig att få fler barn i stort sett!

Efter alla operationer och processer, så har jag kämpat mentalt och fysiskt, för att komma på banan igen och bli mig själv igen , sista operationen var i mars förra året!

Det tog lång tid att komma tillbaka som människa och helt plötsligt händer livet!
Ett liv händer, medan vi är så uppe i allt annat som vardagen erbjuder!

Helt plötsligt andas jag på ett annat sätt och jag mår illa varje dag, men jag blundar för det som är oviktigt och fokuserar på det som är viktigt för oss!

Jag dricker juice som att det inge finns någon morgondag och jag sitter och snörvlar till sorgliga filmer och ja jag kan nog till och med gråta till en komedi just nu!

Alla mina byxor är försmå, har humör som en galen bondkärring på kräftskiva och jag är varm som en mammut, ibland känner jag att världen är fin och sen känner jag att den skall utplånas...

Medan det flyger byxknappar, är vi glada och tacksamma ❤

  • 357 readers

Likes

Comments

Vi har bokat datum för vårt bröllop!

Nu skall det planeras, skogshuggar Sandra skall bli fru ❤️

  • 540 readers

Likes

Comments

Ibland så önskar jag bara att jag var sådär omsorgsfull med mig själv, tar hand om det det där lilla extra, med naglar, fransar och sånt där ni vet.

Jag anser mig själv som ganska kvinnlig, men jag gillar att ta i, vilket gör att jag har valkar på handflatorna och mina naglar ser ut som en skogshuggares.

Det spelar ingen roll hur mycket tid jag har på morgonen eller hur min dag ser ut tidsmässigt. jag hittar alltid mer saker att göra, ibland klagar jag på att jag har en stressig morgon och knappt har hunnit sätta på mig en bh, men det kanske blir så om man börjar göra fruktsallad till barnen, tvätta och städa badrummet innan jobbet...prioriteringar, det är ju inga måsten, men jag gör det ändå, det är en liten röst i mitt huvud, en tävling med mig själv tror jag.

Prestationer visar ju egentligen inte vilka vi är, men de kan ju även få oss att känna oss väldigt duktiga.

Duktig behöver ju inte alltid betyda att man har för höga krav på sig själv, eller på andra, Duktig behöver ju inte alltid vara att man är på väg att bli utbränd!

Man kanske bara skall inse att man inte är duktig på allt!

Mina skogshuggarfingrar är ju väldigt fina ändå ;)



Likes

Comments

https://www.cancerfonden.se/stod-cancerfonden/bli-manadsgivare


Oktober! 


Månaden där vi lägger extra krut på sjukdomen Cancer! 


För mig blir det en klump i magen, samtidigt som det gör mig tacksam över att den perioden är över!

Frisk blir man ju tyvärr aldrig, inte helt, acceptans bidrar till att man inte oroar sig varje dag.

Min cancer hittades i tid pga att jag blev gravid..

Douglas låg i magen och trots hand unga ålder, så är han medveten om att jag varit sjuk!

Jag har berättat för min son att han räddade mitt liv, om inte han hade legat i min mage, så hade inte läkarna sett att jag var sjuk!

Han är inte rädd utan istället väldigt glad och stolt, han har ju inte bara gjort mitt liv fantastiskt, han har ju räddat det också!

https://www.cancerfonden.se/stod-cancerfonden/bli-manadsgivare

  • 751 readers

Likes

Comments

Det bästa jag visste när jag var liten, var när vi hade besök över, hela släkten hemma hos mormor och morfar!

Jag har inte så stor släkt på min sida idag, syskon bor längre bort osv...


Men det bästa som finns är när vi kan få ihop en middag allihop, trots att det inte sker allt för ofta.

Vi svenskar är väl lite halvtråkiga och ser gärna vårt privatliv som en prio och allt kräver så enormt mycket planering..

Men det bästa som finns är middagar ned vänner, art hämtar man annars nya vettigheter..

Omfamna söndagsmiddagen...

  • 678 readers

Likes

Comments