Äntligen måndag igen. Men nu är dagen snart slut. Jag gillar måndagar för då träffar jag min sjuksköterska på vuxenpsykiatrin och får mina mediciner. Jag äter mediciner eftersom jag har haft en djup depression nyligen och de har hjälpt mig att komma upp ur mörkret och hopplösheten. Jag fick testa ganska många olika mediciner innan vi hittade rätt, både antidepressiva, antipsykotiska och stämningsstabiliserande. Dessutom några ångestdämpande och sömntabletter. Jag har varit ganska noggrann med att inte vilja ha mediciner som man blir beroende av eller som man kan missbruka. Visst har jag fått det ibland när jag har varit inneliggande på avdelningar på psykiatrin men aldrig på recept. Visst finns det situationer då de medicinerna är nödvändiga och därför är det bra att de finns, men det är ofta svårt att sluta med sådana mediciner sedan och därför har jag velat undvika dem. Det är jag glad för nu!

Idag har det varit väldigt blåsigt ute. Jag gillar alla årstider lika mycket och det får gärna vara flera minusgrader eller jättevarma sommardagar. Men jag gillar INTE när det blåser. Blåsten gör mig stressad och jag tycker att det är obehagligt att vara ute när det blåser. Blåsten skapar oordning och den låter så mycket. Det är nog framför allt det som gör mig stressad, ljudet av blåst. Det får liksom alla andra ljud att försvinna. Så jag hoppas på att det blåser mindre i morgon!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag tycker att det är väldigt skönt med rutiner, då slipper jag att tänka ut vad jag ska äta varje dag. Här är mina matrutiner som sitter på väggen i mitt kök så att jag lätt ser den. Det är inte så att jag absolut måste följa dem till punkt och pricka, om jag är borta hos någon eller om jag är väldigt sugen på något speciellt så kan jag gå ifrån rutinerna. När jag har det så här så blir det lättare att handla det som behövs varje vecka och jag behöver inte lägga massa onödig energi på att tänka ut något. Jag tycker inte att det är så roligt att laga mat heller så oftast lagar jag flera portioner på en gång så att jag har mat i flera dagar. Det gör inte så mycket för mig att äta samma sak några dagar i rad 😊 När jag inte hade det så här blev det lätt att jag gick och smååt när jag blev hungrig istället för att äta något riktigt eftersom det tog för mycket energi att tänka ut vad jag skulle äta och när.

Likes

Comments

Ett av mina största intressen är att sticka och virka. Det är så skönt att ha något att pilla med samtidigt som jag ser på teve eller film. Det är liksom lättare att hålla fokus då. Så har det alltid varit för mig, mamma har sagt att redan när jag var liten så skulle jag alltid hålla på med något när hon till exempel läste för mig. Jag kunde inte sitta och bara lyssna. Det är inte sällan som jag sitter i soffan och har på en film eller ett program på teven, har en stickning i knät, pillar med telefonen samt har ett spel igång på datorn, alltihop samtidigt 😂 Japp, jag är tjej och kan göra många saker samtidigt!

Likes

Comments

En sak jag insett är att jag ogillar obehandlat trä i vardagen. Som köksredskap, smörknivar, glasspinnar, spatlar och skärbrädor. När jag flyttade hemifrån för några år sedan köpte jag sånt som mamma alltid haft i kökslådorna och jag funderade inte så mycket på vad det var för material. Så jag hade en del verktyg i trä, men jag använde dem inte eftersom jag tyckte de var obehagliga att ta på. Så för ett tag sen bestämde jag mig för att göra mig av med de sakerna. För varför ska jag ha sånt som jag tycker är obehagligt att ta i när det finns andra alternativ?! 😊 Så numera är mitt kök fritt från träredskap mm.

Likes

Comments

För ungefär en månad sedan fick jag diagnosen asperger syndrom. Okej kanske ni tänker, hon äter bara runda mackor, hon har snöat in på något konstigt ämne och kan allt om det, hon kan inte läsa av andra människor, hon tycker inte om beröring, hon vill att allt ska vara på ett visst sätt, hon vill helst vara ensam och hon har svårt med sociala relationer. Många har säkert sett filmen "I rymden finns inga känslor" som handlar om Simon som har asperger. Han lever ett väldigt inrutat liv med sin bror Sam. När något blir för svårt för Simon att hantera stänger han in sig i en rymdkapsel som han gjort av en tunna. För i rymden finns inga känslor.

Jag har alltså asperger men det har inte yttrat sig så tydligt som för Simon i filmen. Alltså tog det nästan 28 år innan jag fick diagnosen. Ibland undrar jag hur mitt liv hade varit om jag blivit utredd tidigare, kanske redan då jag började må dåligt i början av tonåren. Hade mitt liv sett annorlunda ut nu i så fall? Hade jag haft det bättre eller sämre? Hade jag sluppit depressionerna? Hade jag kunnat ta mig igenom den utbildning jag faktiskt har nu? Hade det hjälpt mig eller begränsat mig? Det är frågor som jag aldrig kommer få svar på och det spelar kanske ingen roll nu. Nu är jag jag och har fått ytterligare några pusselbitar lagda i mitt liv.

Det jag vill dela i denna bloggen är sånt som rör mitt liv nu, hur jag gör för att klara av min vardag med asperger och det som jag upptäcker är viktigt för mig.

Så om du vill följa mig är du sååå välkommen att fortsätta läsa mina inlägg!

Kramar Caroline


Likes

Comments