View tracker

Nu är det snö ute, nu är det alltså vinter. Försöker hitta den bra känslan i det, tänker på lyckokänslan som infann sig när jag var barn. Nej, det vill sig inte, det känns bara kallt och besvärligt. Uppskattar dock att det blir ljusare ute med det vita på marken, så helt kasst är det inte.

Vad händer i mitt liv? Söker mig vidare på arbetsträningsfronten. Jag har genomgått över 50% av en graviditet med alla krämpor som ingår. Trötthet, illamående, yrsel, värk, halsbränna, hormonrubbningar och kläder som inte längre passar. Dock så känns det också mysigt och spännande och jag/vi längtar tills det lilla livet väljer att komma ut!!

Hemmet börjar äntligen efter ett år att kännas som ett fungerande hem ❤️

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag har helt glömt bort att berätta om bilen. Bilen som varit i vår ägo i en hel månad. När jag förstod att vi skulle kunna köpa denna bil så föll tårar av lättnad och lycka! Det är en fantastisk frihet att kunna rulla iväg, att inte vara beroende av någon annan.

Att köra bil har för mig alltid varit ett sätt att koppla av och stressa ned. Bara sätta sig bakom ratten, lyssna på musik, låta tankarna fara fritt och hålla fokus på vägen. Ett av mina bästa trix för att lindra ångesten.

Nu vet ni i alla fall att vi är lyckliga bilägare :)

Likes

Comments

View tracker

Dagens första möte gick bra. Nu känner jag mig som världens sämsta mamma som glömde lämna nyckeln till M. Men han får åka hem till sin pappa tills jag är hemma. Jag har dessutom spillt ut kaffe på alla "viktiga" sjukhuspapper i väskan. Ska sitta och glo och bli ännu mera nervös i detta väntrum på stora, stora sjukhuset i Skövde. Jag hoppas att de redan idag kan svara på om cellförändringarna är borta eller är kvar. Det har varit sju långa månaders väntan inför detta besök. Känner mig trygg i att det tar många år innan det utvecklas till cancer och jag har gått på varenda cellprovskontroll. Så borta eller inte borta, vi har fortfarande övertaget. Dock är jag nervös så till den grad att spyorna inte är långt borta.

Hur som helst jag doftar gott, kaffe 😜

Likes

Comments

Det tog alltså tio år för mig att hitta tillbaka till den magiska ön. Det var en härlig känsla att känna varenda väg under fötterna som om att tiden stått stilla. Det var underbart att få krama om min allra första vän, träffa hennes familj. Krama om hennes mamma, trots alla år som gått, trots att vi idag är vuxna och inte längre tonåringar, kändes det så enkelt som att det bara var att ta vid där vi lämnade det senast.

Jag har badat i havet, klättrat i berg, ätit räkor på en klippa, ätit makrill och annan god mat. Cyklat och promenerat runt nästan hela ön. Vädret visade kanske inte sina bästa sidor och dagarna kunde varit några fler men jag har fått andas in luften och vandrat på marken på den plats som ligger mig allra närmast hjärtat. Inte ens ett OS-guld kan toppa den känslan!

Likes

Comments

Hej alla! Fy vad jag är dålig på att skriva, livet traskar på och visst händer det saker och det finns tankar jag vill dela med mig av men det får vänta ett tag till. Nu har min kärlek semester jag ska vara ledig i en vecka och på måndag kommer alla barnen då blir det semester äventyr.

I veckan har jag träffat familjen och gratulerat mormor som fyllde 80-år... Minns alla födelsedagar som firats med jordgubbar och blommor ute på paradis ön. Det känns vemodigt, saknaden och längtan efter denna underbara ö är som en sorgklump i hjärtat.

Fast vet ni jag har nu ett datum på när jag ska komma dit igen, 10 år sedan sist! Det är nästan det enda jag tänker på för tillfället, dagdrömmer, kikar på bilder och längtar efter paradiset!

Jobbet (arbetsträningen) går bra och jag trivs, hoppas på att det kan leda till något mer i framtiden för det är kul och spännande att jobba med människor.

Likes

Comments

Midsommarhelgen spenderades i Göteborg. Det var bara jag och min älskling, vi gjorde minsta möjliga, åt god mat, strosade omkring och bara umgicks. Att hitta denna kvalitetstid på tu man hand är svårt i vardagen. En vardag som kantas med jobb, tidiga mornar', trötta kvällar och ibland fyra barn på det.

Helgen har gjort gott för hjärta och själ och kärleken har fått sig en boost!

Likes

Comments

Nu är jag inne på min tredje jobbvecka... Allt är så spännande och nytt, det är så roligt att känna sig behövd igen och att jag göra något trots att jag ännu mest går bredvid. Har också fantastiska kollegor som får alla att känna sig sedda och välkomna. När jag i början av året satte upp preferenser för hur min arbetsplats skulle se ut, vad jag ville göra, så kunde jag inte i min vildaste fantasi tro att det skulle bli så här bra. Får nypa mig lite armen för ibland känns det som jag drömmer. Mina krav var inte så stora kanske lite luddiga men otroligt viktiga... kreativitet, flexibilitet, själ och hjärta var och är de ord som för mig just nu är den optimala arbetsplatsen.

Jag såg på Facebook att det idag också ät två år sedan jag vaknade upp med slangar och dylikt på hela kroppen i en sjukhussal och jag visste inte vart jag var... 30:e Maj 2014 är en av de största vändpunkterna i livet, då insåg jag på riktigt att jag faktiskt hade väldigt mycket och många att leva för. Vägen efter det har varit tuff, men utan några mer snedsteg. Nu två år senare så känns det som att det bara är några fjuttiga steg kvar tills jag vunnit ett OS-guld i att leva!

Likes

Comments

​Vissa saker är så svåra att uttrycka högt. Jag känner mig tryggare och starkare nu idag, här, där jag är i livet, än vad jag gjort på väldigt länge och kanske har jag också börjat sänka min gard. Jag går inte alltid runt på helspänn. Jag undrar om det också är min nuvarande livssituation som inte riktigt lät mig förstå varför de första dagarna i förra veckan var indränkta i en bottenlös ångest. Tillslut förstod jag, när det var över, när jag insåg att HAN, inte var där. Tankarna hade börjat vandra dit skulle jag kanske helt oskyddad vara tvungen att möta HAN, han som gjort mig så mycket ont. Han som visat mig vad det innebär att känna skräck. Han som gjorde att jag lärt mig att om jag inte känner min egen kropp om jag inte känner mitt eget sinne så är det lättare att överleva. Det är lättare just då, mitt i allt det hemska. Det är ohållbart att fungera i ett vanligt samhälle om jag är avtrubbad, om jag konstant låter tankarna vandra iväg till trygga platser in i fantasins trygga tillvaro. Mitt i mardrömmen så var det mitt sätt att överleva.

Ibland har jag tänkt på hur det skulle vara att möta mardrömsmannen igen. Ofta ryggar jag till på gatan trots att jag vet att det inte är han men något påminner. Jag har en trygghet i mig att det är en låg sannolikhet till att vi någonsin kommer att mötas igen. Ändå hamnade jag i den situationen i förra veckan, så nära mina mardrömmar, så nära kommer det nog aldrig bli igen och nu vet jag att jag överlever även en sådan här situation.

Händelsen har väckt många tankar och jag är osäker på om det är efterdyningarna av ångesten som de senaste dagarna gjort mig så här trött eller det faktum att jag börjat arbeta några timmar om dagen.

Likes

Comments

Sedan flera år tillbaka har jag kämpat med att kunna läsa böcker, jag har svårt att hålla fokus under en längre period oavsett hur bra en bok eller film än är, så vandrar mina tankar iväg alternativt att jag blir väldigt rastlös. Jag som alltid har läst och haft näsan i en bok, hade alltid med en bok i väskan för att kunna plocka fram vart jag än var om det blev tid över.

Fram till förra veckan har jag känt ett motstånd till ljudböcker, känt mig skeptisk till e-böcker. För det tar bort känslan och doften av bok. Jag bestämde då i förra veckan för att ge det en ärlig chans, ljudböcker alltså för nu har jag kämpat med en bok i säkert 4 månader och det är så frustrerande.

På en vecka har jag nu lyssnat på fyra böcker! Det känns som att det har öppnat sig en ny värld. Kanske, kanske är det också på detta vis som jag kommer att hitta tillbaka till förmågan att läsa böcker!

Skam den som ger sig och boktips mottages tacksamt... Science fiction och fantasy är väl egentligen det enda som inte alls faller mig i smaken...

Likes

Comments

​Hej alla hoppas ni mår bra, jag inser att jag varit ganska frånvarande den sista tiden. För två månader sedan fick jag ju en förfrågan om att hålla ett föredrag om mitt liv och hur jag gjort för att blicka framåt och få kontroll över ångesten.

Jag valde att att döpa min presentation till "Att vara lycklig". Idag har jag inte bara hällt föredraget en gång utan två gånger. Kom precis innanför dörren här hemma och jag känner mig helt slut och uttömd men också minst två meter lång, otroligt nöjd med att jag vågade och att det gick bra. 

Jag har varit väldigt osäker på hur upplägget ska vara, rädd för att stå inför främlingar och vara för personlig. Nu efteråt och till nästa gång (ja jag hoppas att detta bara var ett steg till mer av denna typ av händelser) vet jag att jag klarar av att bli ännu mer personlig, att prata ännu mer om mina fördelar och mina brister och om allt som hänt i livet de senaste 7 åren. Det känns som att jag nu börjat att nosa på något väldigt bra och väldigt stort.

Att stå där framför alla och se hur jag på olika sätt berör de som sitter och lyssnar var en otrolig kick. Jag är glad och tacksam över att jag fick denna möjlighet. Nu är det dags för en ny växel för på torsdag ska jag börja min arbetsprövning, så spännande och roligt att få testa och göra sådant jag aldrig gjort tidigare. För visst är det underbart att kunna fylla sin ryggsäck med erfarenheter. 

Likes

Comments