Hej. Jag är en snart 17årig tjej. Jag antar att jag är i princip som vilken annan tjej som helst men det är ganska ofta jag inte känner mig som det. Det känns ofta som jag är den enda människan i världen och att det är jag mot alla andra. Jag kämpar konstant med att må bra och känna att jag räcker till, men ibland orkar jag inte så ja skiter i allt. I min ålder tror jag att det är många, både tjejer och killar som kämpar med sådant på något sätt. Ska det verkligen vara så? Alla ska väl få må bra och känna sig speciell för andra människor och bli accepterade för den man är?

Jag går just nu första året på gymnasiet och trivs bra med min nya klass. På fritiden tränar jag mycket, är med min pojkvän och då och då händer det att jag är med mina vänner. Förut för några månader sedan var jag mycket med mina vänner, men på senaste tiden har det blivit mindre och mindre. Jag är inte helt säker på vad det beror på men jag tror att det är pågrund av att jag nu mår sämre psykiskt och helt enkelt inte orkar träffa andra människor. Ett undantag är dock min pojkvän, han träffar jag ganska ofta. Vi har varit tillsammans ett bra tag och det känna väldigt bra att vara med honom. Han ställer alltid upp för mig och ser till att jag mår så bra som möjligt. Han är verkligen det bästa jag har.

Detta var lite om mig, hoppas vi ses i nästa inlägg kram.


Likes

Comments