View tracker

Vad gör man en regnig lördag...? Jo, man tränar, perfekt väder för inomhusträning :) Det gäller att se saker positivt. Är det dåligt väder kan jag sitta vid min motomed och cykla km efter km... :) Tror på det här att göra repetativa rörelser. Dessutom känns det ganska mkt i benen när jag cyklar, och det måste ju betyda något...?

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Det sägs att tron kan förflytta berg, och så är det nog... Jag har från första början sedan jag skadade mig haft tron att jag ska börja gå igen. Och det kommer jag kunna. Är ni villiga att följa med på resan...?

Likes

Comments

View tracker

Alla vill vi väl stå rak i ryggen, vara stolta för den vi är och vad vi åstadkommer. Det är ju ett talesätt, som är nog så viktigt.

Jag sitter nu än mera rak i ryggen än jag har gjort tidigare. Att vara förlamad från armhålorna och ner innebär att man inte kan sitta speciellt rak i ryggen utan att tappa balansen och falla framåt. Har tränat bålstabilitet rätt länge nu, successivt byggt upp muskulaturen under min skadenivå. Känns härligt att känna att min kropp svarar så bra på träningen. Men även kul att ha en bra hållning! Vem vill inte det ;)


Likes

Comments

​Ankaret är en gammal symbol för hopp. Lägger här in denna vackra bild som får symbolisera hoppet. Jag tror att om det är något vi verkligen verkligen vill uppnå så gör vi det också. Om vi lägger allt fokus på detta så kommer saker börja hända så att vi kommer närmare vårat mål. Även sånt som är omöjligt att uppnå enligt andra. Men vem bryr sig? Det är väl ändå jag som bestämmer vad som är omöjligt för mig? Eller hur? Eller vad säger ni? Har ni varit med om att uträtta något som andra menar varit omöjligt? Skriv gärna och berätta! Dela era historier,  genom att berätta kan vi inspirera varandra att uppnå våra drömmar, nå dit vi vill...! Låt inget stoppa er....gör vad ni tror på och våga tro att ni kan lyckas....!!! 

Likes

Comments

Har bestämt mig nu. Åker till Dublin i höst. Har inget att förlora. Jag vill kunna gå igen och i Sverige finns ingen rehabilitering. Jag har skjutit ner min förlamning så långt nu så jag känner av mina muskler nedanför höfterna.  Jag måste upp på benen, aktivera nedre delen av kroppen också. Jag ska upp på benen igen, jag ska gå, jag vill bevisa att det går. Trots att läkarna säger tvärtom. 


Likes

Comments

Äntligen känner jag att all bålträning börjar ge ordentligt resultat.... Alla timmar jag plöjt ner i träning av bålen/överkroppen...Att kunna sitta stadigt utan att falla framåt eller åt sidan är ett måste för att komma vidare.... Är inte riktigt där än, men är en god bit på väg. Från att ha haft förlamningen i armhålehöjd, rättså långt upp mina vänner..., ni kan ju själva med lätthet räkna ut att det inte går att sitta särskilt stadigt eller ens sitta upp alls utan stöd med så lite muskelstabilitet.  Förändringens vindar blåser, jag föll, men jag reser mig igen...​

Likes

Comments

Jag kommer aldrig nånsin ge mig, läkarna dömde ut mig, sa att jag aldrig skulle kunna återfå min gångförmåga, sa att jag aldrig skulle kunna fungera som tidigare. Men ingen av mina läkare känner mig. De vet inte vem jag är. De kunde väl iallafall ha sagt att vi tror att det blir svårt för dig, eller, nästan ingen med den typen av skada du har återfår gångförmågan,  men istället sa de, du kommer aldrig kunna gå igen. 

Så hårt. Så definitivt. Så obarmhärtigt. 

På en enda sekund vänds världen upp och ner, när man får ett sånt besked. 

Likes

Comments

Tiden läker alla sår. Är det så? Är det verkligen så? För vissa av oss är det kanske så. För en del kan det va tveksamt. Men vissa av oss vet förbaskat väl att det inte är så. Tiden läker inga sår. De sår som finns får vi lära oss leva med. Det försvinner inte, de kanske bleknar och gör lite mindre ont. Det vi bär med oss finns där djupt inom oss... Vi gömmer dom djupt i hjärtat och kanske tror vi att vi är ensamma om vår upplevelse, men sidan om mig finns kanske en människa som bär på samma erfarenhet... någon som har gråtit samma tårar. Burit samma bördor. Om vi håller varandras händer, ber samma bön så kanske det gör lite mindre ont...Åtminstone för en stund. 

Du är min medmänniska. Och jag din. Tillsammans blir vi starka. 

Likes

Comments

Var iväg på seans igår. Det var såå givande och inspirerande! Alla fick budskap och vi fick även till oss ett budskap som var till hela gruppen. Budskapet var att vi ska vara tacksamma för det vi har. Efter seansen satt vi och pratade och på bordet låg änglakort. Vi tog så klart kort, och ett av de kort jag fick till mig var Ärkeängel Jophiel. 

Om Ärkeängel Jophiel står det så här

Archangel Jophiel is here to assist us in seeing the beauty that surrounds us, is all around us and is also within us and each other. Ask Jophiel to help you see the godliness in all things, including and especially yourselves. 

Vi har alla något speciellt och unikt att erbjuda. Vad du gör och vem du är påverkar alla och allt.

Det finns bara en som du. Var rädd om dig. 

Likes

Comments