​Reflektion. Självrannsakan. Fundering. 

Är det möjligt att förändra ett beteende som är så mörkbelagt och så ingrott i samhället? Är sexism och rasism delar av en grundelare i samhället som alltid kommer finnas eller är det föreänderligt och endast ett symtom på den struktur som råder?

Jag har inga svar på dessa frågor men jag har funderingar kring hur det ser ut. Min tro är att både sexism och rasism är föränderligt då historian även om den är grym och innefattar många mörka historier så visar den även på stora folkliga rörelser som utvecklat samhället på det sätt att det förändrat människors syn på dessa begrepp. På grund av denna tro och syn på mänskligheten så kämpar jag emot dessa strukturer och för alla människor som diskrimineras på grund av dem. 

Det jag framförallt vill lyfta idag är hur kampen inte är över. Under mina år jag levt så har mina ståndpunkter och tankar ifrågasätts gång på gång och jag har tvingats förändra mitt beteende till det bättre när människor ifrågasatt de tankar som ses så självklara. T.ex. så har jag vart tvungen att möta mina tankar kring sexism som tidigare var betydligt mer sexistiska och jag var en av många unga kvinnor som såg ner och förminskade feminitet och försökte frånsklija från dessa "tjejiga" tjeer. Jag försökte även frånskilja mig de attribut som pekade på att jag befann mig i arbetarklassen. Jag såg ner på de människor som befann sig i en liknande situation som mig själv. 

Efter dessa första uppenbarelser så utvecklades jag mer och mer inom det feministiska tänket. Jag läste på och slutade vänta på att människor skulle upplysa mig, istället började jag upplysa mig själv. Med det sagt vill jag även påpeka att denna utvecklingen sker än idag. T.ex. så gjordes jag medveten om hur många i västvärlden refererar till USA när de pratar och dessa folkliga rörelser som förändrat samhälle. Detta trots att sådana rörelser funnits under en mycket längre tid i t.ex. Pakistan, Iran. Det jag försöker belysa är helt enkelt att utvecklingen inte är klar. Jag vet att jag inte lärt mig allt än. Jag är inte på något vis övermäktig och försöker alltid att upplysa mig inom andra områden där jag inte har mycket kunskap och försöker vara så öppensinnad som möjligt.

Sammanfattningsvis krävs självrannsakan, reflektion och funderingar för att vi alla ska kunna utvecklas och öppna vårt synsätt. Därmed ger jag en uppmaning till er alla, fundera kring de uttalanden, de beteenden som ni kan förändra eller tänka mer kring där ni kanske är tysta när människor uttrycker sig rasistiskt eller sexistiskt. Ni kanske drar ett skämt som bara är förnedrande, skrattar till ett skämt som förtrycker eller använder uttryck som "kärringkast", att det blir "hönsgård" när kvinnor sitter i grupp. Uppmärksamma ert eget beteende och läs på. Jag finns här för dela mina takar och idéer med er. 

//En kvinna med en röst

Likes

Comments