Dom sista åren har tvingat mig till många stora beslut och alla mina val har varit helt och hållet mina egna.
Under resans gång har jag ofta fått höra att jag uppfattas som en otroligt klok kvinna och det värmer oerhört. För visst har det hänt, när marken under mig skakat som mest, att jag tvivlat på mig själv och min egen förmåga. Då, just i stunden, har jag inte alltid vågat tro på min styrka. Idag behöver jag inte tvivla. Jag vet att jag är på rätt väg och även i slitna skor tar jag mig framåt. Ett steg i taget...💞

Likes

Comments

Du sa att jag måste lära mig förlåta.
Jag vet att det är ett av stegen men jag är inte där än. Inte just nu och inte idag. Inte i morgon heller men kanske så småningom.
Bara inte idag, inte just idag...

Likes

Comments

För mycket tankar och för lite sömn...
För mitt i steget måste du ibland stanna upp och ändra riktning. Ta sats och hoppa över gropen i marken eller smidigt sicksacka mellan pölarna av vatten som regnet lämnat efter sig. När bergen reser sig och blockerar vägen får du hitta ett sätt att ta dig förbi, det är så livet är.
Men för varje hinder du tar dig över så växer du inombords och även om det känns som att allt går alldeles för långsamt så tar du dig framåt. Ett steg i taget... ✨💫✨

Likes

Comments


Det finns tid i överflöd tills det ögonblick då den nästan är slut. Tanketid, orostid....
När min tanke och känsla får falla fritt landar jag ofta med ena foten utanför, snubblar och faller... Sen lyfter jag blicken, reser mig upp och ler åt min egen förmåga att se att även om jag faller så tar jag mig framåt.
Ett steg i taget...✨

Likes

Comments


Samla ihop och skapa andrum.
Jag är för svår för världen att förstå men det kommer att bli bättre, jag vet det.
Jag kämpar varje dag för att inte vara så förbannat komplicerad.
Jag är totalt trasig inombords, skadad av alla brustna förtroenden från omgivningen och jag förbannar mig själv om och om igen när osäkerheten smyger sig på.
Jag måste få läka, jag måste få våga och förstå att det finns människor omkring mig som inte är ute efter att göra mig illa.
Jag vet att en del av spökena bottnar i min dåliga självkänsla även om jag jobbat och lyckats stärka den enormt dom sista åren.
Jag tänker fortsätta med det och jag tänker fortsätta att ta mig framåt... Ett steg i taget.✨

Likes

Comments

Jag tror att jag har hittat ett sätt, ett sätt att sortera alla känslor i mitt alfabet. Givetvis är alla dagar olika men jag har tagit till vara på den unika chans jag fick att stanna upp, vänta in, ta emot och lära känna mig själv. Det fanns en tid då jag inte riktigt orkade känna och jag försökte kontrollera det jag bar inom mig men jag gjorde det alldeles för hårt. Nu möter jag mig själv med mer ödmjukhet. Tar en bit i taget och lär mig hantera dom trasigaste delarna av det jag en gång var.
Jag har vuxit, ändrat färg och börjat blomma men det finns dagar när jag sluter mig och har svårt att stå i solens strålar.
Jag behöver få gå undan ibland, slicka sår och bearbeta. Klappen på axeln med orden "ryck upp dig" har ingen verkan på mig då och jag har förstått att den ofta, men inte alltid, kommer från människor som själva inte riktigt vågar möta det som finns inombords. Jag vill inte fly från det jag känner längre, jag vill komma ikapp och sortera. Jag får ofta höra att jag ska sluta älta och det sårar mig för för mig handlar det inte om ältande utan bearbetning.
Vi har alla olika strategier och det här är min. Vänligen respektera det.
Man kan aldrig tala om för en annan människa vad man ska eller bör göra när det gäller känslor kring saker man gått igenom. Man kan aldrig säga att man förstår hur en annan människa känner om man inte gått samma väg men man kan ställa sina egna skor i farstun och visa att man är beredd att gå med en bit på vägen. Ett steg i taget...✨

Likes

Comments

Så varför tror jag egentligen att det skulle hjälpa att skriva tusen ord och miljontals rader om det som växer inom mig...
Det är ju bara mina känslor jag målar i ord.
Varför skulle det hjälpa att skapa konstverk med en ensam och spretande pensel. En pensel som lämnats i glaset med vatten närmare en evighet än en sekund.
I betraktarens ögon en tavla i abstrakta mönster men jag är osäker på om jag ger utställningens besökare en chans att förstå palettens alla färger.
Min palett är min alldeles egen och varje känsla har en färg men sen finns det ett kladdigt litet hörn där allt bara flyter samman. Ett litet kaos av utsmetad färg.
Jag, mitt kaos och en färg för varje känsla.🎨💫

Likes

Comments

Ikväll flödar kreativiteten.🎨💫
Den har en förmåga att göra det när tankarna formar orden i penseldrag.
Jag - en konstnärssjäl. Alltid en konstnärssjäl, skör och sårbar.💞

Likes

Comments

Nattens tankar river alltid runt i känslor.
Tyst och stilla i mitt eget mörker. Jag tänker känsla, vill sudda bort oro. Jag hör mitt hjärta slå och i bröstkorgen dansar syret men det når inte hela vägen ner. Jag andas bara halva andetag. Det är som känslan blir för stor annars och som att jag försöker kväva den genom att inte andas rakt igenom. Bara ytlig andning. Bara halva andetag. Bara hårda och överfulla hjärtslag.
Ändå är det i natten jag känner mig trygg. Det är en märklig känsla men den är vacker.
Så otroligt vacker.🌟⭐️💫

Likes

Comments

En vacker plats och tid för tankar.
Det förflutna ligger som en skugga i min verklighet men jag har vilja nog att skingra molnen och låta ljuset äta mörkret.
Jag kan det här, jag har gjort det förut och även om jag tappar balansen ibland så vet jag att jag kommer nå målet.
Jag kommer gå hela vägen, ett steg i taget.✨


Likes

Comments