Sen jag lärde känna dig har jag lärt mig så otroligt mycket om livet, om människor och om mig själv.
I tankar av oro och osäkerhet har du gjort mig lugn och jag har ofta tänkt " älskade du, hur i hela helvete står du ut med en kvinna så trasig som jag?" Du är beundransvärd.
Tack min finaste, tack för att du finns och för att du orkar.🙏🏻❤️

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Det kommer aldrig bli som det borde vara men det kommer att bli det bästa ändå. Det är helt upp till mig vad jag gör utav det och från vilken sida jag väljer att se det. Jag går min egen väg, ett steg i taget.✨

Likes

Comments

Tankar kring sanningar och förtroenden...
Sen många år tillbaka har jag ett antal gånger fått föreläsningar kring att jag måste våga lita på omgivningen igen. Att jag måste våga tro att ärlighet och lojalitet fortfarande existerar.
Jag har varit öppen för att göra det och verkligen försökt att sänka garden och jag har jobbat hårt för att sudda ut skuggorna av tvivel som omgett mig vid olika tillfällen. Ofta har jag ursäktat min misstro med saker som hänt långt bak i tiden där upprepningen aldrig gått att stoppa.
Så till alla er som genom åren kallat mig klok (vilket givetvis värmt mitt hjärta) vill jag gärna ställa frågan varför ni tror att jag haft fel i mitt sätt att resonera kring förtroenden? Jag ser och jag iaktar både mig själv och andra och jag tror att den skarpaste bilden av ärlighet är den jag bär inom mig själv. Jag är långt ifrån felfri, jag är fruktansvärt komplicerad och jag jobbar dagligen med min självkänsla som jag iaf lyckats lyfta från fotsulan upp till fotknölen. Jag är inte ute efter att höja mig själv till skyarna men jag tror att jag vågar se på ärlighet och förtroende med öppna ögon. Jag skräms inte längre av livets beska sanningar.✨

Likes

Comments

När jag tror att allting är som värst blir det alltid lite värre, det slår lixom aldrig fel. Men tänk att jag nu till skillnad från då ändå kan ta det med ett leende. Jag har lärt mig att våga tro att det finns en mening med allt som händer och att man med tankens kraft kan vända det tunga till något positivt. Man lyckas skapa sin egen styrka och energi och på den förmågan kan man ta sig långt. Ett steg i taget...✨

Likes

Comments

En mil är gjord men inte ett steg längre än så. Jag har satt min gräns där för att mota ätstörningsspökena i dörren. Efter många år med bulimi vågar jag nu se tillbaka på hur långt jag egentligen har kommit. Jag hetsäter inte, jag överäter inte. Jag gömmer inte mat och godis i syfte att äta i smyg. Jag går inte upp mitt i natten för att ta en löprunda på minst 1,5 mil och jag går inte heller till gymmet på kvällen igen för att träna samt köra några extra timmars cardio. Jag väger mig inte före och efter varje måltid utan har sen år tillbaka valt att inte ens vara ägare av en våg. Jag spyr inte längre eller på annat sätt kompenserar för det jag stoppat i mig.
Kräkas... Fy fan va äckligt va?! Ätstörningens sanningar är tyvärr oftast så, äckliga. Så äckliga att ingen egentligen vill prata om det men jag tror att det behövs. Det behövs kunskap och den bästa kunskapen får man från dom som varit där men är på väg därifrån eller från dom som redan har gått i mål.
Att kompensera... Det är svårt att beskriva ett kompensationsbeteende för alla har vi tyvärr våra egna knep men jag tror att alla vi drabbade har strävat efter att uppnå samma känsla. Känslan av att vara ren. Ren inombords och tom på det man stoppat i sig. Det är en konstig känsla men jag minns den så väl. Jag minns kampen och kriget för att göra sig av med allt och jag minns smärtan i halsen och magen. Jag minns vattenkranen som stod på för att dölja ljudet av kväljningar. Jag minns såren och sprickorna på läpparna, tandmärkena på knogarna, yrseln och dom rödsprängda ögonen. Jag minns leendet jag tvingade mig själv till när jag klev ut från toaletten för att låtsas att allt var som det skulle. För att ingen skulle förstå vad som egentligen pågått där inne...
Idag är jag många steg därifrån. För mig är konditionsträning en trigger och jag har svårt att sluta. Jag tänker vinna kampen över spökena som skriker mer, mer och längre, längre. Jag sätter gränser för konditionsträningen. Hit men inte ett steg längre.👊🏻✨ #ettstegitaget79

Likes

Comments


Jag stoppas in där det finns plats.
In i små små rum där drömmen nästan kvävs.
In i rummen med en tid och en evighet, alla tiders evighet.
Jag stoppas in i små små rum.
Ett för tanken och ett för känslan.
Jag tror att det som för mig är en evighet bara har varat en sekund...✨

Likes

Comments

Jag är kanske för ivrig ibland, för ivrig att sätta ord på hur och vad jag känner. För ivrig i att förklara och beskriva. Det är som jag tror att ingen i världen kan förstå om jag inte lämnar byggsatsen med en beskrivning.
Jag tar väl troligtvis lite för mycket av verkligheten för att skapa min egen fantasi. Jag kanske bara är för ivrig att försöka förklara... Världen kommer ändå aldrig att förstå sig på en udda fågel. En udda fågel som jag...✨

#ettstegitaget79

Likes

Comments

Du måste lära dig att hitta lyckan igen oavsett hur mycket du har förlorat.
Du måste lära dig att hitta lyckan i det du har och i det som är du. Våga känna att du är värdefull och att det är du som bestämmer över ditt liv och vilka vägar du ska gå.
Du måste lära dig att hitta lycka igen oavsett vad du bär i ditt bagage.
Du måste lära dig och du måste våga försöka för du kommer klara av det, ett steg i taget...✨


#ettstegitaget79

Likes

Comments

Jag tänkte en tanke inatt.
Av en miljon som passerade mitt trasiga inre var det en som kändes så mycket större än alla andra. Det handlade om mig, om en känsla och om ett sår. Om tusen trasiga bitar i ett enda andetag.
Om tusen trasiga delar av mig.
Nej, det är ingen bra dag idag så snälla fråga mig inte hur jag mår. Det finns inte ork att höra alla mina sanningar.
Det blir en bättre dag imorgon, jag vet det.
En bättre dag imorgon...✨

Likes

Comments

Igår, idag och imorgon... Ett steg i taget.✨

Likes

Comments