Han sa till mig att han inte älskar mig längre och att han inte hade några känslor kvar. Hur kunde du, snälla fantastiska, underbara du säga något sånt till mig? Vi älskade ju varandra mer än någonting annat. Varför vill du inte ha mig längre? Varför slutade du älska mig? Vi planerade att spendera resten av våra liv tillsammans. Varför ljög du?

Vi skulle egentligen suttit på ett flygplan idag och ätit middag med utsikt över havet. Jag jobbade ihjäl mig för att kunna ta dig på den här resan. Jag ville ju skämma bort dig, för att du förtjänar det här. Nu kunde jag inte åka på den här resan, tanken av att åka själv eller med någon annan får mig att vilja kräkas. Kan du inte bara ringa mig och säga att du ångrar dig? Snälla snälla snälla. Jag saknar dig så mycket.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Okej, jag skrev för en timme sen men känner att jag behöver skriva av mig.

Min mamma är på jobbresa och kommer hem imorgon kväll. Jag saknar min mamma, så mycket så att jag vill slita av mig håret. Tårarna rinner fortfarande och jag känner mig övergiven. Helt bortglömd. Blev för två sekunder arg på mamma för att hon inte är här och tröstar mig, men hon vet inte ens att jag har blivit dumpad. Kastad. Trampad på. Jag önskar att min mamma var här. Hon är nog den som aldrig kommer sluta älska mig och aldrig sluta sakna mig. Ibland när jag går till affären (utan att säga något) för att handla så panikringer hon mig för att hon inte vet var jag är. Mammas kärlek är speciell. Den dör aldrig.

Nu, exakt nu, i skrivande stund blir jag sur på mamma för att hon älskar Max. Hur kan hon älska den som slängt iväg mig som en liten vante. Som kastat mig och får mig att känna mig värdelös. Men som sagt, hon vet ju inget än. Jag känner mig nästan schizofren som först älskar och saknar mamma, och två sekunder senare blir sur på henne. Allt detta för att Max dumpat mig. Vill egentligen bara skrika på honom att han är ett jävla kräk som får mig att må såhär. Men samtidigt känner jag att jag bara vill vara i hans armar och att han aldrig ska släppa taget. Schizofren var det ja..

Hur ska jag få honom att sakna mig? Hur ska jag få honom tillbaka? Kommer han höra av sig? Varför hör han inte av sig? Alla dessa tankar. Fanfanfanfanfan!!!!!!!!!!!!!!!!!!!



Likes

Comments

Jag blev dumpad igår vid runt 13. Jag trodde aldrig att det här skulle hända. Nör han hade åkt hem så kollade jag mig i spegeln och såg hur tårarna rann. Det kändes inte för att jag gråtit i över en timme, bönade och bad att han inte skulle göra såhär. Jag sa till honom att det här inte kändes ok. Jag ringde honom efter en timme (när jag visste med 100% säkerhet att han kommit hem, tänkte säga något men grät som en idiot och allt han sa var: Du kan inte ringa mig och gråta, det är inte schysst. Okej, din jävla idiot du har dumpat mig. Hur schysst var det? - Fast det sa jag inte. Jag la bara på istället..

Dagen efter (idag)..

Vaknade med världens huvudvärk idag, kan det vara för att jag grät mig själv till sömns igår? Har tagit två alvedon, det har inte hjälpt. Har inte ätit, bara druckit kaffe. Hela kroppen gör ont, kanske därför jag inte känner mig hungrig. Har gått runt och väntat hela dagen på att han ska ringa eller smsa och säga att han ångrar sig. Telefonen är helt tyst, har till och med startat om den för att jag tänkt "Han kanske har smsat eller ringt, min telefon kanske är värdelös bara". Nej, den är helt ny.

Undrar om han tänker på mig. Undrar om han saknar mig lika mycket som jag saknar honom. Jag tror jag går sönder.









Likes

Comments