jag andas. snoret rinner fortfarande. jag hör min sambo. men han kommer inte. jag hör hr ångesten säger att han inte älskar mig längre. han har tröttnat på jag är sjuk. ingen idé att hoppas på att han ska älska mig igen som han tidigare gjort. han är färdig. jag är sjuk. jag är självisk. jag är värdelös. jag borde skada mig. jag borde ta steget. jag borde dö. jag är inte värd att älska. ingen skulle sakna mig. ingen skulle gå miste om något. ingen skulle lida. jag förtjänar att må så här. jag förstjänar att ha ont. jag förtjänar inte att leva. det vore för allas bästa om jag bara försvann. ångesten har rätt.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Min älskade sambo. Du är så fin och omtänksam. Men det senaste känns det som du inte har något intresse för mig. Jag mår sämre igen och du verkar inte ens försöka komma och prata med mig. Har min ångest tag dig över gränsen? Är depressionen för mycket nu? Har du äntligen förstått att jag borde ta livet av mig?

Likes

Comments

Jag har gjort något dumt. För jag kan inte hantera din besvikelse. Det blir för mycket för min ångest. så inatt gjorde jag något jag inte gjort på 3 år. Jag skar mig. Fina rader. Så nu matchar smärtan i mig den på kroppen. Nästan. Det känns mer jämt fördelat nu. Nu skar mig där ingen ska se. Mer än du. Så du ser hur ledsen jag är för att jag sårade dig. Även om armarna nu skriker efter att också få rader. Kanske de på om jag fortsätter att göra dig besviken.
Jag ber om ursäkt för att jag i mitt egna mående glömde av ditt. Du mår så sällan dåligt att det nästan känns omöjligt. Det gör mig så rädd att du inte vill vara med mig för att du mår dåligt och vill inte att jag ska må sämre. Eller att jag inte duger till att göra dig glad. Jag är så rädd utan dig att jag inte klarar av detta. Jag är rädd konstant. jag vet att vi kommer bråka för att jag låter mina känslor styra. Men när jag skär mig har jag kontroll. så jag får göra det innan jag ska prata med dig så det blir rätt. Det är värt det.

Likes

Comments

Klockan är bara 15.39 och jag är redan färdig med denna dag. Jag vill bara lägga mig i sängen och aldrig komma fram men jag har seminarie imorgon så måste göra klart den jävla skiten.
Det började redan igårkväll med att katterna kissat ner hela soffan. Sambon blev arg och fick för sig att han skulle jaga in jourkatten i sitt rum så vi kunde stänga in honom. Jag försökte hjälpa till men sen fick jag nog när jag såg jourkatten ligga inne i badrummet och skaka. Då sa jag ifrån. Vi ska inte orsaka han den rädslan jag såg i hans ögon.
Jag kände att allt var mitt fel. Att katterna kissar i soffan, att jourisen blev så rädd, mitt fel att philip var arg och att vi hela tiden måste tvätta bort kattkiss.
Så ett sammanbrott på det i sängen när vi skulle sova satt fint... Eller inte.
Vaknade på morgonen och kände mig ledsen över att min barnmorska ska sluta. Det känns kasst. Jag vill inte berätta om hela historien för en ny barnmorska. Jag vill inte jobba på att få förtroende för en ny. Tur är väl att det inte är kuratorn som slutar. Men det gav mig en känsla av övergivenhet. Varför ska alla lämna mig? De slutar, dör eller tröttnar på mig.
Så har jag drömt massa om mitt överkomma självskadebeteende. Jag drömde att jag skar mig in för massa vänner och andra jag känner. Jag satt på en hög av gosedjur och skar mig. Det kändes så verkligt och jag kände mig så utsatt. Jag ville inte men det gick inte att låta bli. Sen vaknade jag och somnade om och drömde att jag letade efter något att skära mig med. Och när jag hittade det, vaknade jag. Känslan som jag fick då skäms jag över, jag blev ledsen för att jag inte fick känna smärtan.
Så när vi klev upp så var det nytt kiss i soffan och jag vet inte vad jag ska ta till mig. Så jag går upp och hämtar min dagvovve när vi kommer in i hallen hemma jag och han så kissar han på golvet så när jag står där och torkar upp kisset, bryter jag ihop igen. Allt känns som mitt fel. Jag är elak mot sambon för att han får stå ut med mig och djurkiss. Jag är elak mot jourisen för att han måste flytta. Jag var dum mot dagvovven för att jag inte förstod att han behövde gå ut. Jag som är så elak borde inte få leva. Jag orkar inte med detta. Jag vill bara dö. Jag borde ta livet av mig. Detta har ältat i mitt huvud 1000 gånger om idag och det spelar ingen roll och jag struntar i det eller skriker tillbaka. Självmordstankar var det så länge sedan jag hade. Jag vet inte var de kommer ifrån men de vill inte sluta idag. Men förhoppningsvis imorgon eller dagen efter det. Eller dagen efter det. Jag trodde jag var över detta steg i mitt liv. Varför måste hjärnan vara en sådan shitbag?

Likes

Comments

Det var ett tag sedan jag skrev. Tappade intresset.
Men nu kände jag för att skriva av mig lite. Jag känner mig ledsen och ensam. Arg och irriterad. Så lite ångest på det.
PMS KALLAS DET.
Jag får utbrott på sambon och ångrar mig sedan. Som tur är förstår han mig och uppskattar när jag kommer 5 min senare och ber om ursäkt för att jag överreagerar.  Men i stund känns det så rätt.
Just nu ligger jag i sängen och väntar på sambon som går på toa. Trots att han kommer snart. Känner jag mig ensammast i världen. Ursäkta fröken Röd, men måste du fucka upp hela mig?

Likes

Comments

Vaknade på bra humör och var glad och mådde bra. Men ju mer dagen närmade sitt slut desto mer närmade sig ångesten och tomheten. När sambon åkte hem till Borlänge så föll det ihop. Jag vet att han bara ska vara borta i två dagar, men ändå grät jag då vi sa Hejdå. Det kändes ändå bra att inte vara helt själv utan att rumskompisen var kvar. Jag mår fortfarande inte bra. Det är som ett hål i bröstet. Försöker vara glad men det hjälper inte. Tankarna är bara grå.
Nu ska jag försöka sova.

Likes

Comments

Idag har dagen varit bra. Gymmat, klappat katter och pluggat men det har varit något i bakgrunden hela tiden. Har inte känt mig riktigt glad utan det har varit ett litet hål i bröstet typ och den lilla rösten i huvudet har viskat dumma ord. Utsidan har inte alls fått vara ifred. Den fick höra hur tjock den var och hur många ärr som förstörde den och stretchmärkerna blir fler och fulare. Hur lila de är.
Den går inte att stänga av! Men den kommer hela tiden och viskar "små ljuva" ord. Den har även idag rabblat på om hur mycket jag pratar, för mycket, hur självcentrerad jag låter och hur elak jag är. Dumma dumma röst.
Nu ligger jag i sängen och hoppas på att sambon ska lägga sig och mysa med mig.

Likes

Comments

Idag har det varit bra på dagen. Känt mig glad och mått bra. Men på kvällen kom det ledsna. Från ingenstans smög det sig på mig. Så jävla pissigt att inte veta varför eller hur. Det kommer som ett regnmoln. När det till slut blev så illa att jag knappt kunde kontrollera tankarna det minsta gick jag till sambon och bad om lite kramar. Då blev det lite bättre. Nu känner jag mig bara tom och trött så det är dags att sova.

Likes

Comments

Söndagen var helmysig. Jag mådde ganska bra men det var inte min dag, blev helkontroll när vi var och handlade och sen stoppad av polisen för att blåsa och sen råkade jag köra fel. Men men, vi kom fram till Ewa och hennes tusen tyska spetsar. Hon hade två valpar och de kändes så bra att vara där och mysa med alla hundarna. Sambon och jag lämnade lyckliga men med en större hundlängtan. Vill pyssla med agility.

Idag var det segt. Hatar sommartid. Idag gav föreläsningen mig sådan ångest. AAA!! Så sjukt jobbig kurs vi börjar nu. Men försökt dra igång gruppen men det går trögt. Nu känns det rätt okej men har ändå lite dippande mående idag.

Likes

Comments

Idag har jag mått bra. Det har varit lite segt men det beror på bakfyllan/att jag la mig sent. Min daghund var här idag. Det var så mysigt. Gav både mig och sambon hundlängtan. Hundras är vi dock oense om. Jag vill ha en tysk spets och han vad som helst som är stort och fluffigt.

Likes

Comments