Nu händer det grejer!
Mitt barn har börjat reagera och är redo för att bearbeta allt hemskt som hänt hos pappa genom alla år.
Han har förstört sitt egna barn!
Hur ska barnet någonsin kunna lite få sin pappa igen.

Barnet har ju pratat med lärare i skolan om hur hen har det och hur det vart hos pappa.. Skolan ville vidta åtgärder genom att göra en orosanmälan. Jag blev kallad till möte i skolan och valde sedan att snabbt vidta åtgärder genom att låta barnet slippa åka till pappa under en tid nu och kunna få andas ut och bearbeta allt.
Barnet har nu fått komma till ATV (alternativ till våld) och börjat bearbeta, riva ner och bygga upp igen.
Jag tyckte att det var lite onödigt med en orosanmälan eftersom jag agerat direkt.
Men pappan har dykt upp i skolan och det oroar alla.
Nu i veckan kontaktade soc mig och berättade att pappan gjort en orosanmälan för barnet hos mig?!?!
Jag har försökt kontakta både honom och hans sambo x antal ggr... Utan respons givetvis!

Anmälan var att jag saboterar umgänget och att jag ej gett honom insyn i barnets skolgång.
Vilket är skitsnack.. Det finns ett påskrivet papper i skolan sedan flera månader tillbaka där jag gett samtycke till full insyn i barnets skolgång.
Jag är givetvis inte alls orolig eftersom jag vet att jag agerat på alla sätt för mitt barns bästa!

Men det som irriterar mig är att han påstår att inget hänt hos honom och att barnet ljuger!!

Självkänslan hos barnet ska fan inte få förstöras mer nu!
Idag kommer skolan att göra en orosanmälan grundat på vad barnet berättat för läraren.
Vilket tydligen är behövligt för att stötta upp mitt älskade barn.
Nu får det vara nog!!!
Sluta förstöra ditt egna barn och väx upp, va en stabil och kärleksfull pappa istället!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Here we go again!

Nu efter jullovet var mitt barn förändrat... Och då inte till det bättre tyvärr :/

Hen har haft en sjuk hemlängtan till mamma och inte alls fått något stöd från sin far då. Har inte fått ringa eller smsa mamma för pappa, utan pappa har då blivit arg och irriterad och istället kommit med vad barnet uppfattar som hot. -" sluta gnäll annars sitter jag inte hos dig"
mm.

Inte ok självklart! Barnet känner sig svag och behöver sin pappas tröst och trygghet, vilket är obefintlig.

Jag har givetvis skickat mitt barn till skolan som vanligt då hen brukar fungera bäst i skolan bland sina vänner där.
Men hen har inte alls velat vara där och har försökt på precis alla sätt att bara få vara hemma med mig.

Redan efter en dag i skolan blev jag kontaktad av en ur skolpersonalen som mitt älskade barn känner sig extremt trygg med och pratar med ofta om allt möjligt. Vilket är så skönt att denna person finns med i hens liv och bryr sig.

Nu slog skolan larm om oro för Mitt Barn!
Mitt barn har pratat om hur det har varit och är hos pappa.
Och denna underbara person tog barnets ord på allvar, tack och lov <3

Och jag beslutade omg att ta ny kontakt med ATV så mitt barn äntligen kan få börja nysta i allt som nu kommit ikapp hen. Jag pratade själv med mitt barn och hen bad själv om någon att få prata med nu. Tiden är inne!

Hen har berättat om våldet mot pappas sambo med mera..
Under julen och lovet har det nu även vart en hel del skrik och bråk, fula ord och hot.

Skolan kallade mig till ett möte dagen efter. Och där gick vi igenom lite av vad som hänt och en handlingsplan för hen. Jag är så glad just nu att skolan har reagerat och dessutom Agerat! <3
Dom kommer att ha extra koll på mitt barn. Och jag har tagit ett nytt beslut om att pappa inte får hämta hen förens hen mår bättre och vill åka dit igen.
Men just nu mår inte mitt älskade barn alls bra och vill verkligen inte åka till pappa under några omständigheter alls.
Mitt barn behöver få akut vård inom ATV och det blir ett första möte i kommande vecka.

Nu när jag har enskild vårdnad och mitt barn har umgängesrätt med sin far, pappan har alltså ingen umgängesrätt med barnet så anser jag att barnets ord och välmående kräver att hen slipper åka dit.

Jag har gjort som alltid när det gäller att informerar pappan, skickat sms och mail. Jag har frågat vad det är som hänt under lovet hos dem. Och även skrivit att hen inte vill komma nu, hen är orolig och är som fastklistrad på mig.
Jag kan nu åter igen inte ens gå på toaletten själv utan att hen är max 10cm från mig. Hen uppvisar tecken på ångest och har svårt att sova pga tankar på/om pappa.

Mitt barn ska aldrig behöva må dåligt över att pappa beter sig illa igen har jag svurit på.. Men nu har såren åter igen rivits upp!!
Nu får det räcka!!!

Fanskapet dök sedan upp i skolan iaf och spelade teater i vanlig ordning..
Men jag hade redan hämtat hen och personalen fick förklara för en "ovetandes stackars pappa" ..
Han trodde inte på mig uppenbarligen men skolan agerade bra och förklarade för honom att det är barnets ord , tankar och uppfattning som dem backar upp. Och dessutom så har jag lagen på min sida.
Jag gör som jag är tvungen att göra och alltid kommer att göra.. SÄTTER MITT BARN I SÄKERHET OCH TRYGGHET!

Varför han nu åkte till skolan ist för att höra av sig till mig tycker jag är märkligt och skrämmande, tänk om han hämtar hen trots allt. Hen skulle aldrig våga säga emot.
Men visst skolan måste då agera men det är mest det psykiska som sätter sig mer hos hen om han dyker upp i skolan. Mer rädsla och oro, som hen definitivt inte behöver mer av nu.

Men nu har mitt barn ett stort skyddsnät runt sig och vård är nära. Men idioten har skadat sitt barn för livet med allt detta! Vilket vi får leva med och hoppas att det går att bearbeta på ett bra sätt.

Jag är bara så evigt tacksam till denna person som faktiskt tagit mitt barn på allvar och agerat ! Våran ängel <3
Tack!
#våldihemmet #vårdnad #barn #sko
la #misshandel
#oro #kärlek

Likes

Comments


Det var ett bra tag sedan jag skrev något här... Jag har haft massor med andra tankar och funderingar att ta tag i.

Jag ska ju bli mamma igen :)
Denna gång utan en närvarande sk pappa dock. Och ja det är helt mitt eget val!

Men iaf nu har mitt barn vart hos sin far och familj i 6 dagar under lovet.
Första gången det var sååå lång tid på något år nu.
Men mitt barn vill nu åter igen inte åka tillbaka till pappa på ett tag, inte ens på umgängestiderna som är nu.

Det har han själv ställt till med.
Mitt barn bönade och bad mig igår om att hen aldrig skulle behöva vara där i en hel vecka igen. Ajjjj! Mitt hjärta brister
😢

Hen skulle egentligen vart hos pappa i 7 dagar men har smsat mig i SMYG ... Fatta i smyg!!!?!

-"För pappa säger att jag ska sluta vara så fjantig och säger att om jag inte slutar smsa med mamma så tänker han inte sitta hos mig en stund i sängen "

Mitt barn har all jävla rätt till att få sakna vem hen vill och dessutom kontakta, mamma, mormor, kompis.. Ja vem som helst som får hen att känna sig trygg!! Mitt barn måste känna kärlek, trygghet och omsorg av sina föräldrar!

I måndags ringde mitt barn från skolan/fritids och bad mig om att få komma hem en dag tidigare. Även fröken sa till mig att hen va mkt ledsen och nedstämd. Pappa hade inte gjort hen illa men pappa och sambo hade bråkat mkt nu igen.

Efter detta vill nu hen inte åka dit på ett tag igen. Och jag bestämmer då att hen inte behöver det, för det är för mitt barns bästa!

Mitt älskade lilla barn som har behövt massor med extra påfyllning med kärlek och trygghet nu dessa dagar hos mig.

Varför kan dessa 2 aldrig bara förstå att om man älskar varandra så ska man fan kunna hålla sams i 7 dagar!?! Annars kan man bryta upp. Tycker så synd om deras gemensamma lilla barn som lever i samma hus som dem, hen tror ju att det ska vara så och kommer få riktiga problem senare i livet
som tack 😠

Sen just idag av en slump råkade jag på ett inlägg på FB om en mamma som jag förstod sitter i sitsen jag själv satt i för x antal år sedan.
Det träffade mig direkt i hjärtat och jag kontaktade henne. En helt okänd kvinna för mig, vi har ingen koppling alls till varandra förutom att hon INTE ÄR ENSAM!

Jag hoppas kära du att jag på något sätt kan hjälpa dig med tankar, idéer och ge dig styrka att orka, för det är ingen lätt resa du har men du är inte ensam. Vi är så många och rättvisan segar tillslut. Du är en stark kvinna och mamma. Du ve
t bäst!

❤️All kärlek och styrka
till dig ❤️

Likes

Comments

Det har nu gått en tid sedan rättegången var över och allt har flutit på relativt bra.. Kanske oroväckande lätt?!

Jag har faktiskt inte orkat uppdatera här vidare mkt.
Mitt barn har idag lite mer att faktiskt säga till om och hen har chansen att påverka själv.

Men jag själv har har en kraftig inre strid med mig själv under någon månad. Jag hade helt tappat hoppet och tron även om mig själv, vi har ökat doser av mediciner men jag har inte alls känt att det hjälpt mig.
Jag trodde ett tag att jag aldrig skulle sluta falla... Jag såg inte något slut på allt. Allt var svart och negativt. Vem kunde hjälpa mig??
Ingen...

Men så en dag kom vändningen som en ordentlig chock!!

❤️Jag ska bli mamma igen ❤️
Och det är faktiskt inte så lång tid kvar heller.. Jag visste det inte ens själv, alla mina mediciner har gett samma biverkningar som en graviditet gör... Allt är under kontroll och bebisen mår bra, hen har inte tagit skada av några mediciner.
Mitt barn är så stolt och lycklig över sitt kommande syskon. Och nu vet jag varför jag mått som jag gjort bla under ett antal månader
😸

Nu ser jag bara framåt och är lycklig, trots att jag kommer uppfostra detta barn ensam faktiskt
❤️

Likes

Comments

Ett litet barn , mitt lilla älskade barn ❤️

Vi har nu väntat hela förbannade sommaren på att barnets pappa ska höra av sig... Ditt barn vill ju träffa dig! Idiot! 

Pappan skulle bestämma 2 V denna sommar som han vill umgås med sitt barn. Först 1 V sedan uppehåll minst en V och sen tillbaka till pappa. 

Med tanke på hur han betedde sig i rättssalen under 2 dagar så hade han kontaktat mig så fort domslutet kom. Han ville ju såååå gärna träffa sitt barn?

Det blev ganska snabbt solklart att han skiter i barnet just nu... För inte ett ord har vi hört från honom! Det står i domslutet att pappan ska ta kontakt med mamman och komma överens om datum. 

Hans lilla spel gick inte alls som han trodde och alla andra i rättssalen genomskådade honom dessutom. Det var bara Mig han var där för att försöka knäcka..

Men det gick inte alls! 

Jag är stark och jag är dessutom mamma, en mamma som även enligt domstolen gjort allt helt rätt för mitt barn. 

Jag har tagit hand om mitt barn,vårdat och uppfostrat. Dessutom har skyddat mitt barn när det behövts. 

Mitt barn känner sig nu så mkt mer trygg och självsäker ❤️

Sen åkte vi bil i fredags och åkte förbi barnets farfar då vi bor nära. Där var även pappans bil och jag vänder mig snällt om och frågar mitt barn om jag ska stanna... Mitt barn har saknat sin andra familj som nu skiter i hen. 

-Ja mamma! 

Jag stannar en liten bit bort, säkert avstånd och mitt barn kliver ur bilen och in på tomten där dem alla står. 

Hen får kram av styvmamma och systern sen springer hen tillbaka till min bil. 

- Kramades du inte med pappa? 

- Nä han skulle köra bilen.. Men han sa hej till mig

Vilken JÄVLA Superfarsa va!?!

Jag tyckte iaf att jag va snäll som stannade. Mitt barn har ju saknat dem hela sommaren nu.

Likes

Comments

Strax efter min första bilolycka flyttade han bara in till mig och vårt barn igen, jag hade inget att säga till om.

Jag va inte alls stark nog! Hade den första inte ägt rum så kanske jag hade lyckats avsluta "förhållandet" då men efter olyckan orkade jag inte alls.

Han mådde dåligt oxå just då och det var jag som fick vara sjukskriven och ta hand om honom, se till att han åkte till sina läkare, psykologer mm. Jag hade ont, åt starka mediciner.. Skulle vara mamma åt honom och åt vårt lilla barn.

Så här i efterhand när jag sitter och letar minnen och allt i mitt egna huvud undrar jag själv hur faaan jag orkade?!? Vansinne!

Han låg på soffan 24/7, lekte med vårt lilla barn absolut max 1 timme per dygn för mer orkade han inte. All vaken tid rökte han ner sig. Gick inte utanför dörren på flera dygn.

En av hans läkare beordrade mig att "rasta" honom iaf 20min per dygn. Han måste få luft och se andra ansikten... En tickande bomb!!

Jag va sjukskriven och hade fruktansvärt ont i min egna kropp men klagade inte vidare mkt utan såg till att allt fungerade. Allt måste ju se bra ut utifrån. Jag ville inte åka hem till Mitt hem längre... Mitt hem va bara kaos. 

Sen blev vi bjudna på bröllop.. Ett ungerskt/svenskt, det skulle vara fest dagen innan med andra ord. Vi bestämde oss för att gå eftersom det var hans vänner.

Vi åkte in och parkerade bilen i stan, han skulle inte dricka eftersom han mådde så dåligt som han gjorde och åt starka mediciner. Vi kom dit och jag höll mig på annat håll än honom. Jag drack en del och blev onykter.

Vi va där i några timmar sen skulle vi åka hem, han kunde köra sa han. Jag tyckte att vi kunde ta en taxi men han ville prompt köra och jag orkade inte tjafsa emot.

Bilen han hade va avställd mm. 

Vi satte oss i bilen och började åka.. När vi var cirka 20 minuter hemifrån på motorvägen tittar jag upp och ser att han kör om en civilpolisbil, säger till honom att han just kört om den och ber honom sakta ner. 

Ett snabbt -" håll käften !!! Jag vet väl om jag kör om en polis!!!"

Det gick fort minns jag... 

Helt plötsligt går det fortare, jag tittar upp... Bilen är efter oss!

Den kommer närmre, snabbt mkt närmre! 

Han kör givetvis ännu snabbare och jag får panik, skriker - "stanna!!!"

Blåljus!!!! Mer blåljus... 

Farten ökar.. Jag minns att hjärtat slog snabbare och snabbare. 

-"Håll i dig, nu smäller det!!!"

Han kör in i en annan bil, tar i höger bak på den så den snurrar på motorvägen .. Våran bil tappar greppet i den smällen, vi åker fort .. Jag ser bergväggen framför oss. 

Hinner snabbt tänka att nu dör vi!

Bilen slår emot en refug och snurrar säkert 3 varv innan vi dundrar in i bergväggen. Vi studsar lika fort därifrån igen sen minns jag inte mkt på ett tag uppenbarligen, för nästa sekund ligger jag mitt ute på motorvägen med ett vapen mot mitt huvud.

- Ligg still!!! Tyst! Ligg still!!

Hela min kropp värker! Han ligger brevid mig och viskar till mig.. - du minns inget, håll bara tyst! 

Vi förs till polisförhör i olika bilar, till olika ställen. 

Jag får ingen sjukhusvård och ber bara om att få gå för jag har ju sovit hela tiden och minns givetvis ingenting. 

Satt i förhör i 1-2 timmar sen släpptes jag, tänkte bara på mitt barn och började gå hemåt. Telefonen låg ju kvar i bilen så jag kunde inte ringa någon. Gick en stund sen kom han springandes... 

- vad sa du??? 

- givetvis ingenting, att jag inte minns något!

-bra! För jag sa att det va Du som körde och att vi bytte plats efter vi smällde! Det är bättre om du tar på dig det här som är ostraffad.. Fattar du de?!? 

-Va?? Jag??? Men det va ju inte så!!

-spelar ingen roll! Du får bara böter och indraget körkort ett tag.. Tyst nu!! Det här va ditt fel! Vi skulle ha tagit taxi, hur kunde du låta mig köra??

Då tystnade jag och orkade inte... 

Men inom mig så bestämde jag mig till 100% att det här va droppen! Nu fick det vara nog och min planering att bli av med honom och slå mig fri tillsammans med vårat barn påbörjades på fullaste allvar! 

Likes

Comments

Sedan domen kom har inget hänt förutom att barnets far trodde att han kunde hämta sitt barn bara.. Fungerar inte riktigt så!

Kl 10 på lör ringde mitt barns mobil några ggr... Bara där kom första felet!
Det är MIG han ska kontakta.

Tillslut ringde min lur med skyddat nr, jag svarar och det är hans sambo?!?!?
- Varför kommer hen inte ut??

Jag - därför att allt umgänge utgår under lov. Ni måste bestämma er vilka 2 v ni vill ha hen 1+1med minst en veckas mellanrum. 29-30 har jag bokat (under hela sommaren).

Hon - jaha ja då får vi ju komma överens om nåt och säga till.

Jag- exakt! Säg bara vilka 2 veckor så blir det bra .
Slut på det samtalet! Den sk "duktiga,samarbetande" pappan kan inte ens kontakta mig själv?!?!?

Bara det gör mig förbannad!

Och nu har det gått ytterligare några Veckor och jag har inte hört något än?!

Ville han inte träffa hen alls nu?! Lr var det bara hans egna strid mot mig som tog en tvärnit?

Men jag är så säker på att än är det inte över, så lätt släpper han det inte.

Likes

Comments

Men bara för att rättegången vart nu så är allt långt ifrån bra.. Lååångt ifrån!

Den första dagen kändes som en hel jävla evighet, säkerligen mkt pga att jag inte sovit bra lr mått vidare bra under en lång tid nu. Jag visste ju vad jag skulle möta där. Ett monster med en advokat som är minst lika mkt monster.
Dessutom visste jag att han manipulerat sina vittnen till max.

Jag visste allt detta redan !
Men inte att dom skulle sitta och ljuga så mkt och kasta så mkt skit över mina vittnen som dom faktiskt gjorde! Fyy faaan!

Första 2 timmarna gick åt till att vi fick berätta själva och försöka komma överens..
Jag har dragit igång denna tvist så jag börjar.

Jag berättar allt som är viktigt och sakligt. Vad som rör mitt barn och hens rätt. Jag struntar i att smutskasta utan säger vad som hänt och vi fått uppleva. Berättar om hur barnet mått och mår idag. Barnets oro och även min rädsla och oro.

Tillbaks får jag bara en massa skit, nedvärdingar och elakheter. Inte ett gott ord sas om mig som mamma.
Det blev även smutskastning av mina vittnen!! Vansinne!

Men vi behöll lugnet även i rond 2 (dag 2). Det gjorde ju givetvis så fruktansvärt ont att få höra alla dessa lögner och påhopp.
Finns det aldrig ett slut???

Men nu är 2 veckors väntan över!

Idag kom domen 11.00....





JAG HAR ENSAM VÅRDNAD OM MITT BARN!!!
Med andra ord såg dom igenom honom och hans sida i rättssalen! Alla va eniga dessutom om beslutet!
Jag har helt ärligt inte ens läst domen är, tänkte göra det ev imorgon om jag orkar och då ska jag ge er lite utdrag ur den :)
Nu ska jag sova och bara njuta av allt. Ligga och hålla om mitt älskade barn!

Ingenting ÄR omöjligt längre! Rättvisan segrar tillslut!! ❤️🌟🌹

Likes

Comments

Jag har av min advokat blivit ombedd att inför rättegången göra en timeline.. Alltså återskapa en vidrig vardag med noteringar.

Vart fan ska jag börja?

Jag behöver göra detta för att vi inte ska hoppa så mkt i tiden och händelser.
Men tro mig när jag säger att det krävs massor med ork och energi för att göra detta.

Svårt att placera allt på sin plats.... just nu är allt en enda röra i mitt huvud. Jag orkar inte tänka och gräva fram allt för att sen göra det igen under rättegången.
Hela min kropp och hjärna säger Neeej!

Jag behöver vila just nu!

Men skönt att jag iaf vet att ingen... Speciellt inte Han kan ta mitt barn ifrån mig!

Mitt barn vill ju inte vara där varannan vecka, så varför inte bara låta barnet få må bra och ta allt i sin egna takt. Låt barnet få känna sig trygg och känna att hen vill vara där så kommer hen vilja vara där mer.

Men jag kommer inte ge upp! Aldrig!!! Inte förens mitt barn känner sig trygg och mår bra!

Jag måste nu börja återskapa mina sista 9 år...

Här är en blogg som jag läser och följer. En sjukt stark kvinna och mamma !

http://lillalotta.bloggplatsen.se

Läs!

Likes

Comments

Nu är det nära...
Men jag känner mig stark med mina vittnen och bästa advokaten vid min sida.

Mitt barn lidande måste få ett slut nu. Även jag mår ju fruktansvärt över hur allt är just nu.

Mår inte mitt barn bra så gör inte jag det heller och viceversa.

När ska vi båda få ett lugn inom oss???! Hoppas verkligen att det är nära nu.

Mina fina vänner som vittnar till min och mitt barns fördel är guld värda och lite till! ❤️❤️❤️❤️

Likes

Comments