Senaste veckorna har jag varit hemma ca 5 dagar..
Blivit en hel del åkande hit och dit.
Först ner till mamma och resten av familjen över julhelgen tillsammans med ögonstenen ❤
Sen hem till Norrtälje igen och var hemma ett par dagar och lämnade ögonstenen hos sin pappa.

Och nyår spenderades norrut hos min underbara älskling och bonusdotter 😍 Hela nyårsafton spenderades ihop med hans pappa och familj.  Bästa nyår någonsin. Och att få stå med sin älskade och kyssa honom vid tolvslaget var underbart ❤
Det ända som saknades var min ögonsten.
Men förutom de så kunde inte slutet på 2016 och starten på 2017 bli bättre!

Ett par dagar efter nyår följde min älskade med hem till Norrtälje för att vi skulle få spendera ytterliggare några dagar tillsammans ❤
Hämtade hem min ögonsten i onsdags och åkte in till Stockholm med min älskling, min ögonsten och min underbara vän med hennes söner för att kolla på Disney on ice Frost. Bästa upplevelsen någonsin.
Att få se glädjen hos Jackie för att hon skulle få se Anna, Elsa och Olof på riktigt fyllde mitt mamma hjärta ❤❤

Sedan skulle älsklingen åka hem till Långsele igen på torsdagen 😔 Aningen dämpad stämning när jag kom hem från jobbet på eftermiddagen och vid middagen innan han skulle åka 😔 Och bara en timme innan han skulle sätta sig i bilen och köra blev det snabbt bestämt att jag och Jackie följer med upp igen 😃
Med snabba ryck fick vi undan disken 8ch städade iordning och packade ihop väskan. Och samtidigt i farten bokades tågbiljetten hem.
Fått spendera 1.5 vecka tillsammans med min underbara. Och det har varit den bästa 1.5 veckan på länge!
Men det gör det bara ännu jobbigare att nu sitta på tåget påväg hem 😔
Vill verkligen inte behöva lämna norrland och hans sida!
Vill va i hans närhet hela tiden!
Och att se barnens reaktioner när dom inser att dom ska skiljas åt idag gjorde att hjärtat brast 😔😔

Men vi vet ju att vi alla ses snart igen ❤
Väldigt snart hoppas jag!

Jag ångrar inget i mitt liv och jag ångrar verkligen inte att jag valde att äntligen träffa Christopher efter 10 års kontakt på nätet.
Det var ett av de bästa besluten jag gjort i mitt liv!
För de jag känner för honom hår knappt i ord att beskriva!
Mina känslor för honom och tjejerna svämmar över dagligen!
Jag har gjort mitt val i livet nu och det är HAN!
Och jag tror och hoppas att vi kommer hålla ihop länge.
Att man kan känna så starkt för en person trodde jag aldrig ❤
10 års kontakt och visst ett intresse har väl alltid funnits, eller en nyfikenhet på om han var som han verkade.
Men det var han inte, för han var/är så mycket bättre och så mycket mer underbar än jag först trodde ❤❤
Han får mig att känna mig så bekväm med allt och tar verkligen fram de bästa hos mig.
Jag känner mig så otroligt trygg i hans famn och närhet ❤❤
Han är min själsfrände!
Oavsett om det mot all förmodan skulle ta slut så kommer han alltid va min själsfrände och den rätte för mig ❤❤
Det är jag säker på!
Finns ingen annan som han och jag är så otroligt förälskad i denna man så de går inte att beskriva med ord❤❤

Du gör mig så otroligt lycklig och du har fört med dig så otroligt mycket glädje in i mitt liv Christopher ❤❤

Du är mitt allt och min framtid❤ jag älskar dig❤

Likes

Comments

Det ingår i mitt jobb som vårdbiträde/undersköterska på ett äldreboende.
Det är nånting man vänjer sig vid och med tiden lär sig hantera.
Oftast är man förberedd på att det kommer att ske, men ibland blir det ändå en stor chock när det väl sker. Det kan dra ut så otroligt på tiden och när tiden väl är inne så går det riktigt fort.
Att se en avliden har jag inga problem med, det har jag gjort flera gånger.
Men att se någon ena studen vara vid liv och andas, till att se personen ändras i hudfärg och tillstånd, till att inte längre finnas med oss.
Det är bland det finaste och mest obehagliga jag varit med om.

Första gången/gångerna är jobbigast.
Nu var det första gången jag var närvarande när det skedde.
jag ville springa ut från rummet, och jag var halvvägs påväg ut när jag plötsligt automatiskt stannade upp och vände och gick tillbaka till sängen.
Mitt huvud sa åt mig att jag inte ville vara där just då, men mitt hjärta sa åt mig att stanna och gå tillbaka.
Vilket jag gjorde.
Jag ville va med personen de sista minuterna den hade kvar.
Och jag är otroligt glad att jag följde mitt hjärta.
Att jag valde att stanna kvar och satt bredvid och strök personen på benet och höll handen medan de sista andetagen togs.
Självklart var det inte kul att sitta där.
Men för mig blir det lättare att hantera när jag med egna ögon får se hur fridfullt personen långsamt somnar in. I sin säng, i sitt hem, med personal som fått denne att känna sig trygg i över 1 år även satt med och fick den att känna sig trygg de sista minuterna i livet.

Många tycker att jobba inom vården/äldrevården bara är ett jobb.
Men för mig är det så mycket mer!
Jag älskar att jobba med människor, att bidra till att förgylla en människas liv, att få en människa att känna livsglädje och trygghet.
Framför allt i livets slutskede.
Det är ett normalt skede i livet.
Alla föds och alla dör. Det är så det är.
Men vad skulle jag vara för vårdpersonal om jag gick därifrån oberörd?
Ingen bra vårdpersonal!
Den dagen ett dödsfall får mig att gå därifrån oberörd så är det dags för mig att byta jobb!

Jag kan inte vara, och jag är inte den personen som går ifrån en händelse utan att bli berörd.
Jag ser det som en ära att få inge trygghet till en person när den är påväg över till andra sidan!
Det får en att förstå hur livet verkligen är.

Speciellt när det är en person man varit med i så lång tid.
Ju längre tid man varit med desto mer berörd blir man.
Iallafall jag!

Men jag är även väldigt förvånad över hur kroppen och huvudet verkligen fungerar i ett sådant sammanhang.
Att ena stunden sitta vid en säng och ta farväl av en person och tårarna rinner, till att andra stunden gå ut genom dörren och hjälpa de övriga som behövde min hjälp.
Kroppen och huvudet går på autopilot i en sådan händelse.
Självklart ville jag bara åka hem och krypa ner under täcket och låta tårarna rinna.
Men samtidigt så kan jag inte gör det. För det finns fler som behöver min hjälp.
Och min kollega behöver min hjälp.

Det var ingen anhörig på något sätt. Men när man jobbar i äldrevården får man en viss relation till de boende man har hand om. Speciellt när dom bott på ens avdelning länge och man har följt dom så länge.
Man har delat så många historier, minnen, skratt och samtal med dom att de går inte att gå därifrån oberörd.

Och att ligga hemma i sängen och försöka sova, flera timmar senare och trots att man lämnat jobbet bakom sig för dagen, så kan jag inte släppa de.
Jag kan inte blunda utan att bilden dyker upp i huvudet.
Jag tänker tillbaka på den tid som varit.
På hur tomt det kommer bli på jobbet när denna person ej längre finns där.
Jag försöker mota bort tankarna och bilderna som sitter fast i huvudet, men det går inte.

Jag kan inte lämna det oberörd!
Jag är inte en sådan person!

Jag vet att personen har det bra där den är nu.
Och även om det var en jobbig upplevelse så var det även en av de häftigaste upplevelserna jag varit med om.
Jag tror på andra sidan, och jag tror på att när det är dags så står en nära person på andra sidan och tar emot en med öppna armar.
Jag tror på att man blir hämtad när det är dags.
I detta fallet fick jag verkligen se det ske.
Hur personens blick spärrades upp och fästes på en speciell "fläck" i rummet för att personen sedan fridfullt ska somna in.
Jag vet vem det var som stod där och tog emot personen.
Och jag vet att personen är lycklig nu och har det bra.
Och att veta det gör det så mycket enklare att klara av dehär jobbet.

Det är inget enkelt jobb.
Det är tidskrävande.
Det är psykiskt krävande.
Det är känslomässigt krävande.

Men jag älskar det ändå!
Jag går aldrig en sådan här händelse förbi oberörd!
För jag är en person som blir berörd.
Även om det är en jobbrelation man har så är det en väldigt stark relation man har!
Det är ingenting man kan ta lätt på och det är ingenting man kan låta förbigå en oberörd.

Låter man en sådan här sak gå en förbi oberörd ska man inte jobba inom äldrevården.

Vårdbiträde/undersköterska är en boendes trygghet.
Speciellt i livets slutskede!
Det är då man behöver vara som mest starkast!

Äldrevården är en underbar arbetsplats och det ger så mycket glädje och lycka till många äldre och anhöriga.

Se inte lätt på en undersköterskas/ ett vårdbiträdes jobb!

❤Vila i frid❤

Likes

Comments

väldigt ofta senaste tiden har jag mer och mer fått ofrivilliga tankar om att jag inte duger och att det finns bättre.
jag vet inte längre vad jag ska göra för att bli av med tankarna.
Jag vet att tankarna beror på min extremt dåliga självkänsla och mitt lika dåliga självförtroende 😔.
Önskar verkligen att jag aldrig låtit nån trycka ner mitt självförtroende så mycket som jag gjort i alla år. För det är verkligen ett helvete att bygga upp det igen.
jag vill inte annat än o känna att jag duger precis som jag är och att jag inte behöver ändra mig för någons skull.
Men ändå finns tankarna där och jag är livrädd för att dom tillslut ska förstöra ännu mer för mig. Att jag ska förlora någon som betyder så otroligt mycket för mig. Någon jag absolut aldrig vill förlora. Men rädslan finns där konstant och just nu vet jag verkligen inte vad jag ska göra. 😔😔

Jag försöker hela tiden skjuta bort tankarna och skingra tankarna när dom kommer. men det har blivit allt mer ofta dom kommer.
Innan var det någongång ibland men nu är de mycket oftare 😔 Och jag blir fullständigt galen på de här. Inte nog med att tankarna tar kål på mig så behandlar jag en av de viktigaste personerna för mig som skit när jag går ner i mina svackor av nedstämdhet när tankarna blir som värst 😔
En person som jag vet alltid finns där och alltid lyssnar. En person som står mig så nära hjärtat att rädslan att förlora över tankarna blir ännu större 😔😔

Tänk om man bara kunde knäppa med fingrarna så försvann alla jobbiga tankar.
Tänk om de kunde va så lätt.
Men så lätt är det tyvärr inte, måste fortsätta jobba med att bli av med dessa hemska tankar.
jag vet egentligen att jag duger precis som jag är. Och skulle jag mot förmodan inte göra de för någon så är det den personen det är fel på. Inte mig!

Tankarna får inte bli sanning! Tänker inte förlora dig pga tankar som ställer till det ❤

Likes

Comments

De sista 24 timmarna har vart extremt jobbiga.

Har gått med en blodtrycksmätare på mig sedan ca 13,30 igår som skulle mäta blodtrycket i 24 timmar då jag för några veckor sedan fick väldigt högt blodtryck utan anledning.

3 gånger/timme på dagen och 2 gånger/timme på natten mätte den blodtrycket. Redan efter nån timme värkte armen konstant. Och att sova med den där var ju inte de lättaste. Blev verkligen inte mycket sömn natten till idag. Legat havt död i soffan hela dagen fram tills ca 13,30 då jag skulle tillbaka till sjukhuset för att plocka bort apparaten.

Annars har jag legat i sängen eller soffan och försökt vakna till men än så länge har jag inte lyckats. Har dock inte somnat ännu heller men vette fan hur vaken jag egentligen är.

Känner mig mer död än levande idag. Skulle även jobbat ikväll men fick inse redan imorse att det inte funkar med så lite sömn, så fick ringa och meddela att jag inte kom ikväll.

Huvudvärken pga sömnbrist är ju inte direkt den roligaste heller...

Det har varit mycket gnäll och irritation från mig sista dygnet, men skiter i om folk tycker att det är jobbigt. För det är nog inte ens närheten av hur jobbigt det är att ta blodtrycket typ konstant i 24 timmar... Så de som gnäller över att jag gnällt kan va tysta istället. Brukar inte va den som gnäller extremt men ibland får man faktiskt gnälla :P

Just nu vill jag bara bli pigg så även alla tankar försvinner.

För min del så kommer det väldigt mycket tankar och min osäkerhet på mig själv kommer fram ännu mer när jag är trött...

Och just nu är nog osäkerheten större än tankarna.

Osäkerhet på om jag duger som jag är.

Osäkerhet på vem jag är.

Osäkerhet på vad jag klarar och inte klarar.

Vissa har varit på mig om just denna osäkerhet och att den kommer förstöra för mig själv om jag inte får bort den.

Och jag är väl medveten om det. Min osäkerhet har förstört väldigt mycket för mig tidigare och jag är konstant rädd för att den ska förstöra ännu mer, framförallt en sak.

En sak som jag absolut inte vill ska förstöras och gå åt helvete som mycket annat.

En sak som jag absolut inte vill förlora.

Men det är lättare sagt än gjort att bara få bort osäkerheten.

Har i hela mitt liv levt med dålig självkänsla, dåligt självförtroende och en stor osäkerhet på mig själv.

Det visar sig väldigt mycket i mitt privata liv. I mitt arbete är jag mer säker än vad jag någonsin kunnat hoppas på. Där är jag säker på vad jag gör och vad jag kan.

Men när det kommer till mig själv som privat person så kommer tvivlen om att jag verkligen duger som den person jag är och hur jag ser ut.

Vill verkligen inte ha dålig självbild, dåligt självförtroende och denna osäkerhet. Men de finns där hela tiden, även om många dagar är bättre än andra, så finns det alltid där och är en del av mig.

Jag jobbar på det varje dag men det är ingenting som går på en dag, en vecka, en månad eller ett år. Det är ett livslångt jobb att försöka få bort detta och att jag ska känna att jag själv duger som jag är.

Jag vet att om jag får iordning på mitt självförtroende så kommer de andra bli bättre också. För självförtroendet är det som ligger i grund för de andra i mitt fall.

Men en dag kommer det va bättre och jag slipper dessa tankar :)

Får bara hoppas att de jag absolut inte vill ska gå åt helvete, inte går åt helvete pga det :/


Likes

Comments

PLÖTSLIGT HÄNDER DET! :)

Fick igår samtal från dagmamman när jag jobbade över att dom vill att vi börjar skicka med trosor åt Jacqueline då hon helt plötsligt inte vill ha blöja på sig och går på toaletten och kissar.

Självklart sa jag och fixade fler trosor och körde utan blöja hela kvällen hemma.

Inte en ända olycka på hela dagen på dagis och ingen hemma på kvällen, Och frågade henne här hemma imorse om hon ville ta bort blöjan och ta på sig trosor, vilket hon ville.

Så hela dagen och kvällen utan blöja och inte en ända olycka idag heller och gått på toa så fort hon känner att hon behöver. Utan att man säger till henne. :)

Hon är så duktig, och jag visste att det bara skulle komma plötsligt när hon är redo då vi testat att vänja bort blöjan utan att lyckas.

Men nu är hon tydligen redo för att släppa den, på eget initiativ :)
Är så stolt och mammahjärtat smälter.
Min lilla tjej börjar bli stor nu :D
Det går inte att beskriva stoltheten jag känner över att hon kommit så längt.

Under det senaste året har hon slutat med välling och napp, välling på vårt initiativ och nappen på eget initiativ, och nu även blöjan. Tänk att det kan gå så fort.

Hon var ju en liten bebis nyss tycker jag. Och nu snart 3,5 år och släpper allt som gör att hon är min lilla tjej.

Min lilla tjej är nu en stor tjej.

Hon har fortfarande blöja på natten, frågade henne ikväll om hon ville sova utan blöja eller med. Då ville hon sova med blöja och självklart får hon det.

Detta får ju tas i hennes takt. Det är ett stort steg att släppa blöjan på dagen, och om hon vill ha blöja på natten i ett halvår till så får hon det. Det är inget man kan stressa fram att släppa den helt. Hon måste få känna själv att hon är redo att släppa den helt.

Men det spelar ingen roll hur länge hon väljer att ha blöja på natten. Jag är så stolt att de svämmar över som det är nu.

Tänker tillbaka på när man låg där på förlossningen/ BB och hon var nyfödd, och nu 3,5 år senare. Tiden har verkligen sprungit iväg och jag hänger inte med :P

Hon är så otroligt duktig min stora tjej.

Mamma älskar dig till månen och tillbaka obeskrivligt många gånger om.

Jacqueline Minna Almy
Mitt liv
Mitt allt
Min ögonsten <3

<3 <3 <3 <3


Likes

Comments

​​​​​​​​​​​

💗💗💗

I never wanted to fall in love
But you came here and swepp me of my feet.
The way yo lookin to my Eyes

It kills me...
Its something about the way you smile
And i can ever love the way you laugh
The play for when you call me out
Its everything

Yeah you took me by surprise
Caught up in the rising tide
Lost at sea, no coast in sight
I'm terrified
Where no where to hid
Love is deep like an ocean
And your waves throw me around
Hurts my heart when we're apart
It feels like, feels like I'm gonna drown
Feels like, feels like I'm gonna drown
I'm gonna drown

I flight be the one in control
Always afraid of letting go
The day you came into my life, it changed me
Yeah you toke me by surprise
Caught up in the rising tide
Lost at sea, no coast in sight
I'm terrified
Where no where to hid
Love is deep like an ocean
And your waves throw me around
Hurts my heart when we're apart
It feels like, feels like I'm gonna drown
Feels like, feels like I'm gonna drown
Take my last breath
I'm in over my head
As the calm comes over me
I'm sinking slowly
Love is deep like an ocean
And your waves throw me around
Hurts my heart when we're apart
It feels like, feels like I'm gonna drown

💗💗💗

Likes

Comments

Vissa dagar kommer tankarna ikapp än, och just nu är det en sån period då många tankar och livet kommer ikapp en. Det har ju varit väldigt många stora förändringar sista tiden. Livet har tagit en rejäl vändning under detta året.

Och ibland ändras väldigt mycket utan att man egentligen vet varför. Och ibland förändras mycket som man inte trodde skulle förändras. Saker man trodde skulle bestå, vad som än händer.

Men man märker skillnaderna..

Vet inte om det är för att jag själv förändrats sista tiden i och med alla förändringar, beror det på mig?

Men märker på vissa personer att dom ändrat sig mot mig.

Varför är den stora frågan, varför denna förändringen?

Jag är även sån att jag frågar inte varför personer ändrar sig i sitt sätt att va mot mig.

Jag låter det istället va. För nånting är det, och för det mesta går det inte att ändra på.

Eller så får man ge det tid. Tiden läker ju alla sår sägs det. Men det stämmer inte alltid.

Men som sagt, har märkt en viss skillnad på vissa personer, skillnad som jag aldrig ville skulle bli. Man frågar sig själv om det är sig själv det är fel på eller om man gjort något fel som man inte är medveten om. Men om jag gjort nått fel så skulle jag vilja veta det. Och inte genom att personer ändrar sig mot mig utan att dom säger det till mig så man får en chans att förklara och gottgöra. Men det känns som att även om jag frågar så kommer jag inte få något bra svar.

Det kan ju även vara en period i deras liv som gör att dom gör skillnad nu. En period som jag inte vet om.

Men i detta läget tror jag inte att det är så. Det hade varit lättare om det var tydligt att det var för att dom själva har nånting i deras liv som är jobbigt.

Men denna tystnad från personer man trodde alltid fanns där gör mig fullständigt galen....!!!

Nu när jag behöver dom som mest så känns det som att dom inte finns där längre. Inte på samma sätt som dom funnits där. Jag har försökt att ta kontakt, men känns bara stelt och konstigt och jag kan inte prata om det jag verkligen behöver prata om.

Och jag vill inte och tänker inte vara den som hela tiden hör av mig.

Det är oftast jag som alltid får höra av mig för att bibehålla någon form av kontakt. Och jag är trött på det.. Det ska inte vara så. Det ska vara lika från alla håll. Inte att det bara ligger hos den ena att jämt höra av sig om man vill ha kontakt.

Personer som var ens allt kanske inte längre finns kvar där på samma sätt. Och det gör ont att tänka så.

Och det gör mest ont att jag misstänker varför det blivit såhär också. Och om det verkligen är av den anledningen så är det bara fel!! Så otroligt fel om personer förändras mot mig pga det jag misstänker att det är.

För det är inget jag kan styra över. Den tiden finns inte lika mycket av längre.

Men innerst inne hoppas jag verkligen inte att det är så och att dessa personer fortfarande finns kvar på samma sätt dom gjort förr.

Men klart att tankarna kommer när man inte hör ett ljud från dom och när man själv hör av sig så är det bara stelt och konstigt.

Får väl hoppas att det ändrar sig igen och blir bättre. För detta är personer som jag verkligen inte vill förlora! NÅGONSIN!!!

Jag behöver dom mer än någonsin just nu!! Behöver deras stöd och råd!!

Men just nu får man klara sig själv, vilket jag i och för sig alltid gjort. Och hittills har det ju gått relativt bra. Får fortsätta att klara mig själv och ta mig framåt själv på vägen att komma tillbaka till ett bra liv och bra mående.

Och jag är på god väg även om jag får klara mig själv.

Jag lever för min underbara dotter, och det tänker jag fortsätta att göra. Och för hennes skull kommer jag börja må bättre och ta mig ur svackan jag är i just nu.

Min dotter är mitt liv <3


Likes

Comments

Hämtade äntligen hem min ögonsten i torsdags 😃
Dock märkte jag på kvällen att hon var lite slö och gnällig men tänkte att hon var trött efter en lång dag. Och igår morse var hon som vanligt tyckte jag. Lika glad som alltid över att åka till dagis ☺
Men på dagis hade hon varit väldigt känslig, men inte så konstigt med alla nya förändringar och direkt efter vi bytt och det blev min vecka.
Men hon blev mer och mer gnällig och hon kändes varm när vi var och handlade så tog tempen när vi kom hem. Självklart nästan 39 graders feber 😔

Min lilla skruttunge 😔💜
Blir en hemma helg med mys i soffan och bus i den mån hon orkar så får vi hitta på roligheter nästa gång hon kommer till mig.
Blir att försöka komma ut på en promenad idag iaf så hon får komma ut lite och få lite frisk luft. Och kanske sova en stund i vagnen.

Alltid lika jobbigt när ens ögonsten är sjuk, även om det bara är förkylning/feber. Men hon som alltid har så mycket energi och nu ligger hon helt utslagen nedbäddad i soffan och kollar på Mycket little ponny.
Men hon gör tappra försök till att verka pigg och full av energi men efter 5 minuter är hon helt slut och bara ligger och är kallsvettig.

Mammas älskade ögonsten 💜💜
Myslördag för vår del, inte helt fel de heller men hade vart roligare om hon var frisk 😔

Mamma älskar dig till månen och tillbaka Jacqueline obeskrivligt många gånger 💜

Likes

Comments


Har varit väldigt tyst här sista tiden.

Det går i perioder när jag orkar skriva regelbundet. Och sista tiden har varit en sådan tid då jag ej tagit mig tid till att uppdatera här. Det har varit väldigt mycket runt omkring och det har skett stora förändringar i livet.

Ibland tar livet vändningar som man inte alltid räknar med, och ens liv och drömmar ändras. Det blir väldigt stora omställningar som tar tid att vänja sig vid.

En av de största omställningarna skedde för ca 2 veckor sedan nu när jag flyttade till egen lägenhet.

Jag har fått tag i en lägenhet i andra hand där jag nu bor, och Jacqueline bor hos mig varannan vecka. Det är väldigt stora omställningar just nu även för henne. Men självklart även för mig. De här med att va helt själv har aldrig varit min grej. Trivs absolut inte med att va själv och inte ha sällskap på kvällen när Jacqueline somnat. Men det är väl en vanesak även det.

Men det som är jobbigast är att va ifrån min ögonsten varannan vecka. Inte kul alls. Men även de är väl en vanesak.

Man lär sig väl med tiden att ta vara på tiden man har själv.

Och på vissa sätt är det ganska skönt att va själv också. Man kan göra vad som vill och göra allt på sitt egna sätt. Man behöver inte bråka om fjärrkontrollen eller om vilken film man ska se :P Haha

Som ni nog förstår så har jag och Jacquelines pappa gått isär och lever nu på varsitt håll. Men vi är bättre vänner än någonsin och det känns väldigt skönt. Det är inte ofta man hör att föräldrar separerar och blir bättre vänner än nånsin. Det brukar nog oftast vara åt andra hållet. Att man tjafsar och bråkar om allting.

Men är väldigt glad att vi inte gör det och att vi kan samarbeta när det gäller Jacqueline och allt runt omkring.

Skulle aldrig vilja bråka med hennes pappa på de sättet som tyvärr många gör. Skulle inte kännas rätt på Jacqueline.

Det är ju ändå hon som kommer i första hand för oss båda. Och vi båda vill ju självklart att hon ska ha det så bra som det bara går på båda ställena.

Och hon har det verkligen toppen både hos mig och sin pappa. Och vi kan kommunicera om allting som händer runt om. Och det är huvudsaken. Att vi inte skiljs som ovänner och att Jacqueline ska behöva va med om att mamma och pappa bråkar.

Men det känns sådär att drömmen man en gång hade har gått i stöpet. Att leva med det person man valde att skaffa barn med resten av livet.

Men ibland blir det inte alltid som man drömt och önskat. Ibland måste man ta beslut som man inte vill eller som man trodde att man aldrig skulle behöva ta. Det är bara att vänja sig vid det.

Livet blir sällan de man vill och önskar. Det blir till de man gör det till.

Men just nu vill jag bara att dagarna ska gå fort fram till torsdag så jag får hämta hem min ögonsten efter en vecka hos pappa. Tror nästan att det är jobbigare för mig än för henne just nu i början.

Hon verkar ta allt jätte bra och än så länge inga jätte stora reaktioner. Visst att hon vissa dagar frågar varför vi bor här nu och inte med pappa. Men det är bara att försöka förklara så gott det går så att hon förstår.

Men det ska bli så otroligt skönt att få hem henne till mig på torsdag igen. Och få krama henne och busa och skratta.

höra hennes små fötter springa runt här hemma och höra henne skratt och hur hon röjer runt på sitt rum och drar runt leksaker i hela lägenheten.

Att det skulle kännas tomt utan henne här hemma de visste jag, men kunde aldrig förstå hur tomt det skulle bli, inte förens i torsdags när hon åkte till sin pappa.

Nu får hon mer än gärna komma hem hit igen så jag får busa med henne.

Min älskade busunge och ögonsten. <3

Men man får passa på att jobba och plugga när hon är hos pappa och även passa på att ta lite extra pass som dyker upp på jobbet. Vilket jag gjort imorgon. Skulle jobbat 14-21 men ska istället jobba 8-21..... Lite extra timmar är aldrig fel. Plus att man får en hel dag att gå fortare och får annat att tänka på. Det kan behövas just nu...

Får se vad man ska hitta på ikväll dock för att skingra tankarna. Men som tur är så är det inte så många timmar kvar tills man ska gå och lägga sig och försöka sova iaf. Får se hur det går...


Likes

Comments

På måndag är äntligen första dagen i skolan! Shit va jag längtar efter detta i flera år! Och äntligen ska jag får plugga till de jag verkligen vill bli, undersköterska!
Älskar verkligen att jobba inom vården och få hjälpa andra! Visst jobbet är tufft, tung och stressigt vissa gånger. Men det spelar ingen som helst roll när man hör tacksamheten i de boendes röst när man hjälper dom med nånting som dom själva inte riktigt klarar av.

Älskar att kunna förgylla någon dag emellan åt och göra de lilla extra för nån som inte har de lätt.
För de är verkligen inte lätt att va gammal o detta samhället.
Och att kunna sitta ner och höra dom berätta deras historier från när dom var unga är helt fascinerande.
Det är så otroligt stor skillnad från nu vad man själv är van vid.
Och hur mycket dom har upplevt. Speciellt dom som är över 100 år.
Har turen att även få träffa de människorna som kommit upp i den åldern men som fortfarande är pigga och glada ☺ Det är helt otroligt.

Och denna utbildning ger mig verkligen möjligheten att jobba kvar som de jag älskar!
Och att kunna säga att man är nånting som undersköterska är bara helt otrolig!
Längtar tills den dagen då jag är färdigutbildad☺

Men på nått sätt så känns de pirrigt att gå tillbaka till skolbänken igen efter ett antal år ☺
Fast pirrigt på ett väldigt bra sätt. Men de kommer bli tufft ett tag framöver.
Att hinna med jobbet, skolan och Jacqueline kommer bli en utmaning.
Men den utmaningen är jag redo att ta!
Till viss del gör jag även detta för Jacquelines skull. För att trygga hennes trygghet med att mamma har ett fast jobb och inte bara ett vikariat.
Att hon alltid kommer kunna ha de hon behöver utan att va orolig ☺

Jag gör allt för min lilla ögonsten 💜

Men nu blir det att försöka sova lite 😊
Natti Natti
puss o kram 💜

Likes

Comments