View tracker

väldigt ofta senaste tiden har jag mer och mer fått ofrivilliga tankar om att jag inte duger och att det finns bättre.
jag vet inte längre vad jag ska göra för att bli av med tankarna.
Jag vet att tankarna beror på min extremt dåliga självkänsla och mitt lika dåliga självförtroende 😔.
Önskar verkligen att jag aldrig låtit nån trycka ner mitt självförtroende så mycket som jag gjort i alla år. För det är verkligen ett helvete att bygga upp det igen.
jag vill inte annat än o känna att jag duger precis som jag är och att jag inte behöver ändra mig för någons skull.
Men ändå finns tankarna där och jag är livrädd för att dom tillslut ska förstöra ännu mer för mig. Att jag ska förlora någon som betyder så otroligt mycket för mig. Någon jag absolut aldrig vill förlora. Men rädslan finns där konstant och just nu vet jag verkligen inte vad jag ska göra. 😔😔

Jag försöker hela tiden skjuta bort tankarna och skingra tankarna när dom kommer. men det har blivit allt mer ofta dom kommer.
Innan var det någongång ibland men nu är de mycket oftare 😔 Och jag blir fullständigt galen på de här. Inte nog med att tankarna tar kål på mig så behandlar jag en av de viktigaste personerna för mig som skit när jag går ner i mina svackor av nedstämdhet när tankarna blir som värst 😔
En person som jag vet alltid finns där och alltid lyssnar. En person som står mig så nära hjärtat att rädslan att förlora över tankarna blir ännu större 😔😔

Tänk om man bara kunde knäppa med fingrarna så försvann alla jobbiga tankar.
Tänk om de kunde va så lätt.
Men så lätt är det tyvärr inte, måste fortsätta jobba med att bli av med dessa hemska tankar.
jag vet egentligen att jag duger precis som jag är. Och skulle jag mot förmodan inte göra de för någon så är det den personen det är fel på. Inte mig!

Tankarna får inte bli sanning! Tänker inte förlora dig pga tankar som ställer till det ❤

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

De sista 24 timmarna har vart extremt jobbiga.

Har gått med en blodtrycksmätare på mig sedan ca 13,30 igår som skulle mäta blodtrycket i 24 timmar då jag för några veckor sedan fick väldigt högt blodtryck utan anledning.

3 gånger/timme på dagen och 2 gånger/timme på natten mätte den blodtrycket. Redan efter nån timme värkte armen konstant. Och att sova med den där var ju inte de lättaste. Blev verkligen inte mycket sömn natten till idag. Legat havt död i soffan hela dagen fram tills ca 13,30 då jag skulle tillbaka till sjukhuset för att plocka bort apparaten.

Annars har jag legat i sängen eller soffan och försökt vakna till men än så länge har jag inte lyckats. Har dock inte somnat ännu heller men vette fan hur vaken jag egentligen är.

Känner mig mer död än levande idag. Skulle även jobbat ikväll men fick inse redan imorse att det inte funkar med så lite sömn, så fick ringa och meddela att jag inte kom ikväll.

Huvudvärken pga sömnbrist är ju inte direkt den roligaste heller...

Det har varit mycket gnäll och irritation från mig sista dygnet, men skiter i om folk tycker att det är jobbigt. För det är nog inte ens närheten av hur jobbigt det är att ta blodtrycket typ konstant i 24 timmar... Så de som gnäller över att jag gnällt kan va tysta istället. Brukar inte va den som gnäller extremt men ibland får man faktiskt gnälla :P

Just nu vill jag bara bli pigg så även alla tankar försvinner.

För min del så kommer det väldigt mycket tankar och min osäkerhet på mig själv kommer fram ännu mer när jag är trött...

Och just nu är nog osäkerheten större än tankarna.

Osäkerhet på om jag duger som jag är.

Osäkerhet på vem jag är.

Osäkerhet på vad jag klarar och inte klarar.

Vissa har varit på mig om just denna osäkerhet och att den kommer förstöra för mig själv om jag inte får bort den.

Och jag är väl medveten om det. Min osäkerhet har förstört väldigt mycket för mig tidigare och jag är konstant rädd för att den ska förstöra ännu mer, framförallt en sak.

En sak som jag absolut inte vill ska förstöras och gå åt helvete som mycket annat.

En sak som jag absolut inte vill förlora.

Men det är lättare sagt än gjort att bara få bort osäkerheten.

Har i hela mitt liv levt med dålig självkänsla, dåligt självförtroende och en stor osäkerhet på mig själv.

Det visar sig väldigt mycket i mitt privata liv. I mitt arbete är jag mer säker än vad jag någonsin kunnat hoppas på. Där är jag säker på vad jag gör och vad jag kan.

Men när det kommer till mig själv som privat person så kommer tvivlen om att jag verkligen duger som den person jag är och hur jag ser ut.

Vill verkligen inte ha dålig självbild, dåligt självförtroende och denna osäkerhet. Men de finns där hela tiden, även om många dagar är bättre än andra, så finns det alltid där och är en del av mig.

Jag jobbar på det varje dag men det är ingenting som går på en dag, en vecka, en månad eller ett år. Det är ett livslångt jobb att försöka få bort detta och att jag ska känna att jag själv duger som jag är.

Jag vet att om jag får iordning på mitt självförtroende så kommer de andra bli bättre också. För självförtroendet är det som ligger i grund för de andra i mitt fall.

Men en dag kommer det va bättre och jag slipper dessa tankar :)

Får bara hoppas att de jag absolut inte vill ska gå åt helvete, inte går åt helvete pga det :/


Likes

Comments

View tracker

PLÖTSLIGT HÄNDER DET! :)

Fick igår samtal från dagmamman när jag jobbade över att dom vill att vi börjar skicka med trosor åt Jacqueline då hon helt plötsligt inte vill ha blöja på sig och går på toaletten och kissar.

Självklart sa jag och fixade fler trosor och körde utan blöja hela kvällen hemma.

Inte en ända olycka på hela dagen på dagis och ingen hemma på kvällen, Och frågade henne här hemma imorse om hon ville ta bort blöjan och ta på sig trosor, vilket hon ville.

Så hela dagen och kvällen utan blöja och inte en ända olycka idag heller och gått på toa så fort hon känner att hon behöver. Utan att man säger till henne. :)

Hon är så duktig, och jag visste att det bara skulle komma plötsligt när hon är redo då vi testat att vänja bort blöjan utan att lyckas.

Men nu är hon tydligen redo för att släppa den, på eget initiativ :)
Är så stolt och mammahjärtat smälter.
Min lilla tjej börjar bli stor nu :D
Det går inte att beskriva stoltheten jag känner över att hon kommit så längt.

Under det senaste året har hon slutat med välling och napp, välling på vårt initiativ och nappen på eget initiativ, och nu även blöjan. Tänk att det kan gå så fort.

Hon var ju en liten bebis nyss tycker jag. Och nu snart 3,5 år och släpper allt som gör att hon är min lilla tjej.

Min lilla tjej är nu en stor tjej.

Hon har fortfarande blöja på natten, frågade henne ikväll om hon ville sova utan blöja eller med. Då ville hon sova med blöja och självklart får hon det.

Detta får ju tas i hennes takt. Det är ett stort steg att släppa blöjan på dagen, och om hon vill ha blöja på natten i ett halvår till så får hon det. Det är inget man kan stressa fram att släppa den helt. Hon måste få känna själv att hon är redo att släppa den helt.

Men det spelar ingen roll hur länge hon väljer att ha blöja på natten. Jag är så stolt att de svämmar över som det är nu.

Tänker tillbaka på när man låg där på förlossningen/ BB och hon var nyfödd, och nu 3,5 år senare. Tiden har verkligen sprungit iväg och jag hänger inte med :P

Hon är så otroligt duktig min stora tjej.

Mamma älskar dig till månen och tillbaka obeskrivligt många gånger om.

Jacqueline Minna Almy
Mitt liv
Mitt allt
Min ögonsten <3

<3 <3 <3 <3


Likes

Comments

​​​​​​​​​​​

💗💗💗

I never wanted to fall in love
But you came here and swepp me of my feet.
The way yo lookin to my Eyes

It kills me...
Its something about the way you smile
And i can ever love the way you laugh
The play for when you call me out
Its everything

Yeah you took me by surprise
Caught up in the rising tide
Lost at sea, no coast in sight
I'm terrified
Where no where to hid
Love is deep like an ocean
And your waves throw me around
Hurts my heart when we're apart
It feels like, feels like I'm gonna drown
Feels like, feels like I'm gonna drown
I'm gonna drown

I flight be the one in control
Always afraid of letting go
The day you came into my life, it changed me
Yeah you toke me by surprise
Caught up in the rising tide
Lost at sea, no coast in sight
I'm terrified
Where no where to hid
Love is deep like an ocean
And your waves throw me around
Hurts my heart when we're apart
It feels like, feels like I'm gonna drown
Feels like, feels like I'm gonna drown
Take my last breath
I'm in over my head
As the calm comes over me
I'm sinking slowly
Love is deep like an ocean
And your waves throw me around
Hurts my heart when we're apart
It feels like, feels like I'm gonna drown

💗💗💗

Likes

Comments

Vissa dagar kommer tankarna ikapp än, och just nu är det en sån period då många tankar och livet kommer ikapp en. Det har ju varit väldigt många stora förändringar sista tiden. Livet har tagit en rejäl vändning under detta året.

Och ibland ändras väldigt mycket utan att man egentligen vet varför. Och ibland förändras mycket som man inte trodde skulle förändras. Saker man trodde skulle bestå, vad som än händer.

Men man märker skillnaderna..

Vet inte om det är för att jag själv förändrats sista tiden i och med alla förändringar, beror det på mig?

Men märker på vissa personer att dom ändrat sig mot mig.

Varför är den stora frågan, varför denna förändringen?

Jag är även sån att jag frågar inte varför personer ändrar sig i sitt sätt att va mot mig.

Jag låter det istället va. För nånting är det, och för det mesta går det inte att ändra på.

Eller så får man ge det tid. Tiden läker ju alla sår sägs det. Men det stämmer inte alltid.

Men som sagt, har märkt en viss skillnad på vissa personer, skillnad som jag aldrig ville skulle bli. Man frågar sig själv om det är sig själv det är fel på eller om man gjort något fel som man inte är medveten om. Men om jag gjort nått fel så skulle jag vilja veta det. Och inte genom att personer ändrar sig mot mig utan att dom säger det till mig så man får en chans att förklara och gottgöra. Men det känns som att även om jag frågar så kommer jag inte få något bra svar.

Det kan ju även vara en period i deras liv som gör att dom gör skillnad nu. En period som jag inte vet om.

Men i detta läget tror jag inte att det är så. Det hade varit lättare om det var tydligt att det var för att dom själva har nånting i deras liv som är jobbigt.

Men denna tystnad från personer man trodde alltid fanns där gör mig fullständigt galen....!!!

Nu när jag behöver dom som mest så känns det som att dom inte finns där längre. Inte på samma sätt som dom funnits där. Jag har försökt att ta kontakt, men känns bara stelt och konstigt och jag kan inte prata om det jag verkligen behöver prata om.

Och jag vill inte och tänker inte vara den som hela tiden hör av mig.

Det är oftast jag som alltid får höra av mig för att bibehålla någon form av kontakt. Och jag är trött på det.. Det ska inte vara så. Det ska vara lika från alla håll. Inte att det bara ligger hos den ena att jämt höra av sig om man vill ha kontakt.

Personer som var ens allt kanske inte längre finns kvar där på samma sätt. Och det gör ont att tänka så.

Och det gör mest ont att jag misstänker varför det blivit såhär också. Och om det verkligen är av den anledningen så är det bara fel!! Så otroligt fel om personer förändras mot mig pga det jag misstänker att det är.

För det är inget jag kan styra över. Den tiden finns inte lika mycket av längre.

Men innerst inne hoppas jag verkligen inte att det är så och att dessa personer fortfarande finns kvar på samma sätt dom gjort förr.

Men klart att tankarna kommer när man inte hör ett ljud från dom och när man själv hör av sig så är det bara stelt och konstigt.

Får väl hoppas att det ändrar sig igen och blir bättre. För detta är personer som jag verkligen inte vill förlora! NÅGONSIN!!!

Jag behöver dom mer än någonsin just nu!! Behöver deras stöd och råd!!

Men just nu får man klara sig själv, vilket jag i och för sig alltid gjort. Och hittills har det ju gått relativt bra. Får fortsätta att klara mig själv och ta mig framåt själv på vägen att komma tillbaka till ett bra liv och bra mående.

Och jag är på god väg även om jag får klara mig själv.

Jag lever för min underbara dotter, och det tänker jag fortsätta att göra. Och för hennes skull kommer jag börja må bättre och ta mig ur svackan jag är i just nu.

Min dotter är mitt liv <3


Likes

Comments

Hämtade äntligen hem min ögonsten i torsdags 😃
Dock märkte jag på kvällen att hon var lite slö och gnällig men tänkte att hon var trött efter en lång dag. Och igår morse var hon som vanligt tyckte jag. Lika glad som alltid över att åka till dagis ☺
Men på dagis hade hon varit väldigt känslig, men inte så konstigt med alla nya förändringar och direkt efter vi bytt och det blev min vecka.
Men hon blev mer och mer gnällig och hon kändes varm när vi var och handlade så tog tempen när vi kom hem. Självklart nästan 39 graders feber 😔

Min lilla skruttunge 😔💜
Blir en hemma helg med mys i soffan och bus i den mån hon orkar så får vi hitta på roligheter nästa gång hon kommer till mig.
Blir att försöka komma ut på en promenad idag iaf så hon får komma ut lite och få lite frisk luft. Och kanske sova en stund i vagnen.

Alltid lika jobbigt när ens ögonsten är sjuk, även om det bara är förkylning/feber. Men hon som alltid har så mycket energi och nu ligger hon helt utslagen nedbäddad i soffan och kollar på Mycket little ponny.
Men hon gör tappra försök till att verka pigg och full av energi men efter 5 minuter är hon helt slut och bara ligger och är kallsvettig.

Mammas älskade ögonsten 💜💜
Myslördag för vår del, inte helt fel de heller men hade vart roligare om hon var frisk 😔

Mamma älskar dig till månen och tillbaka Jacqueline obeskrivligt många gånger 💜

Likes

Comments


Har varit väldigt tyst här sista tiden.

Det går i perioder när jag orkar skriva regelbundet. Och sista tiden har varit en sådan tid då jag ej tagit mig tid till att uppdatera här. Det har varit väldigt mycket runt omkring och det har skett stora förändringar i livet.

Ibland tar livet vändningar som man inte alltid räknar med, och ens liv och drömmar ändras. Det blir väldigt stora omställningar som tar tid att vänja sig vid.

En av de största omställningarna skedde för ca 2 veckor sedan nu när jag flyttade till egen lägenhet.

Jag har fått tag i en lägenhet i andra hand där jag nu bor, och Jacqueline bor hos mig varannan vecka. Det är väldigt stora omställningar just nu även för henne. Men självklart även för mig. De här med att va helt själv har aldrig varit min grej. Trivs absolut inte med att va själv och inte ha sällskap på kvällen när Jacqueline somnat. Men det är väl en vanesak även det.

Men det som är jobbigast är att va ifrån min ögonsten varannan vecka. Inte kul alls. Men även de är väl en vanesak.

Man lär sig väl med tiden att ta vara på tiden man har själv.

Och på vissa sätt är det ganska skönt att va själv också. Man kan göra vad som vill och göra allt på sitt egna sätt. Man behöver inte bråka om fjärrkontrollen eller om vilken film man ska se :P Haha

Som ni nog förstår så har jag och Jacquelines pappa gått isär och lever nu på varsitt håll. Men vi är bättre vänner än någonsin och det känns väldigt skönt. Det är inte ofta man hör att föräldrar separerar och blir bättre vänner än nånsin. Det brukar nog oftast vara åt andra hållet. Att man tjafsar och bråkar om allting.

Men är väldigt glad att vi inte gör det och att vi kan samarbeta när det gäller Jacqueline och allt runt omkring.

Skulle aldrig vilja bråka med hennes pappa på de sättet som tyvärr många gör. Skulle inte kännas rätt på Jacqueline.

Det är ju ändå hon som kommer i första hand för oss båda. Och vi båda vill ju självklart att hon ska ha det så bra som det bara går på båda ställena.

Och hon har det verkligen toppen både hos mig och sin pappa. Och vi kan kommunicera om allting som händer runt om. Och det är huvudsaken. Att vi inte skiljs som ovänner och att Jacqueline ska behöva va med om att mamma och pappa bråkar.

Men det känns sådär att drömmen man en gång hade har gått i stöpet. Att leva med det person man valde att skaffa barn med resten av livet.

Men ibland blir det inte alltid som man drömt och önskat. Ibland måste man ta beslut som man inte vill eller som man trodde att man aldrig skulle behöva ta. Det är bara att vänja sig vid det.

Livet blir sällan de man vill och önskar. Det blir till de man gör det till.

Men just nu vill jag bara att dagarna ska gå fort fram till torsdag så jag får hämta hem min ögonsten efter en vecka hos pappa. Tror nästan att det är jobbigare för mig än för henne just nu i början.

Hon verkar ta allt jätte bra och än så länge inga jätte stora reaktioner. Visst att hon vissa dagar frågar varför vi bor här nu och inte med pappa. Men det är bara att försöka förklara så gott det går så att hon förstår.

Men det ska bli så otroligt skönt att få hem henne till mig på torsdag igen. Och få krama henne och busa och skratta.

höra hennes små fötter springa runt här hemma och höra henne skratt och hur hon röjer runt på sitt rum och drar runt leksaker i hela lägenheten.

Att det skulle kännas tomt utan henne här hemma de visste jag, men kunde aldrig förstå hur tomt det skulle bli, inte förens i torsdags när hon åkte till sin pappa.

Nu får hon mer än gärna komma hem hit igen så jag får busa med henne.

Min älskade busunge och ögonsten. <3

Men man får passa på att jobba och plugga när hon är hos pappa och även passa på att ta lite extra pass som dyker upp på jobbet. Vilket jag gjort imorgon. Skulle jobbat 14-21 men ska istället jobba 8-21..... Lite extra timmar är aldrig fel. Plus att man får en hel dag att gå fortare och får annat att tänka på. Det kan behövas just nu...

Får se vad man ska hitta på ikväll dock för att skingra tankarna. Men som tur är så är det inte så många timmar kvar tills man ska gå och lägga sig och försöka sova iaf. Får se hur det går...


Likes

Comments

På måndag är äntligen första dagen i skolan! Shit va jag längtar efter detta i flera år! Och äntligen ska jag får plugga till de jag verkligen vill bli, undersköterska!
Älskar verkligen att jobba inom vården och få hjälpa andra! Visst jobbet är tufft, tung och stressigt vissa gånger. Men det spelar ingen som helst roll när man hör tacksamheten i de boendes röst när man hjälper dom med nånting som dom själva inte riktigt klarar av.

Älskar att kunna förgylla någon dag emellan åt och göra de lilla extra för nån som inte har de lätt.
För de är verkligen inte lätt att va gammal o detta samhället.
Och att kunna sitta ner och höra dom berätta deras historier från när dom var unga är helt fascinerande.
Det är så otroligt stor skillnad från nu vad man själv är van vid.
Och hur mycket dom har upplevt. Speciellt dom som är över 100 år.
Har turen att även få träffa de människorna som kommit upp i den åldern men som fortfarande är pigga och glada ☺ Det är helt otroligt.

Och denna utbildning ger mig verkligen möjligheten att jobba kvar som de jag älskar!
Och att kunna säga att man är nånting som undersköterska är bara helt otrolig!
Längtar tills den dagen då jag är färdigutbildad☺

Men på nått sätt så känns de pirrigt att gå tillbaka till skolbänken igen efter ett antal år ☺
Fast pirrigt på ett väldigt bra sätt. Men de kommer bli tufft ett tag framöver.
Att hinna med jobbet, skolan och Jacqueline kommer bli en utmaning.
Men den utmaningen är jag redo att ta!
Till viss del gör jag även detta för Jacquelines skull. För att trygga hennes trygghet med att mamma har ett fast jobb och inte bara ett vikariat.
Att hon alltid kommer kunna ha de hon behöver utan att va orolig ☺

Jag gör allt för min lilla ögonsten 💜

Men nu blir det att försöka sova lite 😊
Natti Natti
puss o kram 💜

Likes

Comments

Har ju under ett år försökt vid flera tillfällen att komma in på vård och omsorgsutbildningen för att bli färdig undersköterska och få vara kvar på jobbet.

Sökte in till en utbildning i Täby men blev nekad den av min hemkommun då utbildningen finns här. Blev då ombedd att söka in till kursstarten dom startar nu i Mars.

Vilket jag självklart gjorde. Men vågade inte hoppas för mycket...

Men ansökningstiden gick och jag höll koll i min mail och på min inloggning på skolans hemsida. Till slut stog det att hag stod som reserv till utbildningen.. Men inte vilken reservplats jag hade.....

Så jag ringde till skolan och frågade.

Fick då beskedet att jag stog som reserv nummer 1!!! :D Dom sa till mig att hålla kolla på hemsidan under dagen för de som blivit erbjudna plats i utbildningen skulle svara senast dagen efter jag ringde om de ville ha sin plats eller inte... Dom sa även att mina chanser är VÄLDIGT stora att jag kommer in på utbildningen!

La på med skolan och ringde upp mina mamma för att berätta dene glada nyheten.

Efter att jag pratat med min mamma i ca 5 så ringde de, så jag la på med mamma och svarade på samtalet.

Det var skolan som ringde igen... Dom hade direkt efter att dom lagt på med mig fått in ett besked om att en elev tackade NEJ till sin plats på utbildnigen.. Vilket innebar att JAG KOM IN!! :D:D:D

Jag hade äntligen lyckats komma in på utbildningen jag velat komma in på länge. Tredje gången gilt!

Blev så otroligt glad så jag för en gångs skull grät av glädje här hemma i köket :)

Var länge sen jag var så glad. Och det kändes så otroligt bra att senare under dagen när jag kom till jobbet att jag kunde meddela min chef att jag äntligen kommit in. Hon vart verkligen jätte glad för min skull då dom gärna vill kunna ha mig kvar. Men för att kunna få fast så måste man vara utbildad undersköterska.

Vilket jag nu äntligen kommer att bli! Kan fortfarande inte förstå att jag ska börja plugga.

Trots att jag har köpte kurslitteraturen och allt jag behöver. Men det har inte riktigt sjunkit in ännu att jag ska börja plugga nu på måndag den 21/3 ;)

Har även en fantastisk samordnare på jobbet som suttit och slitit sig i håret för att få ihop mitt schema så att jag kan vara ledig varje måndag från jobbet då det är då jag ska vara i skolan.

Det är en dag i veckan i skolan och resten gör man hemifrån :) Ska bli otroligt skönt att få sätta igång och plugga till de man verkligen vill plugga till :)

Så nu på måndag ska jag befinna mig vid skolbänken igen och de känns så jökla skönt :D :D

Likes

Comments

Fick idag veta att en kompis dotter bli mobbad i sin skola.... Att bara höra ordet mobbning för mig rasande!

DET ÄR ALDRIG OKEJ!

Att få höra hur denna tjejen pga sitt efternamn blir mobbad av sina skolkamrater och slagen så illa att hon får näsblod, det gör mig fullständigt galen och jag ser bara rött pga ilska!

Dels pga att jag själv var mobbad och utstött i grundskolan för att jag inte hade märkeskläder bland annat, och senare på gymnasiet så hotad av andra elever att jag tvingades flytta och byta skola... 35 mil hemifrån!

Detta pga att jag var så jäkla rädd för att gå till skolan för jag visste inte hur jag skulle komma därifrån, med buss eller med ambulans...

Och att stå bredvid och höra hur mycket mina syskon blivit mobbade och misshandlade och även falskt anklagade för allvarliga brott.. Som dom inte begått...

Nån jävla gång måste de vara nog! Speciellt när det går ner i dom åldrarna som 7 år!!! Det är bara barn!

Vart är dom vuxna i dom här barnens liv ? Varför gör barn såhär mot varandra? Hur kan barn bli så elaka att dom medvetet kan göra ett annat barn så illa?

Jag är själv mamma och jag skulle gå sönder om jag någonsin fick veta att min dotter blir mobbad eller slagen! Jag skulle gå fullständigt i taket!

Och jag skulle bli ännu mer rasande om jag någonsin fick veta att hon mobbar andra barn! Jag vet ärligt talat inte vad jag skulle göra!

Visst man ska va tuff och stå på sig, de måste man i dehär samhället men det är aldrig okej att kränka och göra en annan person illa! Jag förstår inte hur tankarna går i deras huvuden som gör detta dagligen!

Och allra mest, vart har dom fått det ifrån? Hemifrån? Föräldrar? Andra släktingar och vänner?

Vem kan lära ett barn att det är okej att slå någon annan, att kränka en annan person genom att säga elaka saker, att stöta ut en person pga sitt namn/efternamn!

Min kompis dotter är SVENSK! Hon har ett "annorlunda" efternamn då henne pappa är av annan härkomst!

Men att den 7 årig flicka får höra att hon ej hör hemma i Sverige är inte okej!
Att en 7 årig flicka säger meningen " jag får åka nån annanstans för att folk ska acceptera mitt efternamn" är verkligen inte okej!

Denna tjej ska kunna känna sig trygg i sin skola! Henne föräldrar ska kunna känns sig trygga med att lämna sitt barn i skolan och med trygghet kunna åka till jobbet för att sedan hämta sitt barn igen och få höra hur roligt deras dotter haft det i skolan med sina vänner.

Men istället får dom höra från dottern hur utstött och kränkt hon blivit i skolan!

Detta ska INGEN förälder behöva höra från sitt barn!! Aldrig någonsin!

Och detta händer dagligen, i hela Sverige, i hela världen! När ska det få ett slut??

När ska föräldrar, lärare och myndigheter reagera och göra nånting för att få stopp på det?

För det går att få ett stopp på det! om alla samarbetar och tar tag i problemen innan det går för låmgt så går det att få ett slut på allt sånthär!

Om en förälder inte kan lära sitt/sina barn att det inte är okej att mobba och skada en annan person så MÅSTE skolan och kommun gå in och lära dessa barn att det INTE ÄR OKEJ! Aldrig någonsin!

Det kan vara så att barnet som mobbar själv inte mår bra och att det är jobbigt hemma.. Ja men då behöver det sättas in hjälp för detta barn och dess familj i hemmet!

DÅ MÅSTE kommun, skola och övriga diverse myndigheter gå in och hjälpa till för att detta barn och dess familj ska få det bra och få må bra!

Man måste på något sätt komma fram till grundorsaken till varför detta barn gör som de gör!

Och tyvärr finns det även många föräldrar som ej klarar av att ta hand om sina barn och som ej lämpar sig för att ha de ansvaret! ( Hoppa på mig hur mycket ni vill om mitt uttalande om det, men har själv sett hur föräldrar beter sig inför sina barn och borde ej ha barn pga olika anledningar)

MEN DETTA MÅSTE FÅ ETT SLUT!

Dom barn och familjer som är drabbade av detta måste få hjälp med att få ett slut på det!

Öppna upp ögonen! Stå inte som några jäkla frågetecken och titta på när detta händer!

Stå inte och undra varför psykiskohälsa blir allt mer vanligt och varför många unga väljer att avsluta sina liv aldelles för tidigt!

Lär era barn att "behandla andra som ni själva vill bli behandlade"

Och lärare tag för helvete tag i problemen i skolan! Skaffa lite jäkla ryggrad och dra till drastiska åtgärder om det ej hjälper med samtal och extra stöd!

Och ni föräldrar vars barn blir mobbade och misshandlade, anmäl, anmäl, anmäl! Dokumentera, dokumentera, dokumenter! Dokumentera verkligen ALLT som händer och sker! Minsta lilla blåmärke ett annat barn ger ert barn FOTA OCH ANMÄL!!!

Och snälla det är okej att vara annorlunda, att ha annorlunda namn och att ha en egen åsikt! Det är ALDRIG ett skäl till att någon annan ska göra er illa på något sätt!

Det kommer i alla fall jag att lära min dotter och mina framtida barn!

Alla är olika men precis lika värdefulla och underbara!

Spelar ingen roll vad du heter, hur du ser ut, vad du har för diagnoser, vart du kommer ifrån!
Det finns aldrig ett okej skäl till att skada någon annan, varken psykiskt eller fysiskt! Varken gammal eller ung!

Det är ALDRIG okej!

Ni som är utsatta för någon form av mobbning, våga stå på er, våga be om hjälp, våga säga till!

Det finns ALLTID någon som vill och kan hjälpa er!
Ni är INTE ensamma!

Ta hand om era nära och kära och våga fråga om allt står rätt till om ni misstänker att det är något som hänt!

Puss o kram på er alla <3

Likes

Comments