Kärlek, Sorg, Tankar

Känner ni igen känslan när man känner sig som andrahandsval? Den känslan i hjärtat att hoppas att förstahandsvalet sumpar det. Känslan att man kan kanske få det om första handen inte vill. Den känslan... har jag.

Fruktansvärt känsla, ett knivhugg i hjärtat från den människan jag tror jag är kär i. Denna personen har fått mig på fall. Leendet, skrattet, kramarna, kyssarna, komplimangerna. Allt. Inte för mycket, inte för lite. Exakt lagom. Men. Denna med andrahandsvalet, det är inte bara en känsla, utan det är så. Tyvärr. För mig. Den människan som har fått mig att falla är mer än glad, "yes, 2 personer vill ha mig, första/andra, easy".

Sen var det ju detta men känslor, det är fan för jävligt hur en person kan spela på ens känslor. Spela kort med dem, hur man ska hantera dem. Det är hemskt att en person har en sådan makt över någon annans känslor.

Jag backar tillbaka steg. Till ruta ett.

"Just nu, kan du får mig lätt"

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Livet, Tankar , Sorg

Trodde inte det fanns något djupare

Vi alla har val, ett eller flera. Ibland tvingas vi ge ett fake leende eller skratt, det är så vi fungerar. Att prata om känslor och hur vi egentligen mår innerst inne vet endast vi själva, ibland inte ens det. Vi måste ta tag i våra liv, vi lever endast en gång.

"Ryck upp dig", "gör nåt åt saken istället för att endast gråta", "du vill bara ha uppmärksamhet" är nåt jag får höra i vardagen. Ja, jag gråter. En massa. Visar det svaghet? NEJ. Jag har hållt ut för länge, vart stark för länge. Nu bryter det ut, ett skrik som jag inte behövt innan. Allt på en gång, familj, kärlek, ångest och allt jävla tänkande. Kan inte koncentrera mig i skolan. sitter endast där och glor ner på tangentbordet med ett tomt dokument. Tänker och funderar på hur jag ska orka överleva. Hur jag ska orka palla. Skakar och gråter för att det steget närmare stupet blir närmare och när det ska bryta ut, en sak till sen fan.. Just nu står jag still, med lite hopp kvar. Jag försöker kämpa med att plugga hemma, men samma där. Jag distraheras, hur i helvete ska jag klara av sista året? Hur ska jag kunna uppfylla min dröm till framtiden, när jag inte ens klarar av nuet?

Mina vänner finns för mig, men det är saker dem inte vet. Och jag vet inte när jag kommer bli redo att berätta. Känns för mycket. Allt drama. Speciellt när man tror på kärleken... Finns det? Tycker jag endast såras gång på gång. Ska jag någonsin hitta killen eller tjejen i mitt liv? Den jag ska dela med allt med?. Ska jag göra att en annan person ska kunna må bra när jag är helt åt helvete. Hur? Hur ska någon kunna älska mig när inte ens älskar mig själv?

Livet är dalar och berg. Just nu, är jag i djupets dal. Och i den dalen, finns ett stup. Närmare än jag tror.

Likes

Comments