View tracker
228425_201321213212524x484

Så kommer nu ännu en liten dikt till min samling...denna gången en liten fiktion...men kärleken är väl ändå ett outtömligt ämne att diktera om ;)


En blick, tre ord och en fjäderlätt kyss


Han såg henne i ögonen, satte sin hand lätt mot hennes kind

De tre magiska orden svepte fram likt en efterlängtad svalkande vind

Där stod de så nära varandra att andetagen smekte

Och sommarljumma briser i klänning och i hår de lekte

Hon andades in ett djupt andetag fyllt med hopp och lycka

Denna stund, detta minne, skulle någon aldrig från henne kunna knycka

Hon log med det härligaste, ärligaste leendet en människakan lyckas få fram

Och såg tillbaka in i hans ögon med en blick av glädje, kärlek och en smula skam

Hon älskade honom men förmådde inte locka fram de tre korta orden

De orden som beskriver allt som håller ihop denna jorden

Hon hoppades han kunde se dem reflekterandes i hennes blick

Och höra ekot av det öronbedövande ljudet från ett magiskt klick

Hon hade ju fallit som en icke flygfärdig sparv från sitt bo

Äntligen förstod hon hela konceptet av hopp, kärlek och tro

Och innan hon visste ordet av hörde hon sin egen röst klinga

Orden nådde fram till honom och smälte mot hans hjärta likt en snöflinga

Ett rus av lycka fick hela hans kropp att bli alldeles yr och varm

Han tryckte henne tätt tätt och kände hennes mjuka barm

Han drog in doften av hennes hår och smekte undan det så halsen blev bar

En kyss lika lätt och mjuk som en fjäder landade för att sedan bli kvar

Som ett minne för dem båda om denna underbara förtrollade stund

Så de aldrig skulle glömma sin kärlek för varandra , inte ens för en sekund.

//

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Det var en seg morgon. Segt att komma upp. Ögonen ville bara inte öppnas. Jag tog beslutet att stanna kvar. Bara en liten stund till. Jag tar nästa tåg.

Jag tyckte att saker gick smidigt och att jag var snabb. Kände mig lugn och jag hade gott om tid, men när jag väl var ute på gatan i kylan, påklädd som en Michelin gubbe så tittade jag på klockan och insåg att minuterna hade flugit iväg. Ja, jag gjorde ju dumheten att börja justera granriset vi lagt utanför ytterdörren. Piffa och hålla på. Ungefär som att jag hade massa tid!? Nåja, jag hann faktiskt med tåget, men som vanligt när jag måste stressa på det viset och speciellt med tjugoelva lager kläder och en tung laptop på ryggen så rann svetten när jag väl satte mig ner på en av platserna. Tur det fanns gott om plats iaf så jag fick två säten för mig själv. Svalkade ner mig och klädde på mig igen. Ja, jag är märklig, först oändligt varm och sen frusen. Men jag tror min kropp går ner som i nån slags dvala när jag slumrar på tåg och buss osv. Jag blir väldigt frusen av mig och vill ha det gött och varmt. Det blev inte jättegött och varmt, men ändå tillräckligt för att jag skulle slumra ganska skönt.

Jag vaknade upp ganska till freds när tåget rullade in till Stockholms central. Kände ingen stress. Gick samma vanliga väg mot Cityterminalen. Några raska steg in genom entrén så var jag tvungen att hejda mig och backa ett par steg. Min nyfikenhet tog över. En vägg av julstjärnor, en fotograf och massa påsar med julstjärnor i. Läste en skylt där det stod att det är julstjärnans dag idag och att man fick en om man ställde upp på ett foto. Ja, jag tänkte att man faktiskt måste låta sig stanna upp i vardagsstressen ibland och bara vara spontan. Nu var jag inte särskilt stressad iofs, men jag tycker ändå att sådant är viktigt. Jag ställde upp. Gick därifrån nöjd. Ett foto mot en söt julstjärna. Det är vad jag kallar en bra deal. Undrar bara hur fotot blev. Den skulle man senare kunna hitta på deras facebooksida sa de. Jag får kolla sen och se om jag vågar tagga mig själv. Ingen aning om hur man såg ut sådär nyvaken från tåget på väg till jobbet och försöker se söt ut, men inser att man kanske inte var så söt. Nåja, det blir nog bra det med. Jag var nöjd iaf och DET mina vänner är huvudsaken!

När jag väl kommer till kontoret till min plats får jag höra att det ska vara Luciafirande nere i ”vardagsrummet”. Började precis. Vilken tur! Jag som kände att jag hunnit få lågt blodsocker såg lussebullar och pepparkakor framför mig. Perfekt start på dagen (eller fortsättning, jag hade ju redan fått en julstjärna). Det blev en lussekattsfrukost. Gott!

Jag satt och lyssnade på de små flickor och pojkar som sjöng och spelade. Jag satt även och studerade dem lite. Konstaterade att det tydligen inte gick att sjunga när de spelade instrument. Man fick nästan lust att själv sjunga till de melodier man kände igen. Men det var vackert iaf med deras stråkar och blåsinstrument.

Medan två pojkar spelade klarinett och saxofon hann man se en del hur de andra agerade. En kille, som jag misstänker är klassens clown, kunde väl inte riktigt stå helt tyst och stilla. Jag vet inte om han var medveten om att trots att det var två andra som var huvudpersoner för tillfället så såg folk faktiskt honom. Han stod och viskade och småflinade tyst i ”bakgrunden”. En av Luciatärnorna stod med huvudet nedsänkt och jag undrade vad det var med henne tills jag såg att det var hennes vickande tår under den vita klänningen som hon studerade. De var allt bra söta. Lucian också, men hon såg mest livrädd ut för att röra sig. Som att hon trodde hon skulle brinna upp om hon rörde en fena. Hon sjöng inte ens, men det kanske är så ofta? Dock kan väl jag tycka att Lucian om NÅN ska sjunga. En annan som sjöng, och det syntes, var en av stjärngossarna. Han verkligen lyfte från golvet nästan vid varje djupt andetag. Stod nästan och småskuttade på sin plats. Hihi, härligt med sådan inlevelse i sången.

De var som sagt väldigt duktiga och det gladde mig att min sista Lucia här på företaget skulle bli en bra och inte ett fiasko som förra året. Ingen kunde sjunga..eller, jag VET INTE om de kunde, för de hördes inte och de var inte så många plus att det var ungefär som de klätt sig i varandras kläder, för det var som att inget plagg riktigt passade någon, eller så hade de randig tröja under vita dressen. Ja, det var INTE seriöst alls.

Så tack för en bra start på denna näst sista fredag innan en lång julledighet.

 

Men nu tillbaka till stressen!

 

Skynda! Skynda! Nu är det bråttom!

Gundes ord klingar högt i min hjärna

De är svåra att bli av med när man väl fått dom

Trots att man vill slippa så gärna

 

Juletid ska ju vara julefrid

Men på jobbet blir det bara stress

Så till frid finns ej kvar någon tid

När man ofrivilligt sätts på press

 

Jag vill släppa allt nu

Jag vill hem och pyssla

Vill njuta hela veckans sju

Och inte tvingas till en enda syssla

 

Snart börjar äntligen julledigheten

Åh, så stor min längtan är

Bara njuta av den härliga fridfullheten

Och julens magiska atmosfär.

 

God Jul!

//



  • 27 readers

Likes

Comments

View tracker



 

För livet är så skört

och våra hjärtan likaså

Det är som att vi aldrig hört

Som att vi aldrig kan förstå

Vi lever med en omedvetenhet

Om att livet är en självklarhet

Vi tar det för givet tills verkligheten knackar på

Och sen står vi där och vet inte längre vart vi ska gå

Ånger och förtvivlan väller över oss utan kontroll

Vi vill vända oss om och springa med vet inte åt vilket håll

Kunde vi springa bakåt i tiden hade vi börjat rusa förlängesen

Men tiden är slut och det finns ingen poäng

Vi måste lära oss att ta tillvara på varje dag

Inte vänta och se chansen gå förbi i ett slag

Om idag var din sista dag i livet

Eller din kärestas sista dag

Skulle du ta det stora klivet

Och leva ut till ditt sista andetag?

Gå inte förlorad värdefull tid

Se till att ha det viktigaste bredvid

Älska och låt älskas utan att hålla inne på nåt

Se till att alla de dina verkligen förstått

Smärtan kommer alltid vara lika hård

Men samvetet ditt kommer ha fått vård

Lätta på ångern och känn dig nöjd

Låt livet vara dig en fröjd

Lev varje dag till det fullaste du förmår

Så inget av livets viktigaste dig undgår

För livet är så skört

Och våra hjärtan likaså

så lätt det blir berört

så svårt det kan vara att förstå

//

 

Likes

Comments

Jag skulle precis till att hosta då jag hindrade mig tvärt. Insikten om att jag vid en hostning ofrivilligt skulle ingå i en utspridd kör fick mig att istället försiktigt harkla mig. Äckligt egentligen hur de flesta av oss bara hostar rakt ut utan eftertanke. Just nu vandrar vi alla i ett Sverige där en osynlig dimma av baciller ligger tätt vart du än går. Har du dåligt immunförsvar nu så är du körd! Vill du undvika att bli smittad ska du nog låsa in dig och inte ens öppna fönstrena. Det borde larmas ungefär som de larmar när det är giftigt brandrök någonstans. Radion meddelar att "Stanna inomhus och stäng alla fönster. Fortsätt lyssna på radion för vidare information. Luften kan vara farlig för hälsan". Något sådant. Jag kom som sagt inte undan.
Men vad tror ni om införande av obligatorisk sanitering av händer innan påstigning på buss, tåg och tunnelbana? "Där registerar ni resan och där måste ni ta en klick handsprit". Folk skulle fortsätta hosta rakt ut...eller än värre i händerna och sen kladda ner hela tillvaron med sina baciller. Ungefär som att de markerade sina revir. Så gör de flesta. Det är tyvärr den vidriga sanningen. Jag kan erkänna att jag kanske inte alltid tänker på att hålla för när jag småhostar, men när jag tänker till så hostar jag i armvecket. Nyser gör jag ALLTID i armvecket. Den går jag iaf inte och gnider in i varje stång på buss och tåg. Folk är så ego. Och inte alls eftertänksamma. Frågar man någon dock så påstår nog alla att de håller för. Mm...visst...låt mig bara slippa skaka hand med dig. Man måste bli oartig under dessa tider. Man måste börja bete sig som en tvångstänkande paranoid person med torgskräck för att slippa undan. Och inte ens det kanske räcker. Nä, så länge svenska folket hostar och fräser bäst de vill så kan man lika gärna acceptera att man inte kommer undan. "Gå till fängelse. Gå direkt till fängelse utan att passera gå" Och något frikort hann du aldrig få.
Hostandet fortsätter eka kring mig. Jag harklar mig lite försiktigt. Lutar huvudet bakåt och försöker inbilla mig att tåget jag sitter på inte alls är fullproppat med främlingars elaka inre partiklar. Jag hör någons slemmiga harklande och gör en grimas. "Jag kan flyga. Jag är inte rädd" Inbillar mig att jag numera är immun. Vi bär väl alla på samma sak. Jag kan inte bli sjuk igen. Hör en slemmig hostning och grimaserar igen. Min tro börjar vackla. Dags att blunda och försöka ignorera bara. Jag har inte hört nåt...inte sett nåt.
"Hela svenska folket, gå till fängelse. Gå direkt till fängelse utan att passera gå"
Finns bara två frikort....

//


Likes

Comments

För om livet vore enkelt hela tiden
Så skulle man aldrig uppskatta saker på samma vis
Som någon gör som har haft sina motgångar

Ens verklighet skulle va ganska vriden
Inte ha samma förmåga att se och förstå, att känna empati och va envis
Att uppleva båda sidor och att man det bästa av dagen fångar


Något som får just MIG att le
Kan vara en flyktig och obetydlig sak för någon annan
Som bara passerar förbi som en blinkning

Vissa saker kanske bara jag kan se
Men som inte andra skulle märka om det så slog dem i pannan
Eller försökte göra sig synlig med en vinkning


Men om livet vore enkelt mer än ofta
Skulle man kanske ha lättare att släppa taget
Om tankar och spöken som väckts av det lilla

Man skulle kanske lära sig att bara softa
Låta livet ha sin gång utan att störa det inre jaget
Onda tankar och bekymmer skulle hålla sig stilla


Min hjärna är min fiende nummer ett
Den jag måste hålla under uppsikt så ingeting går snett
Jag får inte låta mig luras till mitt fördärv
Det är dags att visa sig djärv
Den dag jag har tämjt mina tankars bov
Är jag äntligen lycklig och fri från hjärnspökenas behov

//


Likes

Comments

Ett tomt litet papper, en helt vanlig penna
Till synes så trista, finns inget att känna
Men tillsammans så har de en makalös kraft
Som de genom tidernas tider alltid har haft
Allt avgörs i vem som styr bläckets skarpa stig
Det kan handla om kärlek, vänskap, ilska och krig
Ibland behövs många men ibland blir de få
Orden som skrivs, de som till någon ska nå
Ibland kan de få betyda mer än de i mängd
Det är innehållet i sig som avgör, inte dess längd
De största av orden som kan avgöra mest
de som omvälver, värmer som känns allra bäst
det måste va de som kommer från hjärtats djup
och skrivs i berusat tillstånd, berusad av kärlekens sup
så enkelt men ändå en sådan fantastisk grej
att kunna skriva till någon: ”Jag älskar dig!”

//

Likes

Comments

All the colours have turned into shades of black and grey
And all the shadows are spreading out themselves just as if waiting to betray
What are you hiding? Will I dare to enter your vicious gap?
Or are you just waiting to capture me into a painful trap?
The darkness keeps on staring at me with hollow eyes
And my mind keeps seeing danger in disguise
If I push myself forward, through this massive fear
Will it all be good at the other side, will it all be clear?
Is it worth the risk and any possible failure in life?
Or will it just bring pain over and over again with the strenght of an extremely blunt knife?
The shadows have the power to hide all that might have sharp and venomous claws
But in the dark it could just as well be soft and friendly harmless paws
My friend, take my hand, let's do this together with heads held high
And step out on the other side of the tunnel with a grateful peaceful sigh
You always help me through the roughest and most fearfull trails
The strength, the enormous heart and your calming voice helps when my own braveness fails

//


Likes

Comments

Du får mig att le så stort varje dag
Så lycklig för att det är du och jag
Mitt hjärta va ditt från första stund
Och jag njuter numera varje sekund
Livet har blivit så underbart
Drömmarna man hade har börjat få fart
Du min älskade är en dröm som blitt sann
Tack för att du mig där i mängden fann
Älskar dig mer än jag kan säga i ord
Du är det bästa och finaste på denna jord <>

Likes

Comments

Denna dag följde ett mindre roligt mönster
Hade jag kunnat hade jag kastat den ut genom ett fönster

Jag ville skriva nåt men nu blev det nästan plågsamt
Tappa lusten till det mesta och hjärnan jobbar långsamt

Kallt och ensamt, vad less jag är
Ta mig dit jag hör hemma! För ej är det här!

Saknaden stiger alltmer var minut
Kan inte denna arbetsvecka nånsin få ett slut?

En dag kvar, sen rymmer jag bort
Till kärlekens famn av den bästa sort

Snart slipper jag kylan och ensamheten
Istället värmen av närhet i nya lägenheten

Jag önska tiden kunde göra ett språng
Så man får börja det efterlängtade livet nån gång

Livet jag väntat på så många år
Äntligen! Tänker jag och fäller en lyckotår

Även denna tunga dag blev nu till ett leende
Så nu säger jag glatt "På återseende!"

//

Likes

Comments

Nu var det ett tag sen jag skrev här…och sen jag skrev senast har det hänt massor..och då menar jag MASSOR! Och de mest underbara saker dessutom!! :D

Det skedde…det jag hade börjat ifrågasätta om det någonsin skulle hända. Kärleken fann mig…den fann MIG!
När den sanna kärleken gör sig sedd och hörd så känner man det..att det är rätt. Det går inte att missta sig. När det känns rätt så gör det bara. Och då är det bara köra på. Varför vänta, avvakta, va försiktig, hålla tillbaka och hejda sig när det bara känns heeeeeelt rätt?! Nä…det ska man inte! :D

Därför är det jag som nu gör en flytt, för att vara nära kärleken. Att plocka upp och lämna ett liv man haft kan vara svårt..och jag ska erkänna att trots än hur rätt allt känns så var det en viss mån av krig i hjärnan. Man är ju ett vanedjur. Man fastnar och får svårt att separera sig från något som man trivts med. I mitt fall är det enda jag trivts med omgivningen där jag bor. Allt annat har jag inga problem med att lämna. Jag har dock förlikat mig med tanken och har HELA TIDEN känt att det är fortfarande värt det. Min framtid väntar! Min underbara framtid som jag har drömt om så länge. Den står framför mina fötter nu och tillsammans med det finaste som har hänt mig så ska vi ta an VÅRAN framtid.

Man måste följa hjärtat. Då mår man som bäst! Det spelar ingen roll vad det än gäller! Kärleken, jobb, hobby, skola, vänner etc etc…följer man hjärtat så blir det rätt. För går man emot så kommer man ändå i slutändan ångra det. Jag har låtit förnuftet styra för mycket…när det gäller skola och karriär. Jag ångrar att jag inte följde hjärtat alla de gånger jag fått chansen.

Tänk dig själv…en situation där du följt ditt hjärta…ibland kan det såklart vara svårt att fullfölja och för stunden såra eller göra ont..men har du någonsin ångrat det beslutet i slutändan? Och så tänker du tvärtom…en situation där du INTE följde ditt hjärta och försökte va förnuftig…hur känns det nu?

I kärlek är det samma sak, men där kan det såklart göra mer ont…för dig eller någon annan…eller så kan det bara vara helt fantastiskt underbart…

Den platsen jag hittat nu…när det inte finns någon tvekan eller eftertanke, där det enklaste är att följa just hjärtat. Det finns liksom inget annat alternativ och det är fantastiskt! :D

Jag trodde aldrig det skulle ske redan så snart. Efter en kaotisk sommar/höst där hjärtat sa en sak…men det va svårt att följa för det gjorde ont att erkänna…när jag äntligen släppte taget och följde min inre röst..och hjärtat…DÅ..det var DÅ det äkta och riktiga skedde. Så..om du är i en situation där ditt inre…ditt hjärta…säger att ”gå vidare..släpp taget…såhär ska det inte vara!”…LYSSNA då!!! För lyckan kan sitta och vänta på dig runt hörnet…men det väntar inte i all evighet. Om du drar ut på ditt beslut så kan det vara så att du går miste om det som skulle ha varit heeeelt rätt för dig!

Vi har oftast en magkänsla, ett inre som talar och känner….lyssna mer till det..och en smula mindre till det ”sunda förnuftet”…för i slutändan vetti tusan om det är så ”sunt”. Jag tror på hjärtats kraft. Det vi KÄNNER inom oss. För hjärnan är då inte att lita på…DEN mina vänner har strulat till det ofantliga ggr för mig…men hjärtat ljuger sällan.

Puss och kram på er i vinterSverige…för visst är det härligt när snön äntligen kom och gav oss lite ljus? :D

//

Likes

Comments