View tracker

​Jag vet att jag sa att jag skulle sluta blogga, men jag kommer ändå fortsätta blogga. Igår var vi på en WE-träning där jag fotade mamma och Pharan, och där blev jag otroligt taggad på att börja blogga igen. Så jag tänkte såhär, när jag hittar eller kommer på något att blogga om( som igår när de flesta som var på träningen red engelskt utan förståelse för hästen, blev sjukt arg då en person  nästintill tvingade sin häst upp på WE-bron) , så bloggar jag om det, eller när jag får lust till det bara, då jag annars kommer få lika mycket prestationsångest som förut. Så i helgen kommer troligen två inlägg, om där jag praoar(på en kogård för att få en egen uppfattning om hur det är där, och har definitivt samma uppfattning som dem som skrivit på fb om det.) , och om igår på WE-träningen, om oförståelse för att hästen också blir rädd för saker och har känslor och behöver mötas med tålamod. 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Jag har ju inte skrivit på sjukt länge så tänkte bara förklara varför. När jag skapade bloggen, tänkte jag bara blogga om mitt liv med Luna, men det har förändrats. Nu vill jag inte bara göra det, jag vill skriva om andra typer av ridning som är snällare mot hästen. Få folk att förstå att det finns mer än bara engelsk ridning i världen. Jag menar, i alla år har vi ridit på ett enda sätt, enspårigt. Hanterat hästarna enspårigt, allt enspårigt. Det är dags för en förändring, till en ridning där det inte går att skada hästen i munnen, vid sidorna när man använder hälarna( man använder sina lår inom akademiskt, rider med kroppen, inte handen.) Man ska inte ens ​kunna​ skada hästen, det är ett väldigt tydligt tecken på att sådan ridning inte är okej. Jag hade då tänkt skriva sådana här texter om det, varför det skadar osv. Men jag har också insett att då kommer jag mest "förolämpa" läsarna som inte vill förändra något. Och exakt hur mycket har jag  lyckats med det jag vill då? Inget alls. Man måste skriva sanningen om man ska kunna förändra, vilket ibland gör vissa förolämpade, för förändringar, men då måste man, ja så är det för mig i alla fall, också ha i alla fall några läsare som tycker samma sak. Och jag misstänker starkt att jag inte har det. Ni kanske tycker det är fånigt, men så är det. Sedan ​älskar​ jag att skriva(typ allt) och jag har behållt denna blogg just för det. Men det känns inte hållbart längre då jag får sån sjuk prestationsångest när jag inte bloggar. Jag får helt enkelt hitta något annat jag kan skriva på och nåt annat sätt att kunna förändra, kanske jag börjar blogga på denna igen, vem vet.  Sen är det ju sjukt många som bloggar om sådant idag, så det medför ju också till mer medvetenhet och förändring. Jag har också blivit en sådan som vill att äggindustrin och köttindustrin förändras. Blivit vegetarian osv, tror inte ni vill läsa tråkiga inlägg om de, haha

Likes

Comments

View tracker

Det har ju gått ett tag sen jag bloggade senast- Eftersom Lollo var här under påsklovet och det är svårt att blogga när jag inte är ensam. Det låter kanske konstigt , men jag behöver vara ensam för att få inspiration till inläggen och för att kunna koncentrera mig. Sedan denna veckan har det hänt så sjukt mycket, och jag var lite nere de första dagarna när Lollo precis åkt hem. Tänkte blogga i fredags, men då var min kompis här och sov över till lördag och åkte hem vid typ åtta. Men här kommer ett blogginlägg! Alltså, konsekvenser av engelsk ridning och hoppning- vad ger det för skador på hästen? Innan jag börjar, förlåt om någon som läser blir stött av detta- men, det är min åsikt och det jag insett är helt sant. Jo, ni vet i hoppeliten, de allra, allra duktigaste ryttarna som är i toppen? Man kan tycka att, åh, vad duktiga dem är och vilka duktiga hästar som hoppar så högt! Men allt har ett pris. Hopphästar- deras öde är alldeles från start att åka till tävlingar och hoppa, vinna priser åt sin ägare. De flesta hopphästar slits ut otroligt tidigt, när de alltid hoppar så himla högt. Egentligen, borde man alltid hoppa låga hinder med sin häst. Ju högre hinderna är, desto mer sliter man på hästens ben. Och det är därför de blir utslitna i så tidig ålder. När de är klara på tävlingsbanan, blir hingstarna avelshingstar och stona avelston. Hingstarna betäcker och tjänar på det sättet pengar åt sina ägare, och stona betäcks så att dem kan lämna sina ägare en avkomma som de kan ta med på tävlingar. Har ni någon gång tänkt på hur hoppryttare rider i en tävling? Hälarna i sidorna på hästen, om det är en tvär sväng drar dem hårt i tygeln så att hästen svänger. Ridning av värsta sort. För ett tag sen , cirkulerade en video på Facebook, där en ryttare tävlade sin häst utan träns. Sen dess har det inte varit fler som gjort så, vad jag vet. Jag har en dröm som nog aldrig kommer uppfyllas. Att natural horsemanchip och Akademisk Ridkonst blir lika vanligt som engelsk ridning och westernridning, och att de två sistnämnda ridformerna blir lika ovanliga som akademiskt är nu. Eller ja, helst ser jag att de försvinner helt, men det kommer nog aldrig ske. Dressyr är egentligen värre än hoppning. Hur många gånger har inte rubriker om att dressyrryttare dragit sönder hästens mun eller om att dressyrhästars tungor blivit blåa cirkulerat? Det är vidrigt. Avskyvärt. Majoriteten av alla dressyrhästar har blivit "automatiska", nästan som känslolösa robotar. De gör det dem ska helt automatiskt, ifrågasätter aldrig, trotsar aldrig. En häst som bor i närheten av där vi bor är sådan. De brukar rida förbi oss. Han rids alltid i form, samlad med huvudet nere. I akademiskt vill man att hästen ska ha huvudet neråt, men de ska söka sig neråt , helt frivilligt. Inte tvingas ned av spända tyglar och hjälptyglar(som tvingar hästen att ha huvudet neråt). I dressyr är hästens huvud alltid för långt ner. Oftast så långt att hästen inte kan se framåt. Jag vet inte om det är så enbart på tävlingar, men även om det är så är det inte okej. Det är lika illa som djurplågeri. Om man letar upp en bild på när man red dressyr för några år sen, och nu, och jämför, då kan man se hur dressyr utvecklats mer och mer till det sämre. Det är inte bara ridningen som är illa inom rideliten. De flesta hästar som är kända hopp-eller dressyrhästar får aldrig komma ut i hagar! Det sändes ett program ett tag, där man visade elitryttarnas liv. Jag kollade på det ett tag, men slutade efter typ tre gånger för jag klarade inte av att se det. I alla fall, där var en häst som en känd dressyrryttare, jag tror det var hon charlotta, äger, som alltid var jättepigg och dampig. Sedan kom de på att de kanske skulle låta honom gå i hage(som bara var en fyrkant med sand som underlag , skulle inte kalla det hage..), och han blev helt förändrad- han slutade vara sådär jättepigg. Och de var så förvånade. Ja, vad lärde vi oss av det? Att man ska låta sina hästar gå ut! Det är så hemskt, att många hästar inte får gå ut förutom vid ridning, och om de får gå ute, är det i fyrkantiga grus-eller sand paddockar. Det är många hästar som får gå så, inte bara inom eliten. Jag hatar sådana "hagar". Hästarna kommer ursprungligen från vildmarken, vilda och fria, och om de inte längre kan få ha det så, ska dem åtminstone få ha stora, fina hagar där de kan springa och bara dampa loss. Min personliga åsikt är att man inte borde ha börjat fånga in och tämja vildhästar från början, jag menar, det är underbart att sitta på en hästrygg och sådant, men de borde ha fått vara som de var- vilda och fria. Helt okontrollerade. Det finns något vackert i det. Både dressyr, hoppning, och vid tillfällen när hästen inte hoppas eller rids dressyrlikt, är det dålig ridning. Vi kan likna det vid ridskoleridning. Där rids hästarna alltid med korta tyglar, oftast blir man tillsagd att korta tyglarna istället för att släppa ut dem. Nu menar jag enbart korta tyglar, inte som när man rider hästen i form. När man har korta tyglar, kan inte hästen sänka huvudet. När nacken är höjd, sänks ryggen och hästen liksom svankar. Helt tvärtom vad som är bra. Ryggen ska vara höjd, och nacken sänkt. För när ryggen är höjd, blir hästens rygg faktiskt starkare och hästen kan lättare lyfta upp sin ryttare. Man kan på ett sätt likna det vid när vi människor kutar med ryggen. Alla vet ju att det är jättedåligt att göra det. Helst ska man ju sträcka på ryggen. Det är samma sak som gäller för hästar. När de har höjd rygg, är det som när vi sträcker på vår rygg. Sedan när dem har sänkt rygg, är det som när vi kutar med ryggen. Tänk om ni alltid var tvungna att kuta med ryggen, och inte kunde sträcka på ryggen, det är likadant för hästen. Ett tag hade jag en kompis som alltid ville att jag skulle följa med när hon hade ridlektioner på sin ridskola. Hon ville att jag skulle börja där, men det gjorde jag ju aldrig förstås. Tyvärr slutade jag inte följa med dit förrän efter många gånger, för jag var, är, för snäll. Det var ofta hästarna liksom skakade, på ett sätt nickade ( dem kan nicka även vid andra tillfällen), för att försöka få längre tyglar, eller också hade dem tyglar långa nog så att dem kunde sänka huvudet. Då drog hästens ryttare alltid upp huvudet på hästen igen! Liksom va?! Att en häst söker sig nedåt är något bra, som man ska ska uppmuntra. Jag försökte hitta en bild som beskriver hur ryggen skadas men det gick tyvärr inte att hitta. Jag tar med en bild på hur de flesta dressyrhästar för det mesta alltid måste gå, och även en på akademisk ridning.

Bild 1: Visar hur ryggen påverkas när hästen går i form.

Bild 2: Bent Branderup(Den Akademiska Ridkonstens skapare),vars häst sänker sig nedåt.

Bild 3: Bent samlar hästen helt utan att använda händerna, enbart sitsen och benen. Bent Branderup är helt otrolig, ha​n är på ett sätt nästan som en gud. Han har skrivit två böcker om Akademiskt. 

Likes

Comments

Jag lovade ju att berätta för er vem som skulle komma nu i veckan, ja, förutom Lollo då. Kommer ni ihåg när jag skrev att Lunisens mamma,Frigg, ska flytta hit? Ja, nu har vi byggt hennes box och imorgon ska det sättas på boxregel så att boxen ska gå att stänga. Det har varit mycket krångel när vi kommer till frågan hur Frigg ska komma hit. Uppfödaren vill köra upp henne här för att på samma gång få träffa Luna, men har ingen hästtransport och ingen att låna. Därför skulle vi plötsligt hämta henne själva. Men det var svårt att hitta en hästtransport att låna. Fast vi har en som vi kan låna när som helst nu, sjukt skönt. Troligen ska mamma hämta henne på fredag, jag kan inte sitta i bilen under så lång tid som det kommer ta till Friggs stall och hem igen, på grund av min rygg, så jag, Lollo, och en annan kompis som har tagit hand om och pysslat med Pharis de två senaste veckorna eller något, jag vet inte exakt hur länge, ska stanna här och kolla på film och bara ha det najs under tiden, eller, det kommer ju ta hela dagen för mamma att hämta henne. Till en helt annan grej. Igår kom jag på att det var ett tag sen som jag skrev om mina åsikter om vanlig ridning, hur jag tränar Luna och sådant. Så jag tänkte visa vad jag tänker skriva om mer:

-Dressyrens och den "vanliga" ridningens konsekvenser, hur hästen kan komma till skada av det.

-Lunas träning och hur man kan träna sin unghäst , med vilka övnings

-Hästarna jag ridit och haft hand om, min hästresa som ledde mig till Luna.

-Och slutligen-om ni vill höra om det- min klädstil. Jag vet att det inte har något att göra med hästar överhuvudtaget, men jag har lust att ändå visa hur min stil förändrats sen vi flyttade.

Om ni vill kan ni ju ta och kommentera här nere vad ni vill att jag ska blogga mer om.

Förlåt för att det hela tiden blir att jag skriver nya blogginlägg jättesent, men jag har så fullt upp om dagarna så kvällarna är då jag har tid att blogga. Jag har i alla fall bestämt tre dagar när jag ska​ ​blogga: Onsdag/Fredag, Lördag och Söndag. Det är dessa dagarna som jag har mest tid över till att blogga.

Men byee:*

Likes

Comments

Har ni någon gång varit så himla dampglada att man är både förväntansfull och glad och bara vill snabbspola dagarna tills dagen du längtar till kommer? Well, jag är det nu. Jag har ju varit hemma nästan hela veckan för min rygg och det gör att man inte har lika mycket "det är lov- glädje". Men den känslan har infunnit sig nu, och denna påsken kommer kommer bli roligare än alla andra- Lollo kommer hit på tisdag och ska stanna hela veckan. När man låter bli att tänka på att det var flera veckor(månader?) sen vi träffats så funkar det, man har ju fullt upp med livet. Men nu när det bara är, ja, två dagar kvar tills man ses igen kan jag bara inte sluta längta. På ett sätt känns det som om vi har kommit närmare varandra som bästisar sedan jag flyttade än när vi bara bodde några minuter från varandra. Det är kanske för att man får mer tid till att vilja träffas när det inte går att ses annat än på helger och lov. Men nu ska jag ska sluta prata om massa tråk, haha. Idag tränade jag Lunis igen, det var så otroligt skönt att få göra det- Det var extremt lång tid sen förra gången jag gjorde det, bara för min dumma rygg. Jag tog in henne och ryktade och myste, hon fick stå i stallgången väldigt länge, för jag gjorde en inbakad fläta i hennes man, sedan det understa håret, flätade jag till smala, vanliga flätor. Med blå rosetter. Ja, vi får se hur många rosetter som sitter kvar i flätorna i morgon. Hon fick även vänja sig lite vid att ha sadel på sig- även om jag inte kommer ha sadel på henne mycket alls-för det är ju ändå något som alla hästar måste kunna ha på sig utan att få panik eller något sådant, även om man inte använder någon sadel på sin häst. Sedan finns det ju dem hästar som blivit rädda för att ha på sig sadel- på grund av sin människa. I alla fall, Luna var så sjukt duktig då. Stod nästan helt stilla och luktade bara lite på den- Det vill säga, när den satt på henne. När jag tog av den sedan, hittade hon dem där remmarna som man fäster stigbyglarna i och drog i dem med tänderna. Det är tur att just den sadeln är så pass skruttig och gammal som den är,haha. Mamma tog en del bilder på henne, så jag ska ska ta in dem i datorn så kan jag lägga ut någon av bilderna här. Till en helt annan sak, gissa vem som ska komma i helgen? Ja, jag tänkte gå ut med det i morgon. Det är i alla fall någon jag har skrivit om innan. Hennes namn börjar på F... Byee:*

Jag lägger ut en bild på killarna, som är i Usa igen. Det är under ett uppträdande i Usa faktiskt.​

Likes

Comments

Heej! I dag har jag faktiskt gjort ganska mycket, till skillnad från dagarna som gått. Jag gick ut till Luna och ryktade henne i boxen, vilket gick bättre än det brukar när hon står uppbunden i boxen- Förra gången jag gjorde det så försökte hon gå ut ur boxen hela tiden. Sedan klickade jag Nova, en av våra får, som faktiskt är jätteduktig på det! För er som inte vet vad det innebär, det menas med att man belönar djuret med en klicker, som utlöser ett speciellt ljud när man klickar med den. När man klickar in ett djur lär man in att det alltid kommer godis efter klicket- ALLTID. Då lär det sig att klicket är en belöning. Nova har lärt sig att sätta nosen på min hand, som ska vara knuten. Något hon också kan är att sticka nosen i en viss hink, under en viss tid. Eftersom hon gör detta, kan man få henne till att till exempel hoppa upp på en stol med frambenen för att nå näven eller hinken. Man säger att får är korkade, men usch vad fel dem har! Nästan alla djur går att klicka- Får, höns, hästar, katter, kaniner , marsvin. Och antagligen ännu fler. På eftermiddagen åkte jag och mamma till Gränby Centrum, ett köpcentrum då alltså. Det var både för att jag behövde kläder och för att prova och se om min rygg klarade det. Faktum var att det gjorde bara lite ont i den ett tag, men sedan blev det sjukt jobbigt ont. Som mensvärk fast värre, haha. Efter Gränby åkte vi till mammas kompisar, som hjälpte oss när vi letade efter en gård att hyra och sådant. Sedan i somras har jag sovit hos dem en del också, dem har blivit lite som min mormor och morfar. Sedan har vi köpt höns av dem. Det är därifrån våra höns kommer ifrån. Så ja, det var pretty much vad jag hade att skriva. Jag tänkte skriva ett inlägg om hur min stil är, om ni vill ha det? Jag lovar att jag inte kommer bli en sådan som skriver om vilket smink jag använder och var det ett köpt, det är bara att jag kan bara inte kan komma på något hästigt att blogga om nu när jag varken får rida, eller träna Luna. Men kommentera vad ni vill jag ska blogga om så hade jag blivit glad, haha! Byee:*

Det här är en klicker då, fast dem kan se ut på andra sätt också.

Likes

Comments

Nu är det två dagar sen vi var hos Junior och sa hejdå till honom. Det är också två dagar sen jag skadade ryggen. Japp, ni hörde rätt. När jag var hos Junior red vi ut, och jag red barbacka och hans rygg är extremt hal så när han blev rädd för en häst som gick mot oss på vägen stack han och jag ramlade av, rätt på ryggen. Det slutade med att jag fick åka ambulans för första gången i mitt liv, för jag kände inte ryggen och mina händer liksom domnade bort. Jag var jätterädd att jag skulle bli förlamad, men jag hade "bara" brutit en kota. Det ska självläka, så jag får stanna hemma från skolan tills jag kan sitta i "stolställning" utan att min svanskota protesterar eller vad man säger. Och så får jag ta massa smärtstillande tabletter, inklusive på klockan ett på natten. Men jag hälsade ändå på Junior i tisdags, för jag menar- Visst, jag har skadat ryggen, men han skulle ju fortfarande åka och jag ville inte minnas honom som hästen som orsakade min brutna kota, haha. Dock kunde jag inte stanna så länge, för efter ett tag blev det sjukt jobbigt att stå upp med en rygg som gör sjukt ont. Det är också därför det inte har kommit upp ett blogginlägg på ett tag, ja, förutom för att Junior har åkt. Nej men, vet ni hur jobbigt det är att inte hitta en enda ställning där ryggen inte gör ont? Det vet jag. Och det är svårt att skriva ett blogginlägg på datorn när man ligger på mage, vilket råkar vara det enda bekväma. Jag skriver på mobilen nu, men jag tycker bättre om att skriva på datorn. Och ja, jag erkänner, det handlar lite om att jag inte har orkat skriva heller. Men nu när jag är hemma hela dagarna ska jag försöka skriva mer. Jag ska se om det går att ta med en bild på Junior, jag försökte ju det förra veckan, men det funkade inte alls. Men byee så länge då:*



Det här är i skåne, när han och Pharan skulle vara med på mammas och min kompis lammsafari och bära runt på små barn. Ja, vi skulle ha turridning med dem alltså. Jag hade kunnat skriva i evigheter om det, men då hade ni blivit uttråkade, haha. 



Det här är då från i tisdags, när jag tränade med honom från marken och såg om han kom ihåg hur man gör en öppna och en sluta- Vilket han gjorde, trots att det har gått otroligt lång tid sen vi senast jobbade med honom så.

Likes

Comments

Jag fick nyss reda på en grej- På Onsdag åker Junior till Skåne och Emma. Jag mår så sjukt jävla dåligt just nu, men antagligen mår hans fodervärd, min kompis, sämre. Vi ska åka till honom i morgon för att säga hejdå och låta en veterinär besiktiga honom. Kommer börja gråta så fort jag ser honom, jag lovar. Jag kan inte säga om jag kommer blogga snart igen, för kommer antagligen må sjukt dåligt hela den här veckan. 


Likes

Comments

Jag lovade er ju att berätta varför jag mådde dåligt, så tänkte göra det nu. Jag tror inte jag har sagt det, men förutom Pharis och Luna har vi även en häst till, som just nu bor hos våra kompisar, som även är hans fodervärdar. De bor i Uppsala dem också. Men innan vi flyttade hit, hade Junior två andra skötare. Båda två visade sig vara idioter. I alla fall, en av dem, vi kan kalla henne för Emmma, som även var mammas kompis sen innan, och hennes son brukade komma och rida honom. Men alltså, grejen var att hon kunde, kan, inte något om hästar. Tack vare henne blev Junior ett monster- Han bet folk så fort man gjorde något han inte gillade, kickade när man hoppade upp- För Emma var alldeles för snäll mot honom, han skämdes bort. Hon tog med sig en kompis till stallet två gånger, som red honom då. Den här kompisen, hon red sönder Juniors mun. Vi var, är, mot att man rider hästar i form, speciellt våra- Det får man inte! Men det gjorde hon, och han fick sår inuti munnen och sen dess har han bara haft bettlöst träns och kapson. På grund av den där kompisen.. Och Emma. Som tog dit kompisen ju. Ett tag efter det, fick Junior korsförlamning. Jag kan inte riktigt förklara vad det betyder, men det innebär bland annat att hästen inte får bli kall vid korset, då blir den sjuk. Den får heller inte äta något med socker i, det kan bidra till att den får ett anfall. Själva sjukdomen är som kolik, på ett sätt. Det var även det Emmas fel. Varje gång hon kom till Junior, hade hon med sig en påse med morötter- antingen var det ett kilo, eller två. Det var olika. Och när hon åkte därifrån var den påsen alltid tömd. Hon gav honom alltså ett till två kilo morötter under en dag. Det är sådant som leder till korsförlamning. Hon lämnade honom även i hagen utan täcke några gånger, enligt den andra skötaren. Det var ju oftast när vi inte var hemma, om vi var det satte vi ju täcke på honom. Men när han stod i spöregn, utan täcke, då kyldes hans kors ner. Också något som leder till korsförlamning. Sen en kväll, vid åtta kanske, så kom hon med en hästtransport med en kompis, och skulle hämta Junior. Då hade han just fått sitt korsförlamningsanfall, dagen innan då. Och hon bara sket i det. Han kunde knappt gå, och hon skulle tvinga upp honom i en hästtransport! Det hela slutade med att Emma och mamma stod och skrek på varandra i stallgången. Eller, Emma skrek. Och där stod Junior i sin box, var sjuk och tvungen att lyssna på det. Vet ni vad det värsta var? Hon tog med sin son! Vem tar med sin son på något sådant?  Det slutade med att vi hotade att ringa polis och hon åkte därifrån. Då försvann Emma från vårt liv- Ett tag. Efter det, några veckor efter kanske, mejlade Emmas jurist ,som hon anställt, mamma- Hon ville ha Junior. Dock så slapp vi ge honom till henne , tack vare mammas advokat. Men gissa vad? Nu, två år efter, när vi bor sjuttio mil ifrån Emma, har hon börjat försöka få tillbaka honom igen. Anställt jurist, sagt att om hon inte får Junior går hon till tingsrätten. Och det kommer kosta oss femhundratusen i så fall.  Men säg att hon lyckas- Hur ska hon kunna dela honom med oss, när hon bor i Skåne och vi i Uppsala? Jag förstår inte hur hon tänker. Antagligen tänker hon inte alls. Fan, jag hatar den jävla häxan. Hon har förstört så mycket för oss. Det värsta är att hon kanske har lyckats. Mamma har inte , så klart, råd att betala för en rättegång för femhundratusen, och det är det enda sättet för oss att kunna behålla honom. Så hon kommer sälja honom till Emma. Till henne, som förstörde Junior totalt. Han hade kunnat säljas till vem som helst, bara inte henne. Så ja, det är varför jag mådde, mår, dåligt. Förlåt för att det blev så långt.

Likes

Comments

Det har gått ett tag sen förra blogginlägget men har mått sjukt dåligt över en grej så jag har inte klarat av att blogga.. Typ. Men det kommer upp nytt imon!

Likes

Comments