Tiden bara flyger iväg, snart har jag varit här i 10,5 månader vilket också innebär att jag endast har 1,5 månad kvar i denna familjen, därefter har jag lite tid till att resa runt i USA på egen hand. Kan inte förstå att jag snart har varit här i ETT år och att det "snart" är dags att åka hem igen. Något som jag har tänkt på ganska mycket den senaste tiden är hur glad jag är över att jag har hittat en så bra vän som Linda.


Att hitta och lära känna en vän som man kommer ha vid sin sida livet ut, är inte det enklaste. Vanligtvis hittar man de där guldkornen i ganska tidig ålder, på till exempel högstadiet. Jag har en bästavän som jag vet till 110% att jag kommer ha livet ut, Hanna. Vi blev vänner när jag var 9 och hon 10, sedan dess har vi varit som systrar. Under tiden har jag lärt känna människor som har kommit och gått, men också en del som jag vet kommer stanna, men de har jag träffat antingen på lågstadiet eller gymnasiet. Aldrig någonsin, i min vildaste fantasi trodde jag att jag skulle stöta på en sån vän här i USA, men se där, det gjorde jag. Linda är en sån fantastisk person på så många sätt och vis. När jag gick igenom min rematchprocess och inte hade någonstans att bo, var hon den ENDA som hjälpte och stöttade mig, och lät mig bo hos henne och hennes värdfamilj. De andra ville bara veta vad som pågick, sen sket de i vilket.

Jag är så otroligt glad över att jag lärde känna henne, för vi har så otroooligt roligt ihop. Skrattar när jag tänker på det haha. Vi är lika galna när det kommer till en del saker och jag har verkligen aldrig tråkigt med henne. På så kort tid, och hon vet så mycket om mig redan. Min tid här, hade utan att överdriva inte blivit så rolig om hon inte hade varit här. Det är precis som hon skrev i sin egen blogg "Vi skulle helt ärligt kunna hänga på en soptipp tillsammans men ändå have the time of our lives." Bästa, bästa Linda.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Jag minns så väl när jag hade varit på det där informationsmötet i februari förra året om att bli au pair. Min bild av att vara au pair blev uppmålad som det perfekta livet, med det perfekta schemat, barnen och stad. Klart jag visste innerst inne att det inte skulle vara en dans på rosor, inget är en dans på rosor, men jag var ändå så himla förväntansfull och spänd. Den första familjen som jag matchades med bodde i Chicago. Jag googlade bilder på Chicago och blev mer och mer exalterad, ända sedan dess har jag viljat besöka Chicago, men det är en annan historia haha, och det blev ju heller inte den familjen. Jag matchades och pratade med 6-8 familjer innan jag bestämde mig för en, och ändå blev det inte rätt. Jag vet inte hur många gånger jag har ställt mig frågan "OM jag bara visste det jag vet idag om au pair livet. Var jag verkligen hade viljat bo, med vem/vilka, med de krav jag skulle ha haft nu osv. Var hade jag varit? Hade jag haft ett fantastiskt år?".
Man ska ju aldrig ångra något man gör här i livet, och jag ångrar absolut inte mitt år, men ibland blir jag bara så besviken när jag tänker på det. Jag visste INGENTING. Det enda man fick höra var de bra historierna, om superglada au pairer som hade världens roligaste år med det mest glassiga arbetet. Man fick aldrig höra något dåligt, vad man skulle tänka på osv. "Familjen är det viktigaste. Bry dig inte om var du bor, det är inte det du ska prioritera." är det man har fått höra miljoner gånger. FEL! Platsen har en stoooor betydelse, även schemat. Hade jag vetat det jag vet idag, hade jag haft väldigt höga krav på vilken familj jag söker, och jag hade endast bosatt mig i antingen Manhattan, Chicago eller någonstans i Kalifornien. Det skulle också ha varit gångavstånd eller så man kan köra bil i max 15 min för att komma till city. Att bo som jag gör nu, är helt värdelöst.

Jag har däremot lärt mig så otroligt mycket under mitt år här. Inte bara engelskan och att klara mig på egen hand, men jag har utvecklats så mycket i mig själv. Jag har på egen hand lärt känna människor från hela världen, tagit hand om svåra barn, tagit mig ur otroligt jobbiga och svåra situationer alldeles ensam, mognat, blivit mer ansvarsfull och jag har framför allt aldrig gett upp. Ja, jag är stolt över mig själv.

För sju månader sen bodde jag hos en annan familj och grät lungnorna ur mig i telefon när jag pratade med pappa, för jag blev så illa behandlad. Nu sitter jag här med en superhärlig familj men längtar ändå jättemycket hem. USA är inte fantastiskt. Nej, det är det inte, inte på långa vägar. Även om jag älskar vissa delar av det kommer jag alltid föredra Sverige. Det har varit roligt att få se och ta del av en annan kultur än den jag är van vid, men nu är jag trött på det haha. Jag är så trött på otacksamma, lata, oförskämda och bortskämda barn. Jag är också så trött på hur otroligt korkade amerikanerna är, no offense, men de är det, på alla möjliga plan. Inte nog med det så är maten ingen höjdare heller. Äter man en sallad känns det som om man har ätit den mest onyttiga måltiden, för kroppen blir så uppsvälld, antagligen på grund av all skit de proppar i all mat med. Det mest komiska och skrämmande med det hela är väl egentligen att USA är det land som har mest makt i hela världen, och samtidigt är sååå efter i utvecklingen. Inte för att de enbart är korkade, men för att de är så efter i ALLT. De är så otroligt, otroligt konservativa.

Det är många som skambelägger Sverige, men efter mitt år här, har jag insett hur stolt och glad jag är över att jag är född och uppväxt i Sverige, även om det har sina svackor och inte är perfekt det heller.


Med det bjuder jag på lite bilder från en au pair båtkryssning i Manhattan för ett par veckor sen.

Likes

Comments

Precis som rubriken lyder, var detta den bästa lördagen på väldigt länge. Perfekt väder, lite sommarkänsla som spenderades i city med Linda. Vi har lite olika ställen vi vill se som vi försöker bocka av innan det är dags att åka hem. Denna helgen bockade vi av China Town och The Little Italy. Vi gick även till Wowfulls, ett litet gulligt ställe där de säljer coola våfflor med glass och toppings. Det tog ganska lång tid innan vi hittade dit då det var ett väldigt litet ställe intryckt bland alla hus. Jag vet inte hur länge vi gick runt alltihop utan att fatta att vi hade gått förbi det cirka tre gånger haha. Var de värda det då? Både ja och nej. Utseendet av dem var fina, men de var inte så smakrika. Bättre med Ottoglass hehe.

Supermysigt var det i alla fall och vädret var som sagt superbra! Downtown är så himla mycket mysigare och lugnare än vad midtown är, att jag inte har gått dit oftare förvånar mig faktiskt. Vi åt dessutom en jättegod pizza från en Italiensk restaurang, helt klart den bästa pizzan jag har ätit här i USA. Mums!

Det är dagar som den här, som ger mig lite ångest när jag tänker på min hemfärd. Jag längtar givetvis hem, men vet också hur mycket jag kommer sakna NYC, är liksom helt förälskad i den.

Likes

Comments

Hej hej hallå!

Tiden flyter på, mer eller mindre, och jag blir väl mer och mer dålig på att uppdatera min blogg, men jag kan väl uppdatera såhär fyra veckor försent om när pappa kom på besök.

För mig, var det perfekt att pappa kom på besök i April. Jag hade inte varit i USA för lång tid, men heller inte för kort. Jag hann sakna honom och faktiskt längta tills han skulle komma och hälsa på, också för att jag skulle kunna ta ett break från mitt jobb.

Med tanke på att jag bor en timme från New York City med tåg, dit jag tar mig när jag är ledig, kändes det mindre roligt att behöva spendera all min tid med pappa där, vilket resulterade att vi istället spenderade en vecka i Miami, Florida. Vi bilade ner dit och tanken var egentligen att stanna på några ställen på vägen, men på vägen dit stannade vi bara i Tampa. En jättefin och mysig stad, men gud så tråkig. Knappt något folk, restauranger eller affärer, lite sådär öde. Tur vi bara stannade där en natt!

Miami däremot, var superfint, varmt och mysigt. Mycket palmer och båtar (ja, vad annars liksom? Haha). Det var en lugn vecka, sol och bad, strosande runt Brickell och vid Miami Beach. En dag åkte vi även till Fort Lauderdale och chilldillade, nice!

När dagarna väl passerat var det dags att dra sig hemåt. Pappa som så gärna ville se vita huset i Washington D.C. såg till att vi stannade där på vägen hem, då vi ändå passerade D.C, och sista dagen avslutades på Hershey Park (en nöjespark med karuseller) i Philadelphia. För er som inte vet, är "Hershey" det Amerikanska märket på deras choklad, precis som att vi har "Marabou".

Ja, och sen var en vecka poff borta. De allra sista dagarna som pappa var här, hälsade han på min värdfamilj och vi åkte också till NYC en dag, där vi åkte upp i Empire State Building och som en tidig födelsedagspresent från mig gick vi till Madame Tussauds.

Sen kom dagen, den ledsamma dagen när pappa skulle åka hem igen. Jag ville så gärna hänga på och också ta flyget hem, men icke sa Nicke, det får vänta fyra månader till!

Likes

Comments

Nu var det längesen sist jag skrev ett nytt blogginlägg. Våren börjar äntligen komma på riktigt. Vi hade en riktig snöstorm för några veckor sen och det var verkligen hur värdelöst som helst, speciellt eftersom de inte använder vinterdäck här i USA, vilket betyder att det enda man kunde göra var att sitta hemma och glo ungefär.

I lördagsmorgon åkte jag och Lucia till Washington DC och stannade över där till söndagen. Hon och jag har kommit varandra väldigt nära här, och det är i princip hon jag umgås med hela tiden och hittar på saker tillsammans med, roligt! Vi har gått på tre lektioner i NYC om just Washington DC, för att sen kunna åka på denna lilla trippen. Som au pair måste man samla på sig 6 credits, vilket man gör genom att gå på olika kurser eller lektioner i ett visst antal timmar, och då bestämde vi oss för denna kursen. Vi hade verkligen jättetur med vädret, det var varmt och soligt båda dagarna, och väl på plats mötte vi även upp Lucias tre kompisar som hon träffade påväg till USA, på training school. En rolig helg med andra ord!

Likes

Comments

Oj, så fort och långsamt förra veckan gick. Det var verkligen full rulle kanelbulle.

Superbowl firades med ett party här hemma hos min värdfamilj med vänner, snacks och mat för att titta på den Amerikanska fotbollsfinalen tillsammans. Inte för att jag är så särskilt insatt och intresserad av Amerikansk fotboll, men det var en rolig upplevelse.

Sen kom febern och hälsade på. En efter en av mina värdbarn blev sjuka och hela min vecka bestod av att vara hemma och passa en, två eller alla tre barnen och som pricken över i:et kom det en drös med snö. Jag som är såå trött på vintern, snön och kylan, vill bara ha vår och sommar NU. Menmen, det var bara till att göra det bästa utav saken, så för en gångs skull gick jag ut med Joey i snön och hittade på lite skoj, som att göra snöänglar haha.

Därefter kom äntligen helgen. Äntligen kunde jag koppla av. Jag åt ute med två vänner på Brickhouse, gick på bio och tittade på "Fifty Shades Darker" med Lucia som var såå bra!! Och igår hade vi vår första lektion om Washington DC i New York City. På något sätt var det lite skönt och roligt att komma tillbaka till "skolbänken". Det trodde jag aldrig jag skulle tycka igen. Det finns alltså hopp för att jag kommer ta tag i universitetet när jag kommer hem haha!

Likes

Comments

Och så var det söndag igen.

Att ha jobbiga eller dåliga dagar har vi alla, och denna veckan har varit en jobbig vecka för mig. Ibland är det så svårt att inte ta saker personligt eller känna att man är tillräckligt bra trots att man gör sitt allra bästa, i alla fall för mig. Jag övertänker verkligen allt, precis allt, och det gör mig galen. Att ha hemlängtan är något jag inte har känt på väldigt länge, men denna veckan fick jag känna på det igen. Jag verkligen avskyr när jag har hemlängtan, allt går så otroligt sakta och jag tänker bara på hur skönt det hade varit att bara få sitta där i soffan och titta på tv med min pappa och känna att allt är bra. Som tur är, har jag verkligen den mest underbara värdmamman man kan tänka sig, hon är så otroligt omtänksam och snäll. Vi pratade i nästan en timme i telefon medan hon var på jobbet och efteråt kände jag mig så himla glad igen och all min hemlängtan var poff borta. All min glada energi kom tillbaka och det slutade med att jag hade en fantastiskt bra helg.

Fredagskvällen var ganska kall och jag var inte särskilt pepp på att åka skridskor men Lucia lyckades övertyga mig ändå, så vi åkte till Bear Mountain vid åtta och åkte skridskor utomhus. Det var så roligt och mysigt att jag vill åka dit fler gånger.

Lucia, som ni säkert har förstått, är verkligen den jag i princip umgås med hela tiden här, vilket faktiskt är skönt då vi har klickat så bra men också för att hon är svensk. Vårt favoritställe för tillfället är helt klart The Cheesecake Factory och bara denna veckan har vi varit där två gånger. Vårt mål tills vi åker hem är att ha testat alla cheesecake smakerna haha. Så dit åkte vi igår och vi åkte även till Rockland Bakery eftersom hon inte har varit där tidigare. På kvällen passade jag barnen medan mina värdföräldrar var iväg och det var faktiskt väldigt mysigt. Vi spelade lite spel, tittade på ishockey och film, och maaassor med pussar och kramar fick jag av minstingen Austin. Det är såna kvällar när alla är så snälla och glada som jag bara älskar att vara au pair.

Likes

Comments

Vardagen flyter på i vanlig ordning. Inte så mycket som har hänt då det fortfarande är lite grått och tråkigt ute, det finns ingen stor lust att hitta på något utomhus när det är så kallt. Jag trivs i alla fall lika bra i min värdfamilj som jag gjorde dagen jag flyttade in, vilket är en väldigt skön känsla. Jag kunde verkligen inte fått en bättre värdfamilj.

Förra au pairen har nyligen flyttat hem till Sverige igen, så nu är det bara lilla jag här. Men det funkar jättebra det också! Jag har även några vänner jag har lärt känna här som jag brukar umgås med, så jag har försökt planera in så mycket som möjligt att göra när jag är ledig så jag inte bara sitter hemma hela dagarna. Kerstin och Isabelle (Izzy) tog mig för någon vecka sen till Congers Lake och Rockland Bakery, ett bageri cirka 10 min härifrån som verkligen var, jag vet inte, mysigt och speciellt. Jag har aldrig tidigare varit på ett liknande bageri. Man fick se alla bullar, bagels och bakelser som kom nybakta på rullande band, och så var det bara att plocka på sig det man ville köpa. Jag köpte bara en bagel med svarta frön på och en chocolate chip muffin haha.

Denna helgen som nyligen var, hade vi väldigt fint väder, så i lördags passade jag och Lucia på att åka till Bear Mountain. Det är ett berg med mycket skog som man kan gå runt men det finns också en isrink utomhus som man kan åka skridskor på. Så otroligt skönt med sol för en gångs skull! Och igår åkte vi till Woodbury Outlet som jag tidigare har varit på, med Laura.

Helgen innan denna spenderades i New York City. Jag mötte upp Laura och Lucia, de hade varit där från fredagen, dagen innan. Vi tänkte åka skridskor i Central Park men när vi väl kom dit tyckte vi det var lite väl dyrt med att hyra skridskor, inträde osv. så det blev inget av det. Vi gick istället runt litegrann och tittade, shoppade och sen åt vi ihop. Den helgen var faktiskt första gången som det snöade medan jag var i NYC, antar att det är en upplevelse i sig haha! På kvällen åkte Laura hem, men jag och Lucia stannade kvar. Vi gick på bio och sen sov vi på ett hotell en natt till söndagen. På söndagen åt vi frukost och gick till en svensk butik "Sockerbit". Därefter gick vi till Carrie Bradshaw's dörr (en karaktär från Sex & the City) som är populär att se, och mot kvällen var det LCC möte.

So far so good.

Jag hoppas dock det går snabbt till våren, så det blir lite varmare, men också för att jag har så himla mycket att se fram emot när våren väl är här!

Likes

Comments

Ett helt år har redan gått, och detta har nog varit ett av de bästa åren i mitt liv. Från att gå från 2015 som var det värsta och mest känslosamma året till ett roligt och upplevelserikt år. Så mycket som jag har gjort och fått uppleva, Thailand, Magaluf, skattjakten, karnevalen, balen, studenten, midsommar, USA med mera. Det är också året jag verkligen har insett vilka som är mina riktiga vänner, och även nya människor jag har lärt känna påvägen som jag tror att en del av dem kommer följa med mig livet ut. Det är så mycket jag har lärt mig, av misstag och händelser, att jag helt ärligt kan erkänna att jag har blivit en mycket starkare och omtänksammare person än vad jag någonsin tidigare har varit. Jag har gjort saker jag aldrig tidigare har trott att jag skulle våga göra, och jag kan med handen på hjärtat säga att jag är stolt över mig själv.

Likes

Comments

En härlig vecka i Florida börjar lida mot sitt slut. Mycket sol, bad och palmer. Det är så fint här att jag hade viljat stanna här föralltid. Denna veckan har verkligen gjort så att jag har kommit min nya familj närmare, lärt känna dem bättre och det är jag så glad för. Jag känner mig på något sätt hemma.

Jag har också för första gången i mitt liv varit med om Hanukkah, "julafton" fast för judar då min familj är judar. Det var lite häftigt att få se det. Och för min skull, tog min värdfamilj mig till ett ställe med julbelysning längs vägen som man kör igenom med bil, på den amerikanska julaftonen, alltså den 25:e december. Annars har vi inte gjort så särskilt mycket, hängt vid Delray Beach, besökt min värdpappas föräldrar, åkt till två olika mall och badat i poolen. En lugn semester med andra ord.

Likes

Comments