Då var även veckan i Hawaii över, min sista resa. Otroligt roligt har det varit, mycket sol, bad och vandring. Nya vänner har jag såklart också fått tack vare denna resan. Två tjejer som var i samma klass som jag i training school i början av mitt au pair år, var också på denna resan. Tänka sig, mer än ett år sen vi sågs sist och nu träffades vi igen. Superroligt!!

Många gånger har tanken slått mig hur coolt det är hur man kan lära känna människor så snabbt som en vecka, och sen känna att "Yes! Han/hon vill jag fortsätta umgås med för han/hon är så härlig." Jag har lärt känna människor, framförallt tjejer, runt om i världen som jag verkligen vill fortsätta hålla kontakt med. Tjejer från Australien, Tyskland, Österrike och Italien, en del även från Sverige. Inget jag klagar på i alla fall, nu har jag ju bara fler anledningar till att åka och besöka dessa länderna, hehe.

Vi åkte till the Big Island, som den då kallas. Den största ön av de tre (eller två?) öarna. Resan började i Kona och slutade även där. Jag är inte riktigt säker på vilka ställen vi åkte till, de har så konstiga namn ibland, men jag vet att vi åkte till Hilo någon gång i alla fall. Vi fick se en del olika stränder, som the Black Sand Beach och the Green Beach. En dag snorklade vi bland fiskar, det som jag hade sett fram emot mest faktiskt, och det var sååå coolt! Vi fick se massa fiskar och koraller. Till och med en havssköldpadda fick vi se! En annan dag vandrade vi vid en aktiv vulkan. Jag är egentligen inget jättefan på att vandra haha. Jag menar, det är inte jobbigt, det är bara det att jag blir så uttråkad efter typ tio minuter... men jag får väl medge att det ändå var ballt att få se en vulkan. Därefter gick vi och badade i en sådan där badkälla som är uppvärmd tack vare vulkanerna. Lite längre bort fanns även en vulkan som faktiskt sprutade ut lava, inget man fick med på bild men det var häftigt att få se det med egna ögon.

Mycket naturbilder blev det, då vi var i naturen i princip hela tiden. Inga fina bilder på en själv blev det heller, för man var ju så fruktansvärt ful hela veckan haha. Inga speglar hade vi tillgång till, förutom de två sista dagarna, och svettig var man när man vandrade i stekande sol, men värt det var det för nu har jag haft en fantastisk vecka och fått nya, fantastiska vänner!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Wooow vilken grym vecka i Kalifornien jag har haft! Så många nya härliga människor jag har lärt känna (tjejer från Schweiz, Tyskland, Italien, Brasilien och Sverige), helt klart en grym grupp jag reste runt med. Så mycket vi har fått se och uppleva. Hela resan började i San Francisco där vi bland annat fick se the Golden Gate Bridge, Alcatraz från långt avstånd, Fisherman's wharf, pier 39, the Painted Ladies, med mera. Tråkigt nog kostade biljetterna till Alcatraz en hel förmögenhet så det hoppade vi.. jag hoppas att jag kan åka dit och se det en annan dag dock!

Efter San Francisco fortsatte vi vår roadtrip mot Yosemite National Park där vi även övernattade, inte långt ifrån parken, en natt under bar stjärnhimmel. Faktiskt supermysigt och inte många mygg. Det var inte förrän ett par dagar senare som hela min panna var fylld med myggbett ":)".

De ställena vi stannade och fick se efter dessa två stopp under veckans förlopp var: Death Valley, dvs. Öken. Trodde jag skulle dö så varmt haha. Genomsvettig efter bokstavligen tio minuter. Inte så konstigt kanske med tanke på att temperaturen låg på 48 grader. Puh!

Därefter stannade vi i Las Vegas i två dagar. En supercool stad, dit vill jag LÄTT åka tillbaka till! Himla roligt folk är där också haha. Första kvällen åkte vi alla tjejer i gruppen i en så kallad "partybuss". En buss som kör runt i Las Vegas på kvällen medan vi festar inuti den, hehe, men som givetvis stannar på en del ställen som är "måsten" att se. Exempelvis Nevada Las Vegas skylten och Little White Wedding Chapel.

Tidigt dagen efter gjorde jag något som jag har längtat såååå efter att få göra, HOPPA FALLSKÄRM!!! Wow vilken adrenalinkick alltså!! Helt crazy va det!

Mot kvällen tittade 6 tjejer av oss på en show. En Magic Mike liknande show, som var såååå grym haha!! Helt sinnes. Jag och en annan tjej fick lyckligtvis nog 6 biljetter helt gratis av en främmande mamma som kom fram och gav oss dem, då hon själv inte kunde gå längre. Katching!

De sista dagarna stannade vi på Grand Canyon, Seligman (staden där filmen "Bilar" utspelar sig i), Route 66, Lake Havasu och Los Angeles där vi fick se Hollywood, Beverly Hills och Santa Monica.

Behöver jag säga mer? Tror inte det. Det var en GRYM vecka som var värt vartenda krona! Nästan så jag vill spola tillbaka tiden. Men nu taggar jag till inför min sista resa som bär av mot Hawaii. Woho!

Likes

Comments

Wow, wow, wow, I did it!! Mitt jobb som au pair är numera över för gott! Vilken skön känsla, men även lite ledsamt.

Hela året har jag väntat på detta, till min 20-årsdag men som också var dagen jag hade varit i USA i ett helt år, den 15:e augusti. Inget speciellt hände på min födelsedag, men min värdfamilj firade mig i alla fall med middag, tårta och presenter. Ett superfint silverarmband fick jag av barnen, som de själva hade valt. Ett stelt, smalt armband där det står "Follow your heart" och på insidan av det står det ingraverat "We miss you. Love, Joey, Ethan and Austin". Jag blev verkligen jätteglad av det! Senare mot kvällen bjöd Lucia ut mig till the Cheesecake Factory, som en födelsedagspresent. Även Catherine hängde på. Mys.

Samma kväll började också min resemånad. Som jag har längtat! Dagar som har varit sämst, har min resemånad alltid motiverat mig till att kämpa vidare. Första stoppet blev Chicago, yaaay! Där stannade jag i fyra dagar tillsammans med en italiensk tjejkompis. En helt otroligt mysig och fin stad. Ett ställe jag skulle rekommendera. Det var nära till allt! Till stranden, havet, stan, restaurangerna, riverwalk osv. Mitt inne i stan går det en flod tvärs igenom som får hela staden att bli påmind av Venedig. Jättefint verkligen! Den finaste staden jag har besökt här i staterna än så länge.

Nu är det dags att dra sig vidare för en vecka i Kalifornien med San Francisco som första destination.

Likes

Comments

Jag skrollade igenom mina gamla blogginlägg häromdagen och hittade inlägget "En månad", alltså inlägget om jag hade varit i USA en månad. Lite fjöntigt tycker jag väl så här i efterhand haha, en månad är ingenting. Men ändå så är det ju det. Tänk vad mycket som har hänt sen dess och nu är det bara två veckor kvar av detta jobbet, så skönt!!!

Nu på sommaren är dagarna långa, åtminstone för mig. Barnen går på camp tre timmar om dagen, från nio till tolv, vilket också innebär att jag jobbar fler timmar än vid skoltid. Inget nytt som händer mer än födelsedagar, därav inga intressanta inlägg.

För cirka tre veckor sen tog jag däremot ut min sista semestervecka. Linda och hennes värdfamilj skulle till deras sommarstuga i Wells, Maine, och Linda frågade om jag ville hänga på. Ja, men varför inte? En supermysig liten by, town eller vad man nu ska kalla det. Familjen hade en del aktiviteter på schemat som vi följde med på. Bland annat rope climbing (klättra på rep). Jag tänkte att klättra på rep med livrem runt sig är väl ingen big deal, men det visade sig vara läskigare än jag trodde. Väl däruppe var jag inte lika kaxig längre.

Någon dag senare var det 4th of July, USA:s nationaldag, och guuuud så mysigt det var! Det kändes nästan som taget ur en film. Vi spenderade kvällen på stranden med några vänner till familjen. Vi åt pizza och bara chillade. Mot sjutiden tände vi stora "tomtebloss" som tändes i olika färger och som barnen sprang runt med på stranden. När klockan sen slog nio, började fyrverkerierna dra igång. Tänk er, pizza och fyrverkerier på stranden, så nice.

Det var helt klart en mysig och lugn vecka, något jag behövde vid det laget hehe.

Dagen efter vi kom hem från Maine åkte jag, Linda och en tysk tjej till Six Flags, lite sådär spontant. Det är en nöjespark i New Jersey som är väldigt känd men som också finns i Kalifornien. Helt klart de roligaste karusellerna jag har åkt. De gick superfort och en del karuseller var väldigt höga. Det var till och med så jag fick lite ångest högst upp i Fritt Fall, jag som vanligtvis aldrig blir skraj när det kommer till karuseller, men roligt var det i alla fall!

Och tänka sig, snart är det dags för mig att packa resväskorna igen och dra ut på ett nytt äventyr. Som jag längtar!

Likes

Comments

Tiden bara flyger iväg, snart har jag varit här i 10,5 månader vilket också innebär att jag endast har 1,5 månad kvar i denna familjen, därefter har jag lite tid till att resa runt i USA på egen hand. Kan inte förstå att jag snart har varit här i ETT år och att det "snart" är dags att åka hem igen. Något som jag har tänkt på ganska mycket den senaste tiden är hur glad jag är över att jag har hittat en så bra vän som Linda.


Att hitta och lära känna en vän som man kommer ha vid sin sida livet ut, är inte det enklaste. Vanligtvis hittar man de där guldkornen i ganska tidig ålder, på till exempel högstadiet. Jag har en bästavän som jag vet till 110% att jag kommer ha livet ut, Hanna. Vi blev vänner när jag var 9 och hon 10, sedan dess har vi varit som systrar. Under tiden har jag lärt känna människor som har kommit och gått, men också en del som jag vet kommer stanna, men de har jag träffat antingen på lågstadiet eller gymnasiet. Aldrig någonsin, i min vildaste fantasi trodde jag att jag skulle stöta på en sån vän här i USA, men se där, det gjorde jag. Linda är en sån fantastisk person på så många sätt och vis. När jag gick igenom min rematchprocess och inte hade någonstans att bo, var hon den ENDA som hjälpte och stöttade mig, och lät mig bo hos henne och hennes värdfamilj. De andra ville bara veta vad som pågick, sen sket de i vilket.

Jag är så otroligt glad över att jag lärde känna henne, för vi har så otroooligt roligt ihop. Skrattar när jag tänker på det haha. Vi är lika galna när det kommer till en del saker och jag har verkligen aldrig tråkigt med henne. På så kort tid, och hon vet så mycket om mig redan. Min tid här, hade utan att överdriva inte blivit så rolig om hon inte hade varit här. Det är precis som hon skrev i sin egen blogg "Vi skulle helt ärligt kunna hänga på en soptipp tillsammans men ändå have the time of our lives." Bästa, bästa Linda.

Likes

Comments

Jag minns så väl när jag hade varit på det där informationsmötet i februari förra året om att bli au pair. Min bild av att vara au pair blev uppmålad som det perfekta livet, med det perfekta schemat, barnen och stad. Klart jag visste innerst inne att det inte skulle vara en dans på rosor, inget är en dans på rosor, men jag var ändå så himla förväntansfull och spänd. Den första familjen som jag matchades med bodde i Chicago. Jag googlade bilder på Chicago och blev mer och mer exalterad, ända sedan dess har jag viljat besöka Chicago, men det är en annan historia haha, och det blev ju heller inte den familjen. Jag matchades och pratade med 6-8 familjer innan jag bestämde mig för en, och ändå blev det inte rätt. Jag vet inte hur många gånger jag har ställt mig frågan "OM jag bara visste det jag vet idag om au pair livet. Var jag verkligen hade viljat bo, med vem/vilka, med de krav jag skulle ha haft nu osv. Var hade jag varit? Hade jag haft ett fantastiskt år?".
Man ska ju aldrig ångra något man gör här i livet, och jag ångrar absolut inte mitt år, men ibland blir jag bara så besviken när jag tänker på det. Jag visste INGENTING. Det enda man fick höra var de bra historierna, om superglada au pairer som hade världens roligaste år med det mest glassiga arbetet. Man fick aldrig höra något dåligt, vad man skulle tänka på osv. "Familjen är det viktigaste. Bry dig inte om var du bor, det är inte det du ska prioritera." är det man har fått höra miljoner gånger. FEL! Platsen har en stoooor betydelse, även schemat. Hade jag vetat det jag vet idag, hade jag haft väldigt höga krav på vilken familj jag söker, och jag hade endast bosatt mig i antingen Manhattan, Chicago eller någonstans i Kalifornien. Det skulle också ha varit gångavstånd eller så man kan köra bil i max 15 min för att komma till city. Att bo som jag gör nu, är helt värdelöst.

Jag har däremot lärt mig så otroligt mycket under mitt år här. Inte bara engelskan och att klara mig på egen hand, men jag har utvecklats så mycket i mig själv. Jag har på egen hand lärt känna människor från hela världen, tagit hand om svåra barn, tagit mig ur otroligt jobbiga och svåra situationer alldeles ensam, mognat, blivit mer ansvarsfull och jag har framför allt aldrig gett upp. Ja, jag är stolt över mig själv.

För sju månader sen bodde jag hos en annan familj och grät lungnorna ur mig i telefon när jag pratade med pappa, för jag blev så illa behandlad. Nu sitter jag här med en superhärlig familj men längtar ändå jättemycket hem. USA är inte fantastiskt. Nej, det är det inte, inte på långa vägar. Även om jag älskar vissa delar av det kommer jag alltid föredra Sverige. Det har varit roligt att få se och ta del av en annan kultur än den jag är van vid, men nu är jag trött på det haha. Jag är så trött på otacksamma, lata, oförskämda och bortskämda barn. Jag är också så trött på hur otroligt korkade amerikanerna är, no offense, men de är det, på alla möjliga plan. Inte nog med det så är maten ingen höjdare heller. Äter man en sallad känns det som om man har ätit den mest onyttiga måltiden, för kroppen blir så uppsvälld, antagligen på grund av all skit de proppar i all mat med. Det mest komiska och skrämmande med det hela är väl egentligen att USA är det land som har mest makt i hela världen, och samtidigt är sååå efter i utvecklingen. Inte för att de enbart är korkade, men för att de är så efter i ALLT. De är så otroligt, otroligt konservativa.

Det är många som skambelägger Sverige, men efter mitt år här, har jag insett hur stolt och glad jag är över att jag är född och uppväxt i Sverige, även om det har sina svackor och inte är perfekt det heller.


Med det bjuder jag på lite bilder från en au pair båtkryssning i Manhattan för ett par veckor sen.

Likes

Comments

Precis som rubriken lyder, var detta den bästa lördagen på väldigt länge. Perfekt väder, lite sommarkänsla som spenderades i city med Linda. Vi har lite olika ställen vi vill se som vi försöker bocka av innan det är dags att åka hem. Denna helgen bockade vi av China Town och The Little Italy. Vi gick även till Wowfulls, ett litet gulligt ställe där de säljer coola våfflor med glass och toppings. Det tog ganska lång tid innan vi hittade dit då det var ett väldigt litet ställe intryckt bland alla hus. Jag vet inte hur länge vi gick runt alltihop utan att fatta att vi hade gått förbi det cirka tre gånger haha. Var de värda det då? Både ja och nej. Utseendet av dem var fina, men de var inte så smakrika. Bättre med Ottoglass hehe.

Supermysigt var det i alla fall och vädret var som sagt superbra! Downtown är så himla mycket mysigare och lugnare än vad midtown är, att jag inte har gått dit oftare förvånar mig faktiskt. Vi åt dessutom en jättegod pizza från en Italiensk restaurang, helt klart den bästa pizzan jag har ätit här i USA. Mums!

Det är dagar som den här, som ger mig lite ångest när jag tänker på min hemfärd. Jag längtar givetvis hem, men vet också hur mycket jag kommer sakna NYC, är liksom helt förälskad i den.

Likes

Comments

Hej hej hallå!

Tiden flyter på, mer eller mindre, och jag blir väl mer och mer dålig på att uppdatera min blogg, men jag kan väl uppdatera såhär fyra veckor försent om när pappa kom på besök.

För mig, var det perfekt att pappa kom på besök i April. Jag hade inte varit i USA för lång tid, men heller inte för kort. Jag hann sakna honom och faktiskt längta tills han skulle komma och hälsa på, också för att jag skulle kunna ta ett break från mitt jobb.

Med tanke på att jag bor en timme från New York City med tåg, dit jag tar mig när jag är ledig, kändes det mindre roligt att behöva spendera all min tid med pappa där, vilket resulterade att vi istället spenderade en vecka i Miami, Florida. Vi bilade ner dit och tanken var egentligen att stanna på några ställen på vägen, men på vägen dit stannade vi bara i Tampa. En jättefin och mysig stad, men gud så tråkig. Knappt något folk, restauranger eller affärer, lite sådär öde. Tur vi bara stannade där en natt!

Miami däremot, var superfint, varmt och mysigt. Mycket palmer och båtar (ja, vad annars liksom? Haha). Det var en lugn vecka, sol och bad, strosande runt Brickell och vid Miami Beach. En dag åkte vi även till Fort Lauderdale och chilldillade, nice!

När dagarna väl passerat var det dags att dra sig hemåt. Pappa som så gärna ville se vita huset i Washington D.C. såg till att vi stannade där på vägen hem, då vi ändå passerade D.C, och sista dagen avslutades på Hershey Park (en nöjespark med karuseller) i Philadelphia. För er som inte vet, är "Hershey" det Amerikanska märket på deras choklad, precis som att vi har "Marabou".

Ja, och sen var en vecka poff borta. De allra sista dagarna som pappa var här, hälsade han på min värdfamilj och vi åkte också till NYC en dag, där vi åkte upp i Empire State Building och som en tidig födelsedagspresent från mig gick vi till Madame Tussauds.

Sen kom dagen, den ledsamma dagen när pappa skulle åka hem igen. Jag ville så gärna hänga på och också ta flyget hem, men icke sa Nicke, det får vänta fyra månader till!

Likes

Comments

Nu var det längesen sist jag skrev ett nytt blogginlägg. Våren börjar äntligen komma på riktigt. Vi hade en riktig snöstorm för några veckor sen och det var verkligen hur värdelöst som helst, speciellt eftersom de inte använder vinterdäck här i USA, vilket betyder att det enda man kunde göra var att sitta hemma och glo ungefär.

I lördagsmorgon åkte jag och Lucia till Washington DC och stannade över där till söndagen. Hon och jag har kommit varandra väldigt nära här, och det är i princip hon jag umgås med hela tiden och hittar på saker tillsammans med, roligt! Vi har gått på tre lektioner i NYC om just Washington DC, för att sen kunna åka på denna lilla trippen. Som au pair måste man samla på sig 6 credits, vilket man gör genom att gå på olika kurser eller lektioner i ett visst antal timmar, och då bestämde vi oss för denna kursen. Vi hade verkligen jättetur med vädret, det var varmt och soligt båda dagarna, och väl på plats mötte vi även upp Lucias tre kompisar som hon träffade påväg till USA, på training school. En rolig helg med andra ord!

Likes

Comments

Oj, så fort och långsamt förra veckan gick. Det var verkligen full rulle kanelbulle.

Superbowl firades med ett party här hemma hos min värdfamilj med vänner, snacks och mat för att titta på den Amerikanska fotbollsfinalen tillsammans. Inte för att jag är så särskilt insatt och intresserad av Amerikansk fotboll, men det var en rolig upplevelse.

Sen kom febern och hälsade på. En efter en av mina värdbarn blev sjuka och hela min vecka bestod av att vara hemma och passa en, två eller alla tre barnen och som pricken över i:et kom det en drös med snö. Jag som är såå trött på vintern, snön och kylan, vill bara ha vår och sommar NU. Menmen, det var bara till att göra det bästa utav saken, så för en gångs skull gick jag ut med Joey i snön och hittade på lite skoj, som att göra snöänglar haha.

Därefter kom äntligen helgen. Äntligen kunde jag koppla av. Jag åt ute med två vänner på Brickhouse, gick på bio och tittade på "Fifty Shades Darker" med Lucia som var såå bra!! Och igår hade vi vår första lektion om Washington DC i New York City. På något sätt var det lite skönt och roligt att komma tillbaka till "skolbänken". Det trodde jag aldrig jag skulle tycka igen. Det finns alltså hopp för att jag kommer ta tag i universitetet när jag kommer hem haha!

Likes

Comments