Header

För bara två år sedan traskade du in i mitt liv med dina långa ben. Jag minns knappt hur, men jag minns känslan. Jag minns att jag skämdes över min förmåga att döma innan jag lär känna någon ibland. Jag minns inte heller hur vår vänskap växte och blomstrade, utan en dag så var du där och jag vet att om du inte varit där hade det känts väldigt tomt.

Jag minns den sommaren med dig. Jag kommer alltid minnas den sommaren som ett fint och ett fult minne. Vi gick igenom mycket. Våra två år har minst sagt varit en skakig resa. Vi har testats många gånger. Vi har varit arga, ledsna, besvikna och gått igenom saker inte många andra har. Men det är nog precis det som gör oss till dem vi är. Allt vi varit med om tillsammans, inklusive alla våra egna misstag. Vi är inte perfekta. Ingen av oss och heller inte vår vänskap, och det som är så beundransvärt är att vi inte förväntar oss det heller. Vi respekterar, accepterar, stöttar och älskar varandra för dem vi är trots alla våra brister.

Jag vet att vi brukar skämta om att vi egentligen inte är bra för varandra. Men när jag satt i kvällssolen, sippade på min Aperol, sneglade på dig medan du valde låt och lyssnade på hur du återigen öppnade upp dig för mig och välkomnade mig in i din värld och då blickade tillbaka på dessa två år, så har jag ingen aning om vad jag skulle gjort utan dig.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Shoes from Scorett / Levi's Jeans / Top from Zara

En liten smygtitt på hur vår gård ser ut, vi (mamma och pappa) håller nämligen på att göra om! Och när ni ändå tittar på gården kan ni ju ta er en titt på mig i gårdagens outfit. Älskar hur jag matchar Aperolen med skorna- it's all about the details you know!

Likes

Comments

En del av mig säger stanna hemma. En del av mig säger GÅ UT. Det är helgernas största dilemma för mig. Det är så många gånger jag ställer mig frågan varför jag ens vill gå ut? Varför gör vi det?

För att det är kul, men är det sunt? Är det acceptabelt? Kan man ha socialisera sig som en hobby eller intresse? Det känns som att det finns en dold skam i det hela. Som att jag idag borde skämmas om jag går ut eftersom jag var ute igår. Men jag gjorde lite research och kan efter mycket läsning konstatera att det har att göra med en instinkt vi har. 1. vi är flockdjur. 2. vi gillar ruset. Men framförallt fakta nummer 1. Sedan tidernas begynnelse har vi samlats kring lägereldar. På torg. I kyrkan. Överallt. Vi dras dit andra människor är. Vi vill känna gemenskap. Socialisera oss. För mig handlar det inte om ruset, det handlar om känslan av att vara omgiven av människor. Det föder mig. Ger mig energi. Jag frågade också min mamma. Varav hon sa att alla uppskattar olika saker, och varför skulle något vara mer rätt än det andra så länge man blir glad av det? Och så länge man gör det med måtta!

Vad är era tankar kring detta? Borde jag kanske sluta gömma glaset?

Likes

Comments

Igår. Sommaren kom. Staden pulserar. Staden förändras. Det finns liv. Det är rörelse. Uteserveringarna fylls. En AW drink. En drink blir två, två blir tre och så fortsätter det. Mörkret faller och staden pulserar ännu mer. Vi alla bubblar lika mycket som bubblorna i glaset. Något händer när natten kommer smygandes. Det är som att natten och mörkret öppnar en dörr för det som inte var tillåtet när solen fortfarande sken. Som att solens strålar avslöjar oss medan månens sken skyddar oss.

Jag hade kul igår. En kväll som började med mamma och Åsa och avslutades med en bästa vän. Där emellan hände inget speciellt egentligen, samtidigt som det kändes som att allt hände. Jag vet inte, det är nog sommarhormoner som spökar lite. Eller så var det Sangrian. Haha.

Likes

Comments

Bilder från Pinterest

Jag lovar. Jag lovar. Jag lovar.

Vi säger det hela tiden. Vi lovar att inte ljuga. Lovar att inte lämna. Lovar att älska för evigt. Lovar att aldrig såra eller svika. Men jag undrar hur mycket vi faktiskt kan lova egentligen?

Jag har hört mig själv lova så många gånger, tills jag insåg att det aldrig finns några garantier. Jag kan inte lova. Ingen kan. Det är alltid en risk att gå in i en relation oavsett vad för slags relation det är. Ett stort risktagande helt utan garantier. Det kanske låter farligt och man skulle kunna fundera på varför någon ens skulle gå in i relationer om det inte finns varken löften eller garantier?

Men vi gör det ändå. Vi gör det för att kärleken gör så att vi vågar. Vi gör det för att någonstans så är det värt det. Ett brustet hjärta. En sviken själ. En pulserande ilska. En livskris. En skilsmässa. Några tårar. En värld som faller samman för att man blivit lämnad. Vad betyder det i jämförelse med lyckan vi får genom alla relationer? Vi skulle aldrig ge upp alla relationer för att det känns för farligt att chansa och ta en risk.

Vi kanske har missuppfattat alltihop genom att tro på att relationer mäts och bygger på att kunna lita på den andra. Istället kanske vi borde mäta relationer i hur mycket vi är redo att riskera för den andra personen. Ställa oss frågor som "är det värt att riskera att bli sårad för henne eller honom?"

Och om man blir sviken eller sårad. Istället för att fastna i tanken, kommer jag någonsin kunna lita på dig igen? Så kanske vi måste tänka, är det värt att riskera att bli sårad igen för att få vara med dig? För oavsett vilken relation det handlar om så finns det ingen människa som kan garantera. Vi kan göra vårt bästa- men vi kan inte lova. Det är som med dyra klackskor, vi vet aldrig om de kommer ge oss skavsår eller ont i fötterna eller om klacken går av- men vi tar risken, köper dem och sätter på oss dem ändå!

Jag kan inte lova. Du kan inte lova. Men vad fan, live a little och chansa!

Likes

Comments

Hur mår du idag? / How are you today?

Jag mår bra. Vädret är grått men varmt. Min hy är hemsk men mitt hår är fint. Jag känner mig produktiv idag.

I'm good. The sky is grey but it's warm. My skin is everything but flawless but my hair looks good. I feel like productive and I am going to get things done today!

Vad åt du till frukost?/ What did you have for breakfast?

Kaffe såklart, kokt ägg och självpressad juice av apelsin, morot, gul och rödbeta och ingefära

Coffee of course, boiled egg, homemade juice out of orange, carrots, red and golden beet and ginger

Vad har du på dig? / What are you wearing?

Just nu en grå klänning från H&M, senare blir det nog jeans och en mysig tröja.

Right now a grey dress from H&M, later I will probably change into a pair of jeans and a nice sweater

Har du några smycken på dig?/ Are you wearing any jewelry?

Gästrikeringen, Tiffany's halsbandet med nyckeln, armband från Henri Bendel- det är de smycken jag ALLTID har på mig!

The usual, my Gästrike ring, Tiffany' necklace and the bracelet from Henri Bendel!

Vad lyssnar du på idag? / What are you listening to today?

Just nu lyssnar jag på Spotifys lista ny pop!

Right now I'm just listening to New Pop on Spotify

Vem sov du senast med / Who was the last person you fell asleep with?

Mig själv eftersom att Oliver är borta, men annars han

By myself since Oliver is out of town, but otherwise him

Dagens bästa? / What is the best thing today?

Att jag känner mig glad och motiverad. Och att jag ska prova på den nya Café Trysch senare idag!

That I am in a good mood, and that I'm trying out the new Café Trysch later on today!

Dagens sämsta? / What is the worst thing today?

Att Oliver inte kommer hem förrän imorgon...saknar honom!

Worst thing is that Oliver won't be home until tomorrow.. miss him!

Vad köpte du senast? / What is the latest thing you bought?

Ett par skor... fast inte borde ha gjort det haha :/

A pair of shoes even though I shouldn't have haha

Vad ska du göra imorgon? / What are your plans for tomorrow?

Så långt har jag inte kommit än.. Ska träna, hitta på något med Oliver, fota kanske?

Haven't planned tomorrow yet, I will probably workout, do something with O and maybe take some pictures!


Likes

Comments

Idag kollade jag på klockan vid 18.00 och funderade om det var okej att gå och lägga mig. Efter varm dusch och en middag bestående av gröt, ägg och smoothie gick jag och la mig utan att ens titta på klockan. Nu är klockan snart elva. Det betyder att jag legat ensam med mina tankar i fem timmar. Det är rörigt i huvudet, trassligt och bara en massa tankar som måste placeras och sorteras till rätt fack. Det är kärlek, kompisar, sorg, saknad, frågor, önskningar, drömmar, mål men det är speciellt en tanke som smyger sig tillbaka hela tiden. En fråga. Ni vet det gamla uttrycket "Forgive and Forget". Ni vet också hur man kan säga att man förlåter, men aldrig kommer glömma. Jag undrar om man verkligen kan förlåta om man inte kan glömma? Och hur glömmer man egentligen? Är ordet Forget kanske inte menat bokstavligt, utan en metafor för att gå vidare. "Forgive and Move on"? Är det kanske det vi måste göra, lära oss att förlåta sen släppa taget, gå vidare och aldrig vända oss om igen. Är det kanske det enda sättet för att kunna förlåta?

Likes

Comments

Ibland undrar jag varför skvaller är så intressant och varför rykten sprider sig som löpeldar? Varför är vi så intresserade av andras liv? Speciellt andras misslyckanden. Det är sällan jag hör ett bra rykte spridas runt. Jag antar att det har något att göra med att vi på något tvistat sätt känner oss som bättre människor när vi hör dåligt om andra. Som att ens egna synder blir förlåtna för att någon annan begått en annan.

Jag vet själv hur det känns att vara skvallerkåt, men aldrig av den anledningen att jag vill se ner på någon annan. Kanske är det för att jag förbrukat min rätt att döma andra med tanke på mina egna synder. Eller kanske för att jag bara är en nyfiken själ som är fruktansvärt intresserad av mänskliga beteenden. Sen har jag lärt mig att det finns en skillnad i att döma en person och döma en persons handlingar. Det är två helt olika saker.

Idag bryr jag mig bara om människor i min innersta krets. Skvaller och skitsnack om andra intresserar mig inte ett dugg. För det första så finns det ingenting som förvånar mig längre. För det andra så känner jag att varken jag eller någon annan har med någon annans liv att göra. För det tredje, vem fan bryr sig egentligen? Har vi inte alla lärt oss att skitsnack säger mer om den som snackar än om den det snackas om. Har vi alla inte lärt oss att ingen är perfekt och någon annans misstag inte gör oss till bättre personer?

Har man inte lärt sig det, då kanske man åtminstone lärt sig att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad. Är man en person som snackar skit, sprider rykten och matar andra med skvaller så kan man inte förvänta sig något annat än just det tillbaka av andra.

Jag vill se mindre snack. Mer förståelse. Större hjärtan. Mer förlåtande. Och ska det snackas, då snackar man med och inte om.

Likes

Comments

Nya inlägg