Header
View tracker

Okej, rubriken är allt för seriös och allvarlig egentligen för mitt ämne men aja, skiter i det. Om ett x antal dagar kommer jag göra en ganska drastisk förändring. Har ingenting att göra med det jag skriver om, ingenting inom jobbet, ingenting sådant alls. Jag ser det som en otroligt big deal, är ganska nervös men samtidigt taggad till tusen att genomföra det. Fick tanken i somras, ballade ur, fick samma tanke i höstas, ballade ur. Den här gången dock kändes det rätt och även något som jag skulle kunna göra utan att ångra mig allt för mycket efteråt.

Såå, för någon dag sedan bokade jag en tid till en viss grej som kommer att hända någon gång under nästa vecka. Ah är så laddad.

Aaaand just to hint, it'll grow back...

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker
View tracker

Efter en förkylning som egentligen var extremt kort, väljer jag att stanna hemma detta nyår. Är dock noll procent taggad på att gå ut och dricka, härja och må illa dagen efter. Orkar inte riktigt med kalabaliken med nyår i år, känns liksom skitsamma, det är bara ännu en dag, who cares? Nej, jag stannar hemma, tar något glas champagne, kollar fyrverkerier och återgår sedan till tangentbordet där jag kan plussa på min story med ord. Alltså jag har skrivit på den i mer än ett halvår, förstår det nästan inte. Jag brukar sällan kunna hålla i något så länge och fortfarande tycka att det är lika roligt. Fine, har alltid älskat att skriva men alla de gånger jag har försökt mig på att skriva något längre så har jag gett upp efter ett tag eller helt enkelt bara glömt bort det. Den här gången känns annorlunda, jag visste det redan när jag valde att trycka upp ett nytt dokument för vad som känns som en evighet sedan. Den här gången vill jag avsluta det. Innerst inne är jag stolt över mig själv.

I alla fall, moving on.

2o15 har varit det år då jag som person har utvecklats mest. Har tagit itu med diskussioner i huvudet, accepterat en mycket viktig del av mig själv jag förut har lagt åt sidan samt gett mig själv tid att bara vara jag. Fortfarande bär jag på hemligheter, hemligheter som inte alls är lätta att dela med vem som helst men det viktigaste just nu är att jag själv inte skäms för just en av dem. Jag skulle vilja dela just den hemligheten med alla men samtidigt känner jag att det inte är dags än. Fortfarande vill jag ha den i tryggt förvar hos mig. Jag säger 2016 - bring it on för kanske, kanske kan det året vara det år som jag vickar på låset.


Vi hörs next year

Likes

Comments

Har haft en liten svacka i mitt skrivande. Ser det egentligen inte som något negativt, ser det istället som en välbehövlig paus i ett obeskrivligt kaos (inget rim intended men aja). För ett par veckor sedan kändes det som ett krig höll på att utspela sig i huvudet, ett krig av idéer som alla ville ta plats och få utvecklas. Det var idéer som inte nöjde sig med att bara komma med i storyn, få leka runt med ett par hundra ord eller så och sen låta sin låga släckas. Nej dessa idéer var brutalt stora, sådana som vill ha ett par tusen ord istället. Sen fanns denna knut, denna hårt åtdragna knut som jag just då inte kunde få upp.

Jag pallade inte riktigt trycket i mitt huvud. Jag försökte räta ut allt, få lite struktur men det var kort och gott, ganska omöjligt. Det blev för mycket.

Den veckan skrev jag enstaka ord, ord som inte alls var viktiga eller skulle komma att betyda något. Det kändes inte bra, jag mådde inte bra över det. Hela julveckan lät jag dokumentet ligga orört, stängde ner alla tankar som hade med det att göra och fokuserade på annat.

Igår avslutades pausen. A dear friend of mine frågade hur det gick med boken. Jag sa som det var och kände hur trycket lättade lite i huvudet. Ungefär en timme senare, sittandes i bilen på väg hem, drog jag igenom hela plotlinen, löste upp den där knuten och lät en av de största idéerna släppas fram för att ges en ärlig chans.

Ni vet när man känner en sån där obeskrivlig lättnad? Typ när man har haft fem inlämningar på en vecka i skolan och tillslut inser att man är klar? Eller när man vaknar fyra timmar innan larmet kommer tjuta och vet att man får sova en bra stund till? En sån lättnad kände jag igår fast upphöjt i tusen. Jag riktigt längtade efter att få öppna upp allt igen, komma tillbaka till mina karaktärer, lägga till några nya och låta den där idén faktiskt få slå rot.

Just nu sitter jag och skriver på det här inlägget men i bakgrunden väntar min story på mig. Jag kan inte slösa mer tid här. Lämnar allt med skönaste låten right now.


Bye. 

Likes

Comments

​Vill bara få bort lite ilska eller vad man nu ska kalla det. 

- Personer som inte klarar av att lämna sin lilla box.

- Politik, well är alltid trött på politik, hata mig ej, pallar inte med allt bråk exakt överallt.

- Religion. Alltså missuppfatta mig inte här, tycker det är coolt med olika kulturer och så vidare men fatta om världen aldrig hade blivit påverkad av religioner. Inga bråk om vem som är "gud", inga interna bråk inom religioner, inga maktgalna kyrkor etc etc. 

- Personer som även i detta nu, år tvåtusen f*cking femton, inte kan inse att man får älska vem f*n man vill och att alla ska ha samma rättigheter.

- Förlåt men okej, alla ungar som hävdar att endast ny musik är bäst och gammal musik är töntig, alltså kom igen, var lite mer öppensinnade.

- Telefonförsäljare.

There you have it. Nu mår jag bättre. Hejdå.



Likes

Comments

Just precis nu är jag inne i en mörk period i mitt skrivande. Alltså inte att det går dåligt, jag menar att allt jag skriver är ganska mörkt, djupt, tömt på glädje etc. Det är mycket avslöjanden, viktiga saker som händer och karaktärer som får sig ett antal törnar. Det är helt enkelt en lite tyngre del. Men jag känner att den behövs.

För att vara ärlig så kan jag säga att jag gillar att skriva på det här viset. Jag gillar att visa upp mina karaktärers sämre sidor, gå in på djupet och avslöja dem lite, röja några hemligheter och så vidare. Det är rent ut sagt roligt att inte skriva om roliga saker. För en dryg vecka sedan hamnade jag på något sätt i en situation där jag kunde välja mellan två helt olika vägar. Jag hade suttit och skrivit i någon timme men stannade plötsligt upp och tänkte "vänta lite, jag kan vända upp och ner på lite grejer nu", which I did. Fick det perfekta tillfället och drog på en mening jag "skrytsamt" nog blev riktigt nöjd med. Visste direkt då att the game has changed och på ca två sekunder, om inte mindre, blev det så kul att skriva vidare.

Uppriktigt sagt är nog denna del den del som jag skulle säga att jag är mest nöjd med so far. Tror jag. Fick genom den en rad nya idéer, bra idéer, idéer som jag i detta nu skriver ner. Det är inte glada scener utan som sagt mörka scener som är tvungna att vara med men som behövs så mycket för att storyn ska kunna fungera.

Det är i tider som dessa då jag verkligen älskar att sätta mig ner och bara låta fantasin flöda. När jag liksom vet att jag har hur många scenarion i huvudet som helst och kan välja och vraka vad jag vill skriva om först. Jag mår sjukt bra i sådana här lägen. Det är så skönt att kunna öppna upp dokumentet och redan veta vilka ord jag ska sätta dit istället för att sitta och traggla i en timme eller två och få ner knappt 300 ord.

Ska gå tillbaka till min mörka del nu, förhoppningsvis ramlar jag inte ur den på ett tag.

Lyssnar btw på dessa mest just nu, får fett mycket inspiration från dem.

Likes

Comments

För några dagar sedan bestämde jag mig för att lämna en av mina ursprungliga idéer bakom mig. Den fungerade inte längre för mig, stoppade upp hela berättelsen och höll mig tillbaka helt enkelt. Så jag bytte ut den mot något mycket bättre och något som passar mycket bättre in. På något vis får den här nya idén karaktärerna att knytas samman och ger även boken en mer spännande sida.

Man måste känna när man fattar såna här beslut, om det är rätt eller inte. Det är lite riskabelt att markera några textstycken och trycka på radera men har man tänkt över det i huvudet tillräckligt många gånger så vet man att det kommer bli okej. När jag väl hade slopat idén, glömt den och börjat på nytt, rann 1600 ord ur huvudet och ner i dokumentet. 1600 ord som jag blev riktigt, riktigt nöjd med. Helt plötsligt blev det 100 ggr roligare att skriva och fler idéer poppade upp i tankarna hela tiden.

Jag öppnar inte längre datorn för att kolla på serier eller att spela spel nu.

​Till mig själv - don't forget this moment.

Likes

Comments