v.29 i fredags. tiden springer iväg! Verkar som att det blir en liten flicka ❤

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

v.11 (10+5) idag. ultraljudet gick jättebra och allt såg toppen ut. ska på inskrivning på fredag!

hur mår jag då? ingen vidare... spyr nästan varje dag, vanligtvis på kvällen eller eftermiddagen. Dock är jag en hejare på att styra spyan. Jag spyr alltså inte bara utan kan 'meditera' så jag klarar mig tills jag åtminstone kommit hem. så ingen spya utanför hemmet än! nu hoppas jag dock att det ska vända snart... så less. lutinusen kör jag med än men bara 2 om dagen. på fredag blir det en om dagen i en vecka sen får jag sluta!
Jag är helt sjukt trött. Vi är i färd med att måla huset men sambon har fått göra nästan allt för det finns ingen energi... stackarn...

Likes

Comments

vecka 9 (8+2) idag. På tisdag är det ultraljud och gud vad jag hoppas på att allt ser bra ut och att jag får sluta med lutinusen! jag är så förbannat less dom nu....

Likes

Comments

Dagen med stort D.

1a maj fick vi ett plus. RD 13. Vi blev så chockade! Allt det här med att man känner att man är gravid! Åh inte! Nog hade jag varit lite trött och haft mensvärk och mått lite illa men allt det kunde jag liksom förklara bort väldigt enkelt. Och vaggisarna som alltid spökar och håller på så trodde jag att mycket kom fån dom.

Vi testade oss över en vecka innan vi egentligen skulle enligt kliniken och plusset kunde inte blivit starkare. Dagen efter var jag tvungen att köpa ett digitalt test och där stod det "Gravid v2-3" Vi var alltså i v 5 (4+3) och jag kunde snabbt se i appen, som jag alltid uppdaterat vid första mens dagen, att jag fick en planerad födsel 4e januari. Vi ska bli föräldrar. Jag ska bli mamma, min sambo ska bli pappa. Helt plötsligt blev jag helt nervös över vilket ansvar det blir. Jag längtar så himla mycket även om rädslan för missfall ständigt är där. Första veckan var dock värst, för det känns som att flest får missfall i v 5 eller 6. Nu går jag in i vecka 8 i morgon. Den 30e maj har vi ultraljud inplanerat och ser allt bra ut kommer vi att skrivas ut från IVF mottagningen.

Förra veckan berättade vi för hela vår familj eftersom alla vet om vad vi gått igenom. Vi visste ju att alla satt och väntade på att få veta.

Hur jag mår då?

Vecka 5-6 kände jag inget speciellt, mådde illa men spydde aldrig. var lite mer känslig mot dofter. Trög i magen.
vecka 7 + har jag dock känt av betydligt mer. Mår ännu mer illa än förr, och är så äckligt trött på kvällarna. Humöret svajar ordentligt och sambons deo luktar på ett sätt som gör mig på dåligt humör. Jag har ingen matlust. Vill bara äta yoghurt och kräm, och ibland någon macka. En massa Pink Lady äpplen funkar också. Kött lockar INTE och känns som att allt ska växa i munnen. Känns som att jag inte har några kläder som passar (byxor) även fast jag vet att inget hänt runt magen än så är det liksom så sjukt obekvämt. mensvärken har nästan försvunnit helt, kan känna något en kort stund men inte alls som förr. Dock kan jag känna små hugg ibland som gör mig orolig men aldrig sett skymten om blod än...

Likes

Comments

Rd12. Har en ny känsla att det inte gått vägen. Sedan igår känns det som att symtomen avtar. Brösten är inte lika ömma, molvärken kommer mer sällan och egentligen oftast när jag fysiskt ansträngt kroppen på något sätt. Som att den mer reagerar på att jag spänner magen i någon rörelse extra mycket. Så just nu känns det inte som att det tagit även om dessa symtom också kan kopplas till vaggisarna men då borde dom ju fortsätta så länge jag tar dom. Nu är det bara 3 dagar innan bim också. Nej jag är inställd på att det inte tagit denna gång. Och jag fick nyss veta att en av mina bästa kompisar försöker bli gravid och har för ett tag sen haft ett missfall. Så hur hemskt det än må låta så är jag nu ännu mer stressad över allt.

Likes

Comments

Ruvardag 10. Fortfarande molande värk i magen, rätt ömma bröst och lutinusen rinner av bara fan. Så less. Annars känner jag inte mycket. Fortfarande livrädd varje gång det rinner till. Sist började blödningen på Rd14.. känns som att det är en milstolpe att klara mig tills dess, och det blir 2a maj. Den dagen har sambon också gått med på att tjuvtesta så håller tummarna. Annars har vi testadagen på rd21 (9 maj). tycker det är sent med tanke på att det är en blastocyst vi fått.

Likes

Comments

den molande värken fortsätter.  jag är livrädd varje gång jag känner att det rinner till men hittills har det bara varit lutinusen som spökar och kladdar. Dock tyckte jag mig se en liten liten ny färgton i trosan i dag... hoppas att det bara var inbillning

Likes

Comments

Igår efter middagen gick jag på toa och kunde se att resterna av Lutinusen inte var kritvit som den brukar. Den såg precis ut som sist när det slutade med världens blodbad någon dag senare. MEN! då hade vi testdag efter 18 dagar och den blödningen kom ca 14 dagar efter insättningen. Om den minimala blödningen jag hade igår skulle vara samma sak skulle det innebära att den kommer endast typ 7 dagar efter insättningen, så det känns inte logiskt. Mensen ska jag inte ha fören om 8 dagar enligt min kalender. Molvärken fortsätter iallafall, har den fortfarande. Vid en hormonfri cykel (alltså innan allt med IVF) så har jag mensvärk i någon minut dagen innan eller timmar innan mensen kommer. Ibland hinner jag knappt regera på att jag har mensvärk, för den smyger sig som på och är så kortvarig. Så det känns ju annorlunda än normalt men det är fortfarande likt förra ivf försöket. Vi får se. Men man blir så himla galen av att vänta...

Känslan säger ändå på något märkligt sätt att det tagit... Det känns annorlunda, även om det är många likheter. Fast jag känner mer mensvärk under längre tid än sist. Mensverken kom som värst när jag redan blödde jättemycket sist. Jag har inte sett att jag har någon färgad flytning nu iaf.


håller tummarna!

Likes

Comments

Idag är vi på ruvardag 6! För någon dag sen började jag få ömma bröst, och under korta stunder har jag molande värk, ibland mer ut i höften typ. Annars känner jag nog ingenting. Är ledig hela veckan och är otroligt rastlös....

Jag är dock förbannat jäkla sötsugen.  Kan ha att göra med att jag är ledig och rastlös... men jag är så sugen på sånt jag aldrig har sug på. Som sån där banatoffie paj... har typ aldrig ätit det men kombinationen låter lockande! Och svärmors marängtårta med lemoncurd ... Igår kväll for vi och köpte glass och chokladsås för jag var så sugen.... åh tänk äppelpaj

Uppdatering kväll.

Har nu på kvällen börjat få en isande eller ilande känsla i underlivet.  Känner också av smått illamående men det har jag inbillat mig varje månad i 3 år så det är förmodligen ingenting. Undrar om allt detta är lutinusen.... känner också att det sticker i magen ibland

Likes

Comments

IgåR var jag med om något som gjorde mig så förbannad. Folk som man anförtrott sig till men som tydligen inte har fattat vikten i vad man faktiskt går igenom.

Det börjar med att jag åker bil med några vänner som jag inte kännt mer än ett år. Alla känner till vad jag går igenom även om jag inte direkt uppdaterat dom om att vi fått börja med IVF försöken. En av de i bilen vet faktiskt att vi i tisdags satte in ett embryo.

En i bilen ska bli pappa i sommar så tjejen som inte vet mer än att vi SKA göra IVF börjar fråga hur han känner och allt, Helt OK. Det kan jag inte säga något om. Men sen börjar dessa två prata om någon som fått 5 stycken ägg insatta "stora som tennisbollar, och hon kunde känna dom genom magen". BULLSHIT. Pallade inte säga något så jag satt bara tyst, rädd för att om jag sa något så skulle jag få en massa följdfrågor som jag inte kunde ta mig ur. Dom babblar på om att den och den är gravid, baby namn, och en del kring IVF och jag kan inte fatta hur de tänker när det VET att vi försökt få barn i så många år och detta är mitt nästa steg?! SÅ JÄVLA RESPEKTLÖST! Blev så jävla förbannad! Alltså jag säger det ganska ofta nu för tiden man det finns INGEN som fattar detta, som inte själv gått igenom det. INGEN. Folk är så förbannat trögtänkta och dom fattar inte hur man beter sig. Jag fattar verkligen inte. Hur kan man göra så? Hur kan man medvetet prata om något som kan göra en annan i bilen så förbannat ledsen? Fattar man inte omfattningen av den sorg någon går igenom?

Men det slutade inte där. När de surrat en stund och jag hela tiden suttit helt tyst och stirrat i mobilen för att låssas att jag inte lyssnar, eller markera att jag inte vill vara med och prata om det här kanske? Ja då vänder sig tjejen som inte vet om något till mig och säger "asså du behöver inte berätta om du inte vill, men hur går det för dig?" som att vi pratade om hur en tenta hade gått eller något annat oviktigt. typ: "juste, btw hur går det?" Jag svarade kort och jävligt rakt "Jag vill inte prata om det" och tittar ner i telefonen igen. Hon fortsätter mumla fram i bilen att det var ju bra att jag sa att jag inte ville prata om det för jag behöver ju minsann inte om jag inte vill och bla, bla, bla. Nej men menar du det? Strax efter detta skiljs vi åt.

5 minuter senare ringer tjejen som visste om att vi gjort insättningen upp mig. Hon hade suttit kvar i bilen med den andra tjejen några minuter till och den tjejen hade då sagt att hon tyckte det var så himla pinsamt att hon hade frågat och att jag inte ville berätta. Den andra tjejen (hon på min sida) säger att det var väl inte alls pinsamt, "hon ville ju inte berätta bara". Sedan säger den andra tjejen "ja men har hon sagt något till dig? vet du något?" FATTAR NI? Hon frågar mig rakt ut men jag säger att jag inte vill berätta. hon går direkt till en annan för att få veta från annat håll. Så jävla respektlöst att jag skäms för henne. Fy vad jag blir arg. Tjejens om känner till allt hade förstås inte sagt något så det känns bra att ha någon på min sida. Man märker fort vilka man kan berätta till och vilka man inte kan. Är det något jag verkligen ångrar att jag delat med mig till så är det absolut till den där tjejen. Blir så jävla ledsen, arg och besviken över hur lite folk tänker.

Likes

Comments