View tracker

Ja, det dumma testet var sant. Skickade bild till min väninna som också såg strecket. Gjorde ett digitalt som visade "gravid 1-2". Gjorde 2 till efter det som var starkare. Då kunde jag börja tro på det.

Först ultraljudet gjorde vi i v 7 för att bekräfta att det fanns ett foster. Och mycket riktigt ett hjärta slog. Det var underbart att se. Jag grät, som jag gjorde mycket då och fortfarande gör när jag tänker på det.

Vi gjorde KUB-test. Mycket för att jag ville se mitt lilla barn igen. Och för att utesluta vissa sjukdomar.

Gjorde även TUL i v 32 för att få se henne igen. Vi tog inte reda på könet. Precis som med storasyster fick det bli en överraskning.

28 november 2015. V 38+2 kom hon till världen. 3160g 49 cm. Vår lilla Freja. En kopia av sin storasyster.

Lyckan är obeskrivlig. Är fantastiskt att ha berikats med ett lika fint barn till.

Men jag tycket fortfarande det är jobbigt att tänka på åren vi försökte och gråter fortfarande ibland när jag tänker tillbaka. Att läsa bloggen är jobbigt.

Tänk att något så underbart har skapats av vetenskapen. Vår Lilla älskade Freja.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Så här långt har jag inte gått tidigare utan blödning. Såklart tjuvtestade jag imorse. Fick ett svagt svagt streck på testet. Är det ett s.k. spökstreck eller ett plus? Blev såklart inte klokare, visade min man som också såg strecket och samtidigt blev lite arg på mig för att jag testade så tidigg. Jag grät. Vilken morgon.

Så trots tjuvtest går jag fortf osäker och får vänta minst 2 dagar på nytt test. Har från början bestämt mig att testa 2 dafsr för tidigt. Var detta ett plus är det ju starkare på måndag. Och då testar jag digitalt.

bild på det dumma testet


Likes

Comments

View tracker

Då var den fruktade dagen snart över. Inget blod. jag​ har klarat mig fram till dag 10 utan blödning. Så här långt har vi inte klarat oss innan.  Hoppet blir lite större. Men jag har ömma bröst, svullen mage och molvärk/mensvärk som kommer och går. Det oroar mig, kan vara pms. Men  (ett men finns alltid) det kan vara symtom på graviditet. Idag eller imorgon är bim dagen. Brukar ha 29 eller 30 dagars cykel.

Så nu snurrar tankarna. TD är på onsdag. ruvardag 16. När kan man börja tjuvtesta? Imorgon redan? Eller på måndag då vi är lediga. För att slippa göra det på onsdag innan jobbet. Hoppas jag klarar hålla mig till måndag. 

Om jag testar tidigare och det är negativt kommer jag ändå övertyga mig själv att det var för tidigt och att det ännu inte är kört. Så är det lönt att testa tidigare?


Likes

Comments

Jaha. Idag går jag in i ruvardag 8. Ännu ingen blödning. Småkramper i magen och ömma bröst...kan vara grav.symtom, biverkning av progesyeronet eller mensen som är på G. Denna ångestladdade väntan är grym. Önskar inte ens min värsta fiende detta.​ Ingen borde få uppleva detta, ändå är det hur många som helst som genomgår detta. Människan är en stark varelse.

Ska bli slskönt med påskledigt. Ta det lugnt och bara försöka slappna av.

En kollega till mig berättade att där hon kommer från är  solen en lösning på mycket. Dom som inte blir gravida åker till solen och tar det lugnt och solar. Kanske det jag ska göra om detta inte lyckas. Men detta kommer lyckas, positiva tankar nu.

Likes

Comments

Jag räknar insättningen som dag 0.

Känner jag några symtom? Kan jag träna? kan jag cykla? ömmar brösten? molvärk? vågar jag dricka kaffe? Varför går tiden så långsamt? kom mensen nu?

Frågorna snurrar i huvudet hela tiden, dygnet runt. Tänkte försöka leva som vanligt och tänka på detta så lite som möjligt. Trodde jag. 

Gick för att träna idag. promenad på löpbandet. träna armar och lite benböj. Fick molvärk efter en stund. Så jag åkte hem efter 45 minuter. Det är svårt att leva som vanligt när allt inte är som vanligt. Kan vara Lutinus som ger uppsvälld mage och lite molvärk. Har googlat sönder min mobil om ruvardag 4. kommer jag även göra det imorgon, ruvardag 5? förmodligen. Det lugnar mig lite att leta runt på google. Så vill jag det, låt mig göra det då.  För tidigt att känna symtom men embryot borde fästa snart, om det inte redan fäst. Håller tummarna. Hoppet är lite större nu.

Likes

Comments

Idag h​ar jag varit ledig. Skönt att bara vara hemma med dottern och ta det lugnt. Det enda jag vill göra i nuläget är att krypa ner under täcket och stanna där i 2 veckor. Men jag förstår att det inte går, vardagen kan inte stanna upp för att jag ruvar, för att mina tankar var 5:e minut går till mitt lilla embryo. 

Vagitorierna rinner ur mig (äckligt men sant) kanske lika bra det, så jag inte kommer pringa på toa var gång det känns som mensen kommer. Nu vet jag att det är Lutinus som rimner ut lite grann.

Det jobbiga med detta är att för var ruvardag tänds hoppet litw mer. Vilket medför större sorg om mensen kommer. Vill inte tillåta mig att hoppas för mycket. Men nån gång måste ju vara min tur. Alla andra lyckas ju och springer omkring med sina magar och bebislycka. Såklart det måste vara våf tur nu. 

I frysen finns 2 st embryon kvar. 1 betalt försök till. D.v.s 2 försök till (om vi betalar för det sista embryot). Om det inte funkar komner jag få bearbeta tanken att det kanske inte blir fler barn.  Att vi får vara 3 i vår familj.  Det är bra det också men klart man vill utöka sin familj och ge dottern ett syskon. Men så långt ska det inte få gå. Måste lyckas. Bara jag tar mig fram till testagen men ett stort fet fint plus.

Likes

Comments

Så idag har vi gjort FET nr 3 med ett 3 dagars embryo.

Ägglossningstestet visade omslag i torsdags. Återföring sker vanligtvis 3 dagar efter omslag. Vilket hade varit söndag, då kliniken är stängd. Men eftersom det är ett 3 dagars embryo kunde återföringen ske idag,  4 dagar efter omslag.  

Så nu sitter jag här hemma i soffan med en liten känsla av hopp långt inne men även mycket ångest och oro. Vågar inte hoppas för mycket, då blir jag så besviken och ledsen. Vi har även haft sex varje dag sen omslag. Risken är en flerbördsgraviditet. Den risken tar vi, hellre riskera 2 barn än inget.Dom 2 andra FET har skett ostimulerat i naturlig cykel. Denna gången har jag fått Lutinus utskrivet (som jag fick vid vår första Ivf). Läkaren tyckte inte vi hade något att förlora på att testa detta. Lutinus är ett gulkroppshormon, progesteron som ska öka chansen att bibehålla en graviditet.. Jag testar allt som går att testa, även om jag ska behöva ta vagitorier 2ggr/dag i 3 veckor.

Så återigen har jag 14 hemska dagar framför mig. Och dag 10, som jag redan hatar, vill jag bara hoppa över. Nu kommer man framöver kolla toalettpappret varje gång man är på toa och söka efter symtom. Detta gör en knäpp men vad gör man inte flr att få utöka sin familj med ett underbart barn till?


Likes

Comments

Gjorde ett graviditetstest imorse. Negativt, så klart. Visste det redan men gjorde det ändå. Finns ju solskenshistorier däf man haft mens och ändå varit gravid.

Denna gången behöver jag inte komma in för ett ultraljud är man kollar äggblåsorna, eftersom jag gjort det 2ggr tidigare och det har sett bra ut.  Så nu inväntar ​jag cykeldag 11, då ska jag börja med ägglossningstest. Vid omslag ska kliniken kontaktas och datum för ny FET ska planeras in. Nu håller jag tummarna att det inte infaller på en helg. Då är kliniken stängd. 

Ska det hinna bli ett 2015 barn? Vågar inte tro något längre,  kör bara på. Tillhör min vardag nu att planera in frysåterföring och invänta testdag. Jag vet inget annat,  jag vill inget annat. 

Är fortfarande ledsen men gråter inte. Vill inte, börjar jag gråta och känna efter kommer jag nog inte ur det. Rädd jag kommer fastna i en form av depression.

Likes

Comments

Jag mår skit. Jag har en väninna som varit gravid, fått sitt barn och varit mammaledig ett tag. Allt detta under tiden vi försökt. Kolleger har gått på graviditetsledighet och kommer snart tillbaka. En väninna är halvvägs in i sin graviditet. Jag har anordnat en babyshower och ska snart anordna nr 2. Har en väninna som gjort ivf och lyckades på första försöket. Är så otroligt glad för allas skull, men känner ändå en oerhörd avundsjuka och ledsamhet. Är det ok att känna så? Har en väninna som också försöker få till ett syskon. Hon har inte försökt så länge och när vi pratas vid  mår hon lika dåligt som mig och verkar vara lika stressad. Vill skaka om henne och få henne att lugna sig och förstå att det kan ta tid men 3 månader är INGENING: Testa 2 år och 2 månader med 3 provrörsförsök. Vill inte att hon ska må så dåligt av att det tar lite tid. Men förstår henne fullt att hon också tycker det är jobbigt. Vi har varandra och kan prata om våra känslor, det är skönt. 

Varför gör jag detta? Babyshowers, ler inför alla, fast jag bara vill gräva ner mig. Försöker vara en bra vän mitt i allt. Detta kan inte ta över mitt liv. Men det gör ont, så ont att se allas magar på stan. Alla barnvagnar, alla saker som jag sparat från min dotter. Kommer det bli vår tur? Eller får jag helt enkelt inse att vi får ha ett underbart barn i vårt liv.​

Nu börjar allt bli jobbigt. Har talat med min man om detta och vi har valt att inte berätta för fler om vad vi går igenom, inte heller tala om när nästa försök bli. Nu är det jobbigt att andra vet när insättning sker, för då vet dom även när jag ska ta graviditetstest. Min mamma vet inte ens att detta försök misslyckats, hon vet inte att vi gjort detta försök. Orkar inte, orkar inte prata om det hela tiden med henne. Hon vill väl men jag orkar bara inte. Kanske dags att börja prata med någon professionell, vet att kliniken erbjuder detta.

Vill bara skrika "Give me a fucking break". Önskar inte ens min värsta fiende detta. 

Likes

Comments

Mina frysåterföringar har skett i ostimulerad cykel, dvs inga hormoner tas. Jag tar ägglossningstest och när det påivsar omslag kommer vi in till kliniken 4 dagar senare och får in ett befruktat embryo. Embryot tinas på morgonen, då går man med mobilen i fickan och håller tummarna att kliniken INTE ringer. Ringer dom, då har embyot inte klarat upptiningen. Sedan kommer man på eftermiddagen och får se sitt embryo förstorat på en TV-monitor och får det insatt med en kateter.

Det första embyot fotade vi. Det har jag inte gjort med dom andra. Vill inte.

I februari får vi ett embryo till insatt. Tredje gången gillt, Detta kommer gå hur bra som helst, Hoppet infinner sig...Efter 7 dagar kommer lite blod...man googlar, kan vara implantationsblödning, eller slemhinnor som blöder...efter 10 dagar kommer blödningen...Nu hatar jag dag 10. Nu sitter jag här och blöder..Har inte gråtit än, orkar inte gråta mer, var innerst inne ganska beredd på detta. Varför ska vi få uppleva lycka. Livet är så jävla orättvist.

Vi fortsätter. vi köpte 3 pack. vi har 2 FET kvar i detta 3 pack. Jag kommer fortsätta, vad mer kan jag göra, Bara att fortsätta. Upprepning är framgång inom ivf har jag fått höra. På måndag ska jag ringa kliniken och återigen berätta om misslyckandet. Nu känner jag alla där. Alla känner mig. Inget man vill vara med om. Jag vill inte ens känna till att det finn ivf-kliniker, detta är ju sånt som bara händer andra. Försöken vi betalar 59.000kr för börjar sina. Trodde 2015 var mitt år. Verkar tyvärr inte så. 2016 kanske? Om nästa försök lyckas skjuter vi på syskonet 4 veckor. Vad är 4 veckor på en livstid. Så har jag tänkt i över 2 år nu. Vår dotter blir snart 5 år. Jag som ville ha tätt mellan mina barn...Så blir det inte.

Likes

Comments